Och det ser inte ut så här när jag är ute och går med harry, visserligen ligger åkrarna gröna, men himlen är grådisig, långt ifrån så här blå. Grått, grått, grått.
Nåja, om inte tillvaron tippat helt upp och ned, så lär våren komma med blå himmel och vitsippor nere i slänten. Det bästa är ju att l ä n g t a.
Stackars pv är än mer krasslig idag och det är ju obegripligt, man tycker väl att han - som är så vältränad - borde vara motståndskraftig. Det här är tredje året på raken som han åker i backen; första svängen tappade han rösten i en drygt en månads tid, sen i fjol blev det lunginflammation och vanvettigt hög feber och nu detta.
Nu ligger han på soffan och gör just ingenting.
Själv sätter jag igång och eldar i pannan .., jag tar jag harry på promenad .., hälsar på hos hästarna .., har med mig äppelhalvor och morötter och hästen som förut gick ensam i sin hage, han får hålla sig lite för sig själv, ty den störste krabaten tycker väl att det var helt onödigt att komma dragande med en ännu häst; dom som hade det så lugnt och fridfullt i sin hage.
Efter en stund är det bara den ensamme (som heter Prince) och jag själv - dom andra två har lunkat in i det som är ett vindskydd/stall och äter hö -, men Prince är lite ..., ja, beter sig lite annorlunda: han står framåtböjd och liksom noooooosar och buffar mot marken .., med ena hoven drar han försiktigt, försiktigt i leran och så noooosar han igen .., jag förstår ingenting!
Men så ser jag!!
Där, just framför hoven, ligger en död liten näbbmus!
Så försiktig han är med musen ..., han trampar inte på den .., bara buffar lite så där .., ja, som om han funderar över vad som har hänt?
Alldeles varm i hjärtat blir jag!
 |
| Monet/Monica och Bengt i sin trädgård ... |
Igår - eller förrgår - fick jag ett mejl från Monet i Frankrike som berättade om ett kommande reportage i Aftonbladet, ja, det handlar om svenskar som brutit upp och flyttat till något annat land; i det här fallet då Frankrike.
Och igårkväll var det Uppdrag Granskning i SVT som tog upp samma sak, men då gällde det främst svenskar som flyttar till Portugal - mest av skatteskäl -.
Ett ytterst intressant program var det som väckte en hel del tankar.
Vi satt i soffan Ektorp och jag frågade pv om han kunde tänka sig att - för gott - bo utomlands, i något varmare klimat? Hans föräldrar hade under ett tiotal år en lägenhet i södra Spanien, där dom då tillbringade kulna vintermånader. Den biten hade han ju sett.
Men att flytta för gott?
Att sälja rubb och stubb?
Pratet gick hit och dit; mest hit.
Själv har jag ju min syster i Australien som exempel; i snart fyrtio år har dom bott i sydaustralien och kan absolut inte tänka sig att flytta hem till Sverige, men lite ensamt blir det nog. Många av deras vänner är inte alldeles pur-unga .., somliga har dött, somliga blivit dementa. Och sonen - tillika enda barnet - bor femtio, sextio mil från Adelaide.
 |
| Mamma - i toppluva - som delar ut medicin i södra Bolivia .... |
Och mamma tillbringade tjugo år i Sydamerika, men då i full fart .., hon arbetade ju hela tiden.
 |
| Tja .., kanske inte just detta. |
Vad skulle jag sakna mest av allt?
Kanske årstidsväxlingarna?
Och absolut det Monet - i reportaget - säger sig vara tacksam att slippa; att vakna av fågelkvitter klockan tre på natten.
För mig är det ju en outsinlig källa till glädje!
Koltrastsång i gryningen ...., vilken lycka!
Men sen kommer en annan aspekt: när vi i somras besökte Skottland och Cornwall, då kände jag dom sista dagarna att jag ville ha nåt för händerna. Nåt meningsfullt. Jag började diska undan hos värdparet där vi hade hyrt en AirBnb-lägenhet .., hade gärna vaskat golven också.
Och jag har redan nu meddelat min chef att jag gärna - om jag då är frisk och kry - hoppar in extra i butiken och jag kan mer än gärna tänka mig att besöka åldringsboenden och kanske ta människor äldre än mig på promenad eller läsa tidningar för dem.
Och så språket förstås.
