söndag 7 november 2010
Ännu ett söndagsfönster ...
"Detta är korfönstret i Uppenbarelsekyrkan här i Midsommarkransen i Hägersten.
Den ligger ganska nära där jag bor.
Det är en ful kyrka på utsidan - ser ut som en silo gjord av cement. usch.
Men insidan.... själva kyrkorummet är underbart vackert tack vare detta fönster och utseendet.
Rummet är "stämt" dvs byggd med en speciell design (syns lite av det på kortet) med tanke på att kunna fungera som en riktig musiksal - så att här framförs ofta konserter med körverk och orkesterverk.
Det är en fantastisk akustik i rummet.
De har även spelats in flera skivor direkt på plats - just för att ljudåtergivningen är så perfekt.
Önskar dig fortsatt skön söndag och passa bullarna så de inte blir brända.
Hilsen
Inkan."
På agendan ...
.... baka vetebröd, hämta ved, röja i tvättstugan, köpa ägg, gå på långpromenad (hur trist blir inte det när det står på agedan ....!) dricka kaffe i solskenet.
Ja, nåt sånt.
Kanske borde man torka trappan till övervåningen också?
Den där trappan som jag håller så kär.
Frostnatt ....
lördag 6 november 2010
Ett sent lördagsfönster ...
"Ja det är lite svårt att zooma med telefonen så det blev lite snett och vint ... å lite värmepump kom med också.
Ett fönster till dig och en segelbåt till PV.
Så blev det.
Trevlig helg från Sola stan :-)"
Så skriver Turtlan, som är en av de allra flitigaste fönsterfångarna här på sidan.
lördagkväll ...
köpefilm
och pepparbiff
Eaglehawk i glaset
utanför fönstret
becksvart mörker
och tänk ...
om tre veckor
är jag i London
sitter kanske på restaurant
läser meny på engelska
och skriver vykort
men just nu
- halland -
pv sitter vid datorn
mäter springsträckan från idag
3.5 kilometer
"inte illa!"
säger han belåtet
han tänker på göteborgsvarvet
köpefilm
och pepparbiff
Eaglehawk i glaset
utanför fönstret
becksvart mörker
och tänk ...
om tre veckor
är jag i London
sitter kanske på restaurant
läser meny på engelska
och skriver vykort
men just nu
- halland -
pv sitter vid datorn
mäter springsträckan från idag
3.5 kilometer
"inte illa!"
säger han belåtet
han tänker på göteborgsvarvet
Biograf Gula Huset på Kullen ...
Jo, jag hade tänkt ....
.... att gå på långpromenad, men fastnade i vardagsrummet.
Fascinerad och fängslad.
Det var den här filmen.
Och i soffan Ektorp sitter pElle och tittar han också.
Lördag i landet Halland ..
pElle är måttligt intresserad av blodtryck och lägger sig pladask på Patriks mage.
Och såklart leker vi sjukstuga!
Det kollas tryck och puls till höger och vänster och Hilda, som ibland funderar på att bli sjuksköterska (vilket skulle passa henne bra, hon är så lugn och snäll, precis så där som man vill att sjukhuspersonal ska vara!) instrueras av pv, ja, när det är Patriks tur.
"Såja, och så pumpar du upp .., så där, ja ..!" säger han uppmuntrande.
Det visar sig senare att Hilda slår rekord i lågt blodtryck, ja, i alla fall i det här huset.
Måhända betyder det något i sammanhanget att hon är den enda av oss som försöker HÖJA sitt BMI ....
Överlägset lägsta pulsen ståtar pv med (53) och det får vi minsann höra, ja, både en och tre gånger.
Titta!
Nästan som Monet-vatten ... och då menar jag inte madamen i sydfrankrike.
Efteråt åker vi in till stan; till Halmstad.
Tyvärr visar sig biblioteket vara stängt (vem tänkte på att detta är en helgdag ...? inte vi!), så vi promenerar över Nissan igen ..., jag köper en skvallertidning och läser lite om kungens äventyr och en äldre dam står intill mig och säger att "det är ju för hemskt, ja, den där författaren .., och alla kvinnorna, nu passar det att berätta och träda fram, nej, jag tycker synd om kungen!"
Senare, i bilen, läser jag att det är vad folket i gemen tydligen tycker.
