Mesialt och distalt ...

Foto: Monica i Lysekil ...., från januari 2012,

Idag på morgonen  hade jag tid hos Folktandvården i Söndrum, några kilometer utanför Halmstad. Där var jag igår också.
Till tandvård har jag ett något kluvet förhållande.
Under mitt första år som ensamseglare - orolig att inte klara ekonomin och annat - spräckte jag tre tidigare lagningar och det blev en dyr historia med rotfyllningar och annat elände.
Enligt tandläkaren hade jag helt enkelt pressat sönder tänderna .., stress och annat.

Nåväl.
Nu är det annorlunda, men jag lever ändå med sviterna av allt detta, det är helt enkelt så att mina tänder har haft det jobbigt.

Dagens besök blev en kostsam historia (farväl julklappar!), men det må vara hänt, när personalen är ett under av vänlighet! I en timme och fyrtio minuter låg jag i tandläkarstolen och att då känna en varm hand mot kinden som säger "ååå, vad du kämpar på bra Elisabet!", det betyder hur mycket som helst. Och den kvinnliga tandläkaren som bara är tjugofem år, är så ömsint och försiktig.

Inför det här inlägget googlade jag här på min sida och hittade ett annat inlägg, med en kommentar som verkligen visar att kropp och själ hör ihop. Det är raderna här under och det är Monica i Lysekil som kommenterade. Året var 2012.

Så här lyder hennes rader: 

Min egen bild från ett besök hos rar tandläkerska i Helsingborg.

"I går var jag hos tandläkaren och drog ut en tand.

Förhistorien till detta är att jag efter att min man dog i sommar, bet ihop tänderna så hårt på nätterna att det blev en irritation vid tandroten.

Senare utvecklade det sig till en bakterieinfektion från den vanliga floran i munnen.

Jag tänkte det själv, och tandläkaren bekräftade att det är troligt att orsaken är sämre immunförsvar som följd av min reaktion efter att jag förlorade min man.

Man kunde försökt rotfyllning, men jag fick höra att det var stor risk för att tanden måste dras ut senare i alla fall. Jag bestämde mig därför för att dra ut den med en gång eftersom det var tanden näst längst bak - jag har också en visdomstand bakom på den sidan.

Och så slapp jag smärtan och den långvariga processen med rotfyllningen.

Billigare blev det ju också.

Men det är ju naturligtvis inte så roligt att vara tvungen att dra ut tänder, allra helst när ens mamma som är 81 år har alla tänderna i behåll!

När det hela var över, var jag dock otroligt lättad,och jag såg ut genom detta fina fönstret med sol utanför!

Skickar fönstret till fönstersamlingen!

Många hälsningar från Monica i Lysekil".

//Tack än en gång Monica för såväl bild som kommentar!

Dagens fönster ...

... finns i foajén som delas mellan biblioteket och Folktandvården, allt uti Söndrum, inte långt från Halmstad.

Jo, det var ju det här ....

... med att leva i nuet.

Men man kanske kan göra bådadera.

Hjärtevärmen ....

Här är den samlad .., förra veckans glädje!

Det var Eva på Frösön som bakat tunnbröd och fick lite lugn och ro; en möjlighet att samla kraft kanske, då tillvaron rämnar lite - när man blir mamma till sin mamma -.

Och det var Cecilia N som hade haft möte med komfirmander och därefter övernattat hos en kompis, i stället för att köra hem i halkan.

Friherrinnan är på benen igen - rent mentalt - och det kan jag verkligen intyga! Hon har börjat baka bröd och kakor och pyntar och gör fint i sitt nya hem.

Turtlan - Annica i Karlstad - hade tillsammans med sambon Martin besökt Linköping och tog bilder av vackra trähus med liggande panel (som jag älskar!).

Kerstin i Dalarna hade varit i Stockholm på konsert och lyssnat till Pink-Floyd-musik och var lyrisk över föreställningen och inte minst maten före eller efter och boendet på Globe Hotel. Nu stundar och barnbarnskalas.

Barbro i Brämhult /(walkaboutsweden) kände glädje över att sonen fått jobb på hemmaplan och allt vad detta innebär.

En annan Barbro - i Uppsala - hade fyndat på loppis .., en liten fin korg för 20:-.

Ulrika hade en kanonlördag (och kände på sig detta redan innan) med trevligt sällskap och kvällspromenad i Örebro .., och stjärnhimmel och många skratt!

