Elisabet

Hemma igen ....

Så blev det till slut tågresa med MTRX-tåget från Sthlm till Göteborg. Tre timmar drygt tog tågresan och oj, så trött jag då var. Det var utcheckning klockan tolv från hotellet (väskorna kunde förvaras i bagagerummet intill receptionen) och från tiotiden var jag ute och promenerade i omgivningarna .., pausade där jag hittade någonstans att slå mig ned .., (betongkuber på Hötorget, t.ex) och så blev det någon timmes väntan i hotell-lobbyn och ytterligare någon timmes väntan nere på Centralen och så själva tågresan. 

Vad kommer jag att minnas mest från det här mini-äventyret?

Jo, hunden som låg i ett rum bakom receptionen och som ibland fick komma och gosa lite och bli klappad på. 

Hotell med hundar .., ja, då vet jag var jag ville bo! 

Då känner man sig hemma. 

Och med sån glädje minns jag promenaden till Waldemarsudde, då när jag hade hoppat av spårvagnen och så blev det en ganska lång promenad och rumpan värkte förfärligt, men oj, så vackert där var! 

Och den där muggen som jag köpte som var alldeles på tok för dyr, men inte en sekund tvekade jag .., den skuttade rakt in i hjärtat. Den är inte så V-formad som bilden visar, ska ta en ny bild i morgon. Jag  ä l s k a r den, allra helst som jag inte vill dricka kaffe i muggar som är svarta eller blå inuti. Den här är vit och det är bara prickar längst uppe. Tillverkad i England av "fine bone China".

Så oändligt många vackra portar som jag såg!

En av dem fanns i hyreshuset där Emma bor i Solna, men den här bodde nog på Kungsgatan.

På somliga portar fanns nån slags "galler".

I full storlek så här. 

Ljuset i slänten - det var just utanför entrén till muséet - å, det ljuset kastade mig tillbaka till åren hemma i Malå. Till vårvinter. Till talgoxepjut. 

Sen var det såklart alla dom vackra målningarna, men det kanske blir ett eget inlägg - jag har redan skrivit om dem på Instagram -.  

Var det som jag förväntat mig? Ja. Bättre, t.om. 

Här lägger jag in en länk till utställningen (och om den).

Bilder kommer vad det lider. 

Jag kommer också att värmas inombords vid tanken på den vänliga personalen på Freys hotell och det fina rummet. Och mötet med döttrarna och barnbarnen (och Charlie och Steven, hundarna) och detta att få sitta tillsammans i Emmas lilla lägenhet och förundras över hur fort åren har gått. Att sitta i hennes härliga soffa och se henne diska undan efter oss och efteråt: få skjuts tillbaka till hotellet av AP. 

Nu ska jag göra natt. 

Pv har redan lagt sig, då han ska arbeta i morgon. Så nära ett nervsammanbrott som han var när han tidigare ikväll skulle hämta mig vid järnvägsstationen i Göteborg, ja, det har han nog aldrig varit. 

Gps-damen beordrade honom att göra en U-sväng på en bro .., och det var vägarbeten överallt och spårvagnar kom och gick och det gällde att ha stenkoll. 

 

Jag föreslog honom att parkera där det fanns möjlighet till detta, därefter bara ge mig adressen så skulle jag ta en taxi till honom och sen kunde vi skippa snärjet just vid terminalen. Det tyckte jag var himla rationellt, rent av finurligt. 

Men nu har han ju för evigheter sedan (kanske fyrtio år sedan) kört buss i Göteborg (även i Sthlm och Lund) och tyckte väl att den idén var totalt förnedrande, ja, för någon som en gång varit yrkeschaufför.

Nåja, det löste sig till slut; han hittade en bakgata inte långt från terminalen och så möttes vi.

Ja, så var det.

Godnatt!