Grekland för fyra år sedan.
Emma var tolv år och det här var vår andra utlandsresa tillsammans.
Bara hon och jag.
Det var hysteriskt varma dagar och vi anmälde oss till den ena båtturen efter den tredje, bara för att få någon svalka!
En av dagarna lade båten till i en bedårande lite vik.
Den som ville kunde för all del bada, sa kaptenen.
Å, att vi ville!
Från båtens topp kunde, den som så önskade, hoppa rakt ner i ett hav så turkosfärgat, ja, så där så man nästan trodde att det inte var sant och alldeles klart var det.
Höjden var kanske tre meter.
Länge och länge stod jag där och t v e k a d e.
"Mormor, du törs, kolla här nu!" sa Emma om och om igen och hoppade - glatt och oförfärat -, rakt ner i böljan den blå.
En man i 25-årsåldern som var ungefär lika modig som Emmas mormor .., sa, när Emma hoppat: "va faaan .., kan hon hoppa, så kan väl jag ...!" och så fångade han modet och tog språnget.
Till slut vågade även jag och Emma looog och ropade "heja mormor!" ..., och jag kände mig som den lyckligaste (och modigaste) människan i världen, just då.
Idag .., fyller den här underbara tösen sexton år.
Å, som jag älskar henne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar