måndag 1 juni 2020

Måndagmorgon ....


Och det är den första juni.
Nu går det fort.
Om en vecka är nog det mesta utblommat och bara därför har jag plockat in mängder med syrénbuketter .., vita och lilafärgade .., i nästan varje rum står en liten eller större vas och det doftar himmelskt.

Morgnarna är sig lika.
Först rundan ute .., sen kaffe och en macka .., Morgonstudion och idag mest bara elände.
Dom fyra ungdomarna som omkom i en bilolycka (fyra ungdomar!!!)  .., kravaller i USA och allt möjligt annat. Liberalernas Nyanko Sabuni intervjuas; det är första gången som jag tycker att hon "går genom rutan".

Har ni sett filmen där en vit kvinna möter en färgad man i Central Park i New York?
Mannen är ute för att titta på fåglar, men kvinnan tror nånting helt annat och blir fullständigt hysterisk och ringer polisen för att hon känner sig hotad.
Allt detta är ju helt absurt, men när jag tittar på filmen ser jag även annat .., ja, vilken tur att man inte är hennes hund och ska dingla i kopplet utan att få luft.
Här är filmen, om nån missat den.


Strålande solsken även idag .., och dagens meteorolog i SVT varnar för hög UV-strålning, så det blir till att plita ner "solskyddskräm" på inköpslistan.


I ett tidigare inlägg diskuterades begreppet fika, gofika, själva betydelsen och så vidare, ja, det kom att handla om fikaraster eller pauser och skillnaden mellan offentlig, - eller privatanställdas raster (själv har jag enbart arbetat i privatägda butiker) och ja, sånt. 
Det var Monet, annannan och jag själv som "pratade" om detta och annannan kom med förslaget att vidareutveckla det hela till en fråga bland bloggvänner. 

Men det är andra tider i bloggvärlden numera. 
Jag ser ju ibland att här finns människor som läser, somliga t.om dagligen, men få kommenterar. Många berättar att det är rent av hopplöst att få igenom en kommentar och fast jag inte har kryssat i att man ska ha ordverifikation, så är det vad som dyker upp och då ger många upp. 
Därför kastar jag inte ut frågan. 
Och jag tänker så här; att den som hade velat delta i diskussionen, hade nog kommit med sina åsikter. 
Ungefär så.
Men ordet är fritt. 
Som alltid.


Lilla fröken Akleja lever sitt eget liv .., så fin där hon står mot den skruttiga gamla altanen, den som pv lär ska ta hand om när han - på riktigt - går i pension. Jag har berättat det för henne .., att den dagen blir det nog mycket stök och bök i hennes omgivning; kanske får hon då flytta - om än tillfälligt - till andra aklejor i en annan rabatt. 

Ungefär så.

8 kommentarer:

annannan sa...

Det ger sig om du har rätt!

kommentarfältsdiskussioner syns inte för den som läser via telefon till exempel. Det är bara för att jag jobbar hemma och sitter vid datorn hela tiden som jag ser och engagerar mig i sådana diskussioner!

annannan sa...

Filmen har jag sett. Det är förfärligt. Jag antar att självklart är det som man på engelska kallar white supremacy (att man som vit anser sig stå över de som har annan hudfärg) viktigt för att kvinnan ska reagera så här. Men hon går ju så långt bortom allt som är en rimlig reaktion också för den som har en snedviden världsbild (det är ju trots allt hon som har brutit mot reglerna). De befinner sig i ett område i Central Park som används för just fågelskådning och det är förbjudet att ha hundar lösa, det står på tydliga skyltar.

Fast, det där med helt orimliga reaktioner är väl gemensamt i alla de uppmärksammande fallen de senaste månaderna. Mannen som kvävs av en polis i ett tumult som handlar om att han betalat med en förfalskad 20-dollarsedel. Den joggande mannen som skjuts av en man och hans son som tror att han är en misstänkt inbrottstjuv som härjat i bostadsområdet.

Det är en väldig diskussion om white supremacy på sociala media som jag följer en aning, brittiska och amerikanska, budskapet är att vi alla ska granska våra egna privilegier som vita. Det är ju ett budskap som riktas till vita i dessa samhällen där det finns en stor andel med andra hudfärger, och en väldigt grov rasism i samhället. Jag funderar mycket på vad jag ska göra med budskapet, i min medelklasstillvaro i ett annat samhälle.

Barbro sa...

Ja, via telefonen har jag helt gett upp att försöka kommentera.
Det blir nåt strul.

Så länge som bloggvännerna tillhör samma bloggportal (i mitt fall Wordpress), så är det inga problem.
Å jag kan inte förstå varför Blogger/Blogspot/Wordpress genom alla år inte har kunnat skapa ett gemensamt förfarande.
De måste ju en (konstig) tanke bakom det här systemet.

Tråkigt!

Det lättaste sättet för mig att kommentera på Blogspot-bloggar är att välja Namn/URL och manuellt skriva in mitt namn och min bloggs adress.
Men det känns ju ändå onödigt omständligt - i denna nutid.

Hur gör du Elisabet när du ska kommentera hos mig på Wordpress? Är det lika onödigt krångligt från det "hållet"?

På tal om pensionering.
En av mina bröder har bestämt sig för att börja jobba igen, som admin inom skolan.
69 år gammal och fortfarande full av energi.
Han har varit pensionär ett par år nu och hållit på med en massa hemmaprojekt, men det räcker liksom inte. Han saknar den sociala biten.

Helt klart tar det ett tag att acklimatisera sig till pensionärslivet...

♥ Barbro/walkaboutsweden

Rexxie sa...

Amy Cooper fick sparken som chef på en investmentbank... så hon ångrar sig nog lite så här efteråt....

Har aldrig haft problem att kommentera. Det enda är att jag inte kan använda mitt "vanliga" konto om jag kommenterar hos Wordpress; där måste jag kommentera med ett speciellt konto som jag fixat bara för att kommentera hos wordpressare.

Bert Bodin sa...

Har inga problem vad gäller kommenntarer, oavsett bloggportal, oavsett dator/platta/telefon.

Filmen från Central park är förfärlig. Vilken hysterisk tjej, och stackars hund.

USA verkar lite allmänt rörigt i dessa dagar. Det är ett land som undan för undan sjunker i förtroende hos mig. Trots att jag många gånger besökt olika delar av landet och trivts, lockar det inte längre.

Ulrika sa...

Rexxie - åh det var fint att höra! Det förtjänar hon. Så vidrigt beteende mot både fågelskådaren och hunden!

Elisabet. sa...

Walkaboutsweden: när jag kommenterar hos er med wordpress är det alltid lite bökigt, men det går. Då får jag först fylla i namn, mejladress och min egen bloggsida, sen klicka på ändra och så börja om igen. En gång i tiden hade jag ett wordpress-konto och det hade ju varit lättare om jag skrivit ned det lösenordet, men det har jag för länge sedan glömt. Det är ändå inte mer bökigt än att jag gärna kommenterar :)

Elisabet. sa...

annannan: hoppas att du får arbeta hemma länge. (Glädjen i diskussionerna).