Nej, ingen blir särskilt upphetsad (eller förvånad, kanske ...) och krönikören Britta Svensson (som jag gillar skarpt) menar att kungen gjorde helt rätt som inte stod där och högtidligläste ur någon dementi, författad av en pr-konsult eller .., ja, ni förstår.
När vi kör norrut igen, till det gula huset på kullen, är himlen klart blå .., det är strålande sol och pv (som snart ska ut och löpträna .., här ska springas Göteborgsvarvet nästa år ...), frågar om jag vill han en Tom´s mintstång och det vill jag.
Verkligen.
På kvällen .....
... pratar vi dialekter.
Och om krumeluriga ord.
De och dem och dom.
För den som är uppvuxen i norra norrlands inland och fjälltrakter är det stört omöjligt att - åtminstone i tal - säga "de gick härifrån för en stund sedan".
Det blir dom.
(Men min pappa, född i Kalvträsk, skulle ha sagt ..."ja, dem gick härifrån för en stund sen". Det kanske många säger även i Malå?)
Och så jämför vi ord.
Hemma säger många "ajtomatiskt" och "pengschon", alternativt "pangschon".
Och i Ystad säger man "jag har inte i heller varit där ..".
Sånt.
Och så ska jag berätta för Hilda, Patrik och pv om det där ordet som man ofta hör blir "fel", men helt omöjligt är det för mig att komma ihåg vilket ord det nu var .., och allt eftersom jag letar i minnet (som helt sviker mig), hinner jag tänka på Alzheimer, biståndshandläggare och gruppboende.
"Ja, men jag vet att det är nånting med hjärta ..?" säger jag.
"Aorta ..?" föreslår pv.
"Nä, nä .., det är nånting med själva ordet hjärta ...!" svarar jag.
Det tar i princip en och en halv timme innan jag kommer på det och då har jag gått igenom alfabetet flera gånger.
Öppenhjärtig!!
Så var det.
"Är du verkligen säker, jag säger då öppenhjärtlig ..", säger pv.
Jag säger att jo, jag är tvärsäker, men jag minns också hur förvånad jag blev, ja, när det stod klart för mig att det var just på det viset.
Och så är det hela utrett.
Pust och suck.
Ännu någon tid får gruppboendet vänta.
Sen fortsätter vi att titta på den underliga franska filmen.
... pratar vi dialekter.
Och om krumeluriga ord.
De och dem och dom.
För den som är uppvuxen i norra norrlands inland och fjälltrakter är det stört omöjligt att - åtminstone i tal - säga "de gick härifrån för en stund sedan".
Det blir dom.
(Men min pappa, född i Kalvträsk, skulle ha sagt ..."ja, dem gick härifrån för en stund sen". Det kanske många säger även i Malå?)
Och så jämför vi ord.
Hemma säger många "ajtomatiskt" och "pengschon", alternativt "pangschon".
Och i Ystad säger man "jag har inte i heller varit där ..".
Sånt.
Och så ska jag berätta för Hilda, Patrik och pv om det där ordet som man ofta hör blir "fel", men helt omöjligt är det för mig att komma ihåg vilket ord det nu var .., och allt eftersom jag letar i minnet (som helt sviker mig), hinner jag tänka på Alzheimer, biståndshandläggare och gruppboende.
"Ja, men jag vet att det är nånting med hjärta ..?" säger jag.
"Aorta ..?" föreslår pv.
"Nä, nä .., det är nånting med själva ordet hjärta ...!" svarar jag.
Det tar i princip en och en halv timme innan jag kommer på det och då har jag gått igenom alfabetet flera gånger.
Öppenhjärtig!!
Så var det.
"Är du verkligen säker, jag säger då öppenhjärtlig ..", säger pv.
Jag säger att jo, jag är tvärsäker, men jag minns också hur förvånad jag blev, ja, när det stod klart för mig att det var just på det viset.
Och så är det hela utrett.
Pust och suck.
Ännu någon tid får gruppboendet vänta.
Sen fortsätter vi att titta på den underliga franska filmen.
Lördagsfönstret ...
I ett skruttigt växthus någonstans i Västmanland, där finns det här fönstret.
