fredag 31 december 2010
2010 huller om buller ..
vintern blir snörik
i januari har jag kastat kryckorna
sigge nilsson och pElle slåss om vem som är herre på täppan
sigge vinner
inköpslista från ica i ystad
en onsdag i april ser det ut så här genom mitt fönster
då har jag börjat arbeta igen
vår
tofsvipa och lärka
och stare och koltrast
i juni blir det högtidlig fest i stadshuset
Anders - nu utan uniform - på besök i min lilla 1:a i Ystad.
och pv gosar med pElle ...
tylösand - vi äter ljumma spjäll vid stranden -
spår av sonen ...
I femte klass ska Emil och hans kamrater recensera böcker.
Emil, han tycker om boken mest för att det var "mer krig och mindre snack".
Det var samme Emil som en gång sa till sin mormor: "inga fler böcker nu i julklapp!"
sommar .... tvätt som torkar i vinden ...
bohuslän ...
semester
en oändlig frihet
lilla Leah ...., det är Gothia Cup i Göteborg, det är där vi möts.
emmas lag - BSK, flickor -97 - kommer trea.
"kom i luckan" tillsammans med fru Grå
mera bohuslän
mollösund och liten loppis
i april säger jag upp mig
jag är femtiosex år
"hur kan du vara så jävla dum, säga upp ett fast jobb i din ålder!?"
säger Leif som är kund i affären
i juli går flyttlasset till landet halland
eva på frösön målar och önskar lycka till
snällord från arbetskamraten
hon som var med
ja, den där lördagmorgonen i april 2008 - när telefonen ringde -
"det är från Ejdern" sa hon och räckte mig luren
några minuter senare var min mamma död
och en slät sten från lasse och eva
och kerstin-i-trelleborg-tavla
mentala doppvärmare
maria på jobbet
vi arbetade lördagmorgnar tillsammans
alltid - när man än sågs mellan hyllorna -
möttes man av ett leende
när jag satt för mig själv och räknade kassorna
knackade hon på dörren
och sa "hej bettan!"
och marias lilla vera ...
emma får en liten kusin - edvin -
med honom firar vi jul
sista dagen ...
på chefens skrivbord ligger detta
skåpet i personalrummet är tomt
ett helt nytt liv väntar
"har du skrivit in allt nu?" frågar barsk AF-madame
ja, jysses vilken enastående karriär man har bakom sig
hjärtevärmargodis i litet paket - från skåne -
avsändaren har len hud och ett varmt leende
tvättstugan - det eviga projektet
ibland är där riktigt fint
ibland, alltså
andra gånger - när vi får besök - stänger jag diskret dörren
pv öppnar
"det är golvvärme där inne, den sprider sig till hallen!"
säger han lite upprört
sen stänger jag igen
ja, när han inte är i närheten
vernissage i stockholm
underbare skribenten från norr ställer ut akvareller
deckarannika är där
och rexxie
ni vet - han som är som en levande uppslagsbok -
september .., pv fyller 55 år
sonja och gösta kommer på besök
fiskmuggen inhandlades i skärhamn
juli månad
besök av barn och måg ...
när lillebror ska ta tåget till malmö
blir det kramkalas
och vännen gunnar - "saki-jaki!" - hälsar på
paddlar kajak
och förgyller några sommardagar
tolston wild från USA äter frukost i gula huset
och berättar om sitt äventyr
samma dag tänker han cykla norrut - till bohuslän -
ja, han har cyklat från södra Frankrike
och brandmans-anna och bernie kom på besök ...
många sockerkakor blev det ...
monet med make och liten trasselsudd till hund, kom också ..
liksom vännerna jan och mian ...
det blev tillsammansfrukost med Tolston
jan sa att han också skulle bli en woofer och cykla runt i Europa
"jaså du ...?" sa mian
mera besök!
en lycklig groda som rest härs & tvärs
med man och grodyngel ...
enkelhet och glädje
i juli badade nelly i havet och försökte fånga vågorna
andra försökte fånga krabbor i bohuslän
december
george i kensington, london
- stenbock - som jag själv
han säger att han älskar friheten med sitt arbete
jag tycker att han utstrålar ... beslutsamhet
vivian - varm och go -
hon som förklarar var jag ska gå för att köpa ett tågkort
det var i London, det
celia som bor i notting hill
journalist, har arbetat i sydafrika
vill helst visa handens insida
"jag har åldersfläckar på ovansidan .., den är ful"
säger hon
och frågar om jag fick med blomman ?
och den där stunden i hyde park
jag sitter i solskenet och mobilpratar med vännen bettankax
i muggen finns ginger/lime-tea
bullen är redan uppäten
just då
i den stunden
det var ren och skär lycka
tack maria!
