Spridda skurar från en vecka i Dalarna ....

Försteman på stafettvasan blir Micke.
För sju månader sedan fick han ny höftled .., nu åker han som ett spjut!
Alltid stark.

Anna laddad och klar för sin sträcka 3 .., från Evertsberg till Oxberg.
Där tog Hilda vid.
Alla gjorde jättebra tider och det blev resultat för Team Taurus, ja det måste väl ha varit sjätte loppet det här? Hilda pressade sin tidigare tid från Oxberg till Hökberg rejält, men då fanns jag inte på plats med mobilen.

Lena Boströms son Jens skulle åka, det visste jag, då hon på Instagram (simbritsdal)berättat just det och jag lovade att heja. Det här var på Öppet Spår och oj, så förvånad han blev när två för honom helt okända madamer hejade friskt!
"Men ., vilka är ni ...?" tycks han tänka.
Jens och pv fick nästan exakt samma tid!
En minuts skillnad bara, till Jens fördel.

I Oxberg gled den här skidåkerskan fram och bad oss hjälpa henne med pannbandet som kasat ner.
Anna fattade bums galoppen.
"Ja, jag tänkte att där står några tjejer, dom förstår nog ...", förklarade den glada kvinnan.

När jag söker i resultatlistan på det som jag tror är nr 1853, visar det sig vara Liv Larsson som tävlar för Pite XC. En norrbottniska, alltså. Aha, då kan jag skicka den här bilden till henne!
Bra sluttid fick hon också: 6:35 !! Jättebra!

Efter stafettvasan.
Vallachefen Edvin Ljungman har minsann fått medalj.

Den där lille vallachefen, han var som en enda stor solstråle hela veckan.
Och så blev han och Anna bästisar och jag som minns hur hon kånkade på en lillebror, då 1986 när han kom till världen .., kände igen takterna.

På torsdagen tog jag bilen och körde till Gagnef till "Kerstin i Dalarna".
Hon har seden några månader tillbaka börjat ett Nytt Liv och bor nu i egen lägenhet (underbar, mer som ett radhus), inte långt från järnvägen (där hon kan hoppa på tåget) och Icabutiken.
Från sina fönster ser hon (åtminstone sommartid) grönt gräs, ja, det var så fint.

Världens finaste katt har hon, denna rara, trygga Kerstin.

Och den fina, lilla dalahästen har hennes pappa gjort.
Att möta en bloggvän som man liksom "känt" i fjorton år (det är Kerstin som står för minnet) är som alltid bara så enkelt. Man vet så mycket om varandra och vad som har hänt under årens lopp.
Allt blir så lättsamt.
Glöm nycklar eller koder.
Det är liksom bara att stiga in.

Mer som hände.
Då övriga var ute och tränade i spåren, åkte jag ner till Sälens by och handlade lite.
Och träffade hunden Alfons ... såååååå fin1

Fascinerades av alla raka talar och av ljus och skuggor.

Och skogen.
Det är inte många granar jag ser här i landet Halland, inte där vi bor.
Här vimlade det av dem!

Och överallt skid, - eller skoterspår.

Efter kontrollen i Hökberg kan man, några kilometer senare, parkera bilen vid sidan av vägen och går man sedan några hundra meter kan man heja fram skidåkarna. Tänk, om man hade den stugan, då kunde man tända en eld och sitta där i lugn och ro och beundra skådespelet från första parkett.

Män har det enklare när det dom blir kissnödiga .., dom ställer sig vid nån tall och så är det fixat.
Det är värre för oss kvinnor.
Men just i Läde, där har någon tänkt till (jag gissar en kvinna!) och byggt upp vallar av snö runt en trampad grop och där kan man huka utan att behöva visa ändalykten för alla passerande!
Helt perfekt!!

För ovanlighetens skull valde jag att åka hem igår, då pv skulle agera coach idag.
Sextio mil har jag nog kört tidigare i ett sträck - men bara en gång - och jag var totalt halvdöd innan jag var hemma, trots tre relativt långa pauser. (Harry skulle ju rastas och jag ville få frisk luft och lite mat).