Trogen fönsterfångerska är vännen Ulrika.
fredag 5 november 2010
Till Thomas & mamma!
efter läkarbesöket ...
och helt obegripligt är det ju
- eller inte -
men helt plötsligt
medan jag går här med dammsugaren
av märket Volta Diamant 400
är detta
vad jag sjunger på
och
pv, han hugger ved
och helt obegripligt är det ju
- eller inte -
men helt plötsligt
medan jag går här med dammsugaren
av märket Volta Diamant 400
är detta
vad jag sjunger på
och
pv, han hugger ved
Man hade ju också ....
Ungefär ....
Fotografering hos Ateljé Åke Burwall i Malå. 1958 kanske?
.... så här glad blir man efter ett besök på vårdcentralen i Getinge!
Jag åker dit i akt och mening att få blodtrycket kollat (vid egna mätningar visar det sig att utan piller så är det ändå så bra, så bra) och om det nu, mot förmodan, skulle behövas medicin, så vill jag väldigt gärna byta från eländiga Losartan till Cozaar.
Och jag får träffa en alldeles omåttligt vänlig läkare som heter Monika och är sextio år ("ja, jag förstår dig .,. heltid är inget att stå efter jämt och ständigt, man får förstås prioritera och kanske avstå från vissa saker, men hälsan är viktig ...", säger hon) och hon tycks inte det minsta stressad, utan sitter ner och har ett litet anteckningsblock framför sig där hon skriver ner lite av pratet.
Så där .., ja, hur min livssituation ser ut .., hur jag mår rent allmänt .., om jag trivs i landet Halland?
Sen blir det blodtryckskoll, EKG, det lyssnas på hjärta och lungor, hon känner igenom mina bröst ("stora bröst kan vara svåra att få grepp om, få se nu ...", förklarar hon .., jahaaaa, på det viset, tänker jag och smajlar för mig själv ..) och det tas en massa prover ("det var det värsta så svårstucken du är ..., har du gömt dina kärl!" utbrister sköterskan i lab.rummet, vi är jämngamla, hon har vackert, grått vågigt hår och svär tyst ("helvetes-jävla-skit") när hon inte hittar rätt med nålen och måste sitta och lirka och lirka och till sist så ordnar det sig och då smajlar hon brett av lättnad ..., och hon frågar förstås var jag kommer ifrån ("vilken glad dialekt!") och summa summarum visar det sig att jag blir helt friskförklarad!
"Nej, någon medicin behöver du inte, men fortsätt gärna att hålla koll på trycket ...", säger läkaren innan jag tackar för mig och går hem.
En stor kram får hon och att sen köra milen tillbaka till Stensjö går som en dans!
Just så var det.
MIDDAG!!!
Familjen Göransson/Nilsson beordras att omedelbart bege sig till Ystad för att inta middag med
barn,barnbarn,exet, Karin,Meja,Anders & måg!!
Middag serveras kl 18.00!!!!!! ( kom gärna runt kl 16.00 )
Inga nej godtages!! ( Ystad har fina hotell oxå)
Svar från landet Halland:
Nej, se det går inte, för ikväll kommer Hilda med pojkvän hit och äter middag och sover över, men vi tackar så mycket för erbjudandet! Hälsa alla i det vita huset och kram, kram!!
Idag ...
... fyller en av den här sidans flitigaste fönsterfångare år.
Nämligen madame Monet.
För mig är hon en kvinna som vet vad hon vill och tycker, och hon är inte den som först sträcker upp fingret och kollar åt vilket håll vinden blåser, innan hon skriver en kommentar.
Det är härligt med människor såna människor, det tycker jag, även om man inte alltid har samma åsikter.
Och här kommer ett stort och varmt grattis från landet Halland och från oss i det gula huset på kullen!
Fredagsfönstret ...
Den rara Kerstin ("Tjerstin" som man säger hemmavid ..., ja, hon, Kesu är bördig från Västerbotten och har för övrigt världens vitsigaste namn på sin blogg ...) skickar en alldeles underbar fönsterbild!
Visst blir man glad av såna färger!
Så här skriver fönsterfångerskan:
"Fönstret kommer från ett hotell på den tunisiska ön Djerba där jag var förra året. (Tillika Medelhavets sydligaste ö.) Hotellet består av några hundraåriga stenhus som fogats ihop med vinkliga gångar. När man klev ut från rummet hamnade man på en takterrass och tittade ner på en av innergårdarna som gick i – rosa."
Och blommande Bouganvillea!