Att inte kunna göra sig hundra förstådd.
Jag vet inte vilka ni är som läser här, men om ni är några stycken .., så .., vad tänker ni?
Och om ni alla hade ekonomiska möjligheter att flytta till norr eller söder .., hur skulle ni göra?
Dela gärna med er av era tankar!
Om ni vill.
33 kommentarer:
Jag skulle gärna arbeta på svenska skolan på varmare breddgrader! (Dock skulle det inte fungera så fint för min Gustav, så...)
Kattis: ja, hade det funnits ett svenskt Hemköp i Portugal hade jag lätt kunna bo där, tror jag. I alla fall ett tag. Men jag vill ha nånting att göra.
Min onda kropp skulle säkerligen må förträffligt någonstans i värmen söderut men aldrig i världen att jag vill missa våren med all underbar grönska och fågelsång, sommaren med sol och bad i åar och sjöar och så den ljuvliga hösten med skogspromenader för att plocka svamp och få ro i själen. Vintern är som den är, lynnig, och det har väl sin tjusning det med. Så jag stannar i Sverige!
Kramar och krya på sig Pv/Anne i Mantorp
Anne i Mantorp: tack som delade med dig! Men om du kunde få det där med svampplockning och bad i åar och sjöar utomlands ...?
Jag skulle kunna tänka mej att bo varsomhelst nästan när det gäller språk och kultur. Lär mej lätt, kan arbeta med lite av varje och har lätt för att anpassa mej så den biten är jag inte orolig för. Däremot i den tid som är nu, med nationalismens framfart, så känns det absolut säkrast att bo i ett land som man har lagstadgade rättigheter i. Framförallt när det gäller sjukvård. Jag tror att EU är ett minne blott inom tio år. Mina framtida planer bygger mer på det, och på trygghet, än roligare saker som klimatet.
Steel City Anna: ja, det kan jag förstå och det där med EU är jag aningen oroad över - vad det ska bli av den saken -och vilken omställning det då blir för många människor.
Ja det säger jag bara; ska vintrarna se ut som den gör idag här (och allt oftare nuförtiden) med slak slabb och ishalka här och där, så kan jag nog överväga att flytta. Men å andra sidan håller de ju på att drunkna i snö i mellersta Italien, Sahara och Istanbul också. Så det blir kanske Svalbard på vintern och Luleå på sommaren. Åtstiderna vill jag ha.
Slask, slabb och ishalka
Så ska det vara.
Bert Bodin: och det var varmare i Västerbotten än i Paris och Rom!
Jag skulle nästan vara mer inne på att flytta riktigt långt norrut så att jag får ordentlig vinter när det ska vara vinter! Jag vill gärna ha årstiderna som de ska vara och det utesluter ju permanent flytt utomlands till sydligare breddgrader. Har inom parentes aldrig frusit så mycket under den kallare årstiden som just på sådana ställen där folk liksom inte tycks förstå att det faktiskt BLIR ganska kyligt vintertid - och därmed inte förmår bygga hus eller värmekällor på ett vettigt sätt. Har gällt såväl Irland och England som Sydeuropa och södra Kina. Det är ett råd till alla som vill flytta söderut för våra kalla vintrars skull - se för i jösse namn till så att det går att få varmt inne utan att ruinera sig! Men jag kan i och för sig säga att själva åldrandet och ve och fasa åldringsvården här hemma i isolering och tristess inte lockar det allra minsta. Är det så att man inte har hälsan, i och för sig, så hjälper kanske inte breddgraden så värst.
Det du skriver om att ha något för händer, Elisabet, det känner jag också. Jag vill inte sluta jobba!
Jag kan nog tänka mig att flytta - inte till något specifikt land, utan mer till gemenskap, värme, förståelse och där inte alla måste vara lika, men jämlika. Där man får vara som man är och inte som andra vill att man ska vara.
Jag skulle vilja prova att bo i en liten stad och se hur det är. Jag har ju för det mesta bott i storstan.
Jag skulle också vilja bo på ett ställe där jag kan språket, eller åtminstone har utsikter att lära mig språket. Det begränsar ju utbudet lite om det är tal om utlandet.
Men, ja jag är absolut flyttbar.
