Stensjö - Malmö t o r ....

Vilken härlig dag det blir, ja, som en liten semestertripp!
Från Stensjö till Malmö är det kanske femton mil, det är ju ingenting för en som är född i norra norrlands inland och fjälltrakter, ja, i alla fall i inlandet.

Någonstans ovanför Landskrona ser jag våldsam rök välla upp mot himlen.
Det visar sig vara en långtradare lastad med höbalar som tagit eld och all trafik söderifrån står stilla; vi andra lotsas via andra vägar, genom Glumslöv och där är så vackert, så vackert!

Hittar rätt till Annika i Kävlinge och där blir det kaffe med sötebröd ute på hennes balkong.
Annika är en av dom största personligheterna jag känner .., hon är inte bara lång och ståtlig, hon är ..., så oändligt varm och skulle vara en helt underbar barnmorska!

Nu är hon så glad över nya lägenheten och i köksskåpet har hon satt upp handbroderade hyllbårder; det är hennes mormor som en gång har gjort dem! Små, röda hjärtan.

På fönsterkarmen (löparen är också från hennes mormor, om jag minns rätt ...) står Annikas första skor.

Och på byrån ligger fotografier av hennes morfar och mormor och hennes mamma.
Morfar - sååå högt älskad -, hette Elis, var född1898, och mormor Elin var ett år yngre.

"Morfar arbetade på sockerbruket och jag brukade stå och vänta på honom när han kom hem därifrån .., han kallade mig sin lilla nyckelpiga ...", säger Annika med sån värme i rösten.

Och så sitter vi ute på balkongen och överallt växer stora blommor ., pelargonior och mynta och annat som jag inte vet namnet på eller just nu kommer ihåg.

Det liksom sjuder av kreativitet runt Annika.

"Elisabet, titta här vad jag fick av Ann i Göteborg, är den inte underbar? Den ska jag rama in och sätta på väggen ...!" säger Annika leende.

Om det pratar vi förstås .., glädjen med bloggvänner och det slags nätverkande som blir.
All omtänksamhet.

Och Annika berättar om när hon för några veckor sedan badade i Malmö och upptäckte Anders i vattnet ..., och när hon säger att han såg så snäll ut, då blir jag så varm i hjärtat att jag får hålla gråten stången.

Efter besöket i Kävlinge, ställer jag in gps:en på Centralstationen i Malmö.
Det går hur bra som helst (gps måste vara Guds gåva till mänskligheten!) och jag ringer Anders som säger att vi kan ses vid Cross-fit-tältet där bakom stationen och det gör vi - ses där -.
Och så blir det promenad på kullerstensgator i stan .., ett besök i sonens lägenhet med utsikt över tegeltak och sen kör vi (med glädje överlåter jag ratten till den som dagligen rattar polisbilen i Malmö) och tittar på området vid gamla Dockan där det nu byggs nya hyreshus, ååååå, så fint där kommer att bli .., och vi åker till Limhamn och beslutar oss för att äta middag på Kajutan.

Detta är utsikten från vårt bord.
Åt andra hållet ser man Öresundsbron och bilar som pilar över åt ena eller andra hållet.

Till middag blir det panerad spätta med duchessespotatis (man hade ju också kunnat skriva vanligt spritsat potatismos, men det låter ju inte riktigt lika elegant ,-) och en smarrig remouladsås.
Mmm, så gott! 
Efteråt ett besök på Ikea, där jag handlar lite smått och gott - mest fotoramar som vanligt -, och på barnavdelningen ser jag nånting som jag tror skulle roa Harry, så den köper jag också.

 

Det visar sig, när vi kommer hem, att ååå, så roligt harry tycker att detta är!

Innan jag ger mig av hemåt, stannar vi till utanför sonens lägenhet.
Där, tvärs över gatan, ser jag ju att vi hamnat alldeles rätt .....

Och så hemöver! 
Jag minns att Den Lurvige i Helsingborg sa att det sämsta med Ystad, det var att man inte såg solen gå ner i havet. 
Det där tyckte jag lät lite väl kaxigt .. men nu, när jag själv bor på den västra sidan av vårt land och varje kväll kan se solen sänka sig där borta mot horisonten till (i alla fall om det är fint väder), då förstår jag honom.
Såååå vacker var himlen just utanför Halmstad igårkväll! 

