Resumé ....

Kommer till affären och det som skulle vara gjort på förmiddagen, är inte gjort.
I nittio minuter arbetar jag det snabbaste jag kan .., varvar kassa två med att fylla in tre vagnar från mejeriet och det är så underbart skönt när allt är på plats och jag får veta att ordinarie mejeriansvarig är sjuk och kan jag möjligen arbeta i morgon på min lediga dag och ja, det är mejeri och bröd och beställa varor från Dagab till på fredag; nåt jag inte har gjort sedan den där våldsamt stressiga sommaren 2013.

Jag säger att det nog ordnar sig, bara jag får ändra tiden hos Folktandvården och det går bra.
Sen är det full fart igen. Tidningarna kommer, men dom tar duktiga Louise hand om, allt medan jag gör annat som måste hinnas med och så varvar vi arbetsuppgifter den sista timmen och det känns bra.

Mannen som sitter och tigger utanför affären, han kommer in och vill köpa varma spjäll - det är just när jag är rastavlösare i charken - och han står framför mig och räknar småpengarna i sin hand .., tio kronor eller tolv har han .., det räcker inte ..., jag väger spjällbiten, den kostar tjugo kronor .., och mannen räknar om igen enkronorna .., nej, jag uthärdar inte .., utan hämtar en tjuga från min plånbok och gömmer den i mannens hand och så kan han äta spjäll och köpa bröd och mitt samvete lättar och jag vet mycket väl att detta att dela ut allmosor definitivt inte är någon lösning; kanske vore det bättre om mannen på sin skylt skrev att han önskade ett arbete - vilket som helst -, men nu är det som det är, ja, men hur ska man bära sig åt för att inte bry sig; att stänga av helt och hållet?

Och ja, jag fattar inte hur den här situationen ska lösas?
Det gör väl å andra sidan ingen annan heller och det måste hur som helst vara svårt för politiker att veta precis vad som är rätt? Ska bostäder upplåtas åt alla människor som kommer hit från Rumänien eller andra fattiga länder? Ska hemlösa från vårt land också få bostäder på samma villkor? Vem står för försörjningen? Ska alla dessa som inte har bostad gå före andra bostadssökande i eventuella köer?
Kommuner som redan nu har ont om pengar .., hur ska allt finansieras?
Ja, men det är så svårt så det är inte sant! 

Sen hemåt.
Faller ihop i en hög, men bjuds på middag av pv. 
Vi tittar på Veckans Brott och säger - unisont - att Leif GW Persson är helt underbar.
Pv blåser bubblor i sitt plaströr .., nelly och harry ligger nära-nära-varandra på soffan Ektorp.

Och i morgon ska jag upp i ottan och jag har ingen större lust, men tänker på lönen.
Bara gula-febern-vaccinet går på nästan femhundra kronor .., det är så man får tänka och allt går i Västerbotten brukade mamma säga, ja, det fungerar nog i Halland också.

Godnatt!

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej på dig!

Det bästa i veckan är hela påskhelgen, jag kan inte ta ut bara en sak. Jag sammanfattar den i ett collage. Påsken, min bästa högtid. Vår äldsta kom hem och det kändes extra kul då hon inte var hit under jul.

En dag på fjället med bl a champagne och tårta (svägerskans verk). En dag vid stugan i skogsbrynet. Påskaftonsmiddag med alla barnen, svärdottern och gamla mor. Och så påskdagsmässa i Östersunds stora kyrka. En intensiv med så härlig helg. Solsken och skratt, det förgyller verkligen livet.

Kram Eva

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Vilken vårligt vacker duk! Ann.

Det bästa den här veckan var absolut påskafton.
Då kom 2 av 3 söner och Eva på påskplock med äggmålning och skattjakt och det är lika roligt varje gång.

Johan, som jobbar i delikatessen på Coop, hade med sig fantastisk “Pata Negra” och underbara mögelostar. Han vet vad mamman tycker om.

