En bild till ...

... den här madamen.

Det är nog hon som har fått mig att se det som är rostigt.

Ett kvällsfönster ...

... som speglar sig i min barndoms köksklocka.

Den som nu hänger på väggen i ett gult hus på en kulle.

Inne i klockan ligger min mammas dödsannons.

Båt-debut ...

"Ja, jag är lite halv ........ skraj."

Jag är en himla räddlivad människa.

Så är det.

Under en stor del av min uppväxt följde jag min pappa ut under tidiga höstmorgnar, för att ta upp nät.

Vi bodde alldeles vid sjön och hade båten där nere .., det tog inte ens tio sekunder att gå dit.

Det är inte en sjö av Ladogas storlek vi pratar om, men ändå, ingen liten pjutt heller, men aldrig någonsin var jag rädd.

Ikväll lossar pv båten från kajen och så ror jag ut (jag vill själv) och helt lugnt är det .., tills vi kommer ut genom gattet och på öppet hav och då blir jag jätteskraj .., det gungar friskt och jag hinner tänka hur det KAN bli när vi ska ta upp näten .., och tänk om man blir sjösjuk och börjar kräkas!

Det är vad jag tänker på.



Och så här såg det ut när pv tog över och rodde hemåt, så där så jag kunde filma.

Ojdå ...

"Vad vill du ha till middag ..., resterna av lammsteken eller köttfärssås och pasta ...?" säger jag till pv som ringer hem, ja, just innan han ska cykla de tjugotvå kilometrarna hem.

Svaret kommer bums.

"Jag vill ha D I G !"

Ja, ja.

Det är väl bara i början det låter så.

Kan man tänka sig.

I solskenet ...

Och så gick jag ut och satte mig på altanen.

Där hittade jag Moderaternas valreklam.

Inte speciellt snyggt eller så som broschyr, inte det minsta innovativt, men lätt att hitta i och bra uppspaltat.

En sak fick mig att hicka till, nämligen detta:

* inom en radie av 15 mil (från Falkenberg) bor det över 1 miljon människor

* inom en radie av 50 mil finns 4 länder, 4 huvudstäder (ja, det är ju rätt logiskt ,-), samt 33 miljoner människor!

Med posten ...

.... kommer valsedlar i parti och minut.

Mest parti.

Nästan alla är bedrövligt tråkiga och allra tråkigast är den längst uppe till höger.

Miljöpartiets "Modernisera Sverige" ..., blir för mig bara ett frågetecken.

Sverigedemokraterna efterlyser lag och ordning och "vill återupprätta den samhälleliga gemenskapen med familjen i centrum och låta Sverige förbli Sverige."

Jaså.



Av dessa tre avsändare, är Kristdemokraternas det absolut snyggaste.

Lite annorlunda.

Jag tycker om typsnittet som dom skriver med också.

Alla, utom SD, varvar kvinnor och män på sina valsedlar, och alla, utom SD, berättar hur gamla eller unga respektive kandidat är.

På Miljöpartiets valsedel till kommunfullmäktige ser man att många av deras kandidater är högutbildade.

Där finns yrken som statsvetare, ögonläkare, barnläkare, socialsekreterare, författare och socionomer och tro det eller ej, även en bloggare i Varberg, ja, han titulerar sig så.

På SD:s (mest män på deras listor) finns yrken som ..., lantbrukare, lagerarbetare, postiljon, vapensmed, snickare, linsågare, brandman, miljövårdare och en undersköterska, nämligen Erik från Varberg.

Hos Kristdemokraterna skymtar jag ett par präster, en hushållslärare, en universitetslektor från Kullavik, en konstnär från Falkenberg, där en skolskjutsplanerare .., och som nummer 15 en biomedicinsk analytiker och så förstås, pensionären Jonas från Kungsbacka.

Igår såg jag på någon valsedel en herre som titulerade sig "levnadskonstnär".



Centerpartiets kuvert pryds av en samling leende människor som står tillsammans ute i det gröna.

En finurlig sak har dom, nämligen det som syns på bilden här ovanför.

Sånt tycker jag om.

Hos Centern är det förstås gott om lantbrukare och där finns även en skogstekniker, en lärare och en rektor, en polisman från Okome och så ombudsmannen Ann-Margret från Falkenberg.