Valde fel fil i Göteborg och hamnade i Tingstadsdtunneln och så småningom mitt i smeten, men vid ett rött trafikljus vid före detta Centralstationen hann jag med att klicka in "Malmö" på gps:ns sök-rad och vips, tog jag mig ut längs Ullevigatan och sen var det inga problem.

Det var bra att det blev fel.
Jag lärde mig en i alla fall en sak: att man klarar mycket mer än man tror och att jag faktiskt höll mig helt lugn .., även om det hjärtat nog slog aningen snabbare. Men ingen panik.
Underbart!

Nu ska jag göra i ordning för kaffe, för snart kommer friherrinnan på besök.
Hon har skött hus och sigge (med hjälp av grannen Christina) och utan såna vänner hade det inte gått. Det är som på bilden nästan ute ..., och jag hörde rödhaken i morse .., vilken lycka!

Tvättmaskinen går för fulla segel ..., ja, det känns bra att vara hemma.

Bästa bilden - för mig - är den här övre.
Det är Hilda som tagit den och visar Edvin och Anna som blev såna bästisar.
Titta på Edvins blick!!
Han blev så glad var gång han fick syn på Anna som sjöng och lekte med honom mest hela tiden.



Den här sången t.ex., den kan vi nog alla utantill vid det här laget.

Allt som allt en fin vecka med mycket värme och glädje.
Och yoga. Anna höll yogapass (modell korta) och vi sträckte och tänjde så gott det gick.

Ja, så är det som vanligt .., medaljutdelning osv .., tack om någon orkat läsa hit ner!

Hälsning från Dalom .....

Tiderna förändras.
För tio år sedan skulle jag ha haft svår bloggabstinens och säkerligen försökt uppsöka ett kommunalt bibliotek där man  k a n s k e  kunde ha fått tillgång till en dator och så hade jag väl suttit där och rensat bland alla uttryckt - deletat i hjärnkontoret, helt enkelt - men nu är det liksom andra tider.
Och man tänker att gå det så här bra, då kan man väl lika gärna tacka för sig, men så får man låna pv:s bärbara laptop och tänker att ja, ja, man kan väl skriva till sin syster i Australien och till Eva i Tyresö (friherrinnan har jag pratat med idag, hon sköter sigge och huset) och då slår man sig ned vid det jättestora köksbordet av furu (med märken av glas och varma pannor ) och skriver lite på sin blogg.

Vi kom hit söndagkväll och installerade oss bums.
Patrik hade sina kompisar Joakim och Kristian med respektive här; dom skulle sova över bara en enda natt (skulle dessutom åka Öppet Spår tillsammans alla tre) och Anna skjutsade dem alla tidigt måndagmorgon till starten i Sälen.
Själv gav hon sig ut och åkte nån mil på skidor innan hon kom hem igen.

Det blev ett dramatiskt lopp, där en i kvartetten (P, men inte pv) drabbades av yrsel och total utmattning i närheten av Evertsberg och där togs om hand av vänlig sjukvårdspersonal. Övriga åkte vidare, men Anna och jag själv blev kvar och agerade .... stöd kanske, åt den såååå  bleke och nästan inte igenkännbare P.
Efter någon timmes vila och ständig koll av blodtryck och annat, plus blåbärssoppa i mugg x två och en bulle, ja, då återvände livet. Så härligt! Det finns inte ord för hur förskräckta vi blev när vi såg honom komma i en fjällräddningspulka som mest liknade en liten koja och med sjukvårdare intill.
Nu är allt bara okej och det känns underbart och den då så utmattade P, han planerar redan för nya lopp, men inte just idag.
Om någon undrar vad som hände, så gissade personalen på ett våldsamt blodsockerrfall, hyperventilering och så gav det ena det tredje.

Idag har det åkts skidor (pv, P och Hilda och Anna förstås), jag har varit nere i Sälens by och handlat på Konsum och på Antikhuset och inte minst på Dalaboden och jag har förberett för fiskgratängen ikväll  och Anna är på nån slags After Ski nere vid centrum.

Tidigare på morgonen hade hon - Anna - ett yogapass med mig, med betoning på att stretcha.
Det var inget långt pass, men efter tio minuter - då var det klart - var jag nästan kräksjuk. Duschade iskallt och vilade en stund, sen kändes det bra.
Nu blir det fler deltagare i yogan i morgonbitti, med samma ledare ,-)

Såja.
Nu har jag lättat på utrymmet i hjärnan!

