... och dom rosa hyacinterna börjar så smått veckla ut sina blommor och nu längtar jag bara efter doften; den som till slut gör att jag får flytta ut hela rubbet, då det blir för mycket av det goda.
Men ändå .., nog betyder dofter mycket!
Förmiddagarna är bäst.
Då är det tända ljus och musik som gör hjärtat glatt .., då är det påfyllning i fröautomaterna (fem + själva fågelhuset) .., det är hundarna som ska gå ut på promenad i snålblåsten .., det är sigge nilsson som kommer in genom kattluckan och genast kurar ihop sig på pinnstolen och när han så upptäcker min nya sjal i ylle (stickad på Färöarna), ja, då blir lyckan fullkomlig! Nu ligger han som en liten boll och sover så gott just där.
Och det är också glädjen över spotlighten (tillverkad i Varberg) som jag tycker så mycket om.
Och glasburkarna - Helena Björk berättade att det är Surteburkar, ja, se det hade jag - som så mycket annat här i världen - noll koll på. Att man kan bli så förälskad i några glasburkar! Men mest av allt är det ljuset från spotlighten som gör det ..., släcker jag den försvinner liksom förtrollningen.
Glädje sprider också Peter Englunds bok "Jag kommer ihåg". Sexhundrafemtioåtta minnen som handlar om allt från Putte Kock till den allra första utlösningen.
Det fyrahundrasjuttioförsta minnet delar jag med herr Englund, men inte fullt ut: min pappas hårvatten hette Keratin och stod bakom gardinen i köksfönstret. Till höger.
Den boken har susat iväg till Australien, men min syster läser inte bloggar och därför kan jag berätta det.
Och nu är det bara nitton dagar kvar till julafton.
7 kommentarer:
Det känns som om vi har fått en bonusvecka när adventstiden är så här extra lång. Nitton dagar kvar trots att vi har tänt två ljus i adventsstaken.
Så fint med snäckor och fjädrar i burken. Här får vi nog vänta med dylika tjusigheter. Storebror skulle tycka sig vara i sjunde himlen om han upptäckte en burk med snäckor som går att plocka med 😅
Läste Peter Englunds bok igår.Lite besviken blev jag på dess enkelhet men samtidigt så mycket jag kom ihåg.Vi är jämngamla Peter och jag.Ett minne skrattade jag riktigt gott åt.Pite 55 😂😂
mossfolk: man vet aldrig, bäst det är kommer tomten med snäckor .... Hoppas att operationen har gått bra! Kram på er!
Babsan: ja, jag håller med dig .., men jag läste den ändå med ett leende. Mycket var pojkminnen .., det skulle vara intressant att läsa en likadan bok, men skriven av en kvinna i ungefär samma ålder.
Men Darling E: det är bara att sätta igång och skriva!
Darling Rexxie: det finns inte på kartan! :)
Ja du Elisabet man kanske skulle skriva en????😂😂😂😂
Babsan: jag lovar att köpa ett ex!
Skicka en kommentar