Som nummer 1 på listan hittar man Stiegert, 47 år, det är han som är rektor.

Annars hade han ju kunnat starta ett dansband. "Stiegerts med z ...".



Betydligt trevligare post är ett vykort med motiv av dörrar från Irland!

Tack Harriet!

Fast ...

... nog är väl den här versionen aningen bättre ...?

Just nu ...

... har jag suttit ute på altanen med pElle i mitt knä.

Solen mot ansiktet.

Små fjärilar som flyger förbi ..., surr av flugor och kanske bin?

Löv som rasslar lite i vinden.

En annan verklighet ....


I alla fall än min.

Det är nog därför jag älskar att titta in hos henne.

På mottagningen.

Torsdagsfönstret ...

... ja, gissa två gånger var det kommer ifrån!

Just det: från Norrbotten.

Det är Storavan som speglar sig i fönstret.

Nu är det mäster-himmels-fotografen himself som varit i farten.

Hälsning från 55-åringen ....

Ett stort och från hjärtat kommande tack för alla uppmuntrande gratulationer på min födelsedag; ni är ju bara för roliga allihop.

PV

Kalas ....

Koppen inhandlades i Skärhamn, i Bohuslän.
Den passar väl bra till en blivande fiskare?


Å, det blev en sån trivsam eftermiddag och ett sånt härligt firande!

Till middag lammstek som marinerats i rödvin, färska kryddor från rabatten och vitlök förstås ..., och till detta potatisgratäng, plus zucchini, röd paprika i skivor, morotsslantar, broccoli, skärbönor och färsk svamp som hastigt wokats.

Vinbärsgelé till, plus det goda vinet!
(Alligrini, hette det och systembolagsmannen rekommenderade det varmt till lamm och jag som är totalt okunnig om sånt, tackade och tog emot.)

På bilden syns den rara Sonja, moster till pv.



Tårtan var enklast möjliga .., marängbottnar och så grädde och färska bär.

Styckfrusna björnbär gjorde sitt till.


Fatet har en alldeles underbar grön glasyr som inte syns på bilden.
Det är tillverkat av Anja Notini och har en olivrelief på ena kanten.

Och pv:s rara dotter Hilda, hon är vegan och äter inte mjölkprodukter, så det här blev hennes efterrätt.

Medan jag diskade och hade torkhjälp av Sonja, hjälpte Patrik och Hilda pv att få båten i sjön, ja, på rätt båtplats.

Jag kan tala om att det var någon som strålade som solen när han sedan kom hem igen.

Och på bordet ligger nu två presentböcker.

Den ena är denna.

Den andra denna.

Och Hilda förärade sin far ett frågespel som heter "Båt & Hav" och där kommer jag att förlora stort, den saken är säker.

Nu mot sängen!

Grattis Thomas!!!

Ett stort GRATTIS på födelsedagen !!

Är så otroligt glad att mamma träffade just dig & precis lika glad är jag att pappa träffat Karin!

Vilken förmån att ha fått er två till familjen!

Hoppas middagen var till belåtenhet !!

Många kramar Dr Böhlander

Falkenberg tur och retur ...

Några minuter i tio står jag utanför Systembolaget i Falkenberg.

Jag är inte ensam .., där står även några luggslitna herrar och alldeles intill, vid Arbetsförmedlingens entré, väntar ett tiotal damer och nästan alla är yngre än jag själv och alla håller dom ett orangefärgat häfte i sin hand.

Det slår mig att jag nu tillhör just den gruppen: vi som är ARBETSLÖSA.

Fast jag har ju sagt upp mig själv, tänker jag, som till tröst.

Och systembolagets dörr öppnas och jag tar sikte på en av de anställda; en ung man som plockar bland flaskorna och mannen hjälper mig att välja ett rött vin till kvällens lammstek.

Alldeles omåttligt trevlig och service-minded är han!

När jag ändå är i närheten, tittar jag in på Arbetsförmedlingen

Många av kvinnorna är nu försvunna .., jag ser dem sitta i små glasväggsförsedda bås och samtala med någon handläggare och jag anmäler mig hos en man som heter Jacques och har glada ögon och ber om min legitimation .., och så får jag slå mig ner och vänta på min tur och där kommer en man som är irriterad för att där inte finns någon display i taket, ja, det är så himla omodernt med kölappar på det här viset och någon som ska ropa upp numret, säger han och Jacques försöker förklara, men mannen bryr sig inte.

