Äntligen, kom vi så iväg.
Lämnar hamnen i Ystad klockan 08.00 och då har dom tre unga männen i besättningen också kommit. Dom kånkar på en stor, tung idrottsbag och berättar att där finns det rejält med mat och dricka. Så bär det av.
Vi vet att vinden ska vara västlig, vilket den varit hela tiden i Ystad .., alltså får vi rejäl motvind!
Pojkarna häpnar över kraften .., pv har redan från start minskat på det stora seglaet och tur var ju det,
för oj, vad det tar i!
Det tar inte lång stund förrän den ene börjar luta sig bakåt och blekna och när han lossar på byxlinningen, då anar jag att han har börjat må illa.
”Lägg dig raklång nere i ruffen och blunda!” föreslår pv och det gör den arme killen .., han ligger blickstilla och tycks koncentrera sig.Därefter är det hans storebrors tur.
Vi sitter med nån meters mellanrum och jag tar fram en tom kylväska - modell hårdplast - och den får han kräkas i. Å, arma pojkar!
Och det är som om det smittar .., plötsligt börjar på-golvet-brodern att kräkas, ja, oj vad han har det jobbigt!
V däremot, han som såg lite orolig inför seglatsen, han tycks pigg och alert och lugnar och håller Harry .., van vid hundar som han är hemifrån. (På familjens gård finns såväl hästar som katt och hund). Harry ligger tryggt med huvudet i hans knä.
Tre timmar tar äventyret, då kommer vi in i Abbekås lilla hamn och vid det laget har även den siste av de tre - han som hela tiden känt sig så pigg - börjat blekna, men han klarar sig.
Någon halvtimme senare tar pojkarna buss till Ystad, troligen för all framtid avskräckta för eventuella seglatser.
Fina, rara pojkar!
Lite senare Tommy kom på besök och hämtade dom två flytvästar han lånat ut och gjorde oss sällskap till en dansk restaurant bara en bit härifrån. Fleskesteg på danskt vis (med knaprig svål) .., potatis, snittgurka, äppelmos med äppelbitar i .., varm rödkål och ljuvligt god sås .., och allt så generöst! Det bjöd kaptenen oss på, lite som tack till Tommy för allt han ställt upp med.
Bil, båtplats osv.
Och här?
Underbart fint!
Jag hör svalors kvitter och ser dem komma likt projektiler vid vattenytan! Ungarna är ute ur boet och en liten krabat sitter på ett av mantågen på en båt intill (som en vajer) och väntar på att få maten serverad av någon av föräldrarna.
Jag ser också barn som försöker få upp sina drakar i luften .., jag ser en man som står och fiskar med kastspö här på stenbryggan och jag har sett skäggdoppingar och andra sjöfåglar och en tysk segelbåt som kommer i hamn.
Om jag blev sjösjuk?
Inte det minsta!
Vågorna slog ibland in över den som satt på fel sida .., det blev rejäl vind på slutet, men bra ändå. Helt ärligt tycker jag inte att detta att segla i hård motvind var någon direkt höjdare.
Nu ska jag ta ett kvällsdopp!
5 kommentarer:
Tänk att det finns människor som INTE blir sjösjuka, vilken ynnest.
Den där sjukan är så konstig också, inte som vanlig magsjuka utan ett känsla av att bara vilja dö. Kanske har det att göra med att man har någonstans att ta vägen, man är liksom fångad (och kan inte fly/hoppa av).
Jag minns en hemsk seglats med stor båt över Nordsjön, fy sjutton alltså!
Så att följa med dig/er så här framför datorn känns toppen, på alla sätt och vis. ;)
Barbro/walkaboutsweden
Barbro: jag har en gång varit överdjävulskt sjösjuk och ville också bara dö! Totalt kraftlös! Tyckte såå synd om pojkarna!
Sjösjuk har jag aldrig varit. Trots att jag gungat en del på havet.
Kanske inte så kul åkomma.
Bert Bodin: jag har, en hel natt till havs utanför Göteborg. Det värsta jag varit med om!
Fy, vad jag tycker synd om dem! Så snopet när man ska ge sig ut på äventyr.
Skicka en kommentar