Det
allra bästa i veckan är farmor! Först att hon ringde i måndags och
sedan att hon faktiskt har orkat åka med min lillebror de dryga femtio
milen upp för att vara med på barbarnsbarnets dop i morgon.
Min
farmor är åttiofyra år och jag har som liksom sett henne som en
alldeles självklar del i våra liv. Men förra veckan fick hon en propp,
glömde hur man pratade, kände inte igen någon och visste ingenting.
Nu
är hon nästan som vanligt och det känns alldeles alldeles fantastiskt.
Bilden är från förra gången hon var här för ungefär två månader sedan.
//Underbar bild, Karin! Och så roligt att hon kan vara med!
2 kommentarer:
så härligt att Farmor kan vara med på dopet.
Friherrinnan
Så bra att hon orkade åka! Det hade ju varit så ledsamt om hon missat dopet.
Härlig bild också!
Skicka en kommentar