När han slår sig ner i fåtöljen intill, ser jag att den irriterade mannen bär en jacka av märket Gant.

Så småningom hamnar även jag hos en handläggare, i just ett sånt där litet bås, och jag förklarar hur min situation ser ut och mannen nickar och hummar och noterar och skriver och hela tiden skäms jag över den lila systembolagspåsen .., ååå, jag känner mig ..., inte som mig själv.., och jag undrar vad mannen ska tänka?

"Ja, det är till lammsteken ikväll ..", säger jag och avskyr mig själv som förklarar.

Mannen ler lite.

"Ja .., ja .., till lammsteken .., sure ..?" ser han ut att tänka.

Eller t r o r jag att han tänker.

Efteråt kör jag till tre olika butiker, utan att hitta det jag söker: nämligen schalottenlök.

Det blir till sist Ica, på Skrea Strand (då har jag lyckats köra fel och återigen hamna i Falkenberg) och där utanför står fiskbilen och av en pratglad försäljerska köper jag fyra hela sillar till pElle och sigge nilsson och sen kör jag hemåt.

Det är dom som är på bilden.

Sillarna, alltså.

Och nu sitter två kattherrar och stirrar mot spisen.

Just så.

Inga gladiolus här inte ...

"Helena, -82" står det under krukan.


Faktiskt vet jag inget vackrare, än blommor som plockats utanför husknuten.

Och i älsklingskrukan, den som inhandlades på hemslöjdsutställningen i Vormsele någon gång i förra årtusendet, hamnar således mynta, kaprifol, humle, pelargonia, lavendel och några små blåklockor.

Åååå, sicken doft!

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Först grattis till pensionatsvärden som idag fyller 55 år.

"Ja ..., det här blir första födelsedagen utan mor ...", sa han igårkväll vid sängdags.

Så är det.

Tiderna förändras.

Men här ska bakas tårta och göras lammstek i ugnen och så kommer hans morbror och moster - Gösta och Sonja - och så Hilda och Patrik och äter med oss, så det blir nog bra.



Och så grattis till min rödvitrandiga storasyster (den äldsta) som också fyller år, just idag.

Jag tycker att båda två är typiska Jungfrur.

En är lärare, den andra har arbetat som sjuksköterska.

Båda är omtänksamma, vårdande och lugna.

Äter man middag hos min storasyster, upptäcker man porslin från 60-talet .., dom röda Reijmyreglasen .., och där är grytlappen som hon fick i julklapp när man var själv var sex år .., allt tas vara på och allt är sig likt vid stora högtider.

Jag skulle nog vilja påstå att pv är precis likadan.

Och s n ä l l a är dom också.

Onsdagsfönstret ...

..., gissa, var det kommer ifrån!

Jo, från Norrbotten.

Och vem höll i håven?

Jajamen.

Vännen Ulrika.

På tv ...

... visas just nu det här programmet.

Och så trevligt upplagt det hela är.

Och ni må tro, att i soffan Ektorp sitter herr pv och smajlar och är lycklig när han ser bilderna.

Onsdag ...


I ett par timmars tid, blir jag ute på vift.

Storhandlar på Maxi.
(Lammstek .., djupfrysta musslor som ska vitlöksgratineras . Sånt.)

Köper present till pv på Bokia.

Strosar omkring och letar och letar och letar efter affären som säljer te!

Svänger förbi fiskhandlaren och får med mig ett paket med tio stora, färska räkor.

Gynnar mörkhåriga grönsakshandlare på torget och intill deras köpe-tält står Sverigedemokraterna och försöker värva sympatisörer.

"Tradition och trygghet", står det på deras affischer.

Och "Sverige".

Övriga partier har valstugor i olika färger.

I bilen på väg för att hämta pensionatsvärden, lyssnar jag till nyheterna.

Samma tjat om olika gallupundersökningar .., Sifo och Temo och Gud-vet-allt och på slutet får vi ändå veta att "skillnaderna ligger inom ramen för felmarginalen" och då undrar man ju vad det alls är för vits att ideligen meddela ställningen mellan blocken?

