söndag 26 november 2017

Mitt eget bästa ...


Det allra, allra bästa, ja, men det var nog middagen hos friherrinnan i torsdagskväll.
Underbart god mat och så avslappnat som det bara kan bli hos riktigt goda vänner där man känner sig trygg .., där man - efter maten - kan kura ihop sig på värdinnans säng i hörnet och där ligga och titta lite på fotbollsmatch och nästan-somna, men ändå kunna följa med i småpratet mellan friherrinnan och pv.  Alldeles ljuvligt var det.


Att vi igår lyckades lösa DN:s lördagskryss kändes också bra.
Liiite knepigt var det, särskilt nere i det högra hörnet, men ändå, det gick!
Och för en gångs skull fixade jag längsta ordet, det längst till vänster.


Och så promenaderna med hundarna och lilla Nelly som efter tio minuter äntligen blir pigg och börjar skutta och spralla sig! Vid lagården i Lilla Stensjö upptäcker vi en död duva. Jag räknade till ett trettiotal härom dagen; kanske är någon less på dem och tänker sig att minska antalet ..?


                                                                     
Eftermiddagssolen mot Stora Stensjös enorma lagård.
Så vackert!


Kapten Haddock som råkat hamna i den lilla skålen som jag köpte vid en av slussarna på väg hem från Stockholm ..., denne lille figur som jag tycker så mycket om och som brukar stå på bordet när jag dukar till gäster. Nu har han snavat över ett musselskal från Cornwall och kanske har han blivit insnärjd av spindelväv också, men jag blir ändå glad att jag hittar honom!
Men  h u r  hamnade han där?



Två saker till: Lilly 4 år som vinkade så försiktigt vid charkkylen när jag passerade .., ååå, sicken glädje! Och så dagens middag: torskrygg som hamnade i ugnen tillsammans med fint slantade morötter, grädde, kryddor, citron och en hel massa haricots verts brytbönor. (Kommer hädanefter alltid att benämna dem just brytbönor! När jag var yngre skrev jag honon i stället för honom med m, det är lika hopplöst med haricots verts .., jag skriver fel hela tiden ,-)
Lägg därtill ett underbart gott vitt vin till detta - Petit Chablis - så var allt fullbordat.

Tänk, så mycket som kan bli till glädje!
Enkla saker - inget märkvärdigt alls -.
Och pv säger att han nu har 120 arbetsdagar kvar tills han förvandlas till friherre.
Då ska han ta sig an den stora altanen, säger han.

3 kommentarer:

AP sa...

Och så fint det är hos Lena!

Pernilla sa...

Det är så mysigt att få följa med dig här i inläggen.
Måste berätta att jag varit orolig för att Friherrinnan skulle flytta lååångt bort. Vilken glädje att det inte är så!

Tack för allt du delar med dig. <3

Elisabet. sa...

AP: ja, du skulle bara veta! Vi får titta in till henne och Shejken nästa gång ni är på besök!

Pernilla: det blev jättebra för friherrinnan - förutom att sommartid hyrs stugan ut till turister och då blir det ju helt andra priser -, men sen får hon komma tillbaka igen ,-) Själv är hon nöjd.
Och tack för vänliga ord!