Innan det bli mat, så måste dock äggen målas och det görs med olika grad av entusiasm, med med stor koncentration.

“Sedan åto vi!”, som mamma skrev i en skoluppsats på 30-talet.

 

Efter maten blev det skattjakt, som går till så att alla får en lapp med en skattkarta på. Kartan består av en rebus och när man löst rebusen börjar man leta.

Skatten är ett påskägg med diverse innehåll. I år innehöll alla ett Kinderegg (ja, det är roligt med Kinderegg, fast man fyllt 25) + nåt annat.

Det kunde vara mörkrostade kaffebönor till kaffeälskaren, Valrhonachoklad till chokladälskaren och en liten stickad brosch till broschälskaren!

Alla var glada! Vi skrattade mycket och påsken förflöt sedan i matens och lathetens tecken.

Härligt var det!

Kram 

Ann 

//Elisabet skriver: här kan man läsa om andra länders påsktraditioner ...

I Ungern .., där får man nog se till att bära våtdräkt.

Och om ni - utmattade av allt firande -, har glömt hur det går till i vårt eget land, så kan ni uppgradera minnet här. 

Det bästa för Gunnar i Jämtland ...

Det bästa den här veckan är alla vårtecken som dyker upp.

 

 

Från lilla soliga tussilagon och rabarberknoppar till koltrastar, måsar, tranor och uttrar på vårisens kant.

/ Gunnar i Vaplan /

Dagens fönster ...

..... kommer från Monet i Frankrike.

Underbart!

Solljus och tulpaner!

Precis vad som behövs en tisdag i april när himlen är helgrå.

Det bästa för Kattis ...

Vilken kille! säger Elisabet.

Det bästa i veckan, det är ledig tid med såväl stor som liten son, det att vara alla tillsammans.
//Kattis.

Det bästa  ...
 
Det här är veckans vinst; en målning som AP köpt i Ghana och som nu lottas ut. 
Ett tröstpris kommer också att finnas. 

Vill du vara med och dela med dig av det som värmde just ditt hjärta lite mer än vanligt?

Mejla i så fall glädjen till bisse151@gmail.com, så lägger jag in bidragen allt eftersom.

Dagens fönster ...

Igår, vid det trivsamma våffelkalaset, hade Eva i Tyresö med sig två små vykort - modell väldigt gamla -som blev mina.

Och ser man på .., där hittar man även dagens fönster!

(Och i Sveriges Radio P4/Sverigeresan är det nu Malå och Kriberg som gäller. Kul!)

Mitt eget bästa ....

Våffelkalas en påskdag ute på altanen .., strååålande sol och fågelkvitter och fina vänner från Tyresö.
Så mycket glädje och Evas röda tröja som syns i förgrunden och en tonåring som har lärt sig att sticka och det första han ska göra är inte en grytlapp, nej, sockar! Fyra stickor!!
Och på bordet ...,hjortronsylt och grädde, tuppar, hönor och små, små vaktelägg i en trådkorg.

Och så Nelly förstås, som får en halv gräddförpackning (tom) som hon får roa sig med och det händer mest hela tiden att den där förpackningen fastnar på hennes nos och så lullar hon omkring och ser aningen underlig ut och vi bara ler.

Det var en skruttdag på jobbet igår - i alla fall de sista timmarna - och jag kände mig sannerligen inte som nån bra kassörska och ville bara försvinna från jordens yta och en dam tappade största burken med lingonsylt rakt i golvet vid min kassa och har man svårt att böja knäna och nå golvet, var det inte det enklaste att skrapa ihop glas och sylt och kön växte och tack och lov att snälla Johanna hjälpte mig!

Då var det skönt att komma hem, få ett telefonsamtal från friherrinnan och hon - som gör ett andelsspel i veckan till affären - hon hade nu för tredje gången prickat in 7 rätt och vi blev inte miljonärer, men ändå .., ungefär 360 kronor att hämta ut idag känns ju rätt trevligt.
Det bästa var att jag äntligen var med på tåget!