Dagens fönster ...
... kommer från en trogen fönsterfångerska, nämligen madamen i Värmland.
Så här skriver hon:
"Mitt sovrumsfönster några minuter in på Nyårsafton.
Mina små favorittomtar skymtar där på fönsterbrädet bredvid zebrorna från Sydafrika.
Träfågeln heter Algot och just nu har han en annan liten tomte som hänger om hans hals.
Fångat med telefonen från kuddläge.
Gott Nytt År från mig!
Turtlan."
Och tusen tack till alla flitiga fönsterfångare under året, alla ni som mejlat ett fönster till bisse151@gmail.com!
Underbara, det är vad ni är!
torsdag 30 december 2010
Utan tvekan detta.
Jag tycker att programledaren och fotografen borde tilldelas Stora Journalistpriset.
Varenda gång vi tittar på programmet säger vi - unisont - "men tänk, vad man får lära sig mycket!"
Precis så är det.
Plus att jag tycker att sättet att översätta är annorlunda.
Idag frågade F.Ö. en kvinna om nånting ..., i den övre raden hans fråga .., och på den undre .., hennes svar ..., men det kom som i-ett .., ja, hon fyllde liksom i hans prat.
Det är knepigt att förklara, men jag tycker att han tar med så mycket "småprat", sånt som man inte alltid ser eller hör i andra program.
Ett annat bra program är detta.
Upptäcktsresan
Finsk programserie från 2009.
SVT 1
Del 4 av 8.
Tolv dagars vandrande har påverkat tidsuppfattningen och för Eija känns det som om morgondagen har upphört att existera, allt som finns är vandringen i nuet.
Någon dag senare, när man nästan har kommit halvvägs, råkar både Leif och Pentti ut för problem som kan äventyra fortsatt vandring för deras del.
Under en månad följer vi sex personer under den 750 km långa pilgrimsvandringen från Roncesvalles till Santiago de Compostela i norra Spanien.
Medverkande: Leif Karlsson, Juho Juutilainen, Pentti Hänninen, Teija Aalto, Anne Pirhonen och Eija Seppänen.
/ Nu har vi suttit och följt Leif, Juho, Pentti, Teija, Anne och Eija på deras vandring och jag fascineras av hur öppenhjärtiga människor är .., hur dom, inför alla oss tittare, vågar berätta om sina sorger, bedrövelser och svagheter. Men också .., om styrka och livsglädje.
På jobbet ...
I Ystad.
Natten till idag har jag arbetat hårt i lilla hemköpsaffären.
Första gången var det.
Jag tilldelades kassa 2 och kunde inte ett endaste plu-nummer.
Underbart var det att vakna!
Ps. Igår fick jag schemat, som var det bästa jag någonsin haft! Ledig varje måndag och varannan helg. Arbetshelgen, då är jag ledig fredag före. Arbetstider från 9 - 14, eller 14 - 19 .., ibland 8.45 - 12.00. På helgerna är det vanliga pass .., vilket ju är som bäst, då är lönen också högst. Nu kanske inte det här schemat varar i all oändlighet - och för övrigt är man väl bara provanställd till en början - men så länge det varar ..., är det ju underbart! Ds.
Torsdagsfönstret ...
... kommer långt-bortifrån.
Fönsterfångerska var madamen som kände olust inför att författa fyra brev.
Fyra avgörande brev .., brev som påverkar människors liv.
Här finns hon.
onsdag 29 december 2010
I sjuksalen ...
Bilden visar pv som snart ska opereras.
En sak är säker: en snällare och mer omtänksam vårdare än pensionatsvärden, det kan inte finnas på vår jord.
Emedan jag ligger på soffan Ektorp; insvept i tjockaste täcket .., huttrande, nysande och med feberheta kinder, servar pv bäst han kan.
Bestämt tror jag att denne man är släkt med á Florence.
