Gott och Blandat ...

Fem timmar på jobb och det vänstra knäet värker konstant!
Lycka är att se minutvisaren närma sig tolvan!

Det är Malin (bilden) som avlöser, ja, tills Lena kommer .., och jag skyndar mig att handla och eftersom jag är utsvulten blir det förstås sånt som absolut inte stod på min inköpslista!

Tunna spjäll fanns absolut inte där.
Inte potatisgratäng heller.
Och inte färsk strömming (ska bli stekta med potatismos till).
Mozzarellaostar för 5 kronor styck - nej, inte dom heller - men nu finns dom här hemma!


Hämtar mina saker från personalrummet.
Ett par dockskor står intill mina klumpedunskängor.
Det visar sig vara Bodils och hon har storlek 34 på skorna, precis som min faster hade!


Ejdervägen, där bor vi.

Väl hemkommen och efter att jag har rastat harry, vittjar jag postlådan.
Ååå, ännu en glädjefylld postlådeöppning!!

Där finns nämligen ett paket från den rara Tankevågor .., med presenter till uppmuntringslotteriet!

Jag har ännu aldrig träffat Tankevågor, men för mig känns hennes handstil i total samklang med hur jag uppfattar henne - ja, genom bloggpratet i ett par års tid -.


Gudrun, med nästan likadan handstil som Lisbeth - Tankevågor -.
Och eftersom Gudrun är så underbart rar, tror jag ju att Lisbeth också är det.

Öppna, varma bokstäver utan krusiduller.
Nästan exakt som Gudrun Burwalls i Malå, hon som under hela skoltiden var min klasskamrat.


Och här är några av presenterna!
Så finurligt!!
Nu har vi ju redan spelat in den här veckans dragning, så det här får bli till nästa vecka.
Och där nästa.
Och där nästa.
U n d e r b a r t!



Hjääälp, så trött och slut på jag är efter jobbet!
Den här ishalkan har gjort att jag - broddarna till trots -, har spänt mig nåt hemskt var gång jag rastat harry och när vi går på andra rundan i eftermiddag, är jag stel som en pinne!

Efteråt sätter jag mig i soffan .., bara sitter där .., ännu iklädd Hemköpsskjortan som jag inte trivs särskilt bra i .., och anoraken, som jag älskar ..., och jag bara pustar ut.


Harry, han funderar vart husse har tagit vägen ...?

"Det är ju den här tiden han brukar komma cyklande, ja, var kan han vara ...?!"

Meddelande till Lisbeth - Tankevågor:

I love You!!!!

Annorlundaliv ...

Halv åtta har ljuset kommit och jag tar harry och går på morgonens andra promenad.

Ner till havet .., in i hästhagen .., över den A-formade stegen (nu kan harry inte längre krypa genom stängslet) och så hem igen.

Blidväder.

Ljumma vindar.

Och pv är i Västerbotten och det är bara harry, sigge, pElle och jag själv och hela natten har jag vaknat vid exakt varje halvslag .., och jag har legat och lyssnat i mörkret .., det låter som ett pågående mus-rally någonstans och jag slår på radion och lyssnar till vågskvalp, växlar om till P4 och hallå-prat, två radiopratare är det, Sundberg från Piteå och en kvinna och jag har redan glömt vad dom pratade om.

När inte husse är hemma, blir det mesta annorlunda.
För första gången på länge sover inte pElle hos mig .., han ligger nere i gästrummet, ovanpå byrån och harry tar med självklar pondus över husses säng.

Åååå, så härligt att få bli herre i sitt hus! kanske han tänker.

På morgonen ringer husets herre och frågar hur vi har det?

Jag säger att vi har det bra .., under många år bodde jag periodvis själv med barnen och sen seglade jag ensam på livets ocean i sju år (i alla fall så bodde jag i min egen lägenhet) och ganska skönt är det att - så där ibland- få rå sig själv.

Två dagar, alldeles som bäst är det.

Och nu blir det jobb och ikväll rena drömmen .., handbollsmatch mellan Serbien och Kroatien och Danmark mot ..., kan det vara Ungern, i den andra semifinalen!

Åååå, så roligt!

Dagens fönster ..

Det här huset, och fönstret, beläget på Ringvägen 31 i Malå, har jag ett alldeles särskilt förhållande till och det är hemifrån-Ingela som har tagit bilden.

I min tidiga barndom bodde här pappas chef, en jägmästare vid namn Efraim Wretlind.
Han var helt annorlunda mot alla andra människor som jag kände till!

Hela somrarna gick denne "Effe" omkring i khaki-kläder och på tomten fanns en trädgård fylld med allehanda blomster och sommartid brukade bussar körbi och i bussarna satt människor som stirrade ut på trädgårdslandet och ibland stannade dom till och Effe gick där och visade sina Aklejor och allt vad där nu fanns.

En "husa" fanns i familjen - tant Svea -, med vitt förkläde och jag minns hur goda hennes skorpor var!