Och pv hämtas upp och vi åker hemåt och jag är totalt förbi av trötthet.
(Det är han också, men han har ju ändå cyklat 22 km enkel väg och därefter arbetat).

Varför?

Hur kan man tappa så mycket energi när man går hemma?

På köksbordet ligger röstkorten.

Vi ska rösta i Eftras församlingshem och jag tycker, helt ärligt, att det är lika högtidligt som att ta nattvarden.

Och jag har fullständigt klart för mig vem som får min röst.

Och inte.

Nu ska det bakas ...

... tårtbotten!

Just det.

Och ....

... efter frukosten, är det dags att vila middag.

pelle i loppisfåtöljen.



sigge nilsson i tv-rummet.

Nästgårds ...

... finns bondgården där man köpa färska ägg

Ett flak kostar 45 kronor.

Där finns också honung från Ugglarps bigård, alldeles här i närheten.

På baksidan av flaskan kan man läsa att honungen slungades den 15:e juli.

Det är väl det som kallas för närproducerat.

(Och Gunnar i Jämtland, ja, jag vet att det kanske är mera hälsosamt med icke-flytande honung, men till naturell yoghurt är det ljuvligt smarrigt med den här varianten ..-)

Mirakel ...

Om man har vuxit upp i det som på väderleksrapporten kallas för "norra norrlands inland och fjälltrakter" ., då är det faktiskt närapå som ett mirakel, detta att man kan gå och norpa sig några druvor direkt från plantan.

Hur dom smakar?

Njaaa, lite sura.

Men vänta bara.

All denna längtan ...

Det behövs inte mycket för att hjärtat ska bli glatt.

Längtansglatt.

På lördag ska jag nämligen ta bilen och först åka till Harplinge på stor Lionsloppis .., därefter susar jag söderut, till Ystad (och när jag skriver "Ystad", så ler jag stort ...) och jag ska göra ett besök hos Åbergs Trädgård och köpa färskt bröd från Söderberg & Sara .., och titta in i affären och se om allt är sig likt och på hemvägen blir det Ikea i Helsingborg.
(pv har kör-grejs hela dagen).

Och nästa helg, då åker vi till Blekinge, till pv:s bäste kompis och hans fru, som har stuga nära havet.

Kräftor står på menyn.

Och idag .,. en tur till bondgården för att köpa ett flak ägg och en burk honung från bin som kanske har flugit omkring bland fruktträden här på gården och sedan in till stan och handla present till morgondagens födelsedagsbarn.

Det finns två av dem.

Min störstasyster är den ena, pv den andra.

Och solen flödar och Lisa Nilsson sjunger vackert för mig.

Förklaring ...

Och lite text vore kanske inte så dumt?

Så där som att man berättar att det är vännen Ulrika allt uti Norrbotten, som har varit framme med fönsterhåven.

Ett bonusfönster ..

Förmiddag i landet Halland ...

Och allt är precis som vanligt.

sigge nilsson äter först .., och pElle .., han suckar och väntar på sin tur.

I bilen ....


vättern till höger om oss

pensionatsvärden tittar på segelbåtar och på vattnet och hur vinden blåser

själv håller jag koll på förbipasserande bilars registreringsskyltar

"titta, där står det UPP!" det har jag aldrig sett förut ., utbrister jag

och han ser reklamskyltar om kaminer

och jag såna som lockar med mat

olikheter berikar

och syns väldigt tydligt

under en biltur

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet!

Strosade runt i Industrisamhället i Norrköping och fick syn på det här.

I samma ögonblick jag fick se det kom jag att tänka på dig, så här kommer det.

Det fanns fler men dom kommer när jag sorterat lite bland bilderna.

Ha det gott.

Christer."

Måndagkväll ...

Gräsklippning i Steninge.

En och en halv timme kanske.

Svett som rinner.

pv räfsar, jag klipper.

Sen kör vi ner till havet och en av oss tar ett dopp.

Svalt vatten mot pannan.

M a g i s k t.

Den här krabaten ...

... mötte jag i tvättstugan.

Det blev till att hämta sop och sopskyffel och försöka få upp den på skyffeln, vilket inte var det enklaste, för herr Spindel visade sig vara oerhört lätt på foten.

Och rask.

Till sist fick jag fatt i honom.

