söndag 4 december 2016

Efter fyra lediga dagar ....

Snäckor, chilipeppar, upphittade fjädrar, vitlöksklyftor och hyacinter trängs i köksfönstret.

.... ja, nästan som en liten semester, är det snart dags att åka till jobbet.
Söndagsjobb blir mest kassatjänst och det är helt okej och om jag inte missminner mig alldeles, är det Joakim som blir min kompanjon. Jag får  i n t e  glömma att beställa hem frimärken!

Fyra helt lediga dagar!
Vilken glädje.

Det har varit Vinterstudion med svenska framgångar .., jag har skrivit brev och förberett för alla julkort som ska skickas .., och igårkväll var det julbord på Skepparstugan i Steninge, tillsammans med pv:s moster - Sonja -.

Så trivsamt!

Skepparstugan har en särskild plats i mitt hjärta. Där arbetar så underbart fin personal och man känner sig alltid välkommen och ibland vimlar där av kunder från affären ., det blir många förvånade blickar när man inte har arbetskläderna på sig och är på ett helt annat ställe.
Och många funderar nog .., men  v a r  har jag sett den människan ..!

När det gäller julbord, då skulle jag lätt som en plätt klara mig med sill och Janssons.
Nu tog jag det synnerligen lugnt; små sillbitar ., en ägghalva, gravad lax, två pyttesmå patéer .., sen blev det tunna skivor av älg och små bitar av hjort .., där var den i särklass godaste grönkål jag någonsin har smakat (lite gräddigare) och en enda julskinkeskiva hamnade på tallriken.
Julmust till allt detta.
Till efterrätt ädelost+camenbert och sist av allt en sån här mandelkaka med grädde och sylt.

Ett större sällskap (ser man på, kunder allesammans!) kom in ungefär samtidigt och hade trevligt i ena hörnet - det var snapsvisor och glatt humör - och där var en kvinna i min ålder som lotsade sin gamla mamma till och från bordet .., där var yngre par i jeans och grova uteskor och där var andra i glitterfodral och höga klackar och prick alla välkomnades med samma värme av personalen i allmänhet och Malin i synnerhet.

Så blev det morgon och jag tittade i min mobil .., såg att äldsta dottern arbetat natt på IVA och där hade det varit fullt upp .., sonen försökte - tillsammans med sina kollegor - hålla ordning i Malmö .., och yngsta dottern har tillbringat helgen med skidåkning (träning inför Vasaloppet) i Högbo.

Och pv räknar ner ..., nu är det bara arton dagar kvar tills han och Nelly sätter sig på tåget upp till Sthlm, för vidare befordran till Orsa där det ska skidas dagarna i ända.

"Då Nelly, då ska du få smaka äggmacka när vi sitter på tåget ...!" säger han ofta.

Jag tror bestämt att Nelly också ser fram emot resan.



5 kommentarer:

Anonym sa...

Jag ser framför mig PV o Nelly dela äggmackor på tågresan.

Friherrinnan

Elisabet. sa...

Friherrinnan: det gör jag också :) Mackorna med stekta ägg är det han pratar mest om ,-)

Monet sa...

Kring en helt annan kommentar: jag menar verkligen inte att mästra dig för ordval som en annan gammal lärarinna. Men om du använder ordet "tös" på ett för mig, som infödd skånska, konstigt sätt är det lite av samma sak som om jag skulle börja kalla min sistfödda för "ättapjött". Hon är dessutom flicka ( 43 år och ingen tös) och jag vet ju inte ens om man kan använda ordet till annat än om pojkar. Och vad betyder det? SLaddbarn? Favoritbarn? Är det ett familjeuttryck och existerar det bara i Malå? Det vi diskuterade på lunchen med de andra skåningarna var just fenomenet att använda sig av lokala och dialektala uttryck som man lärt sig som inflyttad och därför inte har medfödd känsla för. Ungefär som man måste tänka på här i Frankrike. Något annat var det inte. Men finns det medelålders töser i Ystad så gör det väl! God Jul PÅ dig också!!

AP sa...

Man kan också lära sig en människas mönster att uttrycka sig och då förstå hur någon använder språket - på sitt vis. Då vet man att tös används allt som oftast när det är någon hon känner för. Ibland tar det en tid innan man förstår allt, extra spännande.

Elisabet. sa...

Monet: ättapjött används hemmavid för den som kommer sist i barnaskaran och inte bara sist, utan ett bra stycke efter syskonen. Ett sladdbarn, helt enkelt.

AP: precis!