Var sommar kom Effe och Märtas barnbarn upp från Oxelösund (en vit Taunus - med inte AC-registrering - parkerades då på gården) och barnbarnet - Karin - två år äldre än undertecknad, blev då, under några veckor, min lekkamrat.
Karin var som från en annan planet, så söt, fräknig och alltid så glad .., och mina klasskamratspojkar dök plötsligt upp från ingenstans och ville vara med.

I vår sommarstuga nere vid sjön satt vi om kvällarna och lekte "Anden i glaset" och soliga dagar cyklade vi till Solviksbadet och nästan alltid hade Karin med sig sina marsvin, ja, dom låg i en korg med två snedställda lock och inte kände jag någon som hade marsvin inte .., i Malå var det mest gråhundar, stövare och nån katt som gällde.

Med Karin var allt annorlunda!
Hon var liksom "finare" än vi andra, men inte högfärdig.

Hemma i Oxelösund dansade hon balett (bara en sån sak .., i Malå åkte man skidor!) och när hon packade upp sin resväska, ja, då fanns där en ljusblå balettdräkt bland allt det övriga.

På en gammal super-8-film från 1961 kan man se oss tillsammans ute på gräsmattan .., där är Karin i gul balettdräkt och jag själv i en prickig kjol och där är pappa som då är 51 år och han visar oss hur man kan ta upp en sockerbit från marken, genom att sätta sig på huk och ha händerna mellan benen på nåt konstigt vis och pappa skrattar gott åt kameradamen som är min mamma och jag har lockigt hår och ser glad ut.

Mellan somrarna brevväxlade vi flitigt och jag vet ingen som har en sån personlig och speciell handstil som Karin, jo, Monica i Lysekil .. jag skulle n ä s t a n kunna förväxla era handstilar!

För en tid sedan fick jag ett meddelande på Facebook.

"Är du den Elisabet som en gång kastade en bakelse under min morfars veranda?" skrev kvinnan som på bilden fortfarande var fräknig och vacker och satt så elegant på en stol någonstans utomlands och vid sin sida hade en YSL-väska.

Jominsann, det var just denna Karin!


Världens bästa och snällaste Gustav.

Någon på 60-talet dog Karins morfar och mormor och huset kom att säljas till Ann-Britt och Gustav Sandström.

Två söner fanns i familjen, varav den ene - Bo -, blev min klasskamrat och kompis.
Ååå, som vi umgicks!

När Bosse fick en bandspelare, ja, då tillbringade jag nästan all tid hos honom och vi (läs: jag) lekte radiopratare och intervjuade den arme Bosse stup i två, tills han en dag sa att nää, nu hade han fått nog, nu ville han inte hålla på med sånt där fånigt intervjuande längre!

Det var också hos Bosse jag första gången lyssnade på musik i hörlurar.
Den här låten var det och när jag skulle säga hur läcker låten var, skrek jag hööööögt, - ovan som man var vid lurarna -.

När mamma 1978 gav sig av till Sydamerika, då blev Ann-Britt som en extramamma för mig och den piprökande Gustav, han blev som en låtsasmorfar till AP och dr Böhlander.

Flera år senare, när vi flyttat från Malå till Stockholm .., kom brev från Ann-Britt där man fick lite malåskvaller och tidningsurklipp till livs.

Så småningom togs huset över av Bosse och Leina.
Några år tillsammans fick vi som grannar .., med kaffestunder vid söderväggen .., bröllopet i deras trädgård .., ja, lite sånt.

Allt det tänker jag på när jag ser den här bilden.

T a c k igen, Ingela!

Den här tyckte jag om ...

Nu lägger jag in den här - inte på FB - eftersom du Marianne kanske blir irriterad på mig annars ,-)

Men jag tycker verkligen om den!

När orden tar slut ...

"Älskade lilla mamma!

Egentligen letade jag efter en helt annan bild, men så råkade jag se den här och sen kom jag som av mig. Precis på pricken kommer jag ihåg det här ögonblicket.

Du hade varit så förfärligt förvirrad och deprimerad och knappt yttrat ett ord och så beslöts det från läkarhåll att du skulle utredas lite mera, ja, kanske få en annan medicin ..., och så hamnade du på geriatriska avdelningen på Ystad lasarett och jag fick följa med och tänkte .., det kommer aldrig att gå - att byta miljö så där abrupt -, du som då bott på gruppboendet i ett par års tid.

I sju dagar skulle du vara där.

Och du fick ett eget rum och en larmmatta lades på golvet nedanför sängen.
En bra stund fick vi vänta på doktorn.

Det visade sig vara en ung läkare - det är han som är på bilden - och han bemötte dig med den allra största respekt .., han hade läst i papperen att du arbetat som sjuksköterska och han satte sig på huk och sa ..."Goddag Ann-Gerd, jag ser att vi har varit kollegor!"