Nej jag är alldeles för hemkär.jag vill ha de årstiderna. Längtan att få höra fåglarna börja sjunga, blåsippor vitsippor alla andra blommor o träd börjar att spira. Att flytta ut för gott aldrig .Men en månad kanske som lite längre semester januari- Februari. Jag stannar i Svedala jag.
Friherrinnan
Eländigt med pv, men en studie från John Hopkinsuniversitetet i USA visar att män blir sjukare än kvinnor. Det starkare könet - HA!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article22093637.ab
Jag vill båda. Bo i Spanien på vintern och på Österlen på sommaren.
Det hade varit perfekt
cruella: ja, du har ju testat det här att bo utomlands, så du har jag lite koll på hur det kan vara. För mig är nog det här med språket + att jag inte vill ha evig semester, det viktigaste.
Ruta Ett: men jag förstår inte .., du om nån Ann gör väl som du vill? Upplever du verkligen det motsatta?Jag förstår det här med gemenskapen och jämlikheten, men inte det första. Jag tror ju dessutom - utan att veta om det stämmer - att man är friare i en storstad?
Friherrinnan: nej, har man bott på samma plats i precis hela sitt liv och är tillfreds med det,(men du har ju rest mycket ändå), så kanske du verkligen har hamnat rätt från början?
Christel: det skulle jag nog också kunna tänka mig..., om man bara kände sig trygg med huset och att det stod kvar efter flera månader utomlands.
Vi pratade om det här för några dagar sen jag och Mats, båda kände att nej vi vill inte flytta. Vi är rotade här och trivs, har två av barnen här (än så länge) och det är en gåva i sig. Och jag vill också ha årstidsväxlingarna, även om det är mer vår än vinter här just nu. Gärna några resor per år men det får räcka.
P.S Hälsa pv att krya på sig. Kanske dags för influensavaccin till hösten?
Funderar... Nja inte flytta men gärna någon några månader på vinterhalvåret på en varmare breddgrad. Men då medmågot bra att göra. Inte enbart vara "ledig". Börja spela golf är inte min grej tror jag men vem vet.
På sommar lockar Sverige, stugan och båten. Skulle gärna vara mer och längre perioder på stugan och kunna åka långtur med båten. Långtur med båten är ju inte så långt bort i mil. Bohuslän eller kanske till Mälaren. Det är båtlångt det.
Medelhavsområdet är på tok gör varmt på sommaren också. Sen så saknar jag mer riktig vinter. Det skulle vara att bo " till fjälls" en tid på vintern... vårvintern i så fall.
Vi får väl se vad det blir. Jag har ju inte pensionen runt hörnet men tiden går ju allt snabbare också.
Turtlan :-)
Eva: vi vaccinerade oss båda två....,-(
Bettan det är nog så att jag hittat min plats o trivs med det .
Friherrinnan
Jag har hittat mitt hem på jorden, har bott här i 25 år och kommer fortsätta med det. Jag trivs med årstidernas växlingar och älskar varje gata, träd och den stora skogen.
Visst blir det kallt ibland på vintern, men då får man ta på sig en extra tröja, inte mer med det.
Har faktiskt bott utomlands en del för många år sedan, och det var kul, men hemma allra bäst. /Biggan
Ja, Elisabet, här sitter jag före gryningen efter att ha blivit väckt strax efter fem av koltrastserenad, här i landet som välbeställda svenskar nu tydligen förväntas skattesmita till i stora skaror. I förrgår morse var det frost på bilrutorna, igår hällregnade det precis hela dagen och blev egentligen aldrig riktigt ljust. Det har varit fantastiskt vackra dagar i en hel månad, men maxtemperaturer på 16 grader innebär att det varmaste man upplever är kanske 17-18 för varmare än så är det inte inomhus. I de rum man värmer upp – i resten är det 13-14. Jag kan inte svara på frågan om att bryta upp och flytta till ett helt främmande land för jag var så ung när jag gjorde det och det var inte ett aktivt beslut en gång för alla, det blev så, och jag ställde gradvis in mig på det. Eftersom hela min person är inställd på hur tillvaron är här så upplever jag tydligt fyra årstider här också. Vinter är när man fryser nästan hela tiden men slipper skotta snö! Det som är så skönt här är hur lång och mild hösten är. Det var arton grader i vattnet och arton i luften när jag badade förra årets sista gång i början av november. Och hur många månader det faktiskt är sandalväder – nästan halva året. Men ylletröjorna och halsdukarna och vantarna behöver jag här också. Mitt bästa plagg just nu är tröjan jag stickade i jämtländskt ullgarn förra vintern.
