En alldeles vanlig dag ..., eller inte.
 |
| "Jaså, du ska bli pappa i morgon ...?" säger han som har en dotter på åtta år. |
Och jag har ett av mina få förmiddagspass och ordnar med mejeriordrarna .., gräddar och tar in bröd ., ställer fram fikat till frukosten och står en bra stund och pratar med Mattias (underbare Mattias som är vår klippa i butiken!) ute på lagret.
Det är Mattias som står där till höger på bilden.
I morgon - tänk, så spännande! - ska han bli tvåbarnspappa.
Idag ligger två småkillar och trängs i sin mammas mage,
men i morgon .., då ska dom komma ut i världen och en ung man och en ung kvinna blir föräldrar och hela tillvaron förändras!
Det är just det dom två herrarna på bilden står och pratar om.
Mannen till vänster berättar att han har ett barn som är åtta år och
lite generad tycks han, för vi är ju nästan jämngamla - mannen och jag -, men det spelar nog ingen roll, livet behöver inte vara så himla strikt och likformat och det som passar den ena, kanske inte har passat den andre.
Man får vara glad åt barn, ja, när dom än kommer.
Om detta - arbetskamratens nya liv -, pratar vi om, ja, mest hela tiden ..., när det är fikadags.
Underbara Lena har bakat ännu en lavendelkaka som är överjordiskt god (med citronsmak och sååå läcker!) och alla har smakat och när arbetsdagen är tillända för mig, då slår jag mig ner i fikarummet tillsammans med bakmadamen (som slutar samtidigt) och där är även den blivande pappan och där är Peter (som arbetar i charken och har lunch) ..., och chefens fru Bodil (på väg hem) och vi sitter där och pratar om namn på barn och vi berättar också vad vi själva heter och det blir mycket skratt.
Jag är den enda som bara har ett enda namn.
Nästan en timme senare än vanligt åker jag hemåt.
Då har jag handlat ingredienser till pajen som töserna ska få när dom kommer körande från Stockholm i morgonkväll .., och väl hemkommen brygger jag Zoegakaffe och tar mig en macka med urstark salami (nyhet i charken!) och harry sover på soffan .., grannarna har fällt ett träd och jag hör motorsågsljudet mest hela tiden medan jag skriver .., allt medan
Michael Bublé sjunger såååå fint, så fint för mig. (Har ni inte sett klippet, så titta! Ta fram en näsduk också!)
Och så tvärringer jag mitt kusinbarn Lotha i Ångermanland och säger att jag
bestämt tror att jag tycker om henne också.
Hon låter snäll och rar.
Och på bordet här snett till höger, ligger Kapten Haddock på rygg, med huvudet vilandes på mina blodtryckstabletter.
Livet känns bra.
(Och så håller vi
alla tummar som finns för att det går bra i morgon för dom blivande föräldrarna!)
Ps. När jag letade efter Michael Buble-musik, ramlade jag över
den här. Den fick mig omgående att tänka på en alldeles särskild bloggmadame, ni vet ..,
hon som alltid längtar efter julen! Ds.