Och du blev så innerligt glad och till min förvåning började du prata, alldeles kloka saker var det som kom ur din mun och jag förstod ingenting.

Du var den du en gång hade varit.

Den unge läkaren frågade dig om ditt arbete i Bolivia och om lite annat och du fortsatte att svara så oerhört redigt.

Efteråt, tog han dig i hand och tackade för pratstunden och vi blev sittande ensamma i ditt rum, bara du och jag ..., och plötsligt hade alla dina ord tagit slut .., åååå, du var så trött, så trött och du slog händerna för ansiktet och tårarna rann nerför kinden.

Jag förstod precis.

Det hade tagit på, det där att verka normal och orka vara redig.

När jag skriver dom här raderna, sväljer jag gång på gång på gång.

Och en sak ska du veta mamma, jag har aldrig, nej aldrig .., känt sån kärlek för dig, som just i den stunden.

Elisabet."


Och en av de sista dagarna på den här underbara avdelningen med bara tre patienter och gott om tid för personalen att hinna med .., så kom Anders och hälsade på mormor.

S o m hon älskade honom!

Ett eftermiddagsfönster ...

... från landet Halland.

Härifrån.

Det gula huset på kullen skymtar lite i mitten av bilden.

Innan jobbet ...

Knallblå himmel och lagom kallt.
Stranden alldeles öde.

Det är fyra år sedan jag första gången promenerade här vid havet, men aldrig har jag sett stranden större än idag, ja, man kunde nästan tro att det vore ebb och flod så där som i Frankrike eller England!

Vid den rosa pilen går vi sommartid i och badar.
Det är en aningen krånglig klippa att ta sig nerför och än värre är det när man ska upp - i alla fall om man inte tillhör elitgymnasternas skara - och det gör man inte.

Nu .., idag, verkar allt så mycket lägre.



Vi hittar ännu en död fågel ..., en tordmule.
Man undrar ju vad det är som händer ..?


Nu syns klipphällarna lite bättre.
Längst till höger, på toppen, lägger vi badhanddukarna och så är själva badklippan lite längre ner .., med som en avsats där man kan försöka balansera sig ner i vattnet.

Men idag blir det inget bad.

Och när harry har sprungit och hoppat och skuttat och lekt med den där fågelvingen som han hittar precis varenda gång - (oh, det är förstås hans domäner eller vad han tror är hans domäner och han vet på pricken var pinnar och vingar ligger och hittar dem bums!) - sätter jag mig på stentrappan, tar en kopp kaffe med mig och lyssnar till det ljufva ljudet av grävmaskinen hos grannen närmast vägen.

Nu ska där byggas ett sommarhus på den hitre delen av deras tomt.

"Ja, snart ska där sprängas i berget, dom har varit hos oss och mätat och kollat så vårt hus inte har några sprickor ...", berättar grannen Nilsson en bit bort.

Ojdå.
Det blir spännande och säkerligen massor av hammarslag som accompanjerar herr Stare i vår.

Det gäller att tänka positivt.
Absolut.

ny dag ...

stefan löfvén
stefan löfvén
stefan löfvén
snabba ryck
viktigheter
stefan löfvén
p1
svt
tv4
morgonsoffor
stefan lövén
nigeria
stefan löfvén

och här

talgoxpjup
zoegakaffe
uppstekt fläskpannka till lunch

Smått och gott ...

Igår kom med posten ett stoooort, ljusblått paket!

Det visade sig härstamma från Dalarna och när jag öppnade föll jag i gapskratt!
Där var inte bara en förpackning med Vasalopps-te, utan också två böcker - båda med titlar som handlar om att få Ordning & Reda och det, om nånting, visar att avsändaren är innehavare av en stooor portion humor!

"Snälla, kan du inte montera dörrar framför garageingången!" gullbad jag en dag pv.
Till min häpnad svarade han att det redan fanns dörrar - men längre in -, det man ser rent ytligt, det är bara carporten!

Ahaaaa! Men så långt in i gömmorna hade jag aldrig kommit!

Nu på morgonen, när ljuset återvänt, gick jag ut och tog den här bilden.
Som ni alla förstår kommer boken att bli till stor glädje och nytta.

Tack snälla, rara Solveig!


En som redan har läst den där boken ..., är grannen.
Så här ser det ut i deras garage som sitter ihop med pv:s och därför - alltid - blir ett jämförelseobjekt.
Vänligen notera alla upphängningskrokar.
Det händer ibland att där är o-ordning .., ja, så där så att den rare Göran måste rätta till presenningen några centimeter, men det är också allt.


En inköpslista från Dalarna följde också med.

Det är inte ofta man hittar listor där någon har börjat skriva så långt ner på papperet.


Från Dalarna hoppar vi till Västergötland!

Titta, vad pv kom hem med igår!
Mjölk från Falköpings mejeri och då kom vi - naturligtvis - osökt att tänka på Mian.