Och nu bär det av till Varberg och sen stundar jobb till och med nästa fredag, men ledig dag på onsdag.  Det blir nog bra.

Dagens fönster ...

"Hej!

Läste dina rader häromdagen om Inlandsbanan och jag vill berätta lite om banan jag med.

Det är så att Inlandsbanan ursprungligen börjar eller slutar i Kristinehamn. Järnvägen finns kvar upp till Filipstad men det går bara godståg där numera. Spåren är borta mellan Filipstad och Mora. Banvallen finns kvar mer eller mindre.

När möjligheten att "tågluffa" längs banan började så gick det en rälsbuss från Kristinehamn till Filipstad och sen fick man åka buss upp till Mora till nästa rälsbuss norröver. Så då gick det att åka hela sträckan.

När jag åker till sommarstugan så åker jag längs Inlandsbanan en del av vägen. Beror på vilken väg jag väljer. Strax norr om Kristinehamn ligger härliga Nässundets station, numera ett café och ett vedugnsbageri. De säljer underbart gott bröd och annat gott. Idag köpte jag med en påse vedugnsrostad müslie.

Om ni kör väg 26 norrut från Kristinehamn så finns stationen någon mil norr om staden.
Väg 26 börjar i Halmstad (!) och fortsätter norröver genom inlandet.

Där på stationen fångade jag de här två fönstren. Jag kom visst lite med också...

Hälsningar från Turtlan på en brygga i solen."

// Fler kommentarer och upplevelser om Inlandsbanan finns här.

Dagens fönster ...

I Vilhelmina bor min moster - hon som känns som en mamma för mig - och heter Lisbeth Larsson.
Det är hon som kallar mig "Eliza" .., precis som mamma.

Nåväl, förbi Vilhelmina går Inlandsbanan och tänka sig, igår tog vännen Gunnar just det tåget och åkte norrut.

 

Här går Inlandsbanan ..., jag har själv en gång åkt mellan Arvidsjaur och Gällivare.

Och snäll var herr Rindå också och fångade stationsfönstret! 

(Ja, det var nog efter viss påtryckning från den sländfångande madamen som just nu befinner sig i Värmland. Tack Mian!)

Tack snälla! säger jag.

"Du är den första som har gissat rätt!", sa hon.

Ortopedmottagningen Halmstad kl.12.45

Där sitter jag och småpratar med en f.d. Montessorilärarinna som också har knäprotes och det blir förstås surr om just detta .., men även om arbetsvillkor och hur livet kan bli när kroppen krånglar.
Kvinnan är en dam som vet vad hon vill.
Hon säger att om jag får vänta mer än en halvtimme, så har jag rätt att få tillbaka pengarna.
"Ja, jag har själv sagt ifrån en gång och fått dem i retur!" säger hon.
Hon var den enda av alla i väntrummet som gjorde det, den där gången.

Och så får jag veta att hon bor i Skåne, fast alldeles på gränsen till Halland.
"Kommer du från forna Jugoslavien från början ..?" frågar jag.
"Va? Du är den första människan som hör det!" utbrister kvinnan, vars äldsta dotter (som är socionom, får jag veta) skäms över just detta faktum och aldrig berättar det för någon.
Att mamman är invandrare, alltså.

Två minuter före utsatt tid får jag komma in i undersökningsrummet.
(Jag hade nog inte krävt pengarna i retur ändå .., jag är en sån mes såna gånger.).

Efter en stund dyker läkaren upp.
Han är hypereffektiv .., tänjer, sträääcker och böjer på mitt knä, tar fram röntgenbilden och visar att protesen kanske sitter lite mer åt höger än den ska (det är det jag har känt som en skruv som sticker ut) och kanske, eventuellt .., att man kan fixa det, men att byta ut protesen helt .., nja .., det är ett omfattande ingrepp, men det vet jag ju redan.

Det är jag heller inte så sugen på själv.

Och så får jag veta att det ska tas prover från knäskålen.
Ledvätska ut, cortison in.

En sköterska (hur hon trivs med jobbet? tio, på den där skalan, säger hon utan minsta tvekan) duttar med en spritad kompress på knäet och vi pratar lite om jobb och sånt och att hon har kommit hem till Sverige efter semester utomlands ("vad du är härligt solbränd!" säger jag).