Och ack, att jag själv vore likadan!
(Trots att pv säger att så är fallet - "du är ju så snäll när jag är sjuk !" - så är jag verkligen inte det, jag raljerar ofta och tycker att han är sjåpig, usch, vad jag skäms!)
Ja, jag ska gå en omtänksamhetskurs hos honom.
(pv ska för övrigt själv gå en kurs nästa vecka; en tvådagars, där man lär sig att inte ställa uteskorna just framför ytterdörren. Praktiska övningar ingår i kursen.)
I min barndom, när kamraterna och jag själv var si-så-där tio, elva år, ägnade vi oss ofta åt att busringa på grannarnas ytterdörrar.
Mörka höstkvällar var som gjorda för den sortens bus och vi ringde inte bara en gång, utan gång-på gång-på gång-på gång.
Himmel, så spännande det var, men naturligtvis måttligt roligt för den drabbade.
Det hände sig att jag inte hann undan .., farbror Hilding tog då ett rejält grepp om min arm, läxade upp mig enligt noter och gick tvärs över gatan hem till mamma och pappa och sa att "varsågod och ta hand om den ungen!"
Jag kan lova att på den dörren (eller någon annans) busringde jag inte fler gånger.
I Varberg har en man tröttnat på det eviga på-dörren-ringandet och till slut hinner han ikapp ringar-gossen .,. tar med honom i sin lägenhet och håller honom där tills pojkens mamma kommer.
För detta har mannen nu dömts till skyddstillsyn.
Jag tycker att det straffet är fullkomligt vanvettigt och jag skulle - lätt som en plätt - ha reagerat på samma sätt.
Tillbakablick ....
Bildtext:
"Vid den gröna oasen Aitelnas intill Vindelälven möts konstnären Lars Matson, Sorsele, och fjällbonden Seth Strömgren, Ammarnäs.
Seth är där för att se till sina ängar och Lars för att finna motiv för sin konst.
Fjällbonden och konstnären trivs med varandra."
Försöker hitta bilder och sätta ihop alltsammans, så där som en tillbakablick över 2010.
Hittar så mycket som har gjort mig glad.
Det här, till exempel.
Och det var er förtjänst.
För att inte tala om detta!
Onsdagsfönstret ...
tisdag 28 december 2010
Om man är "göralös" ....
Det vill säga, inte har nånting att göra .., då kan man hyra den här så otroligt vackra filmen.
Såväl pv som jag själv tyckte att den var helt u n d e r b a r.
Ja, det var ett litet tips i all välmening och jo, det är "favorit i repris".
Att det lönar sig att jämföra priser, märks tydligt i det här fallet.
Hos Ginza kostar den här filmen 169 kr.
Här däremot, endast 49 kr.
Prisjämförelsen gjordes här.
Litet möte med Lilla Gubben ...
... ja, och hans kamrater, förstås.
Det är på väg till Slöinge för att hämta ut fågelmaten, den från den danska firman som har särskilt rödhakefoder, som jag stannar till vid hästhagen.
På andra sidan vägen står åtta hästar och gnägghälsar när jag går ut ur bilen.
Och det ska jag säga er, att när man äntligen börjar hitta i omgivningarna, då först .., börjar åtminstone jag själv, att känna mig hemma.
Postpaket - så där som rödhakefoder - hämtas ut i mataffären i Slöinge.
(Det är för övrigt i Slöinge som SIA-glassen tillverkas).
Vägen dit är såå vacker, med som en dal med ängar på höger sida och där är hur många hästhagar som helst och där är bondgårdar och en smal och slingrig väg som går tvärs över dalgången.
Det gula huset på kullen, ligger i Stensjö och från Stensjö är det nästan exakt lika långt vare sig man åker till Halmstad eller Falkenberg.
Surfar runt så där lite på måfå .., googlar på ett ord ... hamnar där jag inte alls hade tänkt mig!
I Frankrike!
Blir sittande framför datorskärmen och susar iväg på ett äventyr!
Sugna på att följa med?
Klicka här!
Ps. Bilderna på den sidan är sannerligen värda att klickas på! Ds.
måndag 27 december 2010
Glädje ...