Och så Halland.
En inköpslista skriven av min arbetskamrat Lena - hon som är den stora tryggheten för oss i kassan -!
På baksidan av listan skymtar hennes häst-spelsrad .., ja, V65 eller V86 eller V75, jag lär mig aldrig vilken det är!

Själv råkade jag igår nudda Svenska-Spelskärmen lite för hårt och ut kom då en spelbong för Europatipset. Tjugotvå kronor kostade den och i stället för att klicka på makulera, köpte jag den själv och nu är det bara att invänta miljonerna!

Dagens fönster ...

Är det inte vackert, så säg ..., men är det verkligen ett riktigt fönster ...?

Nej, det är det inte, men fint ändå.

Ellem i Skellefteå agerade fönsterfångerska!.

Några spanska kvällsfönster ...

Och fönsterfångerska var titti från Haverdal.

I postsäcken ...

.. hamnade idag paketen till Skellefteå och Västerås.

Och ikväll ska det bli dragning igen, som visas på lördag.

Pv åker nämligen till Umeå i morgon på någon sorts matematik-tjosan.

just nu

håkan juholt håkan juholt håkan juholt
verktställande utskottet
morgan johansson
håkan juholt
håkan juholt
jan eliasson
terrordåd i afrika
håkan juholt
verkställande utskottet
carin jämtin
anders sundström
thomas bodström
verkställande utskottet
amerikanska presidentvalet
verkställande utskottet
partikongress
presskonferens

slussen

håkan juholt
sven-erik österberg
verkställande utskottet
sony ericson
carin jämtin
vu
snabb process
håkan juholt

och hos mig

hundpromenad
knarr under skorna
hemköp
fläskpannkaka

Onsdagsfönstret ...

... (kolla den röda pilen ...) kommer från Bohuslän .., det var där den här katten kom spatserande och mötte Monica, hon som tidigare har bott i Oslo.

Och tänk, vad det betyder när man sänker kameran!

Vid femtiden ...

... såg det ut så här.

Jag stod i vardagsrummet och upptäckte en orangefärgad apelsin (inte så där röd, utan verkligen apelsinfärgad!), tog harry med mig, in i bilen och iväg ner mot havet .., det tog knappt 20 sekunder och ändå var jag nära att missa hela föreställningen!

Såååå vackert var det!

Såja ....

I morgon ska paketet susa iväg till Madame Rouge i Skellefteå!
Det var hon som vann förstapriset förra lördagen.

Örhängen ..., sand, snäckor, det lilla fatet och ett värmeljus.
(Ja, nu har jag äntligen fått fatt på små fat som inte väger så mycket och glöm inte att titta in hos förstaprisvinnaren, ååå, så fina bilder hon har!)

Fast den vita krukan med pärlhyacinter, den blir kvar här.

Och tack än en gång för den virkade duken Bente, och tack anna of sweden för dina designade örhängen!

Andrapriset, dvd-filmen med ystadanknytning (yes, Wallander ..) kommer också att gå iväg, tillsammans med sand och snäckor.

Om den vinnaren, Ica-Jessica i Västerås, kan ni läsa här.

Och nästa dragning blir förstås på lördag kl.11.00 piiiiip.

Och så ett "morgonfönster" ....

... som kommer på eftermiddagen!

Nu är det Stockholms tur!
(Ja, jag är så fascinerad över varifrån alla fönsterbidrag kommer .., Texas, Frankrike, Västmanland, Bohuslän, Malå, Skellefteå, Skottland, Thailand, Vietnam ...!)

Så här skriver fönsterfångerskan, hon som har samma namn som min innerligt älskade moster, nämligen Lisbeth.

"Hej Elisabet!

Här kommer ett fönster från en morgonpromenad på Fjällgatan.
Precis som du Elisabet så tycker jag så mycket om fönster. De sätter så lätt igång fantasin.

Här måste det vara en konstnärssjäl som håller till med tanke på alla penslar i burken.
Till höger i fönstret en ensam, rosa ros i en vas. Kanske har den blivit avmålad.

En sak är i alla fall säker och det är att den som sitter där inne och målar har en fantastisk utsikt ut över staden och vattnet där uppe på Fjällgatan.

Hälsningar Tankevågor."

På agendan ...

Då blir det utflykt till Getinge.
Passerar den helt underbara tunneln av bokskog som - sommartid - är nästan magisk.
Det är inte den som är på bilden .., nej, då är jag nästan framme i Steninge Kyrkby.
Det var där jag i fjol såg tre älgar som kom klivande över vägen.


Framme i Getinge.
Besöker Apoteket och glömmer att ta kölapp och får därmed sitta och vänta och vänta.
Tre andra hinner före mig och ganska less blir jag.
Eller väldigt less.
Träffar två kunder från affären och det blir lite småprat.
Till sist är det min tur och jag köper broddar av finurlig modell.


