En tisdag i december ...
... går jag på promenad med harry och det är grådisigt och faktiskt inte det minsta upplyftande. Lite kyligt också, men .., vindstilla! Halleluja.
En bit bort upptäcker jag något som ligger på vägen. Något platt.
Jaha .., det är ännu en liten ekorre som blivit påkörd och tack och adjö till det livet.
V a r f ö r ska ni nödvändigtvis alltid springa över kustvägen ..?! Skulle det inte gå lika bra att hålla er här på västra sidan?
Kanske var det just du lilla ekorre som i morse satt och kalasade på solfrösfrön här hos oss?
Så ledsamt.
Flyttar den från vägbanan till närmare dikeskanten, men kan inte förmå mig att lägga den i själva diket.
Tittar lite på SVT:s julkalender (den här på bilden är inte därifrån) och tänker att nu blir det väl ramaskri från äldre tittare som tycker att detta - en slags tidsmaksin - är väl inget att visa? Att vi inte tillhör målgruppen för julkalendertittare, tycker jag är rätt självklart. I alla fall är den väl inte ämnad för snart sjuttioåriga pensionärer.
Den här adventskalendern beställde jag från nostalgiska.se och jag tycker att den är sååå fin.
"Där, på det torget i Gamla Stan, där brukade jag ibland ta mig en fika!" sa pv.
Och så har jag påbörjat julkortsskrivandet. Å, jag tycker verkligen att det är så roligt!
Kanske blir det några färre i år?
Några är inte längre i livet ..,några har man helt tappat kontakten med.
Nu har jag i alla fall kanske skrivit en tredjedel, som ska få stå här vid datorn och vänta på att tiden ska gå .., det blir väl om nån vecka eller två som dom postas.
Ungefär så har den här dagen varit.
Och om två timmar kanske, ska jag hjälpa pv att köra in till stan och bära lite möbler till den lägenhet där hans dotter ikväll flyttar in. Vi är många som har varit med om just detta och det är sååå svårt, sååå svårt, även om det känns rätt. Det är nu snart arton år sedan jag själv blev ensamseglare på livets ocean. Knappt att man hade flytväst. Och ingen riktig kompass heller. Man fick akta sig för att gå på grund. Navigera lite på måfå. Inte efter stjärnorna, kanske mer efter känslorna.
Så var det.
4 kommentarer:
Jag kollar slaviskt på julkalendern och tror att den kan bli bra! Sen kan man ju bortse från att Gunilla Brodreij på Expressen inte tycker att det är tillräckligt bra skådespelare som är med (utan bara komiker som Babben och Johan Glans)...
Rexxie: jag brukar också titta, men har blivit lite mer bekväm med åren och får pallra mig upp lite tidigare. Jag vill se den på morgonen.
Gissa om jag kände mig snopen när storebror idag kom hem och berättade att de tittar på julkalendern i skolan. Jag som hade sett fram emot att sitta i soffan och kika tillsammans och sedan öppna luckan i kalendern som hör till avsnitten.
Det var ju egentligen inte hela världen alls och jag tyckte att vi kunde titta på någon gammal kalender istället...men nä, se det förslaget gick inte alls hem. Är man sex år, då kan man nämligen tycka att det är helt okej att titta på samma avsnitt två gånger om dagen. Det kan nog också kännas lite malligt att veta vad som ska hända före mamman och lillebror, även om man inte får avslöja något ;)
Och angående flytten -usch så jobbigt ♥
mossfolk: oj då¨, för man titta på kalendern på skoltid, numera? Det trodde jag inte :) Och ang. flytten .., det jobbigaste av jobbiga.
Skicka en kommentar