Och ja ..,. himlen var nästan rosafärgad.
Kan man säga annat än att pensionatsvärden bor i paradiset?
lördag 30 januari 2010
Nere vid havet ...
Och ja ..,. himlen var nästan rosafärgad.
Kan man säga annat än att pensionatsvärden bor i paradiset?
Eftermiddag ...
Då blir det ett par kilometers promenad rakt norrut, m0t Ugglarp till.
Halkigt vid vägkanten och lite nervöst när bilarna kommer farande.
Tanken är att jag ska gå en vid runda, först norrut, sen rakt mot havet och så vinkla in på den åkerväg där vi gick i somras, ja, vi bloggkamrater, men jag vågar inte .., tänk om åkervägen inte är plogad och jag måste vända .., nej, det blir för långt.
Så jag vänder efter kanske 25 minuters promenerande.
Och så hemåt igen.
Blir passerad av en cyklande pensionatsvärd som har varit och hämtat ägg.
Lite prat så där.
"Förlåt, är damen ensamstående ...?" säger han filurigt smajlande.
Och nästan vid det gula huset ser jag solen börja sänka sig lite borta vid havet till och segelbåten vilar stilla och jag är rätt slut på i högerbenet.
Men oj, vilken härlig promenad!
Åååå ....
.... det var en härlig dag, då, när det var bloggträff.
(Jag letar en annan bild och ramlar över denna ..).
Vad handlade handuppräckningen om?
Jo, jag tror att det var alla som var äldsta,- eller endabarn som skulle räcka upp en hand.
Och just då körde några bilar förbi och vi skrattade och sa att dom nog trodde att det var nåt slags halleluja-bönemöte på gång ...
Och så var det ...
... melodikrysset.
Mellan penseldragen funderar pensionatsvärden över dagens klurigheter.
Och sångboken bekräftar vad han tror.
Då, när Knut ska svimma ...
... ja, så här ser tavlan ut .., den som ska bli min pensionsförsäkring.
Har ni sett nånting så härligt!
Och blir man inte glad av denna .., då vet inte jag.
Tanken är att den här bilden ska vara större, om ni vill titta närmare.
Nähäpp. Det fungerade inte.
Snygg handstil också.
Men vem är denne Sven Westerberg?
Allt jag hittar är en musiker.
Rexxie .......?
Längst till vänster står det "Provtryck".
Och på baksidan ett tryck: "Firma Th. Lundberg, Glasaffär, Tel. 36, Lycksele.
Ååååå! Hemifrån!
Från loppisen ...
Ja, alltid faller jag pladask för såna här ljufvligheter!
Som små konstverk är dom!
Och inte för mitt liv kan jag begripa hur någon kan avstå från ett sådant vackert fat!
Titta bara!
Tallriken/fatet är från Rörstrand och heter "Eva".
Pris på Röda Korsets Loppmarknad: 40 kronor.
Insikt nr 206 ....
Pensionatsvärden handlar hem Icas margarin och jag köper Smör.
Och vid Skavlan-tid går diskussionens vågor höga vid slagbordet .., hur skadligt är emulgeringsmedel och E-nummer och egentligen .., den som motionerar flitigt och inte röker, den kanske kan jämna ut det hela med att använda Icas margarin och hon som gör tvärtom - bloggmadamen, t.ex - ja, hon kan ju kalasa på smör och känna sig nyttig ..., och det surfas runt på olika sidor och pensionatsvärden säger att man faktiskt inte kan köpa allting rakt av .., "källkritik, det är viktigt det, det säger jag alltid till mina elever och få höra nu, vad är det som är så farligt med t.ex. emulgerinsmedel, ja, jag undrar bara, helt neutralt.., men jag vill v e t a ?" fortsätter han.
Till lördagsfrukosten har vi Bregott.
Pensionatsvärden handlar hem Icas margarin och jag köper Smör.
Och vid Skavlan-tid går diskussionens vågor höga vid slagbordet .., hur skadligt är emulgeringsmedel och E-nummer och egentligen .., den som motionerar flitigt och inte röker, den kanske kan jämna ut det hela med att använda Icas margarin och hon som gör tvärtom - bloggmadamen, t.ex - ja, hon kan ju kalasa på smör och känna sig nyttig ..., och det surfas runt på olika sidor och pensionatsvärden säger att man faktiskt inte kan köpa allting rakt av .., "källkritik, det är viktigt det, det säger jag alltid till mina elever och få höra nu, vad är det som är så farligt med t.ex. emulgerinsmedel, ja, jag undrar bara, helt neutralt.., men jag vill v e t a ?" fortsätter han.
