torsdag 16 november 2017

En torsdag ...
(om nu ingen visste det ...)


Fuktigt ute.
Friherrinnan har lämnat Shejken medan hon besöker frisörskan och jag tar hundarna och går på promenad ner mot havet till. Håret blir lockigt. Krusigt. Kinderna fuktiga.
Och en tät dimma ligger över hela ängen .., jag hör motorsågar och harry får vittring på - ja, vad då - kanske räven som gör honom så vild och galen?

Tänker på dejtingprogrammen jag såg igårkväll (på svt-play), gjorda efter brittisk förlaga och nästan en kopia i hur restaurangpersonalen talar och uppför sig, i alla fall om man jämför med originalet (om nu det brittiska är originalet).  I slutet av programmet, när paret ätit upp sin middag och druckit upp sina drinkar/sitt vin, ska det hela utvärderas. Ja, eller nej till fortsatt dejtande.
Skräcken hos alla verkar vara (förståeligt, tycker jag) att motparten säger nej, när man själv vill säga "ja". En av männen är personlig tränare och tycker sig nog vara Guds gåva till mänskligheten.
Och ibland ser man redan direkt att detta kommer att barka åt skogen.
Ja, ja.
(Och ja, jag vet att såna här program anses fördummande, men det struntar jag i, är man det minsta fascinerad av människors beteende och det sociala spelet, så är det hur intressant som helst!)

Natten till idag - efter tv-tittandet - bakade jag bröd.
Frukostbröd av den grövre sorten.
Detta var det mest misslyckade brödbak jag någonsin varit med om och om man vill kan man använda småbullarna som mordvapen.
När klockan var kvart över två gick jag i säng.
Vaknade halv åtta av att äldsta dottern - som arbetat natt på intensiven - ringde.
Minns jag nånting av vad vi pratade om?
Inte mycket.

Några timmar senare hörde vännen Ingrid av sig.
Ingrid är åttionio år och den mest allmänbildade människa jag känner.
Änka sedan något år tillbaka - eller två, kanske -.
Aktiv.
Har rest mycket.
Arbetat som lärare, bland annat med SFI.
Pratet flyter på som en porlande vårbäck.
Jag tycker verkligen så mycket om henne och det kan hon inte begripa.
"Men jag är ju så gammal!" säger hon ofta, som om det skulle ha någon betydelse.
Så är det ju inte.
Det handlar mer om själarnas gemenskap, om att ha nyckeln till varandras hjärtan.
Så tror jag.


Hittar - av en händelse - en bild av min mormor och han som jag länge trodde var min morfar.
Haqvin Bergman.
"Min styvfar blev den bäste styvfar man kunde tänka sig!" sa mamma ofta.
Mormor står där i förkläde och håller nog nån av småttingarna om axlarna.
Kanske moster Gunvor?
Man kan fundera på vem kvinnan längst till höger är?
Kanske en svägerska till mormor?
Haqvins syster?
Hon ser ut som en som vet sitt värde.


Hittar fler bilder.
Är det här din far och mor Eva på Frösön?
Jultider.
Hyacint i kruka.
Glädje.
Vad tittar dom på?




Och så en bild som jag bara älskar!
Artikeln skrevs i april 2012.
Det var när inbjudningskortet till den före detta jordbruksministern Margareta Winberg råkade hamna hos fel Margareta Winberg och till den fina middagen dök så M.W nr 2 upp, en 67-årig pensionär som tackade för inbjudan .., fann sig och fick vara med och äta middag och därefter togs även ett gruppfoto och titta bara på centerns Olof Johansson längst till vänster på raden längst ner .., så roligt han tycker att det är!
Jag tycker att det här var underbart storsint gjort av Lena Ek, som var den som inbjudit till kalaset.
Här en länk till vad som hände.

Nu ämnar jag ta siesta och den här musiken ska få ljuda här inne så länge.
Hissmusik, säger säkert många.
Ja, det gör inget. 


7 kommentarer:

Steel City Anna sa...

Felinbjudan minns jag, väldigt kul. Och Olof Johansson gillar jag mycket.

Elisabet. sa...

Steel City Anna: då är vi två! (Olof Johansson).

Evas blogg sa...

Oj vad jag hajade till när jag såg bilden. Ja det är mina föräldrar.

Bert Bodin sa...

Det där dejtingprogŕammet. Visst är det ytligt och ibland tramsigt. Men det är bitvis intressant också.

Vilka modiga människor som ställer upp.

Elisabet. sa...

Evas blogg: det var nog i något sammanhang när ni skulle berätta om era föräldrar eller nåt sånt ,-) Så glad och uppspelt din pappa verkar vara på bilden!

Bert Bodin: jo, verkligen! Jag tycker helt ärligt att det är oerhört intressant att se spelet mellan parterna och att många ändå är så ärliga och vågar berätta om sin oro och nervositet.

Rexxie sa...

Jag har vid några tillfällen fått inbjudan till styrelse- och ledningsgruppsmöten i stället för min namne Anders Nilsson på MTG/Millicom/ComHem, men jag har alltid snällt och vänligt påpekat misstaget...

:-)

Evas blogg sa...

Min pappa var nästan alltid glad :)