Förutom att vi igår tillbringade kanske två timmar på stranden i Haverdal (badade i friska vågor och upptäckte en man och en kvinna på stranden och kanske nån yngre person och vi sa "dom är nog fransmän!" och vi sa det samtidigt Annica och jag själv och vi funderade över vad det var som gjorde att vi slogs av den tanken ...), hann vi även med ett besök i Falkenberg, på pizzera Lilla Napoli.
(Jag arbetade först mellan tre och sju).
Och nej, hon är inte tatuerad, det är gardinens spetsmönster som oväntat dök upp på hennes arm
Det är inte det enklaste att få bord på det här minst sagt annorlunda stället, beläget alldeles intill Mekonomens parkering och utan minsta lilla flashig stajling. Jag minns pizzerian i Malå, den som till en början mest såg ut som en operationssal (iskall belysning), men den här har ändå en slags härlig charm och så är personalen så vanvettigt trevlig!
Vi togs emot och fick en lektion i det speciella med deras pizzor och Annica/Turtlan berättade att hon minsann ätit pizza i just Neapel och så blev det lite surr om det och till sist tilldelades vi bord nr 11 och kunde - i ordets rätta bemärkelse - knö in oss på två långbänkar.
Här på bilden sitter man under ett plasttak, sen sitter den här delen ihop med ett vanligt partytält som inte används vintertid. Där var det också fullsatt.
Och bara så man vet ...
På många vanliga pizzerior finns en uppsjö av olika pizzavarianter, här är det sju, åtta stycken att väja på. Martin valde den här.
Annica och pv satsade på var sin pizza med lite hetare salami.
Och jag den jag alltid tar ... den med sardeller. Det här är den utan jämförelse godaste sardellpizza jag någonsin smakat! Inte hälften så råsalt som den kan vara och sardellerna var hela. Notera att där inte var någon ost på pizzan. Lätt tio av tio poäng.
Andra tyckte så här.
Absolut knökfullt var det och vi fick vänta längre än förra gången på maten, men det spelade ingen roll .., det var bara trivsamt. Till vår stora överraskning fick vi veta att Annica just igår hade födelsedag!! Grattis igen, Annica!
Ska man driva en pizzeria i en lite ruffig lokal, på en ruffig parkeringsplats eller i närheten av en sån .., då är det kanske lika bra att löpa linan fullt ut; det vill säga att helt skippa supermodern inredning och allt sånt, nej, dom kör hela racet. Som ytterkrukor till spretiga blommor används tomma burkar där förmodligen tomatsås en gång hållit till .., och av bara farten kan man ju göra en lampskärm också av det hela!
När kalaset är tillända får man sköta betalningen på egen hand; ja, man knappar bara in på en Ipad vad man har ätit (pizzorna kostar 90 kr) och vad man nu blir skyldig. Lätt som en plätt! Och vilken tilltro till kunderna! Vin och öl betalas vid en särskild liten avdelning i serveringsdelen.
Vi knappade inte in nånting - pv och jag själv - vi blev schangdobelt bjuda av karlstadfolket.
Tack snälla!
Och där utanför föll mörkret.
Jo, det har verkligen varit två givande dagar och kvällar också.
Allt möjligt har vi pratat om. Om hur det är att vara sjöräddare (Martin) och allt vad det innebär (och det innebär mycket) .., hur många sjöräddare det finns där han arbetar och allt möjligt annat.
Här en länk till Hammarö sjöräddningssällskap, dit Martin hör hemma.
Och samma sak med Annica som arbetar som sjuksköterska och då mest med patienter med lungproblem. Så intressant att t.ex få höra hur komplicerad telefonrådgivning kan vara och vad Annica själv tänker på vid såna samtal (hon måtte vara som klippt och skuren för sånt!).
Alltid lika intressant att få en inblick i andra människors vardag och man tänker att oj, så lite man vet om så mycket!
Nu på morgonen blev det lite stressigt, då pv och jag själv hade tid för passfoto på polisstationen i Halmstad och skulle vara på plats vid halv tio. När vi kom hem låg den här lappen på köksbordet.
Behöver jag säga hur varmt det blev i hjärtat!!
2 kommentarer:
Det låter så himlans trivsamt alltihop! Jag tycker helt klart att Martins pizza ser godast ut ;)
Ja det var så trivsamt! Tänk att bo så nära havet och bara släntra ner för ett dopp. Härlig natur och grönska. Kul få se husen man läst om som polska ambassaden och Johanssons märkliga byggnation. Lilla hamnen var fin också!
Sen kan jag bara ana när höst eller vinterstormarna drar förbi så är det helt annorlunda!
Tack för oss!
Skicka en kommentar