Ajöken, sa fröken.

Underbar kommentar från Skåne ....

Så här skriver bettankax om den här bilden.
Det är bettan som kör och den vackra - och så ömsinta vänsterhanden - tillhör hennes mamma.

bettankx sa...

Fina foton och jag älskar min Mors hand på min axel. Den 1:a juni fyller hon 85.
Pratar med henne dagligen i telefon, kortare eller längre...mest längre,)
Vi avslutar alla samtal med att jag säger "välsignad vare frukten" och hon svarar "under hans öga" (och så fnissar vi jättemycket). Allt för vi gillar TV-serien the Handmaides taile. Nu längtar vi efter nästa serieomgång.

Dagens fönster ....

Dagens fönster finns i landet Uppland och tänk, om lite drygt ett dygn, så kanske det blir sedvanlig backgammonmatch mellan "kapten Lintott" som i juni blir tjugo år (!!!!!) och pv.

Det brukar inte ta mer än en halvtimme innan spelet åker fram.
Numera får pv pisk lika ofta som han vinner.

(Han introducerade Emil till backgammon under en semestervecka på Kreta. När det var som hetast vid lunchtid, så blev det ett par matcher).

Tisdagkväll ....

Det lär ska komma - först lite kyla - men sedan riktig vårvärme, men då är vi förstås i fjällen.
Men ändå, jo, det var ganska fint ute idag.

Och mycket har hunnits med.
Tvättmaskinen har gått för runt .., vi har varit till Falkenberg och återvinningen och jag har köpt mig en vårvinterjacka hos Engelssons och vi har gemensamt städat bilen, pv har röjt i pannrummet och jag i tvättstugan, jag har klippt ner blommor och vi har druckit kaffe hos friherrinnan och jag lyckades bistå henne när det gällde att beställa bussbiljett från Linköping till Halmstad, ja, via nätet.

"Nej, nu ska jag inte arbeta mera innan det blir Sälen ...", sa jag till friherrinnan.
Det var väl igår.

Idag fick jag ett sms från Charlotte på jobbet som undrade om jag möjligen kunde ...., ja, hennes pappa fyller sextio år i morgon och hon har ett eftermiddags/kvällspass och jag sa att okej, det kan jag.

Anders har ringt och tipsat mig att lyssna till Lady Gaga.
Han har sett filmen A star is born, tyckte den var bra och tyckte också om musiken.
Senare får jag en länk till hennes musik, ja, han tycker väl att mamma borde förkovra sig lite.

Letar en bild, men hittar en annan.
Det här är pv och hans pappa Viking, kanske på tältsemester?

Sen en annan föräldrabild.
Bettankax och hennes mamma.
Vilken vacker hand hennes mamma har!

Hittar ännu fler bilder av föräldrar eller i det här fallet; en mormor och hennes ätteläggar.
Deras mamma heter Annika och bor i Kävlinge och mormor kallar sig gunbar på instagram och bor i Landskrona, men har tillbringat mängder av år i Tyskland.

Inte en familjebild på det viset, men ändå.
Pv och mina barns pappa, på väg till Bornholm eller Tyskland, jag kommer inte ihåg vilket.
Och glädjen över att dom är såna vänner.

Och Sonja, Hannes och Gösta på Ulf och Ines bröllop i Skåne.
(Ulf är pv:s lillebror och Hannes är hans son; det är han som driver fiskeybusiness).
Det här var i juni .., två månader senare var Gösta död.
På kaffet och lunchen efter begravningen inledde Göstas son Mats det hela med att läsa upp en slags sista hälsning från Gösta.
Ja, han - Gösta - hälsade oss alla välkomna till den där samlingen och det blev många leenden, ja, fanns det någon enda som inte log åt den hälsningen?

Göstas händer.

Min moster, moster Gunhild som var gift med morbror Olaf och bor i Dikanäs.
Hon var hembiträde hos mormor och så blev det som det blev och många småttingar kom till världen i en väldig fart.
Det här är köket hos min mormor, men så såg det inte ut när jag var liten.
En stövare syns där också.
Och att vi ofta går barfota när det är sommar.
Vi tog en gruppbild och efteråt upptäckte jag att alla stod barfota i gröngräset; alla kusinerna, moster Gunhild och jag själv.
Är det genetiskt, tro?