En sådan fanns i köksfönstret hemma i Malå när jag växte upp.
Under en resa till Mallorca 1960 (pappa och mammas första och enda charterresa,därefter reste mamma på egen hand, till Paris, London, New York och Montreal .., och jag önskade sååå att hon hade varit som alla andra mammor som ville åka till sol och bad ...), nåja, under den resan hade mamma tagit med sig blomskott hem till norr och i en tjusig kruka med nåt som liknade guld-boll-fötter, där fanns just en Bouganvillea.
En sommardag i min barndom fick jag för mig att småfåglarna ute på gräsmattan skulle få mat.
Genom det öppna köksfönstret kastade jag brödsmulor i parti och minut, mest parti .., och den oerhört rikblommande Bouganvillean tappade nästan alla sina blad då jag råkade nudda vid grenarna var gång det var dags för brödutkastning!
Jag minns knappt att mamma var arg när jag liten, men dåååå ......, när hon upptäckte den nästan kala blomman, då blev hon arg, för att inte säga r a s a n d e.
torsdag 4 november 2010
nån slags insikt ....
enligt en vetenskaplig undersökning
visar det sig
att japanska kvinnor och män
har sex en gång i veckan
i snitt alltså
lägsta sexfrekvensen i hela världen!
skriver journalisten
som nog är en ung man
ja ja
men jag känner människor
- tro mig -
som inte har haft sex på många månader
ja
inte ens på flera år
- trots att dom är gifta -
och heter herr och fru
och sover i samma säng
och helt säkert
älskar varandra
inte pratar dom japanska heller
enligt en vetenskaplig undersökning
visar det sig
att japanska kvinnor och män
har sex en gång i veckan
i snitt alltså
lägsta sexfrekvensen i hela världen!
skriver journalisten
som nog är en ung man
ja ja
men jag känner människor
- tro mig -
som inte har haft sex på många månader
ja
inte ens på flera år
- trots att dom är gifta -
och heter herr och fru
och sover i samma säng
och helt säkert
älskar varandra
inte pratar dom japanska heller
En torsdag i bilder ...
Vi hinner bara komma hem, så letar pv fram såna här förfärligt fula lågenergilampor.
Såna som spretar.
Nåja, han ska väl åka till jobbet någon dag .., då vet man aldrig vad som kan hända.
Ps. Jodå, alla lampor fungerar, vi hade bara inte satt i den sista.Ds.
Först åker vi till Varberg för att hämta lampan som jag hittade i gårdagens tidning.
Jag har glömt såväl vägbeskrivning som telefonnummer, men vi hittar ändå.
Säljarna bor i Apelviken, inte långt från havet som är skummigt och vresigt och där skymtar såväl kitesurfare som den vanligare sorten och på sluttningen upp mot stan trängs sommarstugor som inte ser ut som lyxiga sommarvillor, utan just som små stugor.
Och jag betalar lampan (det är min idé att köpa den) och vi tackar det vänliga paret som nu har sålt sitt hus (ojojoj ..., så fint det huset är!) och ska flytta till lägenhet mitt i stan ("det är mycket att hålla efter, det är ju två hus som ni ser och vi säljer ut det mesta, vi ska ju bo på 82 kvm nu ... och vintrarna tillbringar vi oftast utomlands", förklarar kvinnan som egentligen kommer från Dalarna ..), och efteråt, när vi krånglat in lampan i bagaget, tar vi sikte på Coop Forum, också i Varberg, och storhandlar.
Vilken fin butik!
"Är det här salladskål?" ropar en ung kassörska till sin kollega i "vår kassa".
Och jag frågar vilket plu-nummer som gäller .., och det visar sig att Coop och Ica har nästan identiskt lika nummer och åt det skrattar vi och jag får testa på avocado, apelsiner och isbergssallat och kassörskan ler.
I Falkenberg tittar jag in i affären som söker ett "Affärsbiträde".
Det visar sig vara något i stil med f.d. Fridhems Livs i Ystad, fast kanske en tredjedel så stor och ingen sitter i kassan ., hyllorna gapar halvtomma .., grönsaksdisken är eländig .., och från ett kontorsrum dyker en liten kille upp och frågar om jag vill nåt?
"Nä, jag skulle bara titta in lite ...", säger jag och gömmer kuvertet med arbetsbetyget från Ystad.
