Elisabet

Oktober ....

... är en sån underbar månad!
Lugn och fridfull, även på jobbet.

Julstressen har ännu inte infunnit sig, även om man nu på kassabandet kan upptäcka julmust, merförsäljning av rödbetssallad, SR:s adventskalendrar ("ja, jag missade att köpa i tid i fjol, det tänker jag aldrig mer vara med om!" säger en kund som är småbarnsmamma) och så går det mer av kronljus och vanliga värmeljus och på bordet i personalrummet ligger påsar med saffransbullar och pepparkakor, ja, det är försäljare som vill sälja in sina nyheter inför vad som komma skall.
Men det känns ungefär som på bilden.
Lugnt.

Igår förmiddagspass på jobbet.
Kanske två timmars sömn natten innan, men det gick bra ändå - att ta emot mejerileveranser och då tillbringa mesta tiden i mejerikylen - ja, det gör att man vaknar rätt snabbt.
Trivsamt fika tillsammans med Erik och Pernilla.
Nu, när Joakim är pappaledig i tre månader, är det Erik som har ansvaret för kolonialbiten, men så har han även sin frukt, - och gröntavdelning.
Pernilla är bas i delikatessen och längtar nästan ihjäl sig efter sin lilla hundvalp Gaia, som snart ska komma hem till dem.

På anslagstavlan bakom Erik syns ett rött papper.
Där står vad vi ska göra om vi utsätts för rån; nånting som alltid finns i ens bakhuvud.

Kom hem .., åkte till Slöinge för att hämta paketet med den nya plattången (halleluja!) ..,
köpte två bröd på Solhaga Bageri (där alltid så rara Nellie står bakom disken, hon, som tidigare arbetade hos oss) och ett av bröden hamnade hos fina grannarna, där kvinnan öppnade dörren och då - till min förvåning - hade utsläppt hår (hade duschat och håret skulle självtorka); hon såg ut som en älva!
Hur gammal är hon?
Sjuttiofyra, tror jag .., har arbetat som sjukgymnast/flygvärdinna och är så vacker, på det där naturliga och varma sättet.

Tog några bilder utanför bageriet.
Hejade på en kvinna som fick gå före mig, då jag upptäckte detta.

Och så hemåt.
Rastade hundarna som fått följa matte till Slöinge (som en liten utflykt bara .., lite omväxling i tillvaron), testade plattången (underbar!) och förberedde lite inför middagen tillsammans med friherrinnan och hennes väninna Ann-Marie.

Boken, den som står alldeles vid infarten till Eckes, får mig att stanna upp.
Vilka underbara färger!

Vid "polska ambassaden" hade det bildats nästan som en liten sjö i hästhagen och några hundra meter bort, ute på åkern, fanns det fler "småsjöar" och där simmade sjöfåglar omkring! Det var allt regnandet förstås.

Nästan så att jag känner mig iakttagen när jag passerar den här björken.

Så vackra är björkarna och där, vid muren, har inte bara pv sett en orm, det har andra också gjort.

Och så fredagmorgon.
Lite mindre soligt, eller ingen sol alls.
Småfåglar som kvittrar otåligt när jag inte kommer ut och fyller på med solrosfrön så snart det blir morgon! Helst direkt det ljusnar! Det där kvittrandet är nästan uppfordrande - då, på morgonen - och när jag gjort mitt och fyllt på rejält med frön, då låter det annorlunda.
Allra mest upprörd är nötväckan!

På väg in igen upptäcker jag detta, till vänster om ytterdörren.
En liten kyrkogård.

Och alldeles strax kommer pv hem, efter att ha hjälpt friherrinnan med att köra bort en bokhylla till Brohjälpen i Falkenberg. Imorgon ska hennes hem tömmas på möbler och städas ur.