Det är doktorn som ska ta proverna.
Nålen som sticks in i knäet går rakt in i en nerv och det är inte långt ifrån att jag hoppar rakt upp.
Ledvätskan ser mer ut som blaskigt blod, eller som Fanta blodapelsin.

"Men jag kan ju säga att jag tror att ditt vänstra knä är minst lika angripet av artros ...", säger läkaren.
Det har jag länge trott själv, nu är det alltså bara att börja om från ruta ett med den biten.
Ja, ja.
Det hade kunnat vara värre.

Sen är allt avklarat (nya prover, nytt återbesök ...) och jag är illandes röd om kinderna - på nåt sätt är det alltid så känslosamt dom där besöken hos ortopeden eller tandläkaren - och jag tänker att kanske slutar pv vid tre idag, då kan jag ju vänta på honom .., så jag parkerar bilen nere vid Strandgatan, sätter mig utanför Sjömanskyrkan och äter en köttbullemacka med rödbetssallad och pratar lite med den vänliga danska kvinnan, hon som just idag arbetar bakom disken och är så rar och fin.

 

På väggen inne i Sjömanskyrkan.

Humana priser.

Minst sagt.

Han: änkeman och mellanbror. Hon: äldst av fyra, uppvuxen vid Västerhavet på Jylland.

Lite senare, när jag har suttit ute i solen och bara haft det skönt (och tänkt på mamma och alla cafébesök efter hennes minnestester ...) går jag in med brickan och då sitter den danska kvinnan och pratar med en man i hennes ålder .., dom sitter vid ett av borden med glasskiva längst uppe och sedlar från olika länder under skivan.

Vi pratar om att detta måste ju vara ett drömjobb, ja, som hon har!

"Ja, det är det verkligen!" säger hon leende.

Förutom att sköta själva serveringsdelen och närvara vid mindre gudstjänster .., hälsar hon på sjömän på båtarna .., män från Filippinerna och Polen ..., och hon tar med sig tidningar och annat och ger dem och ja, sen är det ju alla vinddrivna människor - och framför allt alla ensamma män - som kommer till caféet och sitter där några timmar.

Någon pv hör inte av sig och jag tänker på harry och åker hemåt.

I bilen tänker jag ännu mera .., så där att ååå, ett sånt jobb i en servering, bland lite ensamma människor, det skulle jag vilja ha!

Ja.

Det är vad jag tänker på när åker hemåt.

Rediga karlar är det ... och fruntimmer.

I Dikanäs i södra Lappland, har min mamma sina rötter.
Det har förstås jag också, just därför.
Några rottrådar i alla fall.

I Dikanäs bor också min kusin Mats Bergman.
En sak kan man säga om vår släkt, att vi är inte direkt några benrangel.
Det är inte Mats heller.
Han är en riktig bjässe och säkerligen inte lättskrämd.

Fast ibland så ...

Igår ramlade jag över hans film på nätet om ett möte i skogen och ser man på .., till och med självaste herr Bergman darrar lite på manchetten där i mitten av filmen.

Och röstresursen är det sannerligen inget fel på.

Här finns filmen.

"Om förstaraden och annat nada ..."

... skriver rara Solveig så krumelurigt.

Ni som läser betydligt mer än vad jag själv gör .., ta er titt på hennes sida och berätta vad ni fastnade för!

Ja, den där förstaraden.

Då var det dags för lite glädje igen ....

Och här är veckans vinster ....

 

En strut med gammaldags karameller (ja, jag är väl inte den enda som ska besöka Folktandvården ... ,-), inköpt igår på underbara Särdals Kvarn, inte långt härifrån. 

Bilden från kvarnens hemsida.

Där, inne i butiksdelen, mötte jag en kvinna som är kund i affären och jag frågade vilken anknytning hon har till kvarnen, eftersom hon var där med blommor.

Jo, det visade sig (tänk, vad världen är liten!) att hon och hennes man har ett företag som bland annat kokar sylt och all lingonsylt som säljs i Ikeavaruhusen runt om i världen, kommer från just deras företag!

Från Brännarp, inte långt härifrån!

Helt sanslöst var det ju! 

På övervåningen i kvarnen, där säljs också olika sorters sylter och safter .., från samma producent.

