... knackar det på dörren.
Det visar sig vara Anna-Lena, distriktssköterskan som bor inte så långt från det gula huset .., och nu har hon varit ute och stavgått och jag har sedan tidigare sagt "men titta gärna in om du går förbi!" och det är precis vad hon gör.
Just då är jag i färd med att duka fram till middag och jag frågar om hon vill äta med oss, men nätack, säger hon.
Och så slår hon sig ner och föser undan tidningshögen bara .., så där som hade hon alltid hälsat på och det är det bästa jag vet .., "främmande" som känner sig hemma .., och så blir vi sittande där vid köksbordet i någon timmes tid och surrar om allt och inget.
Om arbete, restless legs, kallbadhus, orientering (cruella: nu får vi veta allt om hur det fungerar med O-ringen och toaletter och vi gapskrattar åt hennes livfulla berättelse om en container bara dit deltagarna får klättra upp och så sitts det på brädor .., och hon berättar också om plastspannar bara - på rad - och vi förstår att Kina inte alls är så långt ifrån Sverige och det är bara att vänja sig och inte det minsta hemskt tycker hon att det är!) och det blir även prat om alkoholism och olika läkare.
Och nu är det kväller.
4 kommentarer:
Vad härligt med spontanbesök så där!
Ulrika: ja, det är roligt .., det vet man att människor verkligen VILL komma ,-)
jo det var när jag var i orienteringssvängen i 20-28-årsåldern som jag lärde mig sitta på rad i skogen på en björkslana och göra mina behov.
Sen dess har jag alltid tyckt det känns mer hygieniskt att huka sig i skogen än på en offentlig toalett.
Och O-ringen har jag minsann också sprungit! I Falun 1985. En upplevelse...
baratradgard: nu förstår jag varför jag valde att inte ägna mig åt orientering ,-)
Skicka en kommentar