Föste honom upp på skyffeln, såg noga till så han inte skulle trilla av och hamna på mina fötter .., och till sist tippade jag honom i rabatten.

Och jag kan lova er att det var en s t o r spindel.

(Någon som vet vad det är för sort ...? Eller art?)

Nån slags magisk förmåga ...


På lördagförmiddag säger äldsta dottern att det blir middag vid halvfem.

"Vad blir det för nånting ...?" undrar jag.

Kanske nåt med kyckling ..? svarar dottern svävande.

Först ska hon iväg och titta på två fotbollsmatcher; det är Emil som ska spela.

"Men vi är ju många .., hur ska du hinna med allt ..?" frågar jag igen.

"Det är lugnt .., ingen fara!" svarar hon.

Vid halv-sextiden på kvällen, när jag har återvänt från vernissagebesöket på Söder, är middagen i full gång.

Vi är sjutton personer allt som allt, sju barn och tio vuxna.

Maten är delikat: ugnsstekta och fyllda kycklingfiléer, därtill pasta och en alldeles ljuvlig sallad!

Och efterrätt med vispad grädde.

"Men hur hann du med allt ..?" frågar jag häpet.

Jag, som vill ha kontroll ..., och blir orolig att missa nånting om där är tio matgäster runt matbordet!

Skulle vi vara sjutton, hade jag garanterat börjat planera dagen innan!

Eller två dagar innan.

Minst.

Och kanske hade jag drabbats av migrän också och stått på knä och kräkts i badrummet timmarna innan maten skulle serveras.

Men hon, den äldsta, hinner a l l t i d.

Det måste vara en slags magisk förmåga, jo, så är det.

Någon fler som har fått den?

Gåvan?

Och detta bjöds vi på.

Gammalt och nytt ...

På väg till Emils fotbollsmatch passerar vi villaområden i Bollstanäs.

Överallt tycks hus växa upp likt svampar ur jorden!

Det är rena huller-om-buller-stilen .., där är hus som påminner om fågelholkar (pyttesmå fönster, inget för mig ...) och där är hus med pelare och se där .., där är ett alldeles vanligt litet hus!

Och Volvon parkerad utanför.


Stackars brevlådorna.
Så ensamt att stå där.
Tur att dom är två.

På andra sidan gatan råder byggboom.

Och jag ser minst ett hus med liggande panel.
(Inte dessa.)

Fortfarande tycker jag att det är ursnyggt.

Åskådliggörande....


Till pensionatsvärden: drack du O´boy igårkväll ...?

Och kalasade på en Plopp i närheten av Jönköping?

Ååå, detta är hur intressant som helst!

Och hemskt.

På agendan ....


klippa gräset

dammsuga

baka bröd

läsa Göteborgs Posten .., DN (tack Maria!) och Hallands Nyheter = lycka!

hänga tvätt

och solen strålar och himlen är blå

För mycket ...

Om man bor på landet och största delen av dagarna går omkring och småpratar, antingen med sig själv eller med två katter, då är det såklart inte alls konstigt att man, under ett besök i en stor stad, - Stockholm i det här fallet -, känner att det kan bli lite för mycket.

Så när jag sitter tillbakalutad på pendeltåget från Centralen till Rotebro, då studsar alla runtomkringorden mot huvudet och själen .., så där så jag nästan får blunda.

Bakom mig sitter en pratglad man från South Carolina i USA .., (med en röst som får håret på armarna att resa sig ..., han låter som Clint Eastwood ..) och mitt emot mig en trött mamma som ser ut att ha vuxit upp i Kina och intill sig har hon sin familj.
Hela familjen är finklädda.

Och jag tar upp min kamera .., riktar den mot ingenting och ..., bara lyssnar.

Dagens fönster ...

... finns i självaste hufvudstaden.

I Stockholm.

En lycklig man ...

"Ååå, så kul! Nu kan vi lägga ut nät eller åka ut och pilka torsk!" säger pv lyriskt.

Den här båten, en Askeladden, kan man minsann segla också.

Där finns såväl mast som liten motor.

Tur det.

Tänker jag.

Emil, 11 år.