Till lördagsfrukosten har vi Bregott.
Morgon i pensionatet ..
Tretton grader kallt ute.
Tretton grader varmt inne.
Och när pensionatsvärden ska ta på sig toffeln, hittar han en död liten mus.
Under toffeln.
fredag 29 januari 2010
Bara så ni vet ...
Varje morgon när jag äter frukost, sitter sigge nilsson på stolen till höger om mig och så får han en skiva söndersmulad Herrgårds, - eller Cheddarost.
Å, så lycklig han blir!
Ikväll har vi upptäckt att han även tycker om Brieost.
Guldbrie .., mums, mums!
Och nu tittar han på Skavlan.
På vift ...
"Homecoming" av Norman Rockwell.
Bilden från Saturday Evening Post.
För första gången på evigheters evighet (läs: tre månader) tar jag bilen och kör alldeles själv till såväl Getinge (sjukgymnasten) som till Halmstad.
Det är svårt att ta sig in i bilen, ty knäet är så svullet att jag först måste skjuta stolen rejält bakåt och på så sätt svinga in benet och därefter fixa till det hela i framåtläge.
Allt går.
Inte bara i Västerbotten, utan även i landet Halland.
Och jag hittar dit jag ska utan knot och parkerar vid det vackra slottet.
Jag halkar omkring i snömodden .., får ont i benet .., handlar grönsaker i det stora tältet på Stortorget (hur billigt som helst! 7:90 kilot för röd paprika, 12:- för ett halvkilo kärnfria druvor ..!, 4:90 kilot för Asterixpotatisar!) .., mannen bakom disken talar hela tiden i sin mobiltelefon .., inte ett hej .., inte ett tack .., en kurs i vänligt bemötande vore inte så pjåkigt, tänker jag .., och så blir det Systembolaget .., får förslag på ett passande vin av vänlig expedit .., står i en kö med enbart kvinnor (jag räknar till sex stycken!) och sedan återvänder jag till bilen och inväntar pensionatsvärden.
Aldrig kommer han!
Det visar sig att jag har missförstått tiden och det blir kallt om fötterna och jag läser Kvällsposten från första till sista sidan och ber en bön att polischefen som nu är häktad för sexbrott inte ska han någon fru eller sambo och absolut inga barn, men det har han.
Ååå, arma anhöriga! tänker jag.
Och så ringer pv och jag hämtar upp honom vid gymnasieskolan (hittar dit, lätt som en plätt .., underbart!) och så blir det ett besök på Röda Korsets loppmarknad där jag fyndar en UNDERBAR tavla av Sven Westerberg.
Tavlan är daterad 1955 och är ett provtryck .., som en fura faller jag för den.
Pris 30 kronor.
"Men visst är den helt ....!" säger jag till pensionatsvärden.
Han bara ler. (vilket betyder: inte ett dugg!)
Bild på fyndet kommer vad det lider.
Och ja, detta är tänkt att bli min pensionsförsäkring och när Antikrundan kommer på besök till någon närliggande stad, då ska Knut titta på tavlan och utbrista att detta är något av det mest fantastiska han har sett och VET JAG HUR MYCKET DEN ÄR VÄRD!!? och det vet jag ju inte, men Knut ler med hela ansiktet och menar att det här provtrycket av herr Westerberg är unikt i sitt slag i världen och på Bukowskis nästa auktion kommer jag nog att bli miljonär, ja, och vad köpte jag tavlan för ..,. åååå, TRETTIO KRONOR, det är inte klokt, vilken näsa madame Nilsson har för konst!" ska han säga, han Knut.
Fler fynd!
En Rörstrandstallrik - "Eva" - med de allra ljuvligaste små blommor .., mer som ett uppläggningsfat .., för 40 kronor!
Och sist av allt: Lars Ulvenstams bok "Så blev mitt liv - intervjuer med gamla".
Den har jag själv haft för länge sedan, men så kom den bort.
Nu ...., ska den för evigt finnas hos mig, ja, i alla fall så länge som jag är i livet.