Tidigare idag: pv visar lyckligt upp sin nya cykel.
Den gamla ska tydligen föräras någon som ska cykla Vätternrundan.
Och så hemma.
"Men vad i ...! Har du gjort detta!?" utbrister pensionatsvärden förfärat.
Ja, jag avskyr kaktusar, ja, jag tycker överhuvudtaget inte om växter eller buskar som sticks, men det gör husets herre.
Den här kaktusen har stått i tvättstugan och jag måste säga att jag blir nästan överlycklig vid åsynen av vad dom har hänt ...,-)
Men oskyldig är jag.
Sist av allt, efter kaffe och uppvärmd giffel .., blir det sigge och pElles tur.
Ingenting i världen gör små och stora katter så sprittande lyckliga som ..., just det: fisk!
Precis hela tiden medan strömmingen kokar, sitter sigge och spanar mot spisen till.
Torsdagmorgon i landet Halland ...
Bordet är dukat.
Där finns allt det vanliga (ja, här bor enjängda familjen, den vackra duken som jag fick av min systerdotter, kommer förmodligen att ligga på bordet i minst tio år ...).
Men, där finns också en kopp som står framme till vännen Gunnar i Jämtland.
"Saki - jaki!" sa jag till Gunnar när han var här i somras och om morgnarna uppenbarade sig i den eleganta kimonon.Och så bugade vi artigt.
Nu på morgonen ringer jag till Jämtland ..,och när Gunnar svarar ropar vi unisont: "saki - jaki"!
"Vill du äta frukost med oss?" frågar jag sedan och tänk, det vill han.
Efteråt känner man sig så glad.
Å, vad vi tycker om Gunnar!
I väntan på att äggen ska koka, slår sig den nu höstlovsledige pv ner vid databordet.
Under tre dagar har han och andra kollegor haft studiedagar.
"Hur har det varit idag ..?" har jag frågat när han svettig kommit hem från stan och pustande lagt ifrån sig cykelhjälmen - efter att först ha tittat på Tiden, förstås -.
"Ja, ja, rejäl motvind .., 1.01.13, ja, det får duga .., vad sa du, hur dagen har varit ..., ja, helt ärligt har det väl känts som en massa flum .., men idag var det faktiskt riktigt intressant", har han svarat.
Men nu är han ledig.
Det eldas i pannan .., skidpjäxorna står prydligt på plats och väntar på en rullskidetur senare idag.
Och från gomorron-tv hörs den stilige författaren från Västerbotten berätta om sina år som alkoholist och himlen är gråblå och det blåser friskt, men regnet håller sig ännu borta.
Det blir nog en bra dag.
Dagens fönster ...
... finns inte i landet Halland .,. inte heller i Arvidsjaur eller Gallejaur .., inte i Värmland .., och inte hos Monet i södra Frankrike.
Dom här tjusiga exemplaren finns i: *tadam!!* - Portugal -!
Och då vet ni .., just det.
onsdag 3 november 2010
S t o r m .....
Den som vill se klippet bör nog skruva ner ljudet.
Och ja, det är inte så enkelt .. jag försöker minsann att hålla för dom där små hålen som är mikrofon, men det hjälper föga.
Jan-Olofs vänstra hand ...
Det här här Jan-Olofs vänstra hand.
Han arbetar åt Anticimex och just idag ska han inspektera det som en gång var Gunvor och Vikings sommarhus och jag får agera nåt slags ombud, dvs, köra dit och öppna dörren och vara med under själva inspekterandet.
Och vilken trevlig inspektör det här är!
"Nu Elisabet .., du ser hur jag mäter fukten med den här .., ja, och här, ja, det är så här att ...", säger han och förklarar hela tiden mycket noga.
Dialekten är väldigt halländsk.
Allt möjligt pratas det om; hur han trivs med jobbet ( 9 av 10 möjliga), om han är storebror eller lillebror (det senare, han har en storasyster), vilket stjärntecken han är född i (jag gissar på Vädur, han är Skorpion .., "aha, då har du nyss fyllt år då?" säger jag och det har han ...) och om han har vänster eller höger tumme upp (höger, haha .., "ja, men jag är en kreativ människa!" säger han leende).
Eftersom jag ibland saknar alla hämningar, frågar jag om ålder också.