På lördagkväll sitter jag i soffan och borstar först Emmas långa, tjocka hår i säkert trettio minuter och jag draaaar det hårdaste jag kan, för det är det bästa hon vet (och jag vet ...) och sen blir det Emils tur .., men då ryggmassage.

Emils rygg är varm och alldeles len.

Åååå, sicken lycka för en mormor.

Här sitter Emil och väntar på att bli skjutsad till fotbollsmatchen på lördagförmiddag.



På en bänk i hallen ligger en skrivbok från förra terminen.

En bok där det ska recenseras böcker.

Förr gav jag alltid Emil och Emma böcker i födelsedagspresent eller julklapp, men till slut sade Emil ifrån.

"Nej mormor, inga mer böcker!!"

Då förstår man ju.



Vad fjärdeklassaren Emil gillade i boken om Ivanhoe, det var att det var krig.

Och varför det då?

Jo, det var "mer krig och mindre snack" i handlingen.



Och i en annan bok, där ogillade han att det var så mycket snack ....

I en tredje hade några klasskamrater diskuterat samma bok och det var många nej på Emils svar.



Det undgår inte frökens ögon och hon som är mormor känner hur varmt det blir i hjärtat.

Stockholmsbilder ...

Bleckhornsgränd 9 på Söder.

Inget ställe att bo på om man har problem med sina knän.

Men underbart för övrigt.

Och där ligger galleriet där Sven har utställning.

Bor du i Stockholm kan du titta in där hela veckan.



Underbart vilsamma akvareller med vintriga motiv från Porsön i Luleå.

Vardagsbilder.

Radhus .., några husvagnar .., en garagelänga.

Den som har skuttat omkring bland orden på Svens blogg, känner igen sig.

Han är liksom inte den som använder sig av överordsströaren.

En litet häfte med de utställda bilderna, plus texter författade av Svens son Anders, finns att köpa.

Så här bland annat, skriver sonen.

"Man får frågan hela tiden.
Jag kommer från Luleå ... men bor i Göteborg. Det är mitt svar.
Om man ska vara noggrann så kommer jag från Porsön i Luleå men bor på Hisingen i Göteborg.
-------
Mina föräldrar kom till Porsön, och jag lämnade.
Och det är denna flytt som väcker den återkommande frågan.
Det är en bra fråga, socialt kompetent och klädsamt artig, det kan jag tillstå, det är inget fel på den.
Hur kommer det sig att du bor på Hisingen i Göteborg, blir följdfrågan."

Eller så här:

"En konstant strävan bortåt är inte bara förbannat tröttsam, utan stört omöjlig. Det går inte att fly. På ett eller annat plan blir man ändå kvar. Vi borde därför försöka vända blicken, och se åt stagnationen till, det är ju stagnationen som står för trygghet och kontinuitet, var finns den?
Svaret är enkelt: Överallt.
Vi har den redan i oss, vi behöver bara se till uppskatta den mer.
Omfamna den."



Konstnärens vänstra hand.
Om jag minns rätt är han Vädur.


Ja, just den läkaren bar förstås inte kostym.

Hela Stockholm översvämmas av hjärtläkare, ja, där är tydligen en kongress av det större formatet och var man än går, så ser man män med gröna väskor och en namnskylt dinglandes runt halsen.

Jag, som tillhör den barnsligas skara, har god lust att ta mig åt hjärttrakten och ropa "heeelp!", ja, liksom för att se hur många av de, oftast elegant kostymklädda doktorerna, som skrider till undsättning.

Fast dom är ju förstås lediga och har inte tid med sånt.

Och jag ser nog hur många av dem stirrar hänfört på blonda tonårsflickor med decimeterkorta kjolar.

Jominsann.



På Söder.
En slags konst på ett stuprör.



Och en annan slags utsmyckning.



Nej, krukan med Basilika fick stå kvar, men idén var påhittig, tycker jag.

Jag vet en mig närstående man som nog gärna hade tackat och tagit emot.



"Och där är Operan!" säger Rexxie och pekar med hela armen.

Rexxie är som ni förstår operafantast.



"Och där bor Fredrik och Filippa!" säger den frusna Annika och visar med vänsterhanden.

Dagens fönster ...

... finns i det lilla - men sååå vackra - galleriet på Söder.

Och mannen på bilden, det är ingen annan än herr Promenader och Utflykter, som står där och tittar på sina alster.