.... kan vara ... mörk choklad (endorfinframkallande ...., mums!) från en resglad madame (och vilken härlig värmländska hon talar!) ..., och en bli-glad-i-hjärtat-bild från en sprallglad Lurvig och hans rara matte och sist av allt .., ett julkort från Tora och Arne i Lainejaur utanför Malå.
Tora, 77 år, och Arne, 82 - kunder på Nilahallen hemma - och inte ens nära vänner!
Tänk, i sjutton år har jag troget fått ett julkort från dem!
Glädje rakt av!
Idag ...
Klicka gärna ..
Ack, hur skönt att få lämna det gula huset på kullen och slippa tänka på fruset avloppsrör och i stället få promenera nere vid havet.
Väl hemkommen lyssnar jag till f.d. SVT-journalisten K-G Bergström.
Han "vinterpratar" i P1.
Ytterst intressant, till en början.
Sen ..., blir det lite väl magsurt.
Fy skäms SVT som inte till fullo har uppskattat denne fantastiske journalist, tycks herr Bergström mena.
Självförtroendet är det i alla fall inte något fel på.
// Det blev bra på slutet igen.
Om kärlek ...
Från vännen Eva på Frösön kom innan jul ett litet paket.
Det paketet har fått ligga här hemma i det gula huset och vänta ..., men igårkväll, då tog jag fram det och titta, så finurligt!
Med hjälp av bilder från vår resa norröver - där övernattning i Eva och Mats sommarstuga ingick - har denna kreativa madame förfärdigat ett litet-litet-litet album.
Och mellan varven, då pv (allt mer kallsvettig ...) ägnar sig åt ett krånglande värmesystem, samt fruset avlopp, tittar han i det lilla häftet.
"Nog var det verkligen fint det här ...", säger han leende.
Den där morgonen när ovan nämnde pv satt ute på verandan.
Eva stod inne i sommarstugan och fångade ögonblicket.
Och solen var stark och jag gömde mig under linnejackan för att alls kunna se bildskärmen.
Ja, här handlar det sannerligen om acceptans.
T a c k snälla, rara, goa Eva!
Många, många julklappar ...
"Det är mååååndagmorgon .. "
Måndagsfönstret ...
... kommer från Västergötland!
Fönstret sitter på ett stall hos Jan, ni vet, den rara Mians Jan.
Det är dom två som snart kan uppträda på cirkus med sina mata-fåglar-i-skongen-konster.
söndag 26 december 2010
Ungefär ...
Ett kvällsfönster ...
Och när jag kommer hem, hittar jag de allra ljuvligaste fönster i mejlkorgen!
Ett från Västergötland .., några från Portugal .., och så detta.
Det är från trogna kommentatorsvännen .., ni vet, hon med det extraordinära minnet.
Tack och bock! säger jag.
Annandagen ...
Huset vid skogens slut.
Och så är man hemma i landet Halland igen!
Först sen juldagskväll med hur många pingismatcher som helst mellan lintotten och hans mormor och så iväg vid halv nio i morse och allt har gått såå bra.
Utanför Vaggeryd varnades för blixthalka, men allt var lugnt.
Paus på (eller i ..) Brunstorps Värdshus alldeles vid Vättern och därefter raka spåret till granskogen i Fallnaveka där pv:s storebror bor i ett litet rött hus ("i ett hus vid skogens slut, liten tomte tittar ut ..", just så är det där) och därefter kaffe hos brödernas morbror Bertil som tog över lägenheten i Ljungby och sedan - hemma -.
Bertils hand som är så vacker och påminner om såväl pv:s som rexxies.
Bertil är Fisk, åttio år .., och har höger tumme upp.
Och så är han duktig på allt som har med blommor att göra.
Ännu sörjer han hunden Sofie som dog helt plötsligt i somras.
Ymnigt snöfall så snart vi kom till Halmstad .., och hemma (ibland, ofta när jag/vi har varit härifrån ett par dagar eller mera) känns det inte alls som hemma, utan som om jag sedan ska packa väskan och sätta mig på tåget till Ystad, men med en jaaaamade sigge nilsson som kom och mötte oss och pElle som kom lunkade en stund efteråt, så kändes det bra.
Pensionatsvärden ägnar sig åt att rensa avloppet i diskbänken.
Där var det nämligen stopp. ("pottjätt", som man säger hemma)
Jag har sett honom lyckligare.
Om man säger så.