Den gången när var och en som köpt hennes andel för 50 kronor kunde kvittera ut över 4000:-, ja, då hade jag förstås stått över.
Nåja, liten glädje är också glädje.

Och sist av allt glädjen över hur absurd tillvaron kan vara.
Nu på morgonen berättade pv att han hade drömt om nästa års Vasalopp, ja, att han missat bussen som skulle ta honom till Öppet Spår.
Jag undrar jag vem av oss som hamnar på gruppboende först ....?
Eller vi kanske får dela rum?

Den där stora handen ...

"Du skulle haft din egen hand eller annat som "tändsticksask"
att jämföra med!" skriver ellem i sin kommentar till mannen från Kemijärvis stora hand.

Jodå, jag tog en sån bild också, men man kanske inte märker hur liten min blev i jämförelse :)

Den försvann helt när vi tog i hand :)

Det bästa för Helena/Cruella ....

Ett år utan vårvinter är inte fullständigt, så jag är så ofantligt glad att snön föll lagom till påsk och möjliggjorde skidåkning!



//Helena/Cruella

// Helena: den andra bilden du har skickat - om det är en bild - den är lika omöjlig att få upp som förra gången ..., kan du inte testa igen?

Det bästa för Barbro i Uppsala ....

Hej på dig.

Det första bästa i veckan är hemligt än så länge men det värmer mitt ❤️, det andra bästa en enkel påskmiddag med svåger och svägerskan.

Det var jag som lagade varmrätten denna gång, ytterst ovanligt men det blev gott.

Barbro.

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Vem behöver kamera! Inte Eva, i alla fall.

Det bästa var i månens sken igårkväll när Erik sköt av de upphittade raketerna från nyåret och tände stubben som han hade med sig från i julas.

Vi satt på Eriks stock och månen var som en strålkastare!!!
Havet brusade svagt.     

Eva i Tyresö i Haverdal

Påskdagsfönstret ...

...speglar sig i en växthusdörr.

Det ser ut att bli en alldeles övermåttan ljuvlig söndag.

Påskafton ...

Det har varit full fart i butiken mest hela dagen .., alla kassorna har varit igång och chefen har fått ringa den som är bakjour för att hjälpa till i mejerikylen. Och den som får avlösning i kassan är trött och säger att åååå Bettan, det har varit såååå mycket, men hjälp, så skönt att nu få komma hem!

Vi är två som arbetar eftermiddag och jag - som varit så orolig för att vi skulle vara för få -, har inte alls samma stress, ty dom flesta kunderna kanske äter middag med sina släktingar eller promenerar på stranden eller deltar i påskdoppet (tre unga töser kommer senare in och handlar och är våta i håret .., jodå, det har varit dopp i havet, precis som på julaftonens morgon) och jag står i kassan och Joakim är på golvet och det är på det hela taget ganska trivsamt.

Kunder kommer och går.

Där är cyklisterna - män i tajta trikåer - som har cyklat tio mil och nu bara måste få i sig en chokladkaka och kanske några bananer .., nu är energin oåterkalleligen slut .., där är stamkunderna och där är min namne, en kvinna i åttioårsåldern och det blir lite småprat och en varm påskkram och där är också en soligt leende Eva från Tyresö!

Den allra sista kunden för dagen är en man i femtioårsåldern kanske .., han är fyrkantig hela han och har de absolut största händer jag någonsin i hela mitt liv har sett!

"Men det var det värsta ....., oj, så stora händer du har!" säger jag och mannen ler lite och vänder och vrider på händerna och säger att joo, hans pappa hade likadana. Lika stora.

