tisdag 11 september 2018

Tisdag i september ...


Det mest frekventa frågan innan man gick i pension, det var: "vad ska du göra nu då ...?"
Ja, säg det.

Jag kan säga att idag har inte mycket blivit gjort, å andra sidan är klockan bara halv tolv.
Regnet   ö s e r  ner och det blåser friska vindar ute!
Sigge har till vår förvåning skippat att ligga i garaget, nej, nu vill han sova i korgstolen här framför mig och harry ligger och kurar i soffan, som alltid.

Och vi själva?
Ja, vi läser morgontidningen ..., dricker kaffe ., tittar på en slags dokumentär som handlar om Kustbevakningen i Stockholms skärgård och där är rejält berusade män (-niskor) som kör motorbåtar och knappt vet var dom är och än mindre hur dom ska ta sig hem och där är två poliser som arbetar tillsammans och jag tänker att mannen som är chef, han är så otydlig och har så lite pondus, eller så vill han bara verka trevlig inför dem som senare ska se honom i tv-rutan.

Och jag kollar mejlen och upptäcker inget brev från min syster i Australien.
Tittar i "skickat-korgen", jaha ja .., det är min tur att skriva, då förstår jag.
I Australien är det vår .., i hennes mejl från i förrgår läser jag att vinrankorna har beskurits och att hon aldrig mera tänker kliva på en stege; det var ju hon som ramlade ner från en sån när hon lekte trädgårdsmästare och så slog hon huvudet i en betongkant, hamnade på intensivvårdsavdelning, svävade ett tag mellan liv och död, men kom tillbaka!
Enda fördelen med fallet var att hennes tidigare så ofta återkommande migränanfall tackade för sig. Nu, när hon är änka, hjälper en av trogna vännerna i svensk-gänget henne med beskärning av träd; han heter Bosse, är över åttio år och räds inte stegen.


Den som läst här ett par år, vet att jag älskar humle.
Så här såg den alltid ut i slutet av sommaren, då, när den växte vid ytterdörren.
Det var som om bladen åts upp och bara nervtrådarna blev kvar.
Sol på morgonen och därefter aningen skuggigt där den växte.
Pv har inte alls delat min förtjusning över humle och önskade nog att den antingen skulle självdö, eller helt sonika förpassas till evigheten!


Men se det gick inte!
Den nya inte så illgula färgen på huset .., den har känts så ..., (i alla fall i visst ljus) kall, och då tänkte jag att med humle mellan fönstren måste det bli mer "ombonat" och så fick humlen flytta lite och titta, så fint det blev!
Bakom - eller inne bland allt det gröna - finns belysning och på kvällarna är det så vackert när ljuset silar genom humlebladen.
Och tänk, här, mot västerväggen, här klarar sig humlen helt perfekt!
Hur kommer det sig att man tycker särskilt mycket om vissa växter?

Min mammas barndomshem  ....

Kan det möjligen bero på att det hos mormor växte humle vid hennes farstukvist?
Och att jag tyckte att det var så fint!

Hos mormor i Dikanäs. I det lilla grå huset i mitten av bilden, dog min mormor Betty.

Så här såg det ut .,. som en gardin, nästan!
Och när jag på instagram lägger ut bilden från det gula huset och glädjen över humlen, då kommenterar mina kusiner Agnetha och Ulrika och båda nämner dom humlen hos vår mormor.
Tänk, att några gröna blad som slingrar sig uppåt längs trådar,  kan bilda såna minnen!'

Nu har pv börjat röja i källaren! Ja, det kaoset är jag helt oskyldig till .., jag frågar om han vill ha lite lunch i stället?

4 kommentarer:

Walkaboutsweden sa...

"Nu har pv börjat röja i källaren! Ja, det kaoset är jag helt oskyldig till .., jag frågar om han vill ha lite lunch i stället?"

Igenkänning och ett gott skratt.

Tror inte det finns någonstans mer att röja på, i det här huset nu (inkl garaget). ;)

Jessica sa...

Så härligt liv <3

Jag tycker också om humle, älskar rosor och pioner och gillar inte alls thuja.

Elisabet. sa...

Walkaboutsweden: ja, bara garaget kvar nu .., och gamla altanen .,. och vindsutrymmena ,-))

Jessica: Egentligen tycker jag inte heller om tuja (eller thuja), men vi hyrde för hundra år sedan en vespa på Rhodos och körde uppe i bergen och då doftade det så vanvettigt gott av alla tujor och jag drog med handen längs dom mjuka barren och .., ja, det var ljuvligt. Men på tomten vill jag inte ha dem.

Cecilia N sa...

Jag skulle inte plantera tuja själv. Men vid huset där vi bodde i tjugo år stod två resliga tujor invid väggen. Dem gillade jag.
Men nu är de avverkade av nya ägaren.