En härlig dag blev det!
Och nu blir det en ny maträtt med kycklingfilé och det för oss nya vinet.
Benet är stelt som en pinne .., men det ordnar sig.
En trevlig fredagkväll önskar jag alla bloggvänner!
I pv:s frysbox ...
... finns nästan alltid ett eller flera paket med glass.
Av en händelse läser jag varudeklarationen för Euroshoppers choklad/vanlijglass.
(Tur att jag inte är någon glassfantast ...).
Läs och njut ....
Kärnmjölk, socker, vegetabiliskt fett (palmolja, kokosolja, rapsolja) stärkelsesirap, vasslepulver, skummjölkspulver, kakao ( 0.5 % .., vilket för en förpackning på 940 gram motsvarar 4.7 gram kakao ...), emulgeringsmedel (mono - och diglycerider av vegetabiliskt fett), stabilseringsmedel (natriumalginat, karragenan, fruktkärnmjöl, guarkärnmjöl), samt, som pricken över i: vaniljarom.
I Vår Kokbok finns ett recept på gräddglass.
3 äggulor
3 msk florsocker
3 dl vispgrädde
Smaksättning:
100 gr mörk hackad blockchoklad
Intressant vilken total skillnad där är!
I programmet "Landet brunsås" tas just detta med tillsatser i maten upp, men så synd att man inte vågar göra det utan flams.
Nog hade det varit önskvärt med ett konsumentprogram som på allvar tar upp såna här saker, det tycker jag.
Insikt nr 205 ...
Efter att ha tillbringat snart tre månader i ett gult hus på en kulle i landet Halland, har långsamhetens tillvaro liksom gjort sig ett litet rede i mitt hjärta.
Dagarna är sig lika.
Frukost .., tidningsläsning .., nyheter på tv ., UR-program .., promenader .., motionscykling .., knäböjande .., disk.
Sånt.
Långa stunder sitter jag vid bordet och tittar ut genom fönstret.
Ett annorlundaliv är det mot affärens bråttomtillvaro.
Ja, så där som att ha tryckt på livets egen pausknapp.
(Och har ni inte sett filmen, så se den ...!)
Dagens fönster ....
"Hej Elisabet!
Eftersom jag inte har någon inspiration för min egen blogg i dessa dagar (torka), hoppas jag kunna bidra till din.
Varsågod; några fönster (eller vad det nu är) från Stockholm, som jag besökte i helgen.
Kanske kan någon gissa vad det är för byggnad.
//Bert."
torsdag 28 januari 2010
Insikt nr ...204.
Och ja .., det är livskvalitet att ha detta inom fem minuters promenadavstånd.
Behöver jag säga att känslan kommer fram bättre om man klickar på bilden?
Nä.
Jag tänkte väl det.
Mammaglädje ...
Att ha en morbror som ska bli polis, ni kan ju förstå om han blir en hjälte då.
Här sitter dom i soffan Ektorp, fast i landet Uppland.
En härlig dag och kväll med mail och telefonprat med döttrarna!
Och så här skriver Kapten Lintotts mamma, som har skickat en bild.
"Morbror Anders vann en hockeymatch och Emil en fotbollsmatch på x-box.
Nu spelar dom en avgörande.
Snart scones!"
Själv har jag bakat hastbullar och bjudit pensionatsvärden på denna delikatess, som han, tro det eller ej, aldrig hade smakat.
Och på bordet brinner ett ljus för min nu döde morbror.
Hullerombullerlivet i ett nötskal.
Tiden går ...
Inte känns det som igår som ättapjötten satt där på gräsmattan hemma i Malå och knaprade på rabarber som doppades i strösocker.
Men ändå ..., det är som om man inte begriper hur fort tiden går.
Och i sommar ska han fylla tjugofyra och skägget får växa tills dess polisskoletiden är över.
Några månader till.
"Dagens katt ..."
... en prinsessa på ärten.
Lillhusse (17 år i juni) är största favoriten i familjen, inte så konstigt när jag får vara nära hela tiden.
Jag föddes för fyra år sen hos hans kompis.
Till min stora glädje fick jag flytta hem till lillhusse och hans familj.
Storebror katt (8½ år) tycker fortfarande att jag kan vara här på nåder ;-) men det struntar jag i, jag har ju lillhusse :-)
Han gör allt för mig!"