Och jag frågar om jag möjligen får ta en bild och jodå, det går bra det, så jag skyndar mig att hämta kameran och min arbetskamrat Joakim - som inte känner till denna min vurm för händer -, han tror väl knappt sina öron eller ögon!

Det visar sig att mannen med de stora händerna - dom är som björnlabbar -, kommer från Kemijärvi i finska Lappland .., han har tre systrar, arbetar som bilmekaniker och är Skorpion.

När jag - efter att bilden tagits -, tar i hand och tackar för vänligheten  (han har lika varma händer som min pappa hade ...), försvinner min hand i den där stoooora och Joakim står intill och ler och skakar på huvudet och sen är det kväller och vi låser butiksdörrarna och åker hemåt.

Jo, men det kändes bra.

// Även i Varberg, lite längre norrut, var det ett påskdopp.

Grannen ....

.... har precis hissat flaggan!

Ja, just det .., nu har deras dotter med små söner kommit på påskbesök.
Och hunden Sigge.
I vanliga fall är harry ganska kaxig mot andra hanhundar, men Sigge är en äldre spaniel med pondus och när han - långsamt och värdigt kommer in på vår gård - står harry alldeles stilla och viftar bara försiktigt på svansen.
Precis så är det.
Gammal är äldst.

Själv spanar jag på en liten fågel som sjunger så ofattbart vackert.
Den håller till bakom grannen Ingers gärsgård ..,sitter inte så högt som jag förväntar mig.
Hämtar kikaren .., och kameran.
Omöjlig att fånga.

Men till slut ..., ååå, är det du, din lilla krabat!

Det kanske är genetiskt ....?

Inlägg på Facebook från min kusin Ulrika.

Ulrika Andersson Jamen du hade ju iaf ett nattlinne på dig....din kära mor tog sitt morgondopp i sjön Fättjaur i "bara mässingen" (som den naturmänniska hon va') när hon å Din käre Far campade vid vår parkering vid vägen,  å hon fick minsann många bilister efter Sagavägen att tappa hakan....för det var inte många plusgrader i sjön den dagen heller.

Dagens fönster ...

Kylig morgon kommer att förvandlas till underbart vacker dag!
Solstrålar från öster mot rullgardinen .., kvistar av kaprifol där utanför .., en  liten fågel som hoppar omkring på grenarna ...., ljustörstande pelargonior .., och från köket: doft av kaffe.

Och idag är det slut på ledigheten.
Jobb från två till åtta och nu är sommarhusgästerna i Haverdal påsklediga; nu blir det full fart!
Det är Joakim och jag och så nån som är jour.

Har man tur, kanske Eva från Tyresö tittar in i affären.

Det finns långfredagar och så finns det långfredagar ...

Åtminstone alla vi som växte upp på 40, - och 50-talet minns nog hur gräsligt låååång själva långfredagen kunde vara! Från radion hördes sorgemusik .., biografer och dansställen hölls stängda .., ja, tanken var väl att vi alla skulle sitta hemma i våra soffor och tänka på Golgata och Jesus på korset.

Det är andra tider nu.

Till exempel så får vi besök av min rödvitrandiga storasyster och hennes dotter och det är vårens hittills bästa dag .., solen flödar och vi kan sitta ute på altanen som inte är inglasad och det är varmt och skönt!

Åååå, det doftar så gott från ugnen, kan vi inte få smaka ...!

Plötsligt blir det tre hundar i huset!
Jag har varit aningen orolig för hur det skulle gå - tänk om den prickiga Tara skulle bli vrång på Nelly - men när det skånska främmandet kommer gåendes in på gården, då springer Nelly fram och morrrrar lite, lite .., så där ja .., då har hon visat vem som bestämmer och sen är allt bra.
Gammal är äldst, så är det.
Tant Nelly håller i taktpinnen.

Och jag har gjort lammstek i ugnen och rotsaksgratäng .., en förrätt har jag drämt till med också och en dessert, ja, det är knappt nån tror sina ögon!