Vidare till Lantmännen i Slöinge, där jag, bland annat, inhandlar en fröhållare.

När jag kommer hem slår det mig att den ju är himla opraktisk - här regnar det ju ofta - alltså kommer fröerna förmodligen att mögla, ja, eftersom själva hållaren inte är inplastad på något vis.

Men fåglarna blir glada.
I ena halvan - den med större öppning - finns jordnötter, i den andra vanliga frön.


Fixar kaffe och sätter mig ute på stentrappan.
Solen mot min högra kind.
Är det verkligen möjligt att jag kan höra tågets skramlande ...?
Det är ju flera kilometer till järnvägen!!!
I stora trätunnan har hyacinterna tackat för sig.


Innan jag svängde av till Getinge, tankade jag i Haverdal.
Tittade även in i blomsterhandeln intill affären .., föll pladask för en bukett tulpaner med några vackra, vita blomster till .., dom senare doftar citrus när man rör bladen!

Och nu ska jag njuta av den lediga dagen - det vill säga - lägga mig raklång och läsa DN.

Knarr-knarr under skorna ...

Om inte harry får gå på en längre runda på morgonen, då blir han alldeles galen. Den där "längre rundan"..., den ska helst också innehålla detta att han får springa av sig och hoppa och skutta och strääääcka ut och hämta pinnar och gräva på åkern och spana efter rådjuren som han såg häromdagen, men som vi sedan dess inte sett skymten av.

Så då går vi på en längre runda.
Vid "polska ambassaden" lyser lamporna såväl morgon som kväll, kanske används en timer, för där står aldrig några bilar numera.
Och gräsmattan, som så länge var illandes grön, ligger nu täckt av frostig snö.

Det lilla huset till vänster på bilden, har en gång varit ett stall och vid stallväggen ligger en hel hög med gamla hästskor.

Och kullen till vänster .., det är liksom där det gula huset finns.


Vid Eckes hus syns spår i snön.
harry noooooosar och noooooosar.


Och uppe på det enorma lagårdstaket, sitter herr och fru Duva uppburrade och värmer sig solen.


"Ja, hämta pinnen då!" säger jag och harry springer hit och dit, kryper under staketet och kommer - glatt svansviftande - med pinnen!

L y c k a!

Lite om vinnarna ...

Vinnarna i lördagens dragning blev Madame Rouge i Skellefteå och Jessica i Västerås.


Det här var förstapriset .., jättefina örhängen som hade kommit med posten, ja, det var anna of sweden som stod för detta vackra!

Tusen tack, anna!

Och tjusig i dessa örhängen blir alltså madamen i Skellefteå.


Madame Rouge i sina "fusknaglar".

"Du kan väl berätta lite om dig själv!" skriver jag.

Och vi får veta att Madame Rouge är Oxe, endabarn, 48 år, hon har tre katter och en hund och att hon är väldigt intresserad av inredning, det tycker jag att man kan se på hennes blogg .., ack, om jag hade den energin att få det så fint!

Och så har hon höger tumme upp.

Här kan ni titta in till henne!

Andrapriset gick till Jessica i Västerås.
"Ica-Jessica"- min kollega, alltså.

Jessica valde Wallanderfilmen och den kommer med posten.


Jessica på jobbet, i färd med att plasta palsternackor.

Den här bilden har jag lånat från Jessicas blogg, en blogg där jag känner igen mig hur mycket som helst, ja, när hon berättar om sitt liv i affären i Västerås.

Ååå, hur många timmar av sitt liv har man inte tillbringat med att plasta palsternackor, rotselleri, kålrot, isbergssallad, salladskål och alla möjliga andra grönsaker!

Om Jessica har höger eller vänster tumme upp och lite annat, det hoppas jag att hon berättar om själv och här har ni länken till hennes blogg och till lilla kattungen Freja, familjens nytillskott!

Stort grattis till er båda!

Ledig dag ...

Femton grader varmt i köket och tänk, att man vänjer sig.
Nu eldas det i pannan, men mer än 18 grader vill jag nog inte ha inomhus.
Ovanligt kyligt ute och när jag hämtar tidningen snö-knarrar det under skorna.
Med havet bara några hundratal meter bort, blir kylan rå - jo, jag lovar -!


Och fågelserveringen har öppnat för dagen.
På menyn finns skivade äpplen (beställs ofta av koltrastarna), samt diverse olika frön.
Så här på morgonkvisten är det mest finkar som har slagit sig ned vid borden.
Senare kommer säkert gulsparv och diverse mesar och titor.

Tisdagsfönstret ...

... finns i Frankrike, ja, närmare bestämt hos president Zarkozy.

Nej, nu skojade jag bara .., hos Monet förstås (men tänk o m .....!)

Alldeles ....

... omöjligt är det att somna.

Lyssnar till P1 .., om försök att bygga osänkbara kryssningsfartyg.

Prat om Estonia.

Och Dagens Dikt - av Ylva Eggehorn -.