Har ni någon gång vägarna förbi Särdals Kvarn (man kör längst kustvägen från Halmstad), så titta in där! Där finns ljuvliga affischer och kort .., tvålar .., allt möjligt i linne .., choklad, teer .., ja, och ett café finns också!

 

En vacker och finurlig tesil finns också med bland vinsterna!

Det är Sonja och Gösta som står för den gåvan.

Och så det finurliga arket med olika stickers - sponsrat av madame Bloggblad -.

Stort tack till er, Gösta/Sonja och Marianne!

Vad som blir första-andra-tredjepris, det lottar vi om när det blir dragning.

Varmt välkomna med era bidrag! 

Mejla glädjen till bisse151@gmail.com och gärna bild till, men det är inget måste.

(Tänk bara, så mycket glädje det finns lagrat i min dator!! Allt det som ni har delat med er av! Som en liten skattkista är det ...).

Idag fyller Turtlan år ...

Augusti är en månad när det bara vimlar av födelsedagar bland bloggvännerna.

Bettankax (ja, nästan i början av augusti!) .., Eva på Frösön .., Bente i Norge .., ja, det duggar tätt minsann!

Idag .., är det värmländska Turtlans tur.

Fina Annica som man har fått förmånen att följa under årens lopp .., - många år har det blivit! -, jag minns bilder från en resa till Sydafrika (en tegelvägg) och när förhållandet med kapten M började spira så där på allvar .., jag minns en blombukett lutad mot Turtlans lägenhetsdörr .., och vi har fått följa med längs vägen genom glädje och sorg .., och hur hon fixar det här med båten och ja, vad hon tycker och tänker om stort och smått och tips om bra filmer och tv-program har man också fått.

Turtlan skriver ofta om det som "är gott", men det tror hon inte själv att hon gör ..., - jodå, så är det -, så här allra käraste madame sköldpadda får du en härlig glassdessert från Göstas Café och Restaurang i Steninge!

Stor grattiskram från oss här i landet Halland!!

Dagens fönster ...

Från Härnösand och Cecilia N kommer det här fönstret.

Och tänk .., att bo på Namnlösa Gränd - som ändå fick sig ett namn -.

Och fin skylt.

Och här minsann ...



... har vi vinnarna!

Tre stycken!

Stort tack till bettankax, samt Anne i Mantorp som stod för fiolerna!

Och här är ni ...

... ni som är med i kvällens dragning.

Tio stycken blev ni till slut.

Nu inväntar jag bara den cyklande Notarius Publicus .., så ska det väl bli ordning på torpet.

Det bästa för Annika i Kävlinge ...

Fina och rara Annika på besök i landet Halland. Det var tidigare i vår.

Det bästa är att jag tydligt börjar hitta mig själv. 

Jag börjar hitta den där känslan av lugn. 

Stressar mindre och mindre upp mig över saker som jag inte kan påverka. 

Fokuserar på saker jag tycker om, människor jag älskar. 

Jag är glad att jag är jag.

 

Puss och kram från mig.

Ledig dag ...

Ännu en ljuvlig sensommarmorgon.

Å, augusti, vad jag tycker om dig!

Luften är mild och ljummen .., gräset ännu aningen daggvått.

Jag ser sädesärlor, men inte en endaste svala.

Vid stora lagården hakar sigge på och gör oss sällskap.

Nästan varje morgon hör vi  honom komma jaaaaaamande och då tvärstannar harry - som förstenad - och väntar på kompisen .., den där kompisen som han inte riktigt, riktigt litar på .. för bäst som det är kan man få sig en lusing på nosen och  d e t   vet harry precis hur det känns.

Mot norr till.
Ulliga, bulliga moln ..., härliga sensommarmoln!

Och den här dagen är helt fri från såväl tandläkare som blodprover .., nu ska här njutas.

Dagens fönster ...

Så här skriver flitigaste fönsterfångerskan Ulrika:

"Lisa skickade mig ett fönster, till dig. :-)

Det är från Gysinge Byggnadsvård."

 // Och jag säger .., tack snälla Lisa! 

Mesialt och distalt ....

Klockan fem har jag fått en återbudstid hos Folktandvården, belägen bara någon mil hemifrån ..., och tandläkarna delar byggnad med biblioteket .., tänk, vad det känns trivsamt!