Och det var Medsols Ekoliv som hade skickat den här bilden av prinsessan på ärten!
Om Olaf Bergman ...
I somras på vår bilsemester norröver, hälsade vi på hos morbror Olaf i Dikanäs.
Tillsammans med hans fru Gunhild och sonen Peder, satt vi i köket .., det kök som jag suttit i som lillflicka tillsammans med mamma, då, när det var mormor som bodde där.
Olaf i sin krafts dagar.
Och det blev en alldeles underbar kväll och morgonen därpå blev det tillsammansfrukost vid matbordet och jag översköljdes av en slags hem-känsla och när jag skrattade åt nånting som han berättade, log Olaf och rösten bröts itu när han sa .., "men oj, du skratta precis som a Ann-Gerd!"
Som min mamma, hans storasyster, alltså.
Och när vi skulle ge oss av, så reste jag mig upp och gick fram till morbror Olaf och kramade honom och pussade på kinden och sa att ..."om det nu är så att du seglar iväg före mig, så hälsa så mycket till mamma ..." och Olaf knep ihop och försökte hålla tillbaka känslorna .. men tårarna rann som en liten bäck nerför kinden.
Och så sade vi hej och tack och gav oss av.
Idag på morgonen .., dog morbror Olaf.
Litet möte på väg till havet ...
Till saken hör att min systers dalmatiner är något sjövild.
Något, alltså.
Januaridag ...
Utsikt mot grannens tomt.
Och jag går ut i solskenet och går raka spåret ner mot havet till och det är skarsnö och tungt och jag blir trött och ännu mera trött och håret lockar sig.
Halvvägs framme vid lilla båthamnen, svänger jag höger och går uppför klipphällarna .., längs en liten stig med staket på höger sida.
Och jag väljer fel spår och tänker att åååå, hur ska jag orka!
Det blir till att vända om och plumsa i skaren och se sig noga för.
"Absolut inte snava eller fastna i snön!" tänker jag.
Det gör jag inte heller; snavar eller fastnar.
Ljuset har återvänt.
Äntligen!
Nästan hemma möter jag en liten Gärdsmyg och jag ser två Kajor sitta intill varandra på en tv-antenn.
Jag hör fågelkvitter.
Och solfångarna är igång .., nittiofyragradigt vatten fyller pannrummets tankar!
Ack, hur lycklig ska inte pensionatsvärden bli!
I väntan på ....
... att det ska bli lördag, bidar älsklingstavlorna sin tid.
På lördag ska hallväggarna nämligen målas vita.
Och hemifrån-leinas akvarell som alltid påminner mig om stranden nere vid sjön, hemma i Malå ..., jo, den väntar också.
På så många ställen har den tavlan hängt: i vardagsrummet hemma i Västerbotten ., i tre olika lägenheter i Ystad, i ett vitt hus på landet - utanför Ystad - och nu ..., nu ligger den på ett loppisbord och vilar sig så länge.
För mig blir den tavlan alltid en slags inombordsresa.
Hem.
Till doft av sälg.
Till Kung Karls Spira som växer bland buskarna.
Till rasslet från asplöven.
Och myrstacken nedanför hundgården.
Emil och Kungen och ...
Lintotten vid rodret.
Siktet var inställt mot Kåseberga.
Emma, Dr Böhlander, pv och jag själv fanns ombord.
Solen flödade!
Idag har Kapten Lintott namnsdag.
(Och Kungen ..).
Karl Emil.
Grattis från mormor, till världens finaste Kapten!
En liten tjurskalle ... eller stor.
"Nu är det så här, att jag s k a sova i den andra fåtöljen!"
I ena hörnet av pensionatets sängkammare, står två rottingfåtöljer.
Den närmast fönstret, med dyna och vit filt, är pElles, ja, det vill säga, det har han själv bestämt.
Åååå, i timmar kan han ligga där uppe alldeles ensam!
I den andra fåtöljen - som har en blå filt -, är det tänkt att sigge nilsson ska husera om nätterna, så där så att pElle får vara i fred.
Det är alltså vad vi har tänkt.
Men det har inte sigge.
Och igårkväll när pElle sov som bäst .., då kom lille sigge nilsson skuttande från hallen och vid upptäckten av pElle i fåtöljen, tog sigge ett skutt rakt upp mot honom .., anföll som den värsta tiger .., bet honom i halsen .., morrade och hade sig!