Och själv .., ja, det var mycket som kändes bra, men middagen hos friherrinnan och Lilly 4 år som vinkade så glatt till mig i affären .., det var nog det allra, allra bästa.

Fortfarande förundras jag över att ni hakar på!
Ni är bara så underbara!

Dagens fönster ...

"Hej!

På tidig söndagspromenad i Gamla Linköping. En pärla att besöka och än mer nu när det är få besökare så här dags.

Vid parkeringen finns den här butiken.

Jo, vi kan gå in där innan vi åker sa vi. Det är ju bra att handla närproducerat ;-)

Turtlan på tur."


//Tack snälla! säger jag och tänker på reklamslogans som "ta det rätta, ta cloetta!"
Det kommer man ihåg.

Bäbisfabriken ....

Om titlar på olika program kan man fundera över ..., alltså tyckte jag inte att "Bäbisfabriken" lät som nånting intressant. Originaltiteln är "Motherland" och det tycker jag speglar verkligheten mycket bättre. Men  v i l k e t   program!!

Som tittare får vi följa livet inne på det som sägs vara världens största BB -  Fabellasjukhuset i Manila på Filippinerna -. Här föds i genomsnitt sextio barn per dag och där är så trångt och sånt liv och en sån total kvinnovärld .., och när jag sent igårkväll tittade på filmen, var jag nästan förstummad.

Eget rum? Glöm det!
Här ligger kvinnorna ibland skavfötters och en bister sjuksköterska med mikrofon i handen uppmanar dom nyblivna mammorna att duscha och hålla sig fräscha, ty "annars möter er man en sexig kvinna och då är det ajöss!"

Vad handlar filmen om?
Jo, mycket om kvinnors tillvaro .., om en fattigdom som man nästan inte kan föreställa sig .., om familjeplanering - eller inte -, om traditioner och mormödras påverkan och hjälp .., om glädje, om oro ..., och tänk, inte en enda gång hör jag en kvinna som skriker när hon föder!

Filmen är gjord av Ramona Diaz och hon ser ut så här.
Fotot har jag lånat från en filmsida.

Filmen är prisbelönad och jag förstår varför.
Och jag tänkte på hur oändligt bra vi har det i vårt land .., och hur olika våra förutsättningar är.
Kanske tyckte jag att det var långt med tretton mil enkel väg till BB, då, när det begav sig, men allt är ju som bekant relativt här i livet. Jag låg på eget rum, pappan fick förstås vara med och där rådde ett lugn på avdelningen.
Sånt kan man tänka på när man tittar på filmen.
Jag rekommenderar den varmt! (minst trettiofem grader!)

Bara så jag vet ...

Pv räknade idag ut att han har 124 arbetsdagar kvar, innan han blir friherre.
Själv har jag 114.

Då är semesterveckan i Sälen (AP och pv som ska åka nattvasan tillsammans) borträknad.
Och så måste jag lägga in om ledighet när Emil tar studenten i början av juni. 

Tänk, att man kan längta så mycket och ändå älska sitt arbete över allt annat.

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej!

En tung vecka är över. Som jag har fixat kring mammas hemkomst från sjukhuset. Inget fungerar. En urusel hemtjänst och en sjuk och orolig mamma. I morgon måste jag göra omtag med distriktssköterska och biståndshandläggare.

Men just idag fick jag en fin stund. Timmarna ute i vår f d bagarstuga var läkande. Jag tycker så mycket om att baka tunnbröd till jul, jag är ingen hejare på det men tycker ändå om det. Den gamla bagarstugan är en lugnande oas i turbulenta tider. 

Där finns varken el eller vatten och när dagen började skymma tände vi ljus i de ljusstakar som har stått där ända sen jag flyttade ut till vår f d gård ( och säkert längre än så).

En skön avslutning på veckan.

Kram Eva

Om att inte veta vad man heter ....

Foto: Jonna Berglund. Mannen heter Staffan Olofsson.

Natten mot idag när jag var alltför pigg för att somna, lyssnade jag till P4-dokumentär .., det handlade om detta med demens. Åååå, så mycket igenkänning!

Om någon här har en anhörig som närmar sig eller redan har stiftat bekantskap med herr eller fru Alzheimer, så är nog det här programmet intressant att lyssna till.

