Så landade en underbar kommentar så där på slutet. Läste det och loooog. Blev så glad.
Bilden tog jag här nere vid havet.
Det var som att se en film. Tack Pernilla!
Här kommer det:
Båthuspernilla sa...
Även om det bara är ett sommarställe så har jag tillbringat varje
sommar vid vattnet och intresserat sett sjöfåglarna och lärt mig deras
egenheter. Knipan som är så skygg att den lämnar sina ungar när vi
kommer med båten, oavsett hur försiktigt och tyst vi kör med elsnurran.
Ljudet från vingarna när de flyger.
Viggen som får sina ungar
senare än de flesta andra. Det var en upplevelse den sommar när en
gräsandsfamilj utökats med en viggunge. Det var ett nöje att ligga på
bryggan och titta på medan gräsandsungarna betade från ytan och
bonussyskonet simmade längs botten i tångskogen.
Jag saknar de
stora ejderflockarna och deras kockande på sommarmorgnarna. Numera blir
jag glad om jag ser mer än 7 ejdrar samtidigt.
Storskraken som
har stora kullar, uppåt 16 ungar är inte ovanligt, jagar tillsammans i
familjen. De simmar i bredd med huvudena under ytan och för småfisken in
i en vik där buffén sen är uppdukad.
Ett antal somrar hade jag
en knölsvan som kom när jag visslade och åt ur min hand. Det var en hane
och när ungarna kläckts kom han förbi med hela familjen och visade upp
dem. Jag döpte de vuxna fåglarna till Lennart och Naomi.
Jag skulle kunna fortsätta vidare, men ska inte uppta för mycket utrymme här. (Du hade mer än gärna fått fortsätta uppräknandet!).
Även om det bara är ett sommarställe så har jag tillbringat varje sommar vid vattnet och intresserat sett sjöfåglarna och lärt mig deras egenheter. Knipan som är så skygg att den lämnar sina ungar när vi kommer med båten, oavsett hur försiktigt och tyst vi kör med elsnurran. Ljudet från vingarna när de flyger.
Viggen som får sina ungar senare än de flesta andra. Det var en upplevelse den sommar när en gräsandsfamilj utökats med en viggunge. Det var ett nöje att ligga på bryggan och titta på medan gräsandsungarna betade från ytan och bonussyskonet simmade längs botten i tångskogen.
Jag saknar de stora ejderflockarna och deras kockande på sommarmorgnarna. Numera blir jag glad om jag ser mer än 7 ejdrar samtidigt.
Storskraken som har stora kullar, uppåt 16 ungar är inte ovanligt, jagar tillsammans i familjen. De simmar i bredd med huvudena under ytan och för småfisken in i en vik där buffén sen är uppdukad.
Ett antal somrar hade jag en knölsvan som kom när jag visslade och åt ur min hand. Det var en hane och när ungarna kläckts kom han förbi med hela familjen och visade upp dem. Jag döpte de vuxna fåglarna till Lennart och Naomi.
Jag skulle kunna fortsätta vidare, men ska inte uppta för mycket utrymme här. (Du hade mer än gärna fått fortsätta uppräknandet!).