Intill mig sover pv och harry.

Det rycker i harrys tassar och ibland morrar han lite.

När jag vänder mig om, ser jag att himlen är fylld av tusen miljoner stjärnor.

I hemtidningen ...

... läser jag om Bertil Hansson som inte längre finns .., en för mig helt okänd människa.

Men när jag har läst om denne solbrände man med sina blå ögon, blir jag så inutivarm.

Så här - bland annat - skriver de anhöriga om honom och jag har kursivmarkerat det som gjorde mig så glad.

"Hans Gudstro bar honom genom livet och Medle EFS låg honom varmt om hjärtat, där han både sjöng i kör och hjälpte till där det behövdes. Han ställde alltid upp för familjen, oftast sjungande eller visslande, och det räckte även till andra.

När tillfälle gavs lade han sig gärna och lyssnade på musik eller fällde ut solstolen mot garageväggen och när barnbarnen kom ägnade han med glädje sin tid åt dem.

En mer godhjärtad morfar och farfar kunde man knappast få."

Den stilige Bertil blev 83 år och har bland annat arbetat som golvläggare.

Och så ett kvällsfönster ...

"Hejsan!

Här kommer en bild till samlingen "fönster".

Det är från Spanien, där vi befinner oss just nu :)
Här är det galler för a l l a fönster och dörrar på bottenvåning och ibland även högre upp. På vissa fasader lättar man dock upp det hela med vackert kakel och det kan behövas som
kontrast till allt järn och höga murar.

Många varma hälsningar
Titti från Haverdal."

// För den som - likt undertecknad - (Elisabet, alltså) åtminstone sommartid alltid lever med öppna fönster, vore detta, att ha galler för och inte kunna öppna dem utåt, rena rama eländet! Inte ens persienner vill jag ha nerdragna och absolut inte rullgardiner, men det är klart, här bränner väl solen rakt in!

Utmaning från anna of sweden ....

Vad gjorde du för tio år sedan?
Då bodde jag i en liten vit länga utanför Ystad, jag var ännu gift med mina barns pappa - vi hade då varit tillsammans i 32 år - och i ytterligare två år skulle jag heta Eikedahl i efternamn.
Jag arbetade i en liten kvartersbutik inne i Ystad och älskade kunderna och mitt jobb!

Vad gjorde du för ett år sedan?
Ett år sedan?
Då hade jag precis, precis börjat mitt nya arbetsliv på Hemköp i Haverdal!
Jag var hysteriskt orolig och ångrade mig bittert .., tyckte att jag var morgon körde som till slakt .., sån skräck kände jag för att inte klara av det här med post och spel ,-)

Fem snacks du gillar?
Snacks?
Tja .., cocosprickar, geléhjärtan, lantchips (men köper det nästan aldrig) Anton Berg marsipanbröd (dom rosa) och valnötter.

Fem sånger du kan texten till?
Å, du milde tid!
Jesus för väääärlden (givit sitt liv)
Stilla natt
Vem kan segla förutan vind ..?
I ett hus i skogens slut, liten tomte tittar ut ...
Fritiof och Carmencita

Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär.
Dela med mig till barn, barnbarn, syskon, pv, pv:s dotter, svägerskan i Alingsås och exet och hans fru.
Göra mig totalt skuldfri.
Köpa mig/oss ett litet hus i Grekland
Ordna med t.ex vattenbrunnar där det behövs ...
... och annan hjälpverksamhet.
(Jag skulle absolut inte spara en hel massa miljoner på mitt konto!)

Fem dåliga vanor ...
Det finns säkerligen fler än fem, men jag kan ju försöka räkna upp några ,-)
Jag har en förmåga att sprida ut olika högar i huset - högar med papper och tidningar -.
Och dålig karaktär har jag också, borde äta mindre och röra mig mer - det är nog en dålig vana -.
Pratar säkerligen för mycket ibland.
Och kan vara oerhört disträ.
Pv säger att jag diskar slarvigt (här finns ingen Cylinda, nämligen).

Fem saker du gillar att göra ...
Fotografera, förstås.
Skriva.
Äta.
Resa.
Gå på bio.

Fem saker du inte skulle klä dig i eller köpa ...
Långklänning - never -!
Högklackade skor - aldrig i livet -!
Kläder som sitter åt i halsen - inte det heller -!
Cigaretter går också bort!
Pixasken Viol.

Fem favoritleksaker ...
Nej, det har jag inga.

Fem personer jag vill se göra den utmaningen ....
Den som känner för det, men hojta gärna när ni har gjort den!

Den här dagen ...

Åker till jobbet vid kvart över åtta.
Då står harry i soffan och tittar ut och hela tiden viftar han på svansen.
"Hoppa ner nu!" säger jag, men se .., det gör han inte alls.


Och så jobbet.