Jag gissar på 35, men säger 30, så där för att hålla nere, så han inte ska bli ledsen om det visar sig att han är yngre än så.
"Håhå, nu Elisabet har du allt räddat min dag! Jag är fyrtiofyra!" säger han ännu mera leende och tar till och med i hand och tackar.
Se det var ett trevligt möte en alldeles vanlig dag i början av november.
En av dem blev vår!
Idag ....
... fyller herr Göransson år.
Uffe .., nummer tre av tre bröder .., lillebror i sällskapet.
Det brukar heta att det äldsta syskonet blir lärare eller chef av något slag och den som kommer sist, sprallar iväg och gör nånting helt annat.
Nästan så blev det här också.
Nr 1 är ingenjör .., nr 2 är mattelärare och han som kom sist, är musiker.
Ja, Herr Göransson är trumslagare och mellan varven sjunger han och spelar på äldreboenden och så renoveras det i huset utanför Lund.
Det händer att han målar hus också.
Och sig själv.
Stort grattis kommer i alla fall härifrån!
Här finns han med ...
Onsdagsfönstret ...
"Hej Elisabet!
För några veckor sedan besökte jag den franska brödbutiken La Boulangerie i Malmö (nära Triangeln) och fångade då deras fönster på bild.
Fransk musik i butiken, härliga nybakta bröd, bland annat baguetter med tranbär och choklad - sån't gör en lycklig att finnas till!
Kram från Torun!"
tisdag 2 november 2010
På eftermiddagen ...
Så här låter kvinnan, ja, innan telefonen ringer.
Hon heter Inger Askanas och hinner prata i exakt 11 sekunder.
Ja, medan regnet öser ner och mörkret är totalt, sitter jag på soffan Ektorp och tittar på ett program från Kunskapskanalen.
Programmet handlar om döden.
Där finns en panel med människor från olika yrkeskategorier (en underbar begravningsentreprenör som tänkte precis som jag själv ..., "å, det här skulle jag vilja göra annorlunda!") .., där är läkare, kuratorer, anhöriga och många fler.
Ett oerhört intressant program.
Sist av allt blir det frågestund och panelen får rada upp sig på scenen.
Längst ute till höger står en kvinna med gråsprängt hår.
Och så tar hon till orda.
Och tänk .., genast blir jag så inutivarm!!
Hon måste vara från Skellefteåhållet, tänker jag.
Och så springer jag och hämtar lillkameran och spelar in dialekten.
Den där hjärtevärmen, den sitter i ännu.
Just så ..., kan det vara med dialekter.
När kontot blir länsat ....
Jag kan lova att det blev brått att kolla saldot på kontot, när jag läste detta.
Jo, jag var ju i Ystad för inte så länge sedan.
Och i Uruguay, av alla platser på jorden, där sitter förmodligen någon olydig människa och gnuggar händerna av förtjusning.
Jag kan lova att det blev brått att kolla saldot på kontot, när jag läste detta.
Jo, jag var ju i Ystad för inte så länge sedan.
Och i Uruguay, av alla platser på jorden, där sitter förmodligen någon olydig människa och gnuggar händerna av förtjusning.
Tisdag ...
telefonen ringer
"han har vaknat upp nu, mannen med infarkten, men har dåligt minne och allt är kaos, men han lever .., och pratar med sin fru och med sina barn ..!" säger pv
och nu vill han
- pv -
ge mig en systemkamera
ja, just idag
"det är ju vad du alltid har önskat dig och så är det ju, ja, man vet aldrig hur det blir med nånting, varför vänta ...?"
säger han
- fast senare på dagen ringer en man från bilverkstan -
och pratar om sånt jag inte begriper
men slutsumman
den förstår jag
ja ...
vi kan nog avskriva den där kameran
just idag
tror jag
Morgon i landet Halland ...
Lokalradioprat om hur det luktar i Skutskär och själv fixar jag kaffet.
Zoegas Skånerost.
Och sigge nilsson har kommit in efter nattens äventyr.
Tisdagsfönstret ..,
"Nu var det visst länge sen du fick ett franskt fönster från mig?
Det här fina hittade jag i den lilla byn Carcis nära Grasse här i Provence.
Utsikten från den här byn var svindlande - man såg ut över en dal och ner mot Cannes och Medelhavet.
Men vackra vyer som den här fanns också längs bygatorna.
Kram från Monet."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)