En gråmulen förmiddag.
Tittar på Arkitekturens pärlor på SVT1 och idag är det Snöhetta - Oslos operahus - som visas. Så vanvettigt läckert! Tio minuters tv-glädje.
När vi i min barndom åkte på dessa ständiga sommarsemestrar i Norge, minns jag fjället Snöhetta. För att köra upp där skulle man - enligt en skylt i början av uppfarten - använda snökedjor på däcken.
Vi åkte inte upp.
Jag minns tydligt mammas super-8-film med Dovrefjället och getter som gick lösa och kom fram till den då parkerade bilen .., vår fina PV .., och min storasyster i Birgitta i sticketröja och pappa som klappade getabocken.
Spridda fragment från ens barndom.
Jag minns också ljudet av filmprojektorn och att jag tidigt lärde mig att montera filmrullarna .., och så skulle filmen spolas tillbaka när man tittat färdigt. Och ljudet när man drog upp filmduken. Doften.
Och mera minnen ...?
Mamma vid köksbordet som klipper och limmar (limmade hon verkligen .., var det inte en slags häftapparat som fogade samman filmbitarna med?) bland sina kortfilmer med gult plastlock.
Längre filmer förvarades i plåtförackningar.
Filmer från New York och Paris.
Från Dikanäs och slåtterdagar i Kalvträsk.
Sånt kan man tänka på när man tittar på ett tiominutersprogram.
Och det var vad jag gjorde.
1 kommentar:
Tror du inte att hon använde tejp i en skarvapparat? Ungefär som den här:
https://www.bjussa.se/a/46191:skarvapparat-f%C3%B6r-super-8
Skicka en kommentar