Medan jag sitter i väntrummet och hejar på dom som kommer efter mig, upptäcker jag en anslagstavla där det står uppräknat vilka som arbetar på kliniken. Om jag minns rätt, var där två män och tjugotre kvinnor och den ene mannen var förstås "klinikchef".

Personalen är vänlig och rar och tandläkerskan är väl i min yngre dotters ålder och inte alls så lätt på handen som Birgitta i Helsingborg .., men det går bra ändå.

När alla röntgenplåtar är tagna, får jag veta resultatet, ja, dessutom har det varit en vanlig undersökning.

För ett halvår sedan i Helsingborg, fick jag veta hur bra allt var .., nu är det precis tvärtom.
Och i ena roten - den som redan är fylld - härjar en pågående infektion.

Ja, hjälpas!

Det blir återbesök och säkert flera återbesök och ååå, så ledsamt det känns när tiden är ute.

I väntrummet sitter då världens snällaste pv och väntar och på hans fråga om hur det gick, svarar jag att .., ja, hade jag varit en häst, så hade det nog varit slaktmask som gällt.

Efteråt åker vi till Haverdal, till Eva från Tyresö och hennes Långe Man.

Det bjuds på rester .., på underbart goda kantarellstuvade mackor och på annat gott och det är som att svepas in i nån slags omtänksamhetsfilt.

Och det pratas tänder i allmänhet och rotfyllningar i synnerhet .., lärararbete .., havstemperatur och krukväxter.

På bordet står en blå blomma .., en sån som mamma alltid hade i köksfönstret hemma i Malå.
Aldrig att jag då tyckte att den var så särskilt vacker .., men här, på Evas bord, är den bedårande!

Så var det .., och nu är jag mentalt slut på och ska lägga mig raklång på soffan och dra djupa andetag.

Dragning när pv kommer hem imorgon.

Jag lovar.

Det bästa för ellem i Skellefteå ...

Hej

Har legat lite lågt med rapporter i sommar. Inte för att det inte funnits höjdpunkter, utan mera för att jag inte kommit mig för.

Det som gläder mig mest just idag är att min Änglatrumpet har slagit ut sin första knopp. Det är första gången det har skett. Har haft trumpeter ett par gånger förr men då har de inte hunnit blomma. Och doften är fantastisk! Både på håll och med näsan inuti den.

Är det förresten nån av bloggvännerna som vet om man kan förvara en Änglatrumpet nedklippt?

Har möjligen plats för en kruka med jordklump men inte hela plantan. Tänker nog försöka tror jag. Går det, så går det. Annars hade jag ju ändå kastat den. Men ännu ska jag njuta av den så mycket det går!!

ellem

Det bästa för Monet ....

Veckans bästa är just nu.

På besök i välkända stockholmska skärgårdstrakter hos goda vännerna som bor vid strandkanten. Sensommarvarmt,  stilla och tyst efter sommargästerna, god mat, goda franska viner (jo, vi bor nära varandra i Provence också), utemiddagar i stjärnklart väder och vågkluck vid bryggan.

Dessi får äntligen springa lös och är fullkomligt överlycklig över detta hav med ankor i!


Hälsningar Monet.

Nej ..., det blir dragning i morgon! 

Två nya bidrag har kommit och vi är så sena hemma från tandläkeriet och annat.

Det började med prat i soffan ...

... kanske var det fyra år sedan ..., och pv sa att han skulle försöka få till ett lag till stafettvasan och jag sa att "ja, ja, du kan ju pröva, men det tror jag nog inte går ...?"

Det gick.

I tre år har det nu körts stafett med lite olika konstellationer som deltagare.
Första året var Maria med, sen Anders flickvän Josefine och nu senast Hilda.
(Micke, pv, AP och Anders har varit ordinarie).

Sen fick han Anders att plåga sig igenom Vätternrundan ..., AP tog halvvasan och Micke och Anders hela loppet ..., och nu i helgen som var, blev det Prinsens Minne tillsammans med AP och Micke.

Och nu .., nu får jag sms där AP skriver ..."vägrar banga halva Vätternrundan!"

Nu ska där tränas.

 Ack ja, tänk, vad några förströdda ord i soffan Ektorp kan sätta igång ....!

Små möten som blir stora ...