Så där sitter vi, allt medan tre hundar springer av och an .., nosar här och där .., och helt apropå föräras jag försenade födelsedagspresenter, bland annat en underbar halsduk från Klippans Yllefabrik! Som gjord för mig! Ett saltkar i keramik finns i ett annat paket och så två böcker.
Oj, så snällt av dem!

Och så får jag tillbaka Torgny Lindgrens senaste verk.
"Vad tyckte du ...?" frågar jag min syster.
"Njaaa .., inte var det väl hans bästa direkt ...", säger hon.

I fyra, nästan fem timmar, blir vi sittande där ute.
Vad pratar vi om ...?
Jo, om detta med tiggare .., om livet i Ghana .., om sonens och min egen resa dit .., om ett stundande sextioårskalas i september .., om detta att ha höns eller inte .., om kläderna i Gudrun Sjödéns katalog och min syster visar en svartvit klänning som nog gärna hade hängt i hennes garderob .., och vi pratar om utbildning och praktik .., om högskoleprovet och allt möjligt annat, allt vi upptäcker att denidoge grannen har hissat flaggan, som nu vajar så fint i vinden.

Och strax är min fyradagars-ledighet tillända.
Det känns ungefär som om jag hade haft flera veckors semester.
På kylskåpsdörren sitter schemat för april och maj .., och när jag hämtar dom små glasen med pannacotta som stått och tjocknat till i kylskåpet (pannacottan, inte glasen ..), slänger jag ett öga på schemat och konstaterar att den här månaden arbetar jag tre av fyra lördagar.

Nåja, det går väl det med.

// Mer om långfredagen kan man höra här - från Radio Norrbotten -. 

En vinst från Ghana ...

Nej, just det .., vi skulle ju ta ett påskuppehåll med lotteriet, men så får jag ju störstasysterfrämmande idag och plockade ihop lite på bokhyllan och se där .., där låg ju den fina vinsten som AP hade med sig från Accra, ja, till själva lotteriet!

Ååå, men då kör vi ju förstås!

Jag tycker ju att dom här kvinnorna som visats på otaliga bilder, är så otroligt vackra med sin rakryggade hållning .., och här är alltså en målning - kanske i acryl -, målad av någon som signerat med MIS .., och det är kvinnor på rad och ingen enda har svullna knäprotesben!

Bilderna här under är från Marias besök för några veckor sedan.

Det blir den här omgångens vinst!

Nu är ni varmt välkomna med er glädje!
Mejla den bara till bisse151@gmail.com .., det där som värmde hjärtat lite extra mycket.
Ni har t.om. nästa fredag på er.

Och tack snälla AP!

Dagens fönster ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Och tänka sig, det har varit frost i natt!

Glad Påsk ...

.... till alla vänner - kända som okända - som tassar omkring här bland bokstäverna!
Jag hoppas att den - påsken -, blir precis så där som ni vill ha den.

Själv känner jag mig, efter tre dagars ledighet och ännu en som återstår -,  totalt utvilad och i nån slags alldeles lagom harmoni. Ljuvligt. Ljuvligt.

Nu väntar jag bara på att pv ska komma hem.
Middagsmaten (köttfärspaj) har tagits ut ur ugnen ..,. jag har plockat in videkissar och köpt ägg hos bonden i Ullarp. Hans fru stod i fönstret och vinkade när jag åkte därifrån.
Det kändes ..., bra.

Och vill ni dela med av det som har värmt era hjärtan, utan anspråk på någon vinst, är ni mer än välkomna att göra det.

Kanske är det hormonerna ...

För en gångs skull tänker jag ha förrätt, varmrätt och dessert, då, när min rödvitrandiga syster och hennes dotter kommer på långfredagsvisit. Det är mycket som ska handlas hem och således tar jag sikte på affären, men först ett stopp hos friherrinnan som idag fick sin tröstprishandduk, den som Ann i Göteborg har sytt och skänkt till lotteriet. Då blir det kaffe och en laxmacka ute vid hörnan, just där det är lä .., och solen värmer och det är hur härligt som helst!
(Ni kan på störten glömma att man kan titta in hos den madamen utan att bli bjuden på nånting!)

