Elisabet

Putinbordet ...

Tanken var att vi - när vi skulle få besök - skulle sitta på altanen, men se, det blev på tok för varmt, det insåg vi raskt. Alltså tog vi ett annat bord, skruttigt och eländigt, men med en grön vaxduk ovanpå så döljs det mesta och så satt vi under ekens djupa grönska i stället. Numera bor de i en 3 eller 4-längad gammal skånegård och med ett stort körsbärsträd mitt på gården.

Så här långt är inte bordet .., men jag hade dukat så att jag hamnade på kortsidan och pv på den andra sidan och varför vet jag inte .., det bara blev så. Pv kallade det för "putindukning", apropå att den ryske presidenten - särskilt under covid - satt vid evighetslånga bord där han knappt såg sina gäster, förmodligen av rädsla för att bli smittad. Eller avrättad. 

Vi, det var Roland, han som dök i havet och fick sin axelled att hoppa ur sitt läge, Lena som jag lärde känna under åren i Ystad och som talar så lågmält och är fenomenal på att få ett hem - oavsett var - att bli ombonat och så vackert. 

En liten krabat till hund, född i Rumänien, låg vid bordet och begrundade sitt öde. Lite vaniljglass var väldigt gott, tyckte Monty ..., vi andra kalasade på pv:s jättegoda paj. 

"Faktiskt den godaste paj jag någonsin ätit!" sa Lena.

När gästerna givit sig av, blev det några timmar här hemma, innan vi åkte till Eva och hennes halvlånge make och blev bjudna på en underbar laxgryta! 

Bad i det långgrunda havet hanns också med .., från deras sommarhus (litet men praktiskt) är det bara någon minuts promenad till stranden.

Nu är det kväller. Norge möter Frankrike i fotbolls-VM ..., pojkarna sover och Anders försöker komma ut på vårt nät. Det var allt.