Avresa från Halmstad vid halv tio.
Hysteriskt med människor på återvinningsstationen, ja, fyrdubbla led!
Det är väl solen förstås? säger vi.
Och så söderut, med siktet inställt på Ystad.
Lillsemester.
Ljuvligheter.
I baksätet ligger harry .., vi lyssnar till P4-prat och musik och jag tittar på molnen.
Svänger av vid Marsvinsholm och lämnar harry hos mina barns pappa och hans fru.
På åkern springer en hare!
Och Meja har just blivit i löpen.
Och så får harry stanna på landet, medan vi åker till Åbergs Trädgård.
Det är verkligen som p a r a d i s e t!
Överallt springer människor med gröna skottkärror som fylls med perenner, buskar, chiliplantor och gud-vet-allt!
Jag köper kryddväxter, en paprikaplanta, två buskar, en Riddarsporre (gentianablå) och pv fyller på med tomatplantor.
En trätunna köper jag också.
"Du glömmer väl inte att vi ska till Grekland i juni och resan måste betalas innan maj är tillända ..?" säger pensionatsvärden.
Han låter aningen orolig.
"Det är lugnt ...", säger jag.
Hela nerresan har jag längtat efter lunch i Åbergska Trädgården.
I ett litet café som liknar ett växthus, hittar vi ett bord och jag beställer var sin paj till oss båda; pv väljer kycklingpaj, själv tar jag en Medelhavsvariant - det är den som syns på bilden -!
Å, så ljuvligt gott!
Där är salladsblad, en bit gurka, mixad polkabeta - där resultatet liknar sorbet ..-, där är tunt skivade morötter, en slags ärtpuré .., en råriven rödbeta .., nån slags sås till och så olivolja över det hela .., plus små brödbitar.
Allt grönt kommer förstås från trädgården!
Åttiofem kronor kostar kalaset per person och det var värt precis alltsammans!
Tillsammans med den ofta halmhattprydde maken Kjell Åberg, driver Lena hela ruljangsen.
(Förutom en massa anställda, förstås).
Handelsträdgården har 140 år på nacken och där är en alldeles speciell känsla, jo, verkligen.
Här står Lena och håller i sitt förstlingsverk vad gäller romaner och den boken köper jag och berättar samtidigt om lotteriet .., ja, men då skriver hon så gärna en hälsning till den blivande vinnaren!
Ytterligare en bok, författad av maken Kjell, följer med på köpet.
Alldeles gratis!
Den skriver hon också i .., och båda ska så småningom lottas ut!
Tack snälla, generösa Lena!
På rumsbordet hos Ulf ... kanske sång till äldreboendet? |
I fem år har hon varit död.
På en bänk sitter en äldre kvinna och tar bort papperet från sin bukett.
"Ja, jag har min dotter här ...", säger kvinnan med en röst som är så oändligt sorgsen.
En liten stund pratar vi om detta med begravningar.
Och valet - vanlig gravsättning (som väl numera får räknas som ovanlig ..), kontra minneslund.
Rent logiskt tycker jag att idén med minneslund är vettig, men känslomässigt är det helt annorlunda.
Ååå, så jag önskar att där hade funnits en gravsten med inskriptionen Ann-Gerd Nilsson!
Gräsmattorna runt kyrkogården är blåfärgade av scilla och medan jag återvänder till bilen där pv sitter (jag bad att få gå själv), tänker jag på hur många varianter av titlar det finns på gravstenarna.
Ju finare titel, desto högre gravsten.
Hemma i Malå är det mest skogs, - eller gruvarbetare, nån hemmansägare, en och annan åkare och bara nån enstaka gravsten som höjer sig över mängden.
I Ystad är det annorlunda; där är det professorer, riksdagsmän, överstelöjtnanter och här och var någon fiskare eller bonde.
Dom döda kvinnorna har egen rad och tituleras oftast "makan ...".
Så hämtar vi harry ..., åker västerut till Räften utanför Lund, där pv:s lillebror Ulf bor.
Ulf är musiker (mest är han trummis ...) och spelar allt möjligt, från jazz till rock .., och han spelar på äldreboenden och har fullt upp.
Blixt, heter katten. Hans bror heter Gordon. |
Ute på gården springer tretton hönor och en tupp .., där är två hundar och tre katter och gott om rymd och vidd ..., och vi dricker kaffe och kalasar på vetelängd och sen blir det raka spåret hem.
Harry är trött.
Sover mest hela tiden.
När vi kommer till avfarten till Getinge, sätter han sig upp och tittar ut.
Otroligt!
Precis så gjorde han när exet körde hem med honom från Göteborg till Ystad, då, när vi tillbringade veckan i Sälen
"Så underligt, han satte sig upp precis när vi passerade avfarten till Getinge!" sa exet då.
Och likadant nu.
Man kan fundera över om det är doften som gör det ..?
Nån slags hemifråndoft?
Och nu är det söndagkväll och Mästarnas Mästare och detta blev i sanning inte ett kort inlägg, men det hade jag ju aldrig utlovat heller ,-)
4 kommentarer:
...och jag gillar dina långa inlägg! ;)
Jag också!
Jag också. Och vilken helt ljuvlig dag ni verkar ha haft!
"Rent logiskt tycker jag att idén med minneslund är vettig, men känslomässigt är det helt annorlunda.
Ååå, så jag önskar att där hade funnits en gravsten med inskriptionen Ann-Gerd Nilsson!"
Känner p r e c i s likadant...
Saknar en "riktig" grav till min mamma.
♥
Skicka en kommentar