För mig var det i alla fall så, men jag önskar att jag hade hittat det långt innan mamma dog.

Här är länken.

Mitt eget bästa ...

Det allra, allra bästa, ja, men det var nog middagen hos friherrinnan i torsdagskväll.
Underbart god mat och så avslappnat som det bara kan bli hos riktigt goda vänner där man känner sig trygg .., där man - efter maten - kan kura ihop sig på värdinnans säng i hörnet och där ligga och titta lite på fotbollsmatch och nästan-somna, men ändå kunna följa med i småpratet mellan friherrinnan och pv.  Alldeles ljuvligt var det.

Att vi igår lyckades lösa DN:s lördagskryss kändes också bra.
Liiite knepigt var det, särskilt nere i det högra hörnet, men ändå, det gick!
Och för en gångs skull fixade jag längsta ordet, det längst till vänster.

Och så promenaderna med hundarna och lilla Nelly som efter tio minuter äntligen blir pigg och börjar skutta och spralla sig! Vid lagården i Lilla Stensjö upptäcker vi en död duva. Jag räknade till ett trettiotal härom dagen; kanske är någon less på dem och tänker sig att minska antalet ..?

                                                                     
Eftermiddagssolen mot Stora Stensjös enorma lagård.
Så vackert!

Kapten Haddock som råkat hamna i den lilla skålen som jag köpte vid en av slussarna på väg hem från Stockholm ..., denne lille figur som jag tycker så mycket om och som brukar stå på bordet när jag dukar till gäster. Nu har han snavat över ett musselskal från Cornwall och kanske har han blivit insnärjd av spindelväv också, men jag blir ändå glad att jag hittar honom!
Men  h u r  hamnade han där?

Två saker till: Lilly 4 år som vinkade så försiktigt vid charkkylen när jag passerade .., ååå, sicken glädje! Och så dagens middag: torskrygg som hamnade i ugnen tillsammans med fint slantade morötter, grädde, kryddor, citron och en hel massa haricots verts brytbönor. (Kommer hädanefter alltid att benämna dem just brytbönor! När jag var yngre skrev jag honon i stället för honom med m, det är lika hopplöst med haricots verts .., jag skriver fel hela tiden ,-)
Lägg därtill ett underbart gott vitt vin till detta - Petit Chablis - så var allt fullbordat.

Tänk, så mycket som kan bli till glädje!
Enkla saker - inget märkvärdigt alls -.
Och pv säger att han nu har 120 arbetsdagar kvar tills han förvandlas till friherre.
Då ska han ta sig an den stora altanen, säger han.

Det bästa för en friherrinna ...

Det bästa denna veckan är nog ganska mycket.

Fått upp en ljuskrona i taket (tack Pv) som blev bara så fint.

Köpt lite härliga stolsdynor, så nu tycker jag att det känns så skönt i mitt nya boende.

Ja, ni som följt min resa de sista månaderna ska veta en sak: friherrinnan är på gång igen. 

En Skorpion ger aldrig upp, även om jag var under anklarna ett tag.

Nu ska jag åka och fira en väninnas son som fyller 50 år idag.

Ska bli så roligt.

Friherrinnan

Dagens fönster ...

Hej!

Här kommer ett fönster från Linköpings (hockey mm) arena som heter som ett svenskt bilmärke som inte tillverkar bilar längre. Fyra bokstäver om någon vill ha lite mer hjälp komma på namnet på det bilmärket.

Här vankas körkonsert ikväll. Tvåtusen personer i kören och femtusen i publiken. En av alla de tvåtusen i kören känner vi och det är M:s bror.

På vägen upp till vår övre läktare sektion P3 så dök det här fönstret upp.

// Turtlan

// Och tack snälla Annica! säger jag.

Det bästa för Kerstin i Dalarna ...
(lifelivingitnow på instagram)

Att jag och mannen tog oss iväg till Stockholm för att se P-Floyd's konsert i Globen ♡

 

 

 Dessutom en natt på Globe Hotell med så god mat  

 

 

Får ni chansen att se P-Floyd så ta den! Pink Floyd's låtar i Falubandets helt underbara tolkning. 

 

 

Dessutom ett otroligt ljus/laserspel - så sitt/stå gärna långt bak eller efter sidorna (långt bak).

