söndag 30 september 2018

Sista september ....


Och eftersom jag har arbetat flera dagar under veckan som gått, vill jag komma ut och få frisk luft. 
Så jag beslutar mig för att ta en promenad till Steninge, till friherrinnan. Vi delar morgontidning och då passar det bra, då kan jag ta med den hem; antingen får pv hämta mig (han står och bakar bröd och gifflar när jag ger mig av), eller så kanske friherrinnan gör mig sällskap hem (med bil) och tar ett försenat elvakaffe.

Nu, när vi har fått gång, - och cykelbana, är det inte hälften så farligt att gå längs kustvägen. 
Visserligen vimlar det av cyklister med cykelvagnar på gångbanan sommartid, men nu är där tomt och fridfullt. 

Passerar de allra vackraste stenmurar .., och hela tiden har jag havet på höger sida.


Bakom den här muren har en före detta läkare sitt sommarhus. Det var just den läkaren som faktiskt trodde på mig och mina bekymmer med mitt vänstra knä och det var han som remitterade mig till ortopeden i Halmstad, där jag senare verkligen fick ett nytt knä. 
Varje gång jag passerar här och ser honom ute (grävandes i marken eller nånting annat), blir jag glad och framför allt tacksam. 
Sååå mänsklig och vänlig var han.
Är han.


Viker av från kustvägen och följer Gamla Vägen, där friherrinnan bodde under ett drygt halvårs tid. 
Vilka underbara lite luggslitna hus! Så mycket vackrare - eller med så mycket mer känsla - än många aldrig så moderna villor!


Och det ena efter det andra ..., får mig på fall!
Tänk, vad en liten skylt med några blommor på kan göra!


Annat vackert ....


Att det är höst märks tydligt, men ändå, luften är ljummen.


Och håret blåser åt alla håll och kanter, trots att jag har det uppsatt! 
Och jag upptäcker vackra blad!


Vem är det som designar alla vackra brunnslock?
Ja, det är inte bara jag som funderar över den saken. 
(Samtidigt får man tips om att besöka Medborgarhuset i Eslöv! Så vackert!)
Här kan man få veta lite mera om just brunnslock (ska kontakta dem och höra hur det är med designen ...?)
Och här en tysk sida där det vimlar av brunnslock i olika länder!


Från Gamla Vägen går jag rakt ner mot havet och konstaterar att stegen på piren har ryckts loss under den senaste stormen. Trist. Det är inte hälften så trevligt att vada ut ganska långt innan man kan doppa sig. 


Piren skymtar till vänster i bild och massor med tång har fastnat på stagen till räckena!
Det som ser ut som snö på kullarna, är alltså havet och vågorna. 


Just nedanför vandrarhemmet ligger ett litet "båthus" och dit går jag  .., mest för att ta bilder som visar hur mycket det blåser. Men oj, så hala klipporna är och jag får nästan gå fyr-om-fot för att hålla mig upprätt och inte dråsa i backen. 
Vågorna  r u l l a r  in med väldig kraft! 
Eventuella tankar på bad skrinläggs per omgående .., nej, jag vågar mig ut när havet är så här och utströmmarna kan vara förrädiska.


Så lämnar jag vågbruset och går längs stranden mot friherrinnan till. 
Ser ni det gula hustaket som skymtar där uppe i mitten av bilden? Därifrån - på samma sida - är det inte långt till Lena (ja, nu får hon heta såväl friherrinan som Lena), kanske ett par minuters promenad, om ens det. Dit går jag, ja, man får ta av från stranden och svänga in på en liten stig som är mer som en tunnel! 


Här vänder jag mig om och tittar ut mot havet. 
Det är som en häck på ömse sidor av stigen.

Och jag är döfärdig när jag kommer fram till friherrinnan .., det blir en stunds småprat då hon visar alla fina inflyttningspresenter som hon fått (det var fest igårkväll) och sen tar hon Shejken med sig och vi åker hem till Stensjö där pv har kaffet klart och nybakade gifflar ligger på plåten och efteråt åker dom åt var sitt håll - pv till Skallkroken för att göra nåt med båtmotorn och friherrinnan hem till sig - och jag dammsuger och tar in tvätten (lakan som hängt ute .., vilken lycka!) och jag får ett sms från B på jobbet som undrar om jag kan tänka mig att arbeta i morgon, måndag?
Nu är det L som är sjuk. 
Jag säger att det kan jag, men inte så länge, då ju pv också arbetar. Det ordnar sig ., den som ska avlösa mig kommer tidigare och Harry behöver inte vara ensam så länge.

Har någon orkat läsa ända hit ner?
I så fall kan jag meddela att jag för tillfället har slut på medaljer, men ska genast införskaffa ett nytt lager! Håll ut!

7 kommentarer:

Ulrika sa...

Klart man orkar!:-)

Ser ut som en fantastiskt fin promenadväg, det där.

Anonym sa...

Jag hängde också med hela vägen!
Hedgrenskan

Bert Bodin sa...

Jag hängde också med. Förutom på en detalj; fyr-om-fot? Aldrig hört.

WalkaboutSweden sa...

Tack för (foto)promenaden.

Elisabet. sa...

Ulrika, Hedgrenskan och Walkaboutsweden: ni har uppenbarligen bra kondition! Kram på er!

Bert Bodin: har du inte? Man går på alla fyra .., kryper fram!

Bert Bodin sa...

Hittade varianten "fyromfot", utan bindestreck i en dialektordbok. Vilken obskyr dialekt förtäljer dock inte min källa. Det ör väl nå't malåskt, förstås.
😄

Elisabet. sa...

Bert Bodin: ja, jag använde bindstrecket mer för att visa hur det skulle tolkas ,-) Ska kolla på facebook, där får man tämligen snabbt svar.