En bra stund sitter vi där ., och på grannens tomt - i ett av träden - ser vi hur herr och fru Skata inreder sitt hem med nytt möblemang. Kvist på kvist hämtas .., och det rättas till och görs fint på alla möjliga vis. Vid häcken smyger en svart katt.

Och så åker vi båda till affären och påskhandlar.
Jag har två tunga papperskassar med matvaror och passerar tiggaren som sitter vid postlådan; han sitter på en slags låda och håller i en skylt där vi får veta vad pengarna går till och i en plastbytta på marken - framför mannens fötter - ligger några guldmynt.
Samvetet gnager.
Än värre är det när jag bär ut tjugokilossäckar med fågelfrö, men inte ger nånting till mannen.
Ger jag aldrig?
Jo, men långt ifrån alltid.
Och jag har lättare att ge till kvinnan som ibland sitter där.
Om detta med tiggeriet och det som nu - på vissa ställen - har blivit ett slags kåkstäder .., vad som är rätt och fel och hur man ska få till stånd en lösning på det hela, pratar vi ofta om här hemma.
Ingen av oss har svaret.

Sen hemåt.
Svänger in vid Särdals Kvarn, vid lilla butiken som finns där, och tänker mig att köpa några små chokladpåskharar. I stället fyller jag en vit papperskasse med den allra ljuvligaste lilla bok - "Humlans blomsterbok"  -, med illustrationer som gör mitt hjärta åtminstone ljummet.

Vakteläggen till höger ...., och en liten rad med små påskkycklingar.

Och så faller jag pladask för en liten kaffekkopp med gröna små fiskar simmandes på utsidan.
Såna fiskar såg jag i Turkiet, i det turkosfärgade havet utanför den lilla staden Kac ..., och en gång målade jag av dem.

Mina blev lite långsmalare ..., men jag tror nog att dom kanske är kusiner?

En liten trådkorg med vaktelägg har jag idag fått av friherrinnan.
Koka upp kallt vatten, lägg sedan i äggen och koka dem i tre minuter! säger hon.
Harry och Nelly blir som galna och vill gärna kalasa på pyttesmå ägg .., men får allt gå och lägga sig i stället. 

En bordstablett av det mer uppfriskande slaget fick också följa med hem från affären, den vid kvarnen. Och te, till pv. Jag vaknade vid femtiden i morse av ett fasligt rafsande i en av kallgarderoberna. Det visade sig vara pv som letade tepåsar, såna som dom haft med till kören och blivit över.

Hormonerna då ...?
Ja, precis som att man ibland - ungefär en gång i månaden - drabbas av ett våldsamt, nästan oemotståndligt sug efter köpehamburgare med pommes strips (men nästan aldrig köper), så kan jag på samma sätt bli oerhört köpsugen på just såna här saker!
Mina egna hormoner är väl sedan länge försvunna .., kanske håller jag på att förvandlas till man ..., så egentligen är väl det där skylla-på-hormonerna tämligen ologiskt?

Men nu är det gjort.
Tjopp, sa det från mitt konto!

Och nu ska jag dricka kaffe ur fina fiskkoppen!

Här och nu ...

Mörkblått - nästan åskblått - mot havet till.
Isiga vindar, men varmt mot kinden när solstrålarna når fram.
Den vänstra kinden.
Så den vänder jag till.

Och hela tiden lärkan som drillar .., över åkern där till höger.

Bussen till Falkenberg bakom oss ..., några vita bilar.