Tar in morgon, - och kvällstidningar .. (mest om Juholt på framsidorna), fyller upp tobaksstället .., tar hand om några rek .., tar emot stora varubrev och ankommande rek och tre paket där mottagaren inte varit hemma när lantbrevbäraren kom .., ser till att medicinstället vid kassan blir påfyllt ., beställer hem godis, läkemedel, batterier, rakblad och hyvlar .., står förstås i kassan .., (pratar med en man från Alingsås, jag frågar om han är därifrån, det hörs på dialekten och jepp, det är han och gissa, hur snopen han blir!), Bodil frågar om schemaändringar (någon ska åka till Thailand, vi andra får byta dagar och jag får en extradag och tack och lov nästan enbart eftermiddagar!) .., får vid elvatiden löfte av chefen att åka hem någon timme senare för att rasta harry, men Carina kommer på att jag i stället kan sluta klockan två - om det godkänns - och det gör det.

U n d e r b a r t!


Det här är nog skrivet av en otålig läkare ..., alla orden rinner liksom ut i sanden.

Carina tar sedan hand om kassan den där sista timmen, som egentligen var min.
Jag visar henne postsäcken med en LBB-försändelse (lantbrevbärar-paket, ett paket som skulle ha delats ut av lantbrevbäraren, men mottagaren var inte hemma) och påminner om att det ska gå med värdeposten ikväll ..., och just då kommer postmannen och hämtar tio andra paket - mest sånt som ska returneras till Ellos, Jotex eller H & M -, och kvittot skrivs ut och sätts i pärmen.


Sen åker jag hemåt.
Ljust ute.
Härligt vita åkrar!

Och harry är tyst där inne och står inte längre i fönstret .., går en kort sväng med honom .., pElle går ut .., jag ropar på sigge som kommer skuttande från altanen .., alla tre djuren får mat .., jag är extremt kaffesugen och gör mig en kopp och tar en macka med ost och nu ska ta harry på långprommis och jag hoppas att jag hittar broddarna.

Nu kan intresseföreningen lägga ifrån sig pennorna.

Ny vecka - ny giv.

Bilden togs ifjol.

Fyrtiofem minuters promenad med en aningen mörkrädd harry, men nu är ljuset på väg.
Det är mörkt när vi ger oss av och nästan dagsljus när vi är hemma igen!

Det är då jag upptäcker att jag har vandrat omkring på rena isgatorna!

Och det är kyligt, men friskt och härligt ..., och alldeles tyst, förutom i det nybyggda huset ute på åkern, där två småttingar står i dörröppningen, overallklädda och färdiga för en ny vecka på dagis.

För övrigt alldeles tyst.

Och nu är det jobb och sedan en och en halv ledig dag och pv ska till Umeå på mattekonferens eller nåt sånt i slutet av veckan, så harry, sigge nilsson, pElle och jag själv, vi ska leva ensamliv från torsdag till lördag.
Jo, men det ska nog gå bra. Numera är ju värmepannan och jag själv kompisar; inte en enda gång har pannan kokat det senaste året!

Nu bär det av till affären.
Kassatjänst från kvart i nio till tre .., en härlig dag brukar det vara .., mycket att göra med nytt veckoblad och nya priser och beställningar som ska göras.

Ica-Jessica i Västerås, hon som vann tröstpriset i lördags, hon vet nog precis vad jag menar.

Om att bli bönhörd ....

Tänk, att Gunnar i Jämtland - som jag inte direkt har upplevt som en troende människa - har upplevt svar på bön!

Eller i alla fall svar på ett hett önskemål.

Och vilket svar sen!

Måndagsfönstret ...

Och nu Västmanland ..., tack snälla Ulrika!

"Nilssons uthus ..."

Baksidan av "bodan" ..., som vetter mot sjön till.

"Nilssons uthus", ja, så är titeln på den här bilden som jag har fått av den omtänksamma Ingela i Malå!

Inte nog med att hon har håvat fram kameran här, nej, hon har också tagit bilder på andra byggnader hemma, såna som hon förmodar att jag har någon slags "connection" till.

"Nilssons uthus" - det var vår "boda" när jag växte upp.

I fönstret (eller rummet) till vänster förvarades snöskyfflar, skidor, tält, vinter, - eller sommardäck, ja, allt som inte rymdes i garaget!

Och i rummet till höger, hade pappa inrett ett litet rum till stövarna.
Där fanns en stor bädd med härlig madrass .., ett fönster (sommartid byttes det ut mot ett myggfönster, det fläktade alltid så skönt där inne), vattenskål på golvet förstås ..., och så fanns där som en tunnel ut till själva hundgården.

Å, så många gånger jag kröp ihop hos hundarna på den där bädden .., precis som den hårtoviga systern i filmen Kokvinnorna, ja, hon som låg i höet hos korna!

En sån oändlig trygghet var det .., och jag kan - bara genom att titta på bilden - känna doften av stövare ända hit!