 

Nu ser jag fram emot barnbarnets 2-årsdag ♡♡♡ och sen resan till Gotland ♡ Ska bara se till att kroppen samarbetar

 

Kramar från Kerstin i Dalarna

Och det bästa för Ulrika i Närke ...

Veckans bästa är denna lördagskväll.

God mat och sen promenad genom ett adventspyntat Örebro,  allt med trevligt sällskap. Skrattmusklerna har fått ordentlig motion och smärtan, den hamnade i bakgrunden.

 

 

På väg hem stannade vi till, klev ur bilen och tittade på stjärnhimlen länge och letade upp olika stjärnbilder. 

En såå fin kväll!

 

Ulrika.

Det bästa för Babsan i Uppsala ...

Bästa denna vecka var lilla fyndet på julmarknaden.20 :- 👍😉

Babsan

Det bästa för Cecilia N ....

Det bästa var i torsdags. 

Full rulle på vädret men jag höll mig på vägen. På aftonen hade vi konfirmanderna, men bara hälften dök upp. De berättade om en av två skolbussar som hade glidit ner i diket. 

Efter konfirmanderna sov jag över hos min kompis som bor nära istället för att jazza hemåt i natten i snömodd/is/regn med bilen. 

Fönstret är från hennes kök vid frukosten. 

Cecilia

Det bästa för walkaboutsweden ....
(Barbro i Brämhult ....)

Hej Elisabet och alla andra deltagare!

Den här veckan är det väldigt lätt att hitta något att vara glad över. Flera saker faktiskt men jag skriver om den roligaste.

Yngste sonen har nämligen sökt och fått ett nytt jobb på orten där han bor, så nu slipper han att pendla med bil varje dag på en olycksdrabbad (och tråkig) väg.

Nya arbetsplatsen ligger precis "runt hörnet".

Vi håller våra tummar för att han skall trivas med helt nya typer av arbetsuppgifter. 

Skickar med en bild som min man tog för några veckor sedan, när vi var ute på stan och fikade med nämnda son + fästmö.

Kram/Barbro D

Det går framåt ...

Ååå, så härligt .., detta att man börjar få en vision av hur det kommer att bli!
Nu har vi druckit kaffe och kalasat på smörgåstårta från jobbet tillsammans med friherrinnan (som besökt Lions julmarknad i Harplinge och inhandlat några små tomtar) och Shejken.

Vinterstudion i tv.

Bästa lördagen.

Ett tips ...

Europapodden avsnitt 43 handlar enbart om det tyska valet.
Hur intressant som helst!

Här en länk till den som vill lyssna.
Jag låg under täcket och höll mig vaken genom hela programmet, lycklig över P1 och att få leva i en tid när poddar finns.

Det bästa ....

Ja, ni vet .., nu är det lördag.

Ledig lördag ...

Lugn och ro.
Stillhet.

 Men inte för pv som redan vid halv åtta var igång ute i altanbygget - det är väggpanelen som ska upp -. Jag hör hur det sågas och harry är puttrig; vill absolut vara husse i hasorna mest hela tiden, men får nu vara inne hos matte.

Kanske hinner han en hel del idag?
Redan nu, när jag skriver det här, har brädorna tagit sig en bra bit upp mot taket.

Full fart på jobbet igårkväll och postnordschauffören log och sa att ja, ja .., jag förstår om ni känner stress inför veckan som kommer, med alla Black-Friday-beställningar på nätet och känner vi så, kan man ju ana hur chaufförerna har det. Detta vanvettiga köpvansinne!!

Arbetade tillsammans med Cornelia som tillbringat två veckor i USA hos sin syster Josefine, som för övrigt också har arbetat i affären, men nu studerar ett år over there. Cornelia var solbränd och så fin och tillsammans med chefen och Brooks (vars far för övrigt bor i USA och som nästan har det som hemmaplan) blev det en del surr om hur resan varit.

För mig är det eviga eländet med dricks jämt och ständigt, ja, det är en starkt bidragande orsak till att jag inte upplever nåt sug att åka västerut, men såväl chefen som Brooks och Cornelia känner det helt annorlunda, ja, frånsett dricksen då och att det är dyrt att gå ut och äta; rejält dyrt.

Bäst igår var ändå lillflickan Lilly, snart fyra år, som stod vid mejerikylen med sin mamma och när jag kom och skulle gå in på lagret, tittade hon fram lite försynt och vinkade så där som drottningen gör, lite försiktigt och fint. Jag trodde att jag skulle gå sönder av glädje! Dessa underbara småttingar som förgyller ens tillvaro!