Väntrummet i det lilla halländska samhället är litet och känns aningen instängt och när jag kommer dit förklarar en äldre dam - för övrigt kund i affären -, att det är kafferast, ja, det är därför personalen inte syns till.
Själv är hon klar och väntar bara på färdtjänstbilen.
I väntan på denna tittar damen i en bok som handlar om cykling i Europa och jag frågar lite var hon bor, ja, eftersom hon nu är kund i affären?

Jo, hon bor i Haverdal, men i hela sitt vuxna liv har hon varit som en flyttfågel som inte kunnat bestämma sig ..., och hon räknar upp alla möjliga orter där hon och maken (som var byggnadschef inom det kommunala) har slagit sig ner, för att sedan flytta igen.

Ju mer vi pratar, desto mer kommer en norsk satsmelodi i dagen.

Det visar sig att kvinnan är uppvuxen i Norge, i Rjukan .., hon är ett av fyra syskon och alla har dom spridits likt frön för vinden.
En är i Canada, en i Tyskland, själv är hon i Sverige.

Och hon har varit engagerad i allt möjligt .., i scoutrörelsen, hon har varit lotta inom flygvapnet .., och senaste åren har det varit fullt upp med Annies Gård inte långt från affären; en slags hembygdsgård nästan och just då kommer en ung man från Färdtjänsten och säger att nu är det dags och så blir det hej och adjö.

Och så blir det min tur.
Det här är det andra provet som ska tas, tre rör även idag .., och sköterskan är ny för mig och hon ber mig knyta handen hårt och så säger hon att ..."aj,aj, dina kärl är svåra att hitta ...", men det vet jag ju redan och jag svarar att hon får göra hur många försök hon vill, det spelar ingen roll.

Först höger armveck, sedan vänster och så höger igen.

Medan hon försiktigt lirkar med nålen, berättar jag om det brittiska programmet AT-läkarna, där en ung läkare  ihärdigt kämpar (sju försök, tror jag!!!) för att komma in i ett kärl och sköterskan skrattar och säger att ..., "ja, vi har som kutym att aldrig mer än två försök, då får någon annan skrida till verket, men i praktiken fungerar det inte riktigt så ..., ja, eftersom vi är så få som arbetar här och den där nödhjälpen kanske är upptagen med någon annan patient, så vi får försöka klara det på egen hand".

Det går jättebra!

Och vi pratar lite om ..., ja, vad pratar vi om ...?
Vi pratar om våra liv och hur det kan bli och kvinnan, som är Jungfru och född fyra år efter mig, hon har en sån fin och ungdomlig hand, nästan helt slät!

"Titta här,  här är min livslinje ..!" säger hon och vänder på sin hand.

Och så pekar hon och visar hur den smala linjen har brutits och hur som en liten gren på kvisten finns där till höger ..., det blir prat om uppbrott och om barn och lite annat.

Sen, när jag är klar .., och etiketter med mitt har satts på dom tre rören med blod, ger jag henne en kram och säger att det blev en fin stund det där.

Precis så var det.

Ikväll blir det dragning ....

Vill någon fler vara med, så går det bra fram till femtiden i eftermiddag! 
Mejla bara till bisse151@gmail.com 

Bloggblad, hon berättade om en härlig konsert där hon och sällskapet mest liknade familjen Barbapappa.

Barbro/ Babsan i Uppsala hade tillbringat en sagolik helg på landet .., med kortbyxor, linne och sommarvärme! Och belysningen var äntligen fixad!

Eva i Tyresö  hade lyssnat till sommarprogrammet med musikgruppen Mando Diao - stor glädje -!

Tog tåget från Härnösand till Stockholm gjorde Cecilia N och så blev det bloggträff/"båsfest" hos skribenten Lotten och andra bloggvänner.  Ett fönster fångades i farten.

Eva på Frösön hade givit sig av på spontan fjälltur och mött helt fantastiska renar med stora, stora horn! "Det var nästan magiskt ...", berättade hon senare under ett telefonprat.

Bloggträff i Steninge 2009.

Den storartade Ann i Göteborg, vittnade om glädjen i detta med bloggvänner och hon kom ihåg den allra första som vi hade, den i Ystad på Bryggeriet och hon berättade också om hur berikande det är att skutta runt hos människor med olika intressen och hur man kan stötta varandra och ja, helt enkelt fylla på det där glädjekruset.

Ingela i Malå berättade så här om sin glädje ...