Nelly på efterkälken .., kajor på lagårdstaket .., två och två sitter dom .., jag räknar till tio par och så finns där några som sitter en och en .., som inte hittat nån eller kanske valt att vara ensamseglare och slippa detta med att samla kvistar och pinnar och leta upp en fin skorsten och inte behöva jaga efter mat till små kajbarn som gapar mest hela tiden och vill ha mera-mat, mera-mat, så där som Lotta på Bråkmakargatan när hon satt uppflugen i körsbärsträdet, eller möjligen äppelträdet och matades med småplättar.

Dagens fönster ...

... finns i Hedemora (Stadshotellet) och fångades av Ulrika.

Intresserad av att övernatta just där?

Då kan ni klicka in er här.

Idag ...

Långpromenad med hundarna.
Lärkan som sjunger.
Och svällande kastanjeknoppar .., ser ni den lilla rännilen med - kan det vara sav - längst nere till höger på knoppen?

Och veden som gör mig så trygg.
Det måste vara nån i-ryggmärgen-känsla som sitter kvar i generna sedan årtusenden tillbaka.
Känslan av att man inte behöver frysa.

Och Rosenripsen som jag tycker så mycket om!
Om man drar försiktigt med händerna längs bladen .., doftar det svarta vinbär.

Dagens fönster och en massa år ...

Jag satt och räknade år igårkväll.
Ett år på Malmvägen i Sollentuna.
(Ja, inte just på själva vägen, men i en fin 3:a, och jag var hemma med en liten ljuslockig tös).
Sen fyra år i Kungsängen utanför Stockholm.
Och arbete i lika många år på B&W stormarknad.'
Vi satt tjugofem kassörskor på rad och jag hade - lätt som en plätt - kunnat arbeta gratis .., detta var det roligaste jag hade varit med om!
Därefter min pappas plötsliga död ..., mitt barndomshem som blev vårt .., totalt femton år hemma i Malå, varav fjorton på Ica Nilahallen.
Det var frukt,- och grönsaksutbildning i Umeå .., textkurs i Luleå .., personalfester i Byske eller på Malå Hotell .., det var underbara arbetskamrater med namn som Adele, Gerda, Marica, Marita, Lena, Jonny, Greger och Berit.

Målning av Eva på Frösön ....

Så ..., flytten till Ystad.
Korsvirkeshus och vintergäck.
Havet!
Sjutton år totalt.
Av dessa tillbringades tretton år i lilla kvartersbutiken på Regementsgatan.
Småttingar som - det första året - kom och handlade i pyjamas .., blev tonåringar och fick barn .., vi var som en enda stor familj. Det blev fyra ägarbyten och till sist konkurs.
I mellantiden blev jag ensamseglare.

Och sen Ica Supermarket i fyra år.
Det var där jag nästan fick hjärnsläpp när chefen meddelade att jag skulle bli ansvarig för kassadelen - schemaläggning, räkning och bokföring av kassorna, frimärksbeställning och växelansvarig -.
Jag tyckte att Ansvaret dignade över mig och fasor, om jag skulle göra fel.
I två dagar låg jag däckad hemma och tänkte att"detta blir min bleka död".
Chefen, som talade gotländska, trodde att jag drabbats av maginfluensa och efteråt sa jag att "nä, inte alls, jag var bara vettskrämd!"
Men tänk, att man överlevde!
Och under värsta skräckdagarna fick jag ett mejl från en vän som hade känt den där räddlivade fröken sedan tonåren - det var då, säkerligen fyrtio år sedan vi sist hördes av - och mejlskrivaren hade på min blogg läst om min skräck och skrev lugnande rader och jag tänkte att detta var då verkligen sann vänskap.

Och vi bar ut mamma. Tillsammans. Det kändes sååå bra. Fonusdamen längst till höger hade bråttom.
Ville väl ha lunch.