Sämst igår .., det var vittnesmålet från mannen i kassan som stod i kö och vi kommenterade löpsedlarna som alla handlade om #metoo och mannen, som har arbetat i hamnen, han berättade om en kvinnosyn som var under all kritik.

"När jag en gång lärde en ung kvinna som börjat hos oss att köra truck, var det första arbetskamraterna frågade om .., ja, det var om jag fått ligga med henne!" sa mannen.

Ungefär så var det igår.

En fredag ...

... inhandlas en likadan hundbädd som den friherrinnans Shejken hade och där Nelly sov rakt av i tre timmar, utan att så mycket som titta upp.

Harry är helnöjd!

"Tack matte, den skönaste bädd jag någonsin haft .., vad då, Nelly ..., hon kan väl sova på golvet!"

Och precis när jag har parkerat bilen upptäcker jag sommargrannen Britt som bara vill önska trevlig helg. Finaste Britt! Och jag ler när jag ser lockarna i hennes hår.

Och på familjechatten är det hundar, hästar och en knäopererad pappa som kommer upp i flödet.
Charlie är ute och busar med en kompis!

Och någon annan skriver att hon älskar ljudet av klapprande hovar.

Nu blir det promenad med hundarna och därefter jobb - ikväll med underbara Cornelia - och sen stundar ledig helg! (Och renbäddad säng .., finns det nåt härligare!)

Gamla Vägen ...

Igår vid sextiden blev det middag hos friherrinnan i hennes nya boende.
Ååå, där är så fint!
Högt i tak på halva delen, sovloft på ena och hiskeligt brant trappa som fordrar god balans, frihet från yrsel, höjdskräck eller större alkoholintag, ja, där kan man lätt slå ihjäl sig, även om det finns ett räcke att hålla sig i.

Middagen var - som alltid när Lena bjuder - delikat!
Lammstek i skivor, potatisgratäng, sallad, inlagd gurka (sååå god!), haricots verts, samt ett gott glas rött vin, till den som inte körde bilen. Och så ett par timmars prat och tittande på fotboll - Östersund som spelade - och jag var så trött och sträckte ut på den breda sängen och låg sedan där och lyssnade till pv och friherrinans surr och pratet från tv:n .., och jag kände mig ungefär som förr i världen, när mina bra mycket äldre systrar kom hem och satt och samtalade i ena rummet och jag kunde höra dem, men bara så där diffust, men hur tryggt var det inte!

Det där har följt mig hela livet.
Jag är verkligen en sån som gärna sitter i soffhörnet och tittar på - eller lyssnar -.
Betydligt mer en iakttagare än en deltagare.
Sånt har jag tyckt känts skämmigt, men med stigande ålder inser jag att .., ja, människor är olika, så är det bara.
Inte på jobbet, där är det tvärtom, men för övrigt är det så.

Nu ska jag strax hämta upp ovan nämnda friherrinna för en tur till Flygstaden, men först förbi affären där jag glömde min plånbok igår. Sist av allt till Matöppet i Slöinge där ett paket ligger och väntar.

Dagens fönster ...

Här kommer en hel massa fönster på rad; från Ystad.

Det var när vi övernattade på hotell Sekelgården och kom ut på gatan, då såg det ut så här.

Och så ett eftermiddagfönster från ellem ....

"Det fortsätter att snöa ...", skriver hon som bor i Skellefteå, i Västerbotten.
Om någon nu hade glömt det.



Och detta är vad jag lyssnar till just nu.
På hög volym.

Bästa dagen ...

Ja, ni har ju läst om det hundra gånger minst, hur roligt jag tycker att det är med varannan torsdag när jag har förmiddagspass från kvart i åtta till ett.
Här är klockan nästan på pricken åtta; då har frukt-och-grönt-chauffören kommit från Helsingborg med sina varor! Han är först ut av chaufförerna och brukar alltid skoja med Erik som är fruktansvarig (även kolonial när Joakim är pappaledig) om vem av dem som är mest  i tid.

Strax efteråt dyker chauffören från Östras bageri upp.
Han heter Kjell, är femtiosju år (tänk, att män så ofta drar sig för att säga hur gamla dom är ,-), Kräfta och storebror.Och jag har sagt det hur många gånger som helst: chaufförer är ett himla trevligt släkte! Så lättsamma och sympatiska!