(Det har även hänt att sigge bara har suttit på golvet och blåstirrat på pElle, som till slut har suckat och lämnat denna sin favoritplats ..., och vips, har sigge hoppat upp och lagt sig!)
Ni kan ju gissa hur omåttligt irriterad och a r g pElle blev!
Han morrrrrade och visade på alla sätt att gammal är äldst och han liksom höll tassarna om sigge och bet honom under halsen - demonstrativt, utan att bitas på riktigt -!
Sen tappade pElle orken och hoppade ner.
Och sigge kurade ihop sig och lade sig tillrätta.
"Såja .., det var lätt fixat!" tycktes han tänka.
Och pElle lommade iväg ..., så där som en slagen hjälte.
"Näää, nu får det vara nock ...!" sa pv .., hämtade den förödmjukade gamlingen, puttade ner sigge från fåtöljen och så fick pElle tillbaka sin bädd.
Sigge Nilsson suckade och hamnade något burdust i sin egen fåtölj.
pElle i en annan fåtölj ... sovandes i lugn och ro.
Det var innan sigge nilsson hade anlänt.
Inom loppet av några minuter gjordes tre nya kuppförsök av den envise kattungen, men var gång norpade pv honom i nackskinnet och så: tilbaka till sin plats bara!
Och pElle tycktes nöjd .., lade sig tillrätta ..., somnade och snarkade.
Vid tretiden i natt vaknade jag och satte mig upp, bara för att se hur det hela hade avlöpt.
Ååå, så jag loooooog.
Ty i rottingfåöljen med vit filt låg mycket riktigt pElle och snarksov så där som han alltid gör .., men ..., nära, nära honom, knappt så att där fanns plats, låg en liten grårandig tigerkatt och sov så gott.
sigge nilsson.
Nämligen.
Annannan säger ...
Å. Så det är.
Maktkamper och lirk överallt!
Mellan min pappa och katten L har det pågått en tyst kamp om en av köksstolarna i minst fem år. Stolen mitt emot fönstret är där pappa vill sitta så att han kan se ut över ägorna. Varför katten L vill ligga på den vet jag inte. Var gång pappa ska äta något (och det är ju rätt ofta med den matordning en skånsk hedersman håller sig med) har han tagit stolen och liksom hällt över katten L på stolen bredvid.
Men härom veckan rapporterade han en revolution. Han hade kommit fram till att han ser ännu mer av ägorna från stolen bredvid, så nu sätter han sig alltid där. Katten L fortsätter att ligga på den stol hon alltid valt.
Oklart vem av dem som vann. Kanske win-win, som man säger nu för tiden.
Torsdagsfönstret ...
.... finns i Carl von Linnés barndomshem i Råshult.
I Småland.
Och tänk, att jag var där.
onsdag 27 januari 2010
Som trolleri, nästan ...
"Dr Böhlanders" svärmor, den energiska madamen Margaretha, hon är en hejare på nästan allting.
Titta här, bara!
På bordet i sommarstugan utanför Norrtälje, har hon målat en duk .., på själva bordet alltså.
Och under duken har hon målat ett spelkort .., ett eklöv och en trollslända!
Första gången jag var där och hälsade på, började jag fingra på eklövet och skulle ta bort det från duken ...
Vilken fantasi den kvinnan har!
Om ni klickar på bilden, så syns det hela bättre.
Snöstorm ute. Solsken inne.
Bilden är min egen.
Det är maj 2006.
Medan jag står där och tittar på Lena och hästen, plingar det i min mobil.
Det är sms från Heléne, som då bara har några få månader kvar att leva.
Filmen "Året på Råshult" som nyligen visades på SVT (idag, alltså) .., visade sig vara något för den som längtar efter något slags l u g n.
En film som lätt kunde visas på storbildsskärm i väntrum, där människor kanske sitter och vrider sina händer av oro.
Eller ljuva tanke ..., om alla åldringar på gruppboenden finge se något sådant här, i stället för tonårsserier på tv 3!
Hela tiden medan jag låg på soffan Ektorp och tittade på filmen - med sigge nilsson sovandes på mitt bröst -, tänkte jag på hur outsägligt vackert fotot var.
När eftertexterna rullade, förstod jag.
Där stod att Simon Stanford var en av fotograferna.
