Elisabet

Ledig dag ... eller inte.

Det var det igår också, men så ringde Brooks och undrade om jag kunde tänka mig att hoppa in för någon som var sjuk och det kunde jag. Lika bra att öva sig inför vad som komma skall.

Nu blev det ett eftermiddagspass tillsammans med Johanna.
Innan jag började arbeta i affären, handlade jag ofta där och tyckte om själva butiken.
Och  s o m  jag tyckte om när Johanna satt i kassan!!
Alltid vänlig och rar och så   l u g n!

Nu är vi sedan sju år tillbaka arbetskamrater och har sällan samma pass; en gång varannan vecka kanske? Igår var en sån dag.

Johanna är tvåbarnsmamma och bor i Getinge .., och hon kom direkt från gymnasiet till affären och kan allting. Fixa så att skyltmaterial kommer på plats, t.ex. Det är min helt klart sämsta gren.-

Vi turades om med kassajobbet.
Jag tog postburen, gjorde brödvagnen, fyllde upp i frukten så gott det gick (var sååå stel i ryggen efter tisdagkvällens äventyr i fruktkylen!) och kollade datum i mejeriet.
Det hade tidigare på dagen varit sååå lugnt i butiken, men se, på eftermiddagen var det andra bullar!
Ibland t.om långa köer!

Många hämtade ut paket; bland annat en ung kvinna som visade sig läsa till hortonom. 
Hur kommer man på tanken att studera just detta?
Jo, hon berättade att det kanske inte var just det här med trädgårdar och växter som var det mest väsentliga - det som bidrog till valet av utbildning - var mer politiskt; hon vill helt enkelt vara med och göra skillnad.

Och där var kunden som helt av sig själv sträckte fram sin vänstra hand och visade sitt nya nagellack! Så underbart! Vilka härliga människor det finns! (Ja, hon vet ju att jag tycker om händer och en gång tidigare har jag fångat hennes vackra hand .. här).

Och där var han som idag på morgonen tar flyget till Arlanda, fvb till Södersjukhuset för strålning av tumören som växer bakom hans ena öga.

Och där var hon som hade klippt luggen .., och där var familjen som precis hade kommit hem från en två veckor kort eller lång semester i Dahab; ett för mig helt okänt ställe på vår jord!
Mannen berättade att en god vän till familjen driver ett dykcenter just i Dahab och hos honom hade dom bott, men oj, så det lär ha varit rent överlag!!
Lägg därtill att där var så billigt att vara turist!
När jag kom hem igårkväll googlade jag och fann detta.

Sist av allt en bild till den allra raraste av vänner: Ingrid i Falun.
När jag berättade om alla plu-nummer man rätt snabbt lär sig - det måste vara ett hundratal i alla fall - dom flesta fyrsiffriga, så trodde hon mig inte.
"Det kan inte vara möjligt!" sa hon.
Jodå.
Titta nu här Ingrid!
Det här är bara sidan med grönsaker, det finns mycket mer också .., olika sorters bröd,  grillkol, briketter, ved, konstkort, lösviktsgodis, ja, allt möjligt!

Ungdomar som gör sin första sommar hos oss, dom är suveräna på att snabbt mata in det här i hjärnkontoret! Jag brukar göra en lathund på dom tio vanligaste plu-varorna (typ potatis, bananer, gurka och tomater ...), så där så att det inte blir så stressigt för dem och inte så långa köer och i ett huj sitter det!

Och jag kan fortfarande gapskratta åt mig själv; då, den gången i Ystad på Ica Supermarket, när jag helt plötsligt - efter ett våldsamt känslosamt möte - tappade minnet helt! Jag kom inte ihåg namnet på mina arbetskamrater ., inte på mina barn .., inga plu-nummer (SKRÄCKEN när jag står i kassan och inte vet vad grönsaken framför mig har för namn ...) och efter någon timme hamnade jag på sjukhusakuten. Mobilnumret till mina barns pappa - vi var då skilda - kunde jag, det satt som en smäck och han ställde så snällt upp och skjutsade en förtvivlad före detta hustru till sjukhuset.

Väl framme gissade läkarna på allt möjligt och ingen trodde mig när jag själv framförde hypotesen att det var nog en härdsmälta i hjärnan, på grund av alla känslorna.
Nej, nåt sånt kunde det INTE vara.
Men det tror jag att det var.

Efter kanske två timmar kom inte namnen på mina barn tillbaka .., nej, men väl plu-numret på bananer och tomater. På en vit papperslapp hade jag då suttit och skrivit in olika plu-förslag .., det var som små segelbåtar som kom och lade till vid en kaj .., ja, dom där plu-numren. Och det stämde!

"Typiskt mamma! Jobbet är viktigt!" sa dom leende.

Nu är det i alla fall en helt ledig dag.
Friherrinnan kommer hit på lunch (pv bjöd igårkväll på supergod kvällsmat, men hade lagat till mycket, ja, till ett halv kompani!) och ikväll vankas middag hos Sonja - friherrinnan är också bjuden -.
Det ska bli roligt!