Nu är det sen kväll.
Pv tittar på fotboll ..., en Sverigekarta ligger här på bordet intill mig och en stor almanacka och en påse Vicks honungstabletter.

Ingen filmstudio blev det igår.
Det var filmen Goliat som visades och den får jag allt titta på i efterhand.

Så har det varit.

Dagens fönster ....

Jaha, ja.
Det här är nån bild när vi ännu hade kvar dom gamla fönstren och jag testade nån redigeringsapp och många blev så arga och skrev att det var fusk.

Jag tyckte att det blev rätt läckert, jag.

Och idag har förresten Babsan födelsedag!
Bara så ni vet.
Här finns ett inlägg om just henne.

Kväller.

Fråga doktorn (tv:n påslagen, ser nästan inget av programmet).
Bonusfamiljen (lika bra som tidigare, älskar Petra Mede!)
Stockholmspolisen (då får jag krupp!)
samt
Slutet på Beck (tänker att Persbrandt har så himla blå ögon).

Måtte jag inte bli blind.

Vid kvart i tio kommer pv hem från körövningen.
Han har åkt med en körkollega från Steninge till stan och till Steninge igen och därefter cyklat i kolsvarta mörkret (på cykelbanan) dom sista fyra kilometrarna.

Därefter har han köpt en biljett till Öppet Spår och eftersom han inte har swish, fick det gå via mig.

Själv har jag betalat det som fattades av min del till stughyran, pytsat in till barnhemmet i Ghana och betalat en räkning till ett klädföretag.

Nu kan jag slappna av.
Nu har jag gjort rätt för mig.

En vanlig måndag ....

Och pv har tid för undersökning på vårdcentralen i Getinge (vi har valt olika vårdcentraler, han i Getinge och jag i Slöinge) och det är så himla trivsamt i väntrummet (som inte är det minsta inbjudande) med pratglada hallänningar och alla hälsar på den som kommer in genom dörren.

En hel del surr blir det; mest om olika läkare och jag tänker att hu, så hemskt att bli bedömd på det viset, men det blir vi väl alla kanske, ja, i våra yrken?
Den läkare som jag en gång tyckte så bra om, den tycker någon annan är hemsk, ja, blev rent av osams med .., och jag tänker att det kanske handlar om personkemi, så är det säkert.

Efteråt åker vi till Slöinge där jag hämtar ett paket på Matöppet och därefter svänger vi förbi Solhaga bageri och eftersom jag idag får påfyllning på mitt bankkonto (halleluja pension!)  så bjuder jag pv på en dundersemla med dunderpris.

I vanliga fall köper han semlorna från Ankaret där jag arbetar; dom kostar femton kronor styck (och har haft samma pris i minst tio år!); den här är tjugotre kronor dyrare, men han säger - när vi väl är hemma och han sitter ute i solskenet och kalasar på semlan och dricker kaffe - att den var nånting i hästväg, ja, så läcker! Framför allt är det mandelmassan som drar upp betyget.

Utanför bageriet blommar krokus.
Så fina!

På väg hem svänger vi förbi gårdsbutiken i Ullarp.
Där köper vi ägg (eller rättare sagt: där köper JAG ägg, pv brukar köpa från hönseriet tvärs över kustvägen). Ett flak kostar 55:- och det är bruna ägg och jättefina! (Hönsen går ute).
Där finns även grönsaker, potatis, honung och lite annat.
Tre flak ägg får göra oss sällskap hem (två har äldsta dottern beställt) och ett flak får följa med till Sälen.

Det är som den allra bästa vårdag ute.
Vi drar ihop grenar och kvistar (dom senare ska eldas upp när det torkat lite), jag räfsar nere vid vägen ..., och det blir bra mycket finare.
Så kommer Christina och Lasse med sina hundar och efter en stunds prat frågar jag om dom inte vill ha lite kaffe och pv:s uppvärmda gifflar .., ja, dom är svårflirtade, men si .., det ordnar sig och sedan sitter vi ute i solen och hundarna är lika matglada allihopa (vill gärna smaka lite, lite av gifflarna) men allra mest sugen är förstås labben Alice.
Säg den labrador som inte vill ha mat!
Är den labben född?