Om jag skulle bryta upp och flytta långt bort till något som var helt annorlunda? Nej, det har jag inte alls någon lust med. Nomad är jag inte, jag älskar att höra hemma. Och jag har gjort mig hemmastadd tillräckligt många gånger i livet utan att vilja göra om det. Men det är fint att folk flyttar hit från andra europeiska länder, särskilt när de köper hus på platser portugiserna flyr, som på landet i inlandet. Att det här går att köpa mark som i Nederländerna är helt omöjligt till exempel. Själv bidrar jag ju inte alls till detta, jag är en tjänstearbetande kustportugis som de allra flesta andra. Men så är jag ju inte riktig utlänning heller.
Norrut skulle jag aldrig flytta, dock. Det var jag övertygad om redan som tonåring. Jag gillar inte snö. Jag är antagligen en av tre människor på jorden som älskar fuktiga grå vintrar med ständiga plusgrader. Jag har ju upplevt vintrar med flera månader av snö både i Skåne som barn och under perioder jag bott en aning längre norrut i Sverige, och jag har för sakens skull åkt skidor men jag tycker baske mig det är överskattat.
Det ENDA jag saknar med snövintrar är den där känslan i slutet av februari, början av mars när man vet att nu blir det inte vinter mer, kommer det snö nu så smälter den med det samma. Det finns inte något lika tydligt definierbart ögonblick då det blir vår här.
Som annanan har jag ju också nu erfarenhet av utlandsboende "på riktigt". Det är ju om oss reportaget i Aftonbladet också hamnar, det går att hitta på deras web tv fortfarande. Även om vi bor i Provence är det så att vi har ganska tydliga årstidsväxlingar. Träden gulnar och vinfälten glöder på hösten. Vi har vinter med, som i år, minusgrader på nätterna och bitig luft dagtid med dags för jacka. Våren kommer här med fågelsång, snödroppar och krokus, sommaren är helt ljuvlig. Också med de mörka medelhavsnätterna. Det var INTE kul att vakna klockan två på natten av fågelkakafoni på vår skärgårdsö och inte kunna somna om. Koltrastar är undebara men de hörde vi i skymningen och de saknar jag här även om det finns kusiner som låter nästan lika fint.
Man kan plocka svamp här också och vill man åka skidor och uppleva riktigt snölandskap har vi södra delen av alperna två timmars bilresa härifrån. Det svåraste med klimatet är värmeböljorna men då får man hålla sig inne tills det svalnar. Vi bor i ett modernt, välisolerat hus med avancerat klimatsystem som ger lagom svalka på sommaren och mjuk värme i alla rum under hela vinterperioden. Det vi slipper är snöblask, skottning, broddhalka, bilruteskrapning, det eviga mörkret från tre på eftermiddagen och att människor blir så gnälldeppiga over detta - ett enda pratande om det eländiga vädret och förkylningarna är det ju.
Monet: men ni hade ju - för någon tid/något år sedan - planer på att flytta hem igen? Vad fick er att ändra er?
Man pratar om vädret här också förstås som kan bli nog så dramatiskt med svåra skyfall, översvämningar, enorma skogsbränder och isande kalla mistralvindar från norr. Men det vi har är det livgivande LJUSET och det överskuggar precis allt! Människor är glada och vänliga överlag, man blir behandlad med artighet och respekt, även som äldre och den service man får överallt är helt otrolig.
Och när det gäller sjukvården finns det inga jämförelser med Sverige. Som fortfarande har en medicinskt högtstående vård men där något har hänt med tillgänglighet som känns väldigt oroande att ev. behöva flytta tillbaka till. Vi kan inte ha det bättre här och om det är alla svenskar fullkomligt överens,
Som Elisabet säger är språket a och o. Om man inte har de sydeuropeiska språken i bagaget är det mycket svårt att lära sig dem upp i åren och att portugiser skulle prata bra engelska och därför göra det lätt för svenskar att flytta dit tror jag vad hag vill om. Malta är ju i så fall ett bättre alternativ. Jag talar flytande franska och utan det hade vi aldrig flyttat hit permanent - man blir aldrig integrerad i ett land utan språket utan en evig turist och invandrare. Men bor man permanent lever man ett vardagsliv och saker att göra saknas inte. Vi spelar varken golf eller boule, påtar i trädgården och gpr ut med hunden istället och jag undervisar en elvaårig fransk flicka i e gelska och ska snart börja måla inför nästa Konstgruppsutställning. Ingen vi känner, varken i Sverige eller i Frankrike kan tänka sig att jobba efter pensionen, det tror man bara innan:-)
Vi har valt det här äventyret och så får vi se hur länge det varar. Inte en sekund har vi ångrat oss heller men så är det mycket lättare att hålla kontakt med familj, vänner och gamla hemlandet idag än för bara några år sen. Att flytta till Bolivia däremot - det skulle jag nog inte kunna tänka mig!!
