Vad gör vi då, herr pensionatsvärden (som har sportlov) och jag själv?
Jo, ser på OS-sändningar så ögonen nästan går i kors!
Det är storslalom, curling, sprintstafett, hockey, curling igen .., och mellan varven tar jag bilen och åker till friherrinnan Lena som har en symaskin - vilket vi inte har - och där, sittandes i hennes hemtrevliga matsal, försöker jag laga mina anorakar (om det nu heter så ...), så gott det går.
Lena sitter mitt emot mig och ler lite.
Jodå, jag förstår .. hon tycker förmodligen att jag inte är så värst noggrann och det är jag ju inte heller, men det viktiga är att det håller ihop lite.
Efteråt bjuder hon på kaffe och lite hembakt .., katten Ozzie - som är en riktigt Fin Katt med Ursprung, hoppar upp i mattes knä -, å, så fin han är .., med trekantigt huvud och vackra ögon, och i en annan fåtölj ligger husets hund, Shejk.
Så där sitter vi en stund, allt medan Finland vinner över Ryssland i hockeyn (vilken sorg och bedrövelse för det ryska folket ....) och vi pratar lite om hur det är att vara pensionär, (underbart!" säger Lena) ..., vi pratar också om katter och hundar, om Ingemar Stenmark och Stig Strand .., om småbarn och den för dagen eländiga dimman ..., och Lena, som har havet på andra sidan vägen, berättar att hon såg en fiskmås idag.
Årets första.
"Den gick här på gräsmattan ...", säger hon.
Sen åker jag hemåt i dimman.
Det är knappt att jag ser vägen ..., än mindre havet.
Som på bilden såg det ut.
Ja, ser det ut ännu.
5 kommentarer:
Åh, dina fina kåserier .... så fint.
Hur har du det med programmet i fjällen? Har du en lucka för oss så ... Plötsligt föll en strof från forntidens poesibok fram"Får jag sitta i ditt minne på en liten, liten pinne, men om pinnen blir för kort, ramlar jag ur minnet bort ..."
Ha det gott!
Solveig
Solveig: dagar som är fulltecknade är tisdag, fredag och förstås söndag. Det hade varit jätteroligt att hälsa på er, men jag törs inget lova. Och ni är såååå välkomna till Sälen, jag kan bjuda på middag! (Tänk, om vi kunde göra palt!)
Och här i södra Frankrike där vi nu avsagt oss dyrbara direkta uppkopplingar till svensk tv är vi befriande befriade från allt vad svensk os-bevakning heter. Vi ser ett och annat franskt reportage om isdans eller konstiga puckelpisttävlingar.
Som utlandssvensk numera förundras man faktiskt över denna svenska "obsession" över OS. Hur kan man bara låta sig dras in i detta och vad står det för?
Ja, du kära Monet, det kan man verkligen fråga sig? Ofta har jag trott att det har med ens uppväxt att göra; hemma satt vi klistrade framför radion eller tv när det var sportevenemang och jag skulle nog aldrig kunna vara tillsammans med en man helt ointresserad av sport!
Men det där med uppväxten stämmer inte helt, för hos pv, där var det tvärtom under uppväxten och han är ju precis lika intresserad och upphetsad som jag själv.
Så vad beror det?
Tja .., det var roligt när Malå mötte Norsjö i fotboll ..spännande till tusen! Det har väl helt enkelt med intresset att göra och viljan att det egna laget - i det här fallet Sverige - (dom duktigaste pojkarna/flickorna landet kan uppbringa) ska vinna?
Jag kan inte tänka mig nåt annat.
Och själv förundras jag över hur trist tillvaron skulle vara - i alla fall för mig -, UTAN all den här glädjen och spänningen och ibland även bedrövelsen!?
OS, VM och landskampar är för mig en enorm källa till glädje i livet ,-)
Nu vet du. Men det var min tanke om det hela.
Dimma, jag älskar dimma!
När jag bodde i Alby såg det ut som Japan, tyckte jag, när jag från mitt köksfönster såg ut över Albysjön och Flottsbrobacken som ibland bara skymtade i morgondimman. Underbart!
Anne i Mantorp
Skicka en kommentar