Och så här fint kan man sitta när man vet att Christina alltid har hundgodis i sina fickor ....

Nu är det eftermiddag och pv sitter vid pianot i Gunnars rum och övar inför kören ikväll.
Någon version av Dona Nobis Pacem står på programmet och det verkar svettigt värre.
Jag minns att vår musiklärare i högstadiet - William Holmgren - valde just denna sång för oss att öva och traggla på och där försvann sångglädjen för mig!
Nästa måndagsövning är han inte hemma och när vi kommer hem från Sälen är det konsert några dagar senare.

Ja, så har det varit idag.
Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ....

Igår längtade jag mig nästan fördärvad efter att simma i en utomhuspool (satt länge och höll fingret på avtryckarknappen på Vingresors sida för ett boende på Kanariöarna, men lugnade mig), ja, men då passar ju den här bilden som bäst. Visserligen inomhus, men ändå.

Det här är den varma poolen i Falkenbergs vårdcentral och till den poolen fick jag aldrig komma.
Oj, så besviken jag var!

Bakom fönsterna döljer sig en av de stora halländska flodeerna; nämligen Ätran.

Dis och dimma, längtan efter sol och en papperslapp ...

Först var det AP och Micke som reste till Thailand och sedan gav sig Turtlan och Martin iväg till sol och värme, Guy i Arvidsjaur susade iväg till Vietnam och nu är det min salskamrat från ortopeden i Hässleholm som, tillsammans med sin man Gilbert, strosar omkring bland palmer och en enorm pool och jag blir så sugen på att strunta i att försöka vara ordentlig och spara för kommande behov, nej, helst vill jag omgående boka en veckas resa till solen och tänk, att simma hur länge som helst i en pool och slippa dis och dimma!
Nästa vinter, om allt är som det ska, ska jag boka en sån resa.
Kanske gör jag det i vår?
Bilden är från en vecka eller två på Samos i Grekland.
Jag hade överdjävulsk tandvärk och egentligen var det ett helvete som slutade med sjukhusbesök i Aten och så småningom, rotfyllning i Helsingborg.
Men sånt glömmer man ju nästan.

Åker till affären för att handla och för att hämta gårdagens DN, den som jag ringde och bad dem lägga undan. Det är lång kö och båda kassorna öppnas. Jag pratar länge med en kvinna född 1956 och som ännu arbetar - på pensionsmyndigheten - och hon vittnar om hur hennes arbete är och vad det går ut på. Om inuitistress och annat. Hon säger att hon mer än gärna skulle arbeta i butik, just för att man då lämnar sitt arbete när man stänger dörren om butiken.
Man tar det inte med sig hem, säger hon.
Så är det kanske.
Men nog tänker jag ofta på affären och på det som jag ansvarar för.
Eller: ansvarade för.

I Ystad, i lilla närbutiken, gick jag ofta över till affären (tio meter) och gjorde fint i fruktdisken, även om jag var ledig ..., eller småpratade med Karina eller tog en kopp kaffe med dem.
Sånt.
Jag säger inte att det är det rätta, för det är det förstås inte, det beror väl mera på hur man är funtad.
Kanske har man inget liv?
Kanske betyder jobbet så mycket?

Sånt tänker jag på när jag kör hemåt.
På passagerarsätet ligger tidningen med den lilla lappen.
Tänk .., att ett litet hjärta kan göra en människa så glad!
Några streck med en penna.

Sen blir det alpina VM och lite annat och tidig middag och Harry är pigg och alert idag (han sprang på tre ben igår) och jag är tacksam för att vi tog det lugnt och inte hetsade iväg till djursjukhuset.
Nu är han som vanligt.

Vad Cecilia N upptäcker när hon .....

Hej!
Du som gillar lappar.
Den här är lite annorlunda.
Jag bladar i en kyrkohandbok från 1894 och finner denna lapp instoppad.
År 1942 fick vi nästa kyrkohandbok, så den har nog legat där ett tag.

