Elisabet

Vem som bestämmer ....

Bild 1. 
Det är januari 2010 och sigge nilsson har börjat utmana pElle, bland annat om vem som ska ligga i rottingfåtöljen. Efter att försiktigt ha stått och svajat på kanten av korgen och därefter - efter viss vånda - vågat lägga sig, börjar pElle bli irriterad. Va? Ska den där typen verkligen ligga där?

Igår, på väg hem efter sedvanliga promenad med harry, hörde jag plötsligt nån som jamade högt och ljudligt. Alla som har katt vet att det är skillnad på jam-ljuden och nu hördes det tydligt att här var det mer som beredd-på-strid-jam.

Jodå,
Nere vid korsningen där man går in på lillvägen vid lagården, där satt sigge nilsson och jamade våldsamt och fem meter bort, alldeles vid infarten till Britt och Eckes hus, där tronade en annan katt som jag aldrig tidigare skådat. Den var större än Sigge och hade mera vitt på halsen och verkade totalt trygg i sig själv.

Harry reagerade direkt och skällde på den främmande katten - som lugnt satt kvar - till synes helt obekymrad.

Bild 2. 
pElle blänger på sigge, den där odräglige typen som inte verkar flytta sig .., tvärtom, nu brer han ut sig! Om jag stirrar tillräckligt länge på honom ("ja, jag är ju i alla fall femton år äldre och mycket större"), kanske han ger sig och hoppar ner ...", tänker nog pElle.

Så jag ropade på sigge och lockade sa att "kom nu sigge .., nu går vi hem, strunta i den där katten!" och det var ytterst motvilligt som sigge gjorde oss sällskap och med jämna mellanrum sneglade han bakåt, mot inkräktaren.

Bild 3. 
Jaså, han tar sig ton, den där unge typen .., nä, nu!

Och vi kom in alla tre, sigge, harry och jag själv och sigge fick lite kokt fisk och gick sedan raka spåret och kröp ihop uppe vid huvudänden av sängen i Gunnars rum. Lite slokörad var han allt.

Bild 4.
Talar väl för sig själv.
Vem som fick ge sig, alltså.
Då, för nio år sedan.

Lite senare på kvällen gick jag in till sigge och kliade honom lite på huvudet, men nu var sigge sur och nafsade rejält efter min hand när jag försökte vara så snäll. Aha ...! Bakom ena örat var det blodvite .., det hade alltså varit slagsmål med den andra katten, då förstod jag!
Nu har jag rengjort såret och sigge håller sig inne, inte fullt så tuff som när han kämpade mot pElle.

Så kan det gå, när man mopsar sig.
Och när jag satt punkt efter den här meningen, då blir det rengöring igen.