fredag 30 augusti 2013

"Men jag vill inte!"

Änglar, rakt av på Ejdern i Ystad.

Igårkväll sändes tv-programmet som handlar om ett äldreboende i Lycksele; ett boende där man ska försöka förbättra det mesta, ja, man (eller programmakaren) har satt ribban till "Sveriges bästa äldreboende".

Smedsbergets boende är säkerligen inte alls ovanligt uschligt och personalen är med största säkerhet inte heller den sämsta; mycket handlar förstås om vilka förutsättningar man har och hur engagerad ledningen är.

Nåväl .., hela tiden medan jag tittade på programmet, skänkte jag tusen varma tankar till gruppboendet Ejdern i Ystad. Det var där mamma tillbringade sina sista sju år i livet.

Vad var då skillnaden mellan Smedsberget och Edjern?

Jo, en stor skillnad - som jag uppfattade den -, är att på Ejdern finns ett stoooort allrum i anslutning till köket. Där finns en soffgrupp med fåtöljer, där finns en tv-appparat och där finns gott om blommor och gamla saker .., och - och det är det viktigaste -, personalen och dom boende äter tillsammans.

Det dukas fint (på bilden är det nog nåt slags kalas), maten lagas på plats .., nattpersonalen (en) bakar sockerkakor eller bullar .. och allt andas "hemkänsla".

En annan skillnad är att personalen tycks äldre på Ejdern.

I gårdagens program säger personalen att det här med att de boende ska umgås mera, inte är så lätt att ordna .., dom flesta vill sitta på sina rum.

P r e c i s  så var det på Miklagård i Malå ..., efter lunchen eller middagen så var det närapå gatlopp in på rummen och där dom satt dom gamla sedan och lyssnade till tick-tacket från hemifrånklockan .., en slags oändlig väntan på döden - eller nästa måltid -.

(Å andra sidan ... i allrummet stod tv:n påslagen, ofta med musikkanalen MTV igång ..., hur många 80-åringar tycker att detta är nånting att titta på?)

Och när personalen på Ejdern - efter flera års tjat - äntligen fick en stor, härlig balkong fylld med blommor och trädgårdsmöbler, allt för att dom gamla skulle få sitta där och njuta av fågelkvittret, ja, då ville ingen gå dit. Inte mamma heller!

Alldeles enkelt är det inte med förbättringar.

Spännande ska det hur som haver bli att följa lyckseleboendet och ja, sånt här ligger mig så otroligt varmt om hjärtat!

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag såg också som du vet denna serie. Jag ser med spänning framemot nästa avsnitt. Kafferep, duka fint en stimulans för alla sinnen är väldigt viktigt....och vända negativiteten hos personal som inte räcker till...se bara på föreläsaren som kom med ett stekjärn för att göra fattiga riddare....tanterna kunde ju det på sina fem fingrar...ibland måste man tänka till....

Kram Ingela från Ystad