"Jag har haft en bra sommar med fina resor utom och inom landet och bra dagar hemma med paddling och bad. Hyfsat, ja ganska fint väder och kvalitetstid med tjejerna.

Men om sena bidrag räknas vill jag berätta att jag hade turen att få följa med några (yngre) vänner till Skellefteå för att lyssna på Mando Diao. Eller, jag var minst lika sugen på att höra Moon Safari som var förband live, det är ett Skellefteåband som spelar det som kallas "progrock", står för progressive rock. Det ska inte förväxlas med progg, alltså den musik med politiska texter som var inne i min ungdom. Jag hör tydliga influenser från 70- och 80-tal i deras lite symfoniska musik. Inga simpla treackordslåtar utan avancerade melodier, spännande harmonier, täta taktartsbyten och fantastisk stämsång. Lite Queen- eller Eagles-stämsång, Yes-harmonier, lite Focus-instrumentalt emellanåt, ja  tokbra helt enkelt.

Före konserten som arrangerades på folkparken med Mando på utescen käkade vi gott på en uteservering. Min första egna utflykt den här sommaren, blir nog den enda också, välbehövlig var den. Mando Diao levererade förstås också, första setet med Frödinglåtarna och sen med egna låtar. Energi och bra musik, ja jag är helnöjd med kvällen.

Tyvärr tog jag inga foton men här är länk till Norrans bilder från kvällen och här länk till Moon safaris wiki. Lyssna gärna på Moon Safari på deras Myspace"

Tidig morgon i augusti ...

Eckes lillstuga

Ja, så tidig var den väl inte .., så där vid åttatiden.

Egentligen är det jobbdag, men en provisorisk lagning som tackade för sig (tack pv som bjöd på lakritsgodis ...) har ställt till elände och snälla Johanna P tar mitt eftermiddagspass, så får jag slå mig ner i tandläkarstolen.

Ååå, så trevligt! 

Eller inte.

Ända sedan tiden med den lurvige i Helsingborg, har jag tagit tåget till Sundets Pärla och rotfyllt och ägnat mig åt annat mysigt hos rara tandläkaren Birgitta.

Idag, efter drygt tre år i Halland, fick jag äntligen plats hos Folktandvården!

I eftermiddag ska jag alltså få stifta bekantskap med Sandra som - hopefully - sätter lock på tanden.

Så länge bara njuter jag av en helt underbar sensommarmorgon!
Jo, så är det verkligen .., att sensommaren är min bästa tid!
Då är det rofyllt .., inga fyrtioåtta parkerade bilar nere vid havet ..., allt andas  f r i d.

Skörden är bärgad .., ännu flyger svalorna av och an .., och på lagårdstaket sitter korrrande duvor.
Harry sträääcker på halsen för att - om möjligt - få syn på Elsa och Alice, men icket .., i stället blir det lite småprat och snällklappande av Ecke som idag ska in till stan.

Hemma igen.
I en balja på altanen upptäcker jag en död insekt, kanske en slända?
Min Canonkamera strejkar, så det får bli ett försök med mobilen.
Ingen skärpa alls, men ändå .., så oändligt vacker den är, den lilla sländan som mötte sitt öde i Nellys plaskbalja.

Dagens fönster ...

Dagens fönsterfångerska - Cecilia N - har varit på vift i huvudstaden, ja, hon har varit på "båsfest", alternativt bloggträff, och skriver så här:

"Båda fönsterbilderna är från Gamla Stan i Stockholm. 

Tavlorna i fönstersmygen på galleriet var såna där typiska Elisabettavlor. ;-) 

De syns kanske inte såå bra på bilden dock. (Österlånggatan)

För mer info om båsfesten finns det förstås text och bild både hos Lotten och mig och en del andra ställen.

Cecilia N.

Det tar två minuter att nå paradiset ...

Med bil, alltså.

Nere vid vår strand är det hur mycket tång som helst .., i Steninge finns en liten "pir" av betong att gå ut på och en stege ner i vattnet.

I havet.

Det är en äldre kvinna, hennes pratglade man och så jag som promenerar ut och sedan badar en bra stund.

Underbart är det! 

Nej, det är minsann mer än underbart; det är det absolut bästa som finns!

Vattnet är svalare än tidigare i sommar, men det här var nästan det allra skönaste badet.