2008 dök en småländsk pensionatsvärd upp ..., några månader senare dog min mamma och hamnade som aska i en liten miljövänlig pappkartong några decimeter under jorden .., och efter ytterligare två år sade jag upp mig från ett fast arbete ("är du galen .., vid femtiosex års ålder!" sa en kvinna) .., jag packade blommande pelargonior i tomma bananlådor, sa hej och tack till Ystad ..., lättade ankar ..., och tog sikte på landet Halland.
Det är fem år sedan.

Efter några månader i det nya landet stegade jag in i en Hemköpsaffär, sade till chefen (som sa att sorry, men där finns inte några lediga jobb) att det kanske kommer en dag när ni har varit på personalfest, ätit räkor och blivit dåliga allihopa, ja, men då kan ni ju ringa mig, så kommer jag som ett skott.
Någon elegant utbildning att ståta med, det hade jag ju inte - nej, jag hade inte ens stått på ett lastbilsflak och sjungit att jag tagit studenten, fy f*n, vad jag är bra -, men jag bad några före detta arbetskamrater och en kund att skriva ned det som eventuellt var bra med den där räddhågade arbetskamraten och dom skrev (som alla förstår gällde det här att välja rätt jobbarkompisar ,-) och tänka sig, det fungerade.
Vykort med snällord från tidigare kunder kopierades och lades till ansökningshandlingarna, ja, har man ingen examen, gäller det att vara påhittig.
Har jag inte sagt det förut, så ..., tack Marica, Marita, Åse, Karina, Malin, Berit, gotländske chefen Thomas och kunden Ingalill från Ystad! Tack också till snälla Sonja Falkman!
Hur hade det gått utan era vänliga rader?!

Flyttdagen

Nu har alltså fem år passerat.
Tiden bara susar iväg!
Och landet Halland kom så småningom - nej, inte på studs - att dela hjärterum med såväl landet Västerbotten som landet Skåne ..,. och nästan varje dag i det där gula huset på kullen - det som speglar sig i Eckes fönster -, det som är på bilden längst uppe, tänker jag tacksamma tankar över att jag faktiskt vågade släppa taget och segla vidare.
Ungefär så.

Den första av fyra ...

Man skulle kunna tro att jag avskyr mitt jobb - så som jag räknar varje ledig dag -, men så är inte alls fallet. Tvärtom. Men ändå .., jag tycker att det är så vansinnigt härligt, detta att själv få styra över sin tid .., att kunna ta bilen och susa iväg till Harplinge och hämta ut ett paket .., att sedan, när det är dags för återfärd, välja Hålevägen som är smal och aningen slingrig på vissa håll - nästan så att två bilar inte kan mötas - .., och sen titta in i affären och säga hej till fina töserna Louice och Felicia som arbetar tillsammans (Felicia är idag Bettan; jag har därmed transformerats till storlek 34 ...) och en sväng på Börjes kondis hann jag också med, mest för att göra pv glad.
(Detta är ren och skär lögn. Det är också för att göra mig glad.)

Det var längs den grusvägen jag upptäckte den vackra björkdungen.

Och sen hemåt ..., och jag passerar fältet mitt emot affären där det ikväll ska bli cirkusföreställning och vi har sålt hur många biljetter som helst och från bilen ser jag kameler eller kanske dromedarer och en massa ponnys och vid en husvagn står en ung flicka och ser aningen less ut.

Kommer hem .., tar hundarna på långpromenad .., en hare springer upp ett tjugotal meter framför oss och harry får spatt ..., - blir ivrig och draaaar i kopplet -, allt medan Nelly lullar på lite för sig själv och inte alls är med på vad som händer.

Motljus över havet.
Jag hör ejdrarna (som är färre än någonsin, men dom kanske kommer ...?) och från fågelholmen är det ett fasligt skriande från fiskmåsar ..., och sen sneddar vi genom hästhagen .., Nelly är nu lååångt före oss och springer inte längre, utan skuttar - som en kanin - och jag ler för mig själv och tänker att såna här dagar, dom är dom allra bästa.