Hur alldeles oerhört förvånad blir man inte, när man - efter den där underbara franska dokumentären - ska släcka fönsterlampan och då upptäcker nånting ovanligt under den lilla eken!
En g r ä v l i n g som kalasar på solrosfrön!
Svårt att fånga på bild, jag blev så till mig så jag kunde inte ens ställa om till blixt, men frågan är om det hade blivit bättre .., kanske bara en reflex i fönstret?
8 kommentarer:
Rätt tänkt, Elisabet. Blixt ut genom fönstret är sämre än det du nu har fixat. Det hade förmodligen bara blivit en bild av .... en blixt!
Många använder autoblixt på sina mobiler och även kameror. Det innebär också att blixten går av om du tar en vy. Det enda som åstadkoms är att batteriet tar slut fortare.
Även rätt stora blixtar (de som finns t.ex. på systemkameror) är ganska begränsade och inte mycket hjälp bortanför 5 meters avstånd till motivet.
Men kul att se en grävling. Här har vi dem inte, och de enda jag sett har varit platta.
Bert: den riktiga bilden är nästan kolsvart, så jag fick ljusa upp den rejält och försöka få till nån slags skärpa ....
Nej men åh, vilket finbesök :)
I området där mina föräldrar bor finns (eller fanns?) det grävlingar. Folk var helt hysteriskt rädda för dem och satte ut fällor i trädgårdarna för att de kunde bita barnen! Annars ser man dem ju tyvärr mest längs vägarna...
När jag var sex år sa min förskolefröken att grävlingar biter en i benet tills det krasar. Det är bland det enda jag minns från den tiden faktiskt, och att hon sa att står man på det gula strecket i rulltrappan åker man in i den och kommer ut helt platt på andra sidan ;) Grävlingar är väldigt fina. Vi har många här i Sheffield, ser dem ganska ofta.
mossfolk: precis så! Jag har bara sett dem döda längs vägarna. Känner mig nästan hedrad ....
Steel City Anna: och jag minns dem från Törnfåglarna; nej, det var nog ett vildsvin som tog död på ett barn! Men visst har man hört hur grävlingar äter upp hela foten även om man har skor på sig .., kras-kras!
Här verkar inga sådana myter/sanningar finnas utan grävlingen är uppskattad och många ställer till och med ut mat till dem och rävarna i skogen nära trädgården. Själv blir jag ganska nervös när jag ser en lunka efter mej till bussen! Ofta sitter det en räv och kikar också, vi har till och med haft räv i trädgården fast vi bor i stan. Jag är rädd om katterna. Det pågår forskning om hur dessa djur anpassat sej, blivit urbana ch snart tar över stan. Vi får se om det krasar!
En myt jag har hört är att man skulle lägga kolbitar utmed benen i stövlarna, för de tuggar bara tills det krasar...
Så tokigt, springa runt med kolbitar i stövlarna...
PV
PV: Hårt bröd, har jag hört. ;-)
Skicka en kommentar