Efteråt går jag ut igen på piren och sätter mig på den lilla bänken av slitet trä.

På stranden vandrar en tysk kvinna iklädd anorak och byxor.

Kvinnan håller ett litet barn i handen .., det ser nästan ut som om dom är på fjällvandring.

Sist av allt åker jag hemåt och dricker kaffe.

Morgon i augusti ...

Comfortluft.

Lakan som fladdrar i vinden.

Men inget fågelkvitter.

Däremot en jaaaamande katt.

I skogen - den nära havet - växer små sällskap av ekskott.
Fru Eks småttingar.

Längre ner slingrar sig stigen förbi sommarhusen - men nu från baksidan -.

Och så ser vi havet igen.

Tomt och öde på stranden.

En kvarglömd liten baddräkt hänger på en stolpe.

Och snart ska jag ta mig ett förmiddagsdopp.

Om ett viktigt ....

... litet ord.

Kamrater ...

Det är så himla härligt, det här att ha hund!

I helgen har här viftats på tre svansar ..., Nellys lilla vita svans .., och så Meja och Harrys svarta.
Tre hundkompisar som blir så glada av att träffas!

Nelly - en Jack Russel om någon inte vet -, är äldst, och precis som Göran Persson, är hon Den Som Bestämmer. Nio år, ja, hon har gått i pension faktiskt. Nelly har världens vackraste pepparkaksögon .., är oerhört svårflirtad och ni kan tro att jag blev glad när hon i fredagskväll så glatt viftade på svansen när vi träffades i dörren!

Det bästa Nelly vet (frånsett att jaga katter ...) är att plaska omkring med fötterna i en badbalja.
Man kan nästan säga att hon är .., ja, besatt ,-)

Harry till vänster.

Och så fanns här också Meja och harry.

Meja är också en blandning mellan labrador och border collie, men har ingen stövare i sig .., hon är lite rundare än Harry och inte ens tillnärmelsevis så spänstig. Här hoppas det inte över grindar eller staket!

Men Meja kan så mycket annat .., hon har (av domptören AP) lärt sig att spela död om man med pekfingret "skjuter henne och säger pang!" och när husse pratar allvar med Meja, då vänder hon på huvudet så där som på bilden från gamla skivomslag.

Meja har tidigare tillbringat ett par veckor här totalt och så här såg det ut för något år sedan .., då Harry norpade Mejas fina bädd och hon fick ligga på parkettgolvet.

Helt ärligt har nog inte Harry begripit det där med att vara artig mot damer ..., nej, på besök i Bjäresjö i Skåne .., där hoppade Harry upp i Mejas fina fåtölj!

I helgen har det busats och gosats mellan varven .., och Harry har jagat Nelly som kan snurra runt på rekordtid och det har varit dragkamp mellan Meja och Harry om ett lurvigt kinn till pv:s jacka .., och så - lika plötsligt -, stunder av total vila, då alla tre hundar slocknat så där bara "pang!"

Men oj, så roligt det är med hundkompisar!
Så  b e r i k a n d e!

Det bästa för Barbro i Uppsala ...

Hej Elisabet

Efter en sagolik helg på landet med sommarvärme, kortbyxor och linne är vi nu i stan.
El-Lennart fixade elen i vissa delar av huset som varit ett antal år....säger inte hur länge.
Man bli aldrig klar med dessa gamla hus.

Nu har vi i alla fall ytterbelysning igen, skönt inför stundande mörker.

Babsan

Dagens fönster ...

Hej Elisabet!

Igår var jag nästan i dina gamla hemtrakter. En liten 36 mils
dagsutflykt till Gallejaur.

Där skulle du trivas med kameran. Fantastisk miljö. Kultur- och
naturreservat, där tiden liksom stannat.

Med timrade och tjärdoftande hälsningar från Bert.

// Elisabet säger: Gallejaur .., för mig är det logdans där min syster och faster brukade vara och svänga sina lurviga eller inte lurviga ben ,-) 

Otroligt vacker fönsterbild, Bert!

Småprat .., så där efteråt.

"Men guuud, vad du har sprungit bra, Micke!" säger Anna.

En Stenbock och en Oxe.

Båda två projektledare.

Nu projektledar dom minsann nästa lopp.

Hon som är mamma och svärmor ler.