Tänk, om man finge vara chef!
Där står följande: klippa gräsmattan, rathörnan, putsa fönster, förbereda för återvinningen, samt plommonträdet.
Handstilen är min.
Det som redan är avklarat, är överstruket med gul tuschpenna.
Tanken var - och är - att få ordning på det som ska göras.
Gräsklippningen tog jag själv och det tog en dryg timme. Förbereda för återvinngen blir också min andel. Resten är pv:s.
Pv har även strukit kläder, vilket han alltid brukar ta hand om.
Otroligt snällt! Det är inte någon favorit hos mig.
Att klippa det numera tjocka och höga gräset, gick bra. Gång på gång fick gräsuppsamlaren tömmas (det var nästan det tyngsta) och innehållet hamnade i rabatter och i växthuset.
När jag passerade hallonhäcken, blev det ett litet mellanmål.
Hösthallon är alldeles bestämt någons gåva till mänskligheten.
Aldrig några maskar .., aldrig någon ohyra!
Då fick vi besök av ingen mindre än självaste friherrinnan. Hon hade med sig en nybakad banankaka och så satt vi i uterummet (hade dukat ute, men så kom en störtskur!) och jag vittnade lyriskt om boken "Vi som arbetar med våra kroppar".
Nu ut till gräsklipparen.
Den är helt fantastisk! Vilka vittnesmål om de allra mest förfärliga arbetsmiljöer!
Och så lite jag har känt till om detta!
Glöm att det är vint och snett .., men titta bara!
Detta är nedskrivet av en anställd i hemtjänsten, i Luleå. Ett tjugotal "brukare" per dag ska hinnas med och det är inte många minuter hos var och en.
Och tack och lov att jag aldrig funderade på att arbeta på någon restaurang!
Vilken stress!
Ja, boken är så läsvärd och jag är sååå glad att jag beställde den!
Nu ut till gräsklipparen.
Det blir många steg tagna enbart genom att gå fram och tillbaka på tomten, så det känns bra. (Och nej, jag är inte slav under stegräknaren, för den kommentaren kommer väl nu som ett brev på posten,-).
5 kommentarer:
Att-göra-lista är ett utmärkt hjälpmedel i tillvaron. Då blir sysslorna ihågkomna, för att inte tala om tillfredsställelsen när man kan se hur fler och fler blir överstrukna.
Bert Bodin: ja, jag är definitivt en listmänniska. Tycker att det är mycket enklare att få överblick då. Till dagens lista tillkom - men inte nedskrivet - ett plommonträd som fick gå hädan. I morgon ska pv införskaffa en sån här kvarn som man maler ner kvistar och annat med. Den lär få göra rätt för sig då - kvarnen -.
Jag undrar vem som kom på det förhatliga ordet "brukaren". Låter inte klokt. Tänk den dagen man blir omnämnd som "brukare".
Har gjort listor så gott som hela livet. Slutade med dessa när jag blev pensionär. Lever numera efter devisen "det jag inte gör idag gör jag i morgon". Befriande.
Jag är en listmänniska av rang. Inte alltid till makens glädje (jag skriver dem förstås till mig, men det är klart att övriga i hushållet gärna får hjälpa till ;))
I söndags skrev jag en lång lista på morgonen. Turligt nog för mig nappade storebror genast och läste upp den högt vid frukostbordet. Sedan skrev han dit sitt namn efter några punkter och frågade därefter sin pappa vad han ville bli uppskriven på.
Listan satte han sedan upp på dörren i groventrén tillsammans med en penna.
Sällan har vi fått så mycket gjort på en dag -både ute och inne ;)
bettan: den som berättade om sin dag tyckte inte heller om ordet "brukare" och jag håller med.
mossfolk: det är inte särskilt ofta jag gör listor numera, men helst skulle jag vilja göra det varje dag, men det glömmer jag bort ,-) Och listan är minst lika mycket till den mig närstående mannen, som ofta har flera
- samtidigt påbörjade - projekt på gång.
Skicka en kommentar