Elisabet

Och så blev det tisdag ...

Tidigt sms från J på jobbet.
Kan jag ta ett pass från nio till två?
Tackar nej, skriver att jag vill få ordning på ögonen först; i lördags mådde jag nästan illa när jag såg så suddigt. Att säga nej tack känns hemskt.
Än värre blir det senare på dagen när alltid så rara Linn undrar om jag vill ta hennes pass på midsommarafton, från tolv till sju.

Jag minns i fjol hur snopen jag blev vid upptäckten att mitt sista pass i affären skulle vara på själva midsommaraftonen, men så ville Emma byta och bli ledig dagen därpå i stället och vilken lättnad det var. Midsommarafton eller egentligen dagen innan, brukar vara hysteriskt stressig.
Det kan ju hända att jag ångrar mig.

Tidigare idag en titt på Morgonstudion och där är en liten intervju med Carina Bergfeldt, deras utrikeskorrespondent i Washington. (Eller i hela USA, kanske?) Hon får berätta om när hon av en händelse råkar få veta att hon och hennes bröder har en dittills okänd halvbror i USA och så vägen för att hitta honom. Så finurligt gjord är dokumentären!! Såå bra!
Här är en länk till programmet om någon vill titta.

Annat sevärt?
Ja, dokumentären "Jag brinner".
Den såg jag igårkväll och höll andan mest hela tiden.
Här är en länk, utifall att ...

I landet Halland brinner det inte; solen strålar och jag har badat tre gånger idag. Simmat ganska länge. Ja, det var så ljuvligt så det var inte sant.
Och nu kom pv precis hem från hamnen i Skallkroken där han vaxat däcket och sittbrunnen, satt på segel och "lite annat småpyssel", som han uttrycker det. Nästa helg tänker han cykla Vätternrundan.