I kyrkohandboken står det beskrivet hur en gudstjänst ska gå till.
Den från 1942 användes till 1986 och förra året började 2017 års kyrkohandbok användas.

Allt gott!
Cecilia N

Dagens fönster ...

... fångades, om jag minns rätt, av barnbarnet Emma, just då på semester i Italien.

Hon visste precis vad mormor önskade sig mest av allt.

Ett fönster med en tant som tittar ut.

Soppa och solsken ....

Och en hel massa trötthet och huvudvärk.
Nej, inte på grund av gårdagkvällens vin, jag vet egentligen inte varför.

Har suttit ute i solen med ett gammalt och hopplöst DN-korsord och sedan på soffan Ektorp och halvsovit och sovit och vaknat och lyssnat till VM från Åre och till sist glädjen över Anna Swenn-Larssons silvermedalj.

Harry har haltat rejält idag, ja, rent av inte kunnat gå alls på höger framben.
Ingen hund kan vara så räddlivad av sig (jag skriver det snällt), han vågade  k n a p p t   testa att sätta ned foten, men så hoppade han upp på soffan, jag smorde in benet med aloe vera (mer som liniment) och virade om med elastisk binda. Då blev han ännu mer förskräckt.

Sista timmen låg jag nära honom och masserade och masserade och nu är han nästan helt okej.
Kanske har han sträckt sig?
Ja, eller nåt sånt.

Nu blir det gårdagens fisksoppa och i skrivande stund har solen tackat för sig,

Dagens fönster ...

Nej, vi är inte där ännu, men så långt borta är det ju inte heller.
Längtar jag efter vår?
Ja, men det känns inte som någon brådska.
Den får komma när den vill.
I fjol var det snö när vi kom hem från Sälen i början av mars.

Läser på instagram att somliga hör koltrasten flöjta tidigt om morgnarna.
Så är det inte här.

Men igår, vid tre, fyratiden .., då var det som ett trolleri nästan!
Plötsligt fanns det där ., det där ljuset och den där  d o f t e n  som är så underbar!

Och ikväll ska jag bädda med ett underlakan som hängt i ett par dagars tid.

(Bilden är från innergården i Ystad, där jag bodde).

Här får vi veta ....

... ja, hur det är med det här att ryska bilar har kameror installerade som filmar eländet.

I Tobolsk ....

 ... i Ryssland, finns alltså detta vackra som finns på frimärkena som jag såg igår, på ett paket, just från Ryssland. Det var Bert i Luleå som bistod (eller helt fixade) detta.
Bilden har jag - som synes - lånat från nätet.

Staden Tobolsk ligger i västra Sibirien, där floden Tobol mynnar ut i Irtys.
Tänk, vad wikipedia är bra!

Jo, det är samma torn, det syns ju tydligt.

Här en bild från Tobolsk från tidigt 1900-tal.
Fotografiet är taget av Av Sergej Prokudin-Gorski.

Det tycks vara mer som ett slättområde, inte mycket som höjer sig vid horisonten.

Jo, jo, "slättområde"!
Det tycks ju nästan som om allt är byggt på en slagghög.

Den här bilden - också från nätet förstås - är tagen av Rysslands premiärminister Dimitry Medvedev.
Jaha du Dimitry, nu kanske du googlar ditt namn och hamnar här på bloggen och jag i min tur får susa iväg till nåt arbetsläger i Sibirien, för stöld av bild, ja, men jag tycker ju om att arbeta, det kanske blir mycket att blogga om?
Jaså, jag får inte ha tillgång till internet, nehej, just det.

Men visst är det fantastiskt vad man kan få veta, dels tack vare Bert i Luleå, men också via wikipedia. Tack och lov att man är född när allt detta fanns att tillgå!



En minut och tjugotvå sekunder .., ja, en liten sväng i Tobolsk.
Jag börjar känna mig rätt hemma där nu.

Om ni nu börjar bli lite sugna på att åka på bilsemester i Ryssland, då tycker jag att ni först ska ta er en titt på youtube, för där finns filmer som visar hur det går till i den ryska trafiken och är man inte mörkrädd innan man sett dessa filmer, så blir man det efteråt. (Det är tydligen lag på att det ska finnas kameror i ryska bilar).