Jag som älskar att vara på väg, på resande fot, att flänga omkring säger: nope. Jag vill bo i Sverige. Mitt i en svensk granskog. (Och flänga omkring med jämna eller ojämna mellanrum. ;) )
:-)
Jag tycker om årstiderna (inte våren så mycket, men den får man stå ut med ändå) och jag tycker om (ÄLSKAR) allemansrätten t.ex.
Om jag kunde bestämma fritt, utan tanke på kostnader, skulle jag bokstavligen bosätt mig MITT i en skog. Köpa marken så den var min.
= 100% nöjd. :-)
Starta ett litet kollektiv med människor jag tycker om, där alla har sin egen lilla bostad, utspridda i skogen.
Häpp!
Hälsar hippien ;)
Elisabet, såg din fråga mellan mina kommrntarer. Som du vet har maken - och jag - haft ett svårt sjukdomsår med operationer, sjukhusvistelser och firtfarande mycket medicinsk upoföjning. Den svenska familjen tryckte på och tyckte det var dags att komma hem då man trots eminent vård ändå blir ensam och utlämnad när man är svårt sjuk och familjen inte bara kan kvista över. ( nu gör man det ju inte så lätt i Sverige heller).
Men vi har blivit avrådda av våra franska läkare att genomföra en ansträngande flytt just nu. Fastighetsmarknaden står också helt stilla sedan mänga år och det tar mycket lång tid att sälja hus, något mäklare och andra inte berättar! Vi står sedan många år i kö till olika former av svenskt seniorboende och idealet vore att kunna bo kvar här i lugn och ro tills vi får en trevlig seniorlägenhet nära de svenska barn och barnbarnen i Stockholm.
Jag är en hopplös hemmakatt, som längtar hem så fort jag lämnat gården. Maken är resenär av födsel och ohejdad vana, och han bodde flera år i europa och jobbade som reseledare innan vi träffades. Nej, jag vill höra hemma; känna igen lukter, hitta i skogen, veta var stigarna går eller möts. Ja, maken vill prova att bo långborta. Vi får se hur det går. Jag är evigt tacksam att ha lurats ut på resor i snart trettio år; jag trivs numera rätt så bra på resande fot i rätt sällskap, och med vetskapen att jag får komma hem igen. Jag är övertygad om att det berikat mig./ Eva
Så kul att läsa detta.
Tack Elisabet och alla andra!
♥
Jo, Jag gör som jag vill, men jag ser många runtom mig som också skulle vilja göra som jag och som inte törs av rädsla av vad andra ska tycka. Det är så jag menar.
Så många som sagt att mitt rosa/lila/ hår (eller vilken färg det nu är för stunden) är så fint och att de också skulle vilja våga. Men vill inte få kommentarer eller törs pga av omgivningen!
Oh så roligt att läsa vad alla skriver! Det blev ju massor att läsa ikapp :)
Själv är jag hopplöst hemmakär och skulle inte för allt i världen vilja flytta utomlands. Jag älskar de svenska årstiderna (när de är som de ska), våra skogar, allemansrätten som Ulrika nämner, sjukvården runt lillebror har hittills varit fantastisk och jag är dagligen tacksam över föräldraförsäkringen vi har här i landet. De två sistnämnda är väl förstås inte så intressanta om man är pensionär, men i nuläget väl värda att beakta.
Här hos Pressreader finns intervjun mer i sin helhet, bläddra i sidled och det tar några sekunder innan den kommer upp: http://www.pressreader.com/sweden/aftonbladet/20170125/282733406579953
Skicka en kommentar