Simon Stanford .., det namnet etsade sig tidigt fast i mitt minne .,. ty alltid när SVT:s sydafrikareporter Marika Grieshel hade något reportage, då hade denne Simon filmat och med sådan k ä n s l a.
Och rent bedrövligt tycker jag att det är att inte fotografens namn står i programförklaringen.
Mer om Råshult finns här.
Just nu ...
... i ett gult hus på en kulle, i landet Halland.
En film utan handling och ändå inte.
Det är så här livet är.
Här och Nu.
Och så ringer min störstasyster ..
... hon som bor på landet, utanför Hörby, i Skåne.
"Ja, jag vill bara beklaga sorgen ...", säger hon.
Inte ett skvatt begriper jag.
Det är då hon berättar: Pernell Roberts är död.
Adam, i bröderna Cartwright .. ,mitt livs första riktiga tv-förälskelse.
Min bästa kamrat tyckte att ingen var så läcker som Little Joe .., men jag, jag höll mig till den tyste och manlige Adam.
Nu får jag nog ta fram näsduken!
Idag ....
Klädstrecket på bilden tillhörde just Lena och Michael.
För snart tre år sedan besökte jag Råshult i Småland.
(Ja, jag har varit svag för detta med Småland .., det ska erkännas!)
Som paradiset var det!
Och idag kl. 14.30 visar SVT 2 ett program just därifrån.
Året på Råshult
Här, på den gård där botanisten Carl von Linné föddes, är det årstidernas växlingar som styr arbetet.
Lena och Michael Michaëlsson har under 20 år skapat ett historiskt titthål och en plats för tankar om människans plats i naturen.
Nu kommer snön!
Och blåsten!
Och halkan!
Då ringer Radio Hallands sympatiska programledare - Anna - upp en plogbilsförare för att höra hur det går.
Mannen, som heter Tomas och är s.k. norrlänning, är ingen vän av överord.
Eller av ord, överhuvudtaget.
Kort och koncist svarar han.
"Jajamen ...!"
"Jajamen ...!" säger han korthugget.
Och inte är det någon fara med väglaget heller, "bara dem lär sig å blinka när dem är ini rondelln" ... fortsätter herr plogbilsföraren.
"Den mannen är ju från Vilhelminahållet ...", hojtar jag till pensiontatsvärden.
Ååå, det känns tryggt.
Det ska nog gå bra det här.
Och blåsten!
Och halkan!
Då ringer Radio Hallands sympatiska programledare - Anna - upp en plogbilsförare för att höra hur det går.
Mannen, som heter Tomas och är s.k. norrlänning, är ingen vän av överord.
Eller av ord, överhuvudtaget.
Kort och koncist svarar han.
"Jajamen ...!"
"Jajamen ...!" säger han korthugget.
Och inte är det någon fara med väglaget heller, "bara dem lär sig å blinka när dem är ini rondelln" ... fortsätter herr plogbilsföraren.
"Den mannen är ju från Vilhelminahållet ...", hojtar jag till pensiontatsvärden.
Ååå, det känns tryggt.
Det ska nog gå bra det här.
Dagens fönster ...
"Hej Elisabet!
Fönster från ett sommarhus i byn Storgranliden som står ouppvärmt under vintern och därför
har täckts av ett tjockt lager med rimfrost.
Jom."
tisdag 26 januari 2010
Okej ...
Från vännen Eva i Jämtland har det till landet Halland anlänt en utmärkelse och det är ju ytterst vänligt på alla sätt och vis (men jag tycker inte om att välja ut ..) och så ska man sända den vidare till fem personer och därtill berätta sju saker om sig själv som inte tidigare berättats.
Åååå, detta är ju så svårt!
Hur många kreativa bloggare finns det inte och hur ska man nu göra?
Och att berätta något som trogna bloggvänner inte redan känner till .., är det möjligt?
Men okej.
Den absolut mest kreativa bloggare jag vet, det är Stationsvakt, men jag är fullständigt övertygad om att han absolut inte vill ha en liten rosa utmärkelse på sin sida .., så jag säger det bara: ingen har så mycket fantasi som den mannen.
Nåja.
Fem stycken.
Känn ingen press att göra detta .., det är sista gången jag gör det.