När jag tar hand om brödet (vi har bonuskundträff och då är där en kvinna som bjuder på smakbitar från Östras - inte enbart bröd, utan även lite kondisbitar -) passerar jag ideligen delikatessen där Pernilla gör i ordning inför dagens äventyr.

"Titta Bettan, man blir ju bara så lycklig .., titta så fint Carolina frontade igårkväll!" säger hon lyriskt.
Jo, så är det verkligen.
Jag tror nog att Carolina Grimberg borde få frontningsmedaljen av största storleken.

Det blir en sååå bra förmiddag!
Allt jag vill hinna med hinns med och bara detta är så ljuvligt!
I vanliga fall - under kvällarna - är det tvärtom .., så mycket man vill, men så lite man hinner.

Vad gör man då under fem timmar?
Jo, följande:

1. Man ... tar emot brödleveransen .., fyller på med lussekatter, donuts och munkar.
2. Tar emot mejerileveranser från Arla och Wapnö .., gör fint i mejerikylen, tar ut tomma backar.
3.  Gör i ordningen frukosten vid 9-tiden och fikar tillsammans med Erik och Pernilla.
4. Löser av den som står i kassan
5. Tar emot REK och varubrev och fördelar i lådor och hyllor.
6. Räknar kassorna
7. Gör datumkoll bland mejerivaror, typ ost, juice osv.
8. Skriver tre stora skyltar, två om nedsatt pris på bensin/diesel, en om bonuskvällen.
9. Tvärkollar hur det är med frimärken .., nej, inget behöver beställas.
10. Fyller på med Proviva och laktosfria mejeriprodukter
11. Fixar brödvagnen så slipper kvällspersonalen den biten.
12. Rengör pantmaskinen - räknar med många kunder och ont om tid för sånt ikväll -.

Ja, sen är klockan ett .., butiken fylls av kunder som vill handla billigt .., se där, borta vid bananerna står friherrinnan och hojtar och frågar var Sharonfrukterna håller hus, dom som kostar 1:-/st och det visar sig att dom står staplade i lådor en halvmeter ifrån madame Wattsgård.

Och jag åker hem och känner mig sååå nöjd med dagen.
Tar ut hundarna i hällande regn .., går en lååång promenad och Nelly är sprallglad och om några timmar är vi bjudna till ovan nämnda friherrinna på middag och  nu, när klockan är fyra minuter i fyra, är det becksvart ute och jag tänker att jag kommer säkert att sakna allt det här, när jag väl blir friherrinna.

Torsdag ...

Så skönt att göra tidig (och då menar jag verkligen  t i d i g) kväll - gick till sängs vid halv nio, lyssnade till Nordegren & Epstein och hörde hela programmet, gick vidare till Europapodden, men se, där tog det slut .., och pv - som tittat på fotboll - hittade mig djupt sovande (ett annat ord för en som snarkar) och P1 i full gång.

Nu vankas förmiddagsarbete till klockan ett.
Hundarna har varit på promenad .., det pratas om ovädret som drar norrut mot Norr, - och Västerbotten och här har all snö tackat för sig. Lika så bra det.

Havet hördes ovanligt mycket när jag nyss var ute .., nästan så det kändes som om vi bor alldeles vid stranden. Jag minns en kund från affären i Ystad som bodde väldigt nära havet.
Dom flyttade.

"Nej, jag klarar inte av det, när vi ligger i sängkammaren hörs det som om vi har sängen på en
kommandobrygga och vågorna ska slå in ...", sa kvinnan.

Nu till affären .., till Erik och Kalle och vem som nu är i charken  .., Vivan, kanske?
Och grattis Cecilia som hade namnsdag igår!

En hel massa dagens fönster ...

.... kommer från Dalarna och fångades av den rara madamen Kerstin.
(Ni vet .., lifelivingitnow).
Så här skriver hon:

"Ett av byns f.d. snickerier.

Finns ett till. Från det har vi ett skåp, som jag målat i gult och ockra på 90-talet.

Det har tillhört min släkt på pappas sida och bestått av fler köksdelar

Hoppas kunna ta ett kort på det snickeriet också.

Kram Kerstin".

//Tack snälla! säger jag.