Och så en återblick igen .., nu oktober 2020.
(Hys hopp, det närmar sig slutet .,.-)
Då stiger jag upp.
Och vi får besök av lille goe Edvin, som i sommar fyller tre år.
Och Guy bidrar med ett sååå typiskt Guy-fönster!
Underbart i all sin enkelhet.
På väg till affären (jag cyklar) upptäcker jag en bil där chauffören vinkar så glatt. Jag fattar ingenting. Lite längre fram, vid Göstas Café, ser jag hur chauffören och hans passagerare har hoppat ut ur bilen och står där med breda leenden.
Ja, men å, då ser jag ju, det är mina före detta svågrar, Tommys yngre bröder! Vi glömmer precis allt vad covid heter och det blir sååå varma kramar och en stunds småprat.
När jag skriver det här, sitter jag och ler hela tiden och har svårt med tårarna.
Annat trevligt .., en eftermiddag får vi besök av den här rara kvinnan och hennes man, vilka vi aldrig träffat tidigare, däremot är dom instagramvänner.
Det är James som i ett meddelande frågar om vi inte kan träffas och jo, inga problem och så kommer dom - Sonja och James - och delar en stund med oss i uterummet.
Sååå trevligt!
Medan vi surrar om allt och inget, ligger deras hund Buster på soffan och sover.
En nyfiken liten krabat som börjar prata och härmar nästan allt man säger.
Och så tycker han om pv, han som just då gör en äppelpaj, men tar sig tid att lyfta upp den där lillkillen.
Den fjärde oktober grips jag av våldsam längtan efter fisksoppa.
Längtan stillades lagom vid sextiden på eftermiddagen.
Går på långa promenader och tänker att nu är det höst på allvar.
Någon gång i oktober har vi lovat att ställa upp som barnvakt åt minstingen i Skåne.
S o m jag ler när det här meddelandet dyker upp i min mobil. Det är Maja som vet att svärmor (och även pv) tillhör den icke-tekniska-delen-av-mänskligheten, i alla fall när det gäller moderna fjärrkontroller.
Hon som är farmor, hon kämpar för att väcka bokintresset hos den där lillkillen.
Det går så där.
Det absolut enda han är intresserad av är sånt som har fyra hjul och helst låter.
Ja, sex hjul går också an.
Och i oktober får jag ett sms från sonen som undrar vad jag gör.
Städar, svarar jag.
Av erfarenhet vet han att hon som är mamma och borde veta bättre, ibland helt sonika lägger dukar över tidningshögar och annat, när hon inte vet vad hon ska göra av dem.
Jo, jo.
(Ja, helt rätt. Det är enklare att skriva om sig själv i tredje person när man skäms lite).
Och i den här ljuvligt vackra månaden oktober .., då ser det ut så här när jag har varit ute med Harry och svängt in från Kustvägen. Nu är det inte långt kvar innan vi är hemma.
En minuts prommis kanske.
4 kommentarer:
"har du tillräckligt med dukar?" Älskar.
Jag har en enorm fåtölj där högar har möjlighet att bre ut sig och därefter lägger jag en filt över. Hugo tyckte det var en oskön och knölig fåtölj. Så är det och "hög-fåtöljen" är inte för att sitta i.
bettan: jag älskar den meningen också! Den säger allt om hur en barn känner sina föräldrar :) Och helt underbart att du också är en högmänniska! Nu fick du extrapoäng - betänk då att du redan har så många enligt min skala -!
Diskussionen om lupinerna missade jag!
Jag som är uppvuxen i Skåne där trädgårdar omges av vägar och odlade fält som plöjs upp och ogräsbekämpas på olika sätt har lite svårt att se lupinerna som ett sådant hot. I alla fall i det landskapet.
Är avundsjuk på er högkapacitet. Jag har bara två tillstånd: utspritt i en röra eller var sak på sin plats.
annannan: ja, det blev en tämligen hetsig lupindebatt, men det lugnade sig lite. Det svenska folket fick väl rådet att gräva upp och i möjligaste mån utrota allt vad lupiner heter.
Angående röran: jag VILL ha ordning och reda och har tre områden, nej, fyra ...som - om dessa hålls i ordning - ger mig sinnesro. Tvättstugan, gästrummet och mitt rum där jag sover. Linneskåpet också. Pv har superordning bland sina vinylskivor.
Skicka en kommentar