1. Klara, 13 år i USA .., för att jag tycker att hon skriver på ett personligt sätt. Henne hittade jag till häromdagen och kreativ tycker jag verkligen att hon är.
2. Femtiotalsjakten .., för hennes till synes outtröttliga energi på att leta upp prylar från 50-talet.
3. Steelcity Anna för att hon använder sig av lite ovanliga grepp när hon berättar viktigheter.
4. För kanske två år sedan .., var jag flitig besökare hos Rödluvan. Sen tappade jag bort henne. Ikväll hittade jag hennes blogg.
5. En kreativ blogg? Ja, det måste ju bli den här också!
Sju saker som ni inte vet om mig ...?
1. Hur ofta som helst har jag den senaste tiden glömt att ta min blodtrycksmedicin.
2. Av årets 365 dagar, har jag håret uppsatt ungefär 363 av dessa.
3. Jag vickar i princip alltid på tårna.
4. På vänster sida av munnen (min mun) finns ett skäggstrå som är totalt omöjligt att få fatt i!
5. Aladdin eller Paradis? Helt klart den första.
6. Inte ett dugg flygrädd är jag.
7. Men jag är fasligt duktig på att säga "akta!" .., "ooooj!" ... "där kommer en människa!" till pv när han kör bil. (mina barns pappa, helsingborgaren, mina döttrar och min son skulle nog hålla med om denna min olat .., jag tycker förstås att jag själv är den bästa chauffören ..,-)
sigge nilsson tittar på Rapport ...
Ni förstår .., detta är en ytterst allmänbildad liten katt.
Eller i alla fall så kommer han att bli.
Ett sent kvällsfönster från ...
...vännen som flyttade från Västmanland till Skåne till Lappland.
Och som tycker att hon äntligen har Kommit Hem.
På Riktigt.
Efter promenaden ...
.. tar jag en filt och lägger mig på soffan Ektorp.
Jag tittar på SVT, på UR.
Programrubriken är "Hälsa i Europa", men egentligen handlar det hela om barnaga.
Tittaren får följa programledaren till Rumänien, till England och till vårt eget trygga Sverige.
En internatskolemagister - Simon Warr - propagerar för spöstraffets återinförande i brittiska skolor.
"Oh no .., tro inte att jag på något sätt är våldsam av mig, inte alls!" säger mannen och blir rödbrusig om kinderna, men nu är det ju så att stryk verkligen kan få ordning på vanartiga elever.
Menar han.
Och barn i dom olika länderna vittnar om allt elände dom upplevt.
Där är en svensk mamma som nästan dagligen har misshandlat sina barn och en av dem, en blond dotter, berättar om skräcken när sommarlovet närmade sig .., eller fasan att i skolan få sluta en halvtimme tidigare .., den där eviga rädslan för att komma hem och vad mamman då skulle hitta på.
Och hon berättar om lojaliteten, den som fick henne - dottern -, att i så många år, skydda sin mamma, ja, tills det inte gick längre.
På en parkbänk i England sitter en ung man och vittnar om samma sak .., men där är det båda föräldrarna som har slagit honom och som under sonens hela uppväxt har talat om för honom hur icke-älskad han är.
Och dum.
Och värdelös.
Nu får den unge mannen hjälp i en grupp där vuxna människor alldeles frivilligt stöttar barn som har haft det svårt hemma och den unge mannen säger att en av männen i gruppen, han har blivit som en stand-in-förälder.
Som en Riktig Pappa.
Och där är Gustav vars far har misshandlat sin hustru, - Gustavs mamma - under alla år och Gustav berättar om skräcken att sova så hårt, så han inte ska kunna höra sin mammas rop på hjälp.
Det är Gustav som är på bilden längst uppe.
Och jag ligger på soffan Ektorp och har ont i ett knä och tänker att jag är femtiosex år och ååå tänk .., om man hade ägnat livet åt ett meningsfyllt arbete, i stället för att under nästan trettio års tid traggla med plu-nummer och skrapa etiketter och hålla koll på vilka extrapriser som gäller och "hur ska vi få fler kunder?" och allt sådant som ibland känns så totalt oväsentligt - ja, i alla fall sett i ett större sammanhang -!
Att arbeta med något som är m e n i n g s f y l l t ....
Något som gör skillnad för andra människor.
Det är vad jag tänker på, när nio år återstår tills pensionen börjar komma var månad.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)