Dagens fönster ...

Så här skriver Bert i Luleå:

En äldre dam med "dramaten" på släp stannade och undrade varför jag tog bild på huset.
- Jo. Jag tyckte det var så fina solkatter på fasaden, sa jag.

Hon plirade upp mot huset.
- Ja, det har du rätt i. Det är ju riktiga konstverk.

//Jag håller med Bert! Tack!

Kväller ....

Och i väntan på att MFF ska möta Chelsea (fotboll, för den som är totalt ointresserad) tar jag mig en närmare titt på alla dom  här frimärkena från Ryssland. Dom täckte nästan ett helt paket som kom med paketleveransen idag och tittar man noga ser man att dom är trycka 2009, alltså inte purfärska.
Någon som kan ryska och kan förklara vad texten betyder?

Det blev en underbar förmiddag i affären!
Hur många kunder som helst som kom och köpte stora, fina buketter (fanns två prislägen på dem, den 99:- och 199:-, den senare bestod av rosor) och det köptes chokladaskar och hjärtan och såklart mängder, mängder med bakade vaniljhjärtan!

När klockan var kvart över ett skyndade jag mig hemåt för att gå ut med Harry!
Det var sexton grader varmt i huset (eller kallt!) och efter promenaden gjorde jag knappt nånting annat än att elda och elda ännu mera. Vid fyratiden visade termometern tjugoen grader i köket! Så varmt har vi aldrig annars!

Gjorde potatis,-  och köttfärsgratäng till middag .., sen var det skidskytte och nu fotboll och vi har pratat om det här med pensionering och hur jag ständigt förundras över att jag mår sååå mycket bättre - rent själsligt - när jag får arbeta mellan varven.
Det är väl det här att möta andra människor och känslan av att man behövs; att man gör ett bra jobb.
Eller att vara en del i den där kedjan som jag tycker så mycket om att vara.

Men lika skönt är det att veta att i morgon är det helt fritt.
Då kommer Sonja och friherrinnan hit på middag (det blir fisksoppa) och det ska bli trevligt.

Det här med glädje .., det är ju också nånting som man inte kan peka på vad det handlar om.
Jo, lite.
Som kvinnan som hade handlat klart och betalat och var på väg att tacka för sig, men som berättade att hon på väg till affären passerat en hantverkare som visslade så glatt.

"Du förstår, jag blev så himla glad, för  h a n   såg så glad ut!" sa hon.

Det är väl så det är.
Glädje sprider sig.
Glädjespridare har man ju hört talas om.

Tur att man är ....

... morgonpigg.

Vaknar fem.
Lyssnar till USA-podden (där Andreas Utterström är sååå bra!) och när programmet är slut, vänder jag mig om ..., gosar med harry som har varit ute på promenad med husse .., säger hejdå till nämnde husse som cyklar iväg och jag säger till harry att "åååå, idag är matte också ledig .,. inte bara igår!"

Då kommer ett sms.

Kan jag hoppa in?
Det är lite akut.

Jag säger att det kan jag.

Dagens fönster ...

"Kan det här klassas som fönster ...?" frågar madame sköldpadda som semestrat i Spanien.

Jodå, det gör det definitivt!

Fönstret hittade hon i Las Palmas och jag säger stort tack!



Kanske är jag den enda i bloggvärlden som inte har besökt Las Palmas?
Sicken tur då att på bara sex minuter och fyrtiotre sekunder kan man ta sig en titt i stan!!

Hur gick det med koftan ....?

Jo, kan ni tänka er .., det gick bra!
Först lade jag större delen av koftan i varm mjölk och där fick det ligga ett bra tag, sen i maskinen med lite klorin i vattnet.

När jag tog upp koftan och tittade, såg det mer ut som blåbärsmjölk i färgen, där vinet hamnat.
Jag ville bara gråta.

Då tog jag massor med salt och hällde på fläckarna och så ännu mera varm mjölk och innan jag gick i säng fick koftan ligga i skurhinken och med resten av klorinet i spannen.

Sen i maskinen igen i morse.
Nu är den hur fin och vit som helst!!

Klänningen fick - frånsett klorin - samma behandling och är också fin!