Hundgården var belägen i slänten ner mot sjön.
Där växte almöke och sälg och där fanns gott om asp .., och en stor myrstack fanns där också och en trappa av stenplattor som pappa hade förfärdigat, med ett träräcke på höger sida (när man gick ner till sjön).

Så småningom anlade kommunen en mindre grusväg mellan vår tomt och stranden - "Kärleksstigen" hette den -, och gick från sjöparken och fram till gamla brandstationen ungefär.


Hundgården låg bara kanske 50 meter från själva boningshuset.

Här står pappa (när bilden tas har han varit änkeman i fyra år och har nu fått en dotter med sin andra hustru, den där självständiga sjuksköterskan från fjällvärlden ...) och mamma (som alltså får två döttrar på köpet, då, när hon gifter sig med pappa) vid sitt nybygge på Ringvägen 29.., året är 1955, jag är ett och ett halvt år och skymtar i mammas famn .,. och framför mamma står Birgitta som då snart ska bli tolv år (att hon ska emigrera till Australien tjugo år senare vet vi förstås inte, inte heller att mamma ska ge sig av till Sydamerika och inte att pappa ska dö vid 66 års ålder, det är just när han har börjat ha träskor, jeans och polotröja!) och intill henne vår kusin Lena, hon som i vuxen ålder ska snava på sitt barnbarns leksak som ligger längst uppe i radhustrappan och efter detta blir hon, Lena, sittande i rullstol.

Om allt detta vet vi intet.

Vem kvinnan längst till höger är, har jag ingen aning om.
Förmodligen är det kvinnans man som tar bilden.

Det här var en uppväxt präglad av grundmurad trygghet.
Pappa som själva bjälken .., och minnesbilder susar förbi .., där är jag själv som sitter i soffan och pappa i snurrfåtöljen och när han ska gå in i köket och koka kvällste rundar han soffan och stryker med handen så ömsint över min kind.

Femtio år senare kan jag ännu känna värmen från hans hand.

Och på bilden .., pappa i sin bruna basker och mamma med sitt mörka hår.

Allt detta .., alla känslor som jag har för Malå, kom susande likt en missil och landade rakt i mitt hjärtas finrum .., tack vare hundgårdsbilden från Ingela!

Tack, du underbara människa!

Apropå Uppmuntringslotteriet ...

Under två veckors tid har jag fått ett antal mail från rara bloggläsare som gärna vill vara med i lotteriet och undrar hur man gör?

Det är bland annat Jenny i Linköping, Kerstin i Sundbyberg, Ann-Britt någonstans ifrån, någon från Jönköping, Gunilla från Höör och så Torun från Staffanstorp.

Så här är det.

I slutet av november blev jag så inspirerad av Monica (Anna i Sheffields mamma, ni vet) som hade ett litet lotteri och jag tänkte .., hjälp, så roligt! Jag tog bilen, körde till Falkenberg, inhandlade små vinster för fyra omgångar, för längre än så hade jag inte tänkt hålla på.

Fyra gånger, det skulle bli perfekt!

Och så skrev jag ett "upprop" den 26:e november att dom som ville vara med i lotteriet (som ju är gratis, bäst jag skriver det så jag inte åker i fängelse) skulle skriva en kommentar senast dagen därpå.

Men sen ramlade det på fler ..., då meddelade jag ytterligare en gång, att den 5:e december, då skulle lotteriluckan stängas för gott, annars skulle det bli så knepigt.

Det känns mer än knasigt att säga "nej, det går inte att hoppa med nu!" - det känns som om man är okamratlig - men det är en omöjlighet .., och hur roligt det än är - för det är så himla, himla kul -, så tar det aldrig slut!

Just så är det.

Däremot - och det är viktigt - har jag helt missat den som sist anmälde sig den där första gången - Tessan -.
Jag vet inte alls vem du är och jag ber tusen gånger om ursäkt .., för din lapp har inte legat och skvalpat i tillbringaren, men från och med nu är du där och jag har presenterat dig för alla rara vänner, så känn dig hemma! Du ska få ett extrapris när du vinner!

Ja, ni ser ..., det är tur att jag inte driver ett riktigt lotteri ,-)

Och så får ni inte förvänta er lika fina vinster som gårdagens örhängen!
Här har det skickats disktrasor, sand, ännu mera sand, te, plommonmarmelad, små böcker, en till disktrasa och lite annat .., ja, det här är bara på skoj och inget annat!

Nu vet ni.

Ajöken, sa fröken .., som snart ska iväg och jobba!

Dagens fönster ...

Houston Texas, Västergötland, Frankrike, Stensjö, Lysekil .., och nu Spanien!

Så här skriver fönsterfångaren, för det är en "han".

"Hej!

Jag undrar om jag kanske redan har skickat detta mysiga fönster till dig.
Om inte…. Varsågod!

Bilden är tagen i Barcelona, där sommaren rådde när jag var där i slutet av november.

Med vänlig hälsning, Bert."