fredag 31 maj 2013

Fattig som en kyrkråtta är han ...


I två timmars tid kanske .., blir jag på stranden.

Det är jag, en äldre herre som är kund i affären och som bor en bit bort - han badar naken just när jag kommer, ja, han är på baksidan av lilla halvön och vinkar glatt där han då står och virar en handduk om sig - och jag har inte en aning om vem han är, inte då ..., ty så långt ser jag inte, men vinkar gör jag .., och så är där en man med långt hår som sitter vid sanddynen, just när man kommer till stranden.

Jag har precis badat, när den äldre herrn kommer och surrar en stund.
Jaha .., nu ser jag ju vem det är!
Och han säger att det är så skönt att bada naken och själv har jag fullt sjå att hålla baddräkten på plats, ja, ni vet ..,. den där med lös grenresår.
 I Malå badade ingen naken - inte vad jag såg - och klädde om gjorde man i omklädningshytten, där  testosteronstinna pojkar hade borrat små hål i väggarna för att få skymten av lite kvinnlig fägring.

I Ystad klädde människor om tämligen ogenerat på stranden .., inget hymlande med att gömma sig bakom stora handdukar och "hålla-för" ..., och det är väl på samma sätt här, i alla fall när det gäller infödda hallänningar.


Och så säger mannen hej och ha det så bra och det bli någon timmes solande och jag ligger där och tittar mot himlen och på molnen som kommer farande från öster .., och efter en stund kommer mannen med långt hår gåendes mot vattenbrynet och jag säger "det är sexton grader varmt ..., jätteskönt!" och då ler mannen och säger ..."jag känner ju igen dig så väl .., men var ...?"

Jaha. Just det.
På affären, ja.

Det visar sig att mannen har flyttat in i lilla Stensjö; i det där röda stenhuset, ja, han hyr det vita också, där har han sin musikstudio .., och han berättar om särbon i Göteborg .., om glädjen i att bo här vid havet .., om kärleken till det här karga landskapet .., och han frågar om det alltid är så tomt på stranden och jag säger att nääää, en gång i somras räknade jag till fyrtioåtta bilar, alla rymdes inte på parkeringen och många kommer från Stockholm.

Vad pratar vi mera om?

Jo, om äktenskap och spruckna förhållanden .., om känslan att vara rik, men inte på pengar .., om att mannen är lika stel i kroppen - eller ovig - som jag själv .., om ålderstecken (det visar sig att han är femtiosex år) och utkylda hus som värms med ved ... ("i januari hade jag vinterkräksjuka och orkade inte elda .., var morgon hade jag fyra grader varmt i huset!" säger han, men nu ska det installeras en annan sorts värme) ..., och jag tänker att vi ska bjuda honom på middag någon dag.

Innan vi skiljs åt får jag veta att han är storebror och född i Skyttens tecken och i helgen - eller om det är nästa helg - ska han och särbon, hon som bor i Göteborg och heter Maria, ta med sig champagne och lite gott och så ska dom gå ner till klipphällarna och förlova sig.
 
Ni skulle ha sett hans leende när han berättade just det.

"Ja, jag är fattig som en kyrkråtta och är glad att jag har råd med bröd och marmelad, men jag känner mig som den rikaste människan i världen ...!" säger mannen och ler så varmt.

Han har ett guldkors i en kedja runt halsen.

Och så säger vi hej och tack för pratstunden och så går jag hemåt.


5 kommentarer:

Turtlan sa...

Men nu blir jag nästan tårögd.

Så fint berättat och vilket härligt möte.
Rikedom är då inte alltid pengar. Rikedom och lyx kan vara att dricka skumpa vid havet eller sitta på aktersoffan på en båt i Vänern fast utan kaffe.... glömde det hemma.

Steel City Anna sa...

Bra att han inte var naken under själva pratstunden :)

Eva i Tyresö sa...

Härligt samtal .Ständigt mår folk bra av att prata med dig!!
Du är så innerligt intresserad och det känns.
Vilket bad. Jag njuter av din njutning.
48 bilar låter hemskt men det sker väl sällan?

Elisabet. sa...

Turtlan: ja, det var ett bra möte ..., han var så ovanligt öppen för att vara man.

Steel City Anna: ,-)) Nej, då hade shortsen kommit på.

Eva i Tyresö: hoppas att jag hinner ta ett topp på hemvägen ikväll .. jag ska packa baddräkten i moppen, men halv tio ..., det kanske blir mörkt?

Jessica sa...

Underbart möte och som vanligt så fantastiskt berättat. Du borde skriva böcker! :)