Elisabet

Torsdag ...

Råkallt i vinden och glashalt på vanliga vägarna, så jag tar harry och så går vi här, mellan åkrarna i stället. Det var just här, i närheten av trädet på bilden, som Nelly en gång ramlade ner i diket - som är ganska djupt - och absolut inte tog sig upp. 

Så rädd hon blev .., hon gnydde som en liten valp och jag - som då hade så ont i mitt knä - försökte hasa mig ner bland tistlar och brännässlor och fick till sist fatt i henne och så upp igen och hon viftade så glatt på svansen och skuttade iväg på sitt speciella vis.

Lillpigan! 

Men nu är det länge sedan det hände och vi är på väg hem. 

Harry får gå lös och det märks att han är äldre nu - fyller tio år i maj - han håller sig bara en bit ifrån mig. 

Jag stannar till vid hästhagen och småpratar med en av hästarna .., den som är så vacker. 

Nästa gång kanske han får en äppelbit. Eller en morot. 

Kommer hem och upptäcker ett mejl från pv. 

Han har fått bilder från varvet på Orust; detaljerade bilder som steg-för-steg visar hur det nya däcket har lagts på (såååå fint det blir!) och längst ner har avsändaren skrivit "slutfakturan skickas snart, du kan dela upp betalningen om du vill". 

Så otroligt vänligt! 

Nu tror jag inte att pv kommer att anta det erbjudandet, men ändå .., så generöst!

Vilket fantastiskt hantverksarbete detta ändå är! 

Först såga upp hela däcket, plasta och så lägga på det nya.

Heja er på Vindövarvet! 

Jag är fylld av beundran för era kunskaper!

Over and out!