Ledig dag ....

... för pv, alltså. Själv är jag ju ständigt fri, förutsatt att Jocke inte sms:at med frågan "kan du och har du lust att jobba ...?" Det har jag allt som oftast, men just nu är det lugnt.

Har precis kommit hem från Slöinge, där vi haft elcykeln på nån slags konsultation för eventuell behandling. Nej, det var inte mycket att göra åt det hela. När jag var i Skallkroken häromdagen, då träffade jag en kvinna som hade en exakt likadan cykel - samma märke - och hon hade haft precis samma problem med sin cykel; dvs, den bara dog och tappade oberäkneligt kontakten med batteriet mellan varven. Hennes cykel var nyare än vår, så kanske var det därför dom - efter mycket möda och stort besvär - lyckats få fatt i reservdelar och nån som kunde fixa den, men för vår del är det kört.

Jag stod en bra stund och pratade med cykelreparatören; en man drygt tiotalet år yngre än jag själv och ursprungligen från Montenegro. Sympatisk.
I hans inte alltför stora lokal stod mer eller mindre bedagade cyklar på rad, lite lätt lutandes mot varandra - och alla var gamla hederliga cyklar -.
Funderade en stund på om ..., nja, det fick vara, och jag tog den icke fungerande cykeln och skulle just sätta den på cykelhållaren, då mannen erbjöd sig att betala en tusenlapp för eländet, så jag ringde pv och hörde med honom - ty även om cykeln en gång var en present till mig, så var det ju han som  betalat den - jo, en tusenlapp var väl bra och han tyckte att dom kunde jag behålla.
Nej, det kunde jag inte, även om det var generöst.
Han fick tillbaka dem och får väl lägga dem kanske till en annan cykel någon gång.
Kanske - men bara kanske -  hade jag kunnat förhandla mig till några hundralappar yttterligare, men jag blev så paff att vi alls fick nånting för den!
Jahapp.

På väg hem svängde jag förbi återvinningen i Slöinge. 

En bit därifrån såg jag nog femtiotalet pensionär som tydligen spelade boule;jo, så måste det ha varit! Ja, det såg ju riktigt trivsamt ut .., lika många kvinnor som män tror jag också att det var. 

Nu har vi ätit lunch (pasta med ratatouille) och pv har åkt in till stan för att hämta lille Edvin från förskolan. Det har varit aningen ledsamt för honom (den lille) ett par dagar, så farmor, mormor, morfar och farfar ställer snällt upp och hämtar lite tidigare än den egentliga tiden, så kanske det ordnar sig till slut. Hilda börjar två nya jobb nästa vecka och kan ju då inte bara hipp som happ åka och agera räddningsplanka om dom ringer från förskolan. 

Vi får hoppas på det bästa.

När Edvin hämtats av sin pappa eller mamma, då ska pv svänga förbi handelsträdgården i Haverdal och köpa ett plommonträd. På Plantagen var det enbart pelarplommonträd kvar, så jag ringde ht:en och hörde hur dom hade det .., fanns det möjligen några kvar?

Jo, två stycken hade dom; ett Victoria och ett Reine Claude (det senare har vi ett gammalt exemplar av .., jag ÄLSKAR dom plommonen, men pv tycker att dom fort blir dåliga). 

Båda hördes vara så där halvfina, kanske inte riktigt tipp-topp och det ena hade dom beskurit och liksom fräschat upp .., men "det kommer att bli fint senare", menade kvinnan, och jag sa att då är det väl inte fullt pris som gäller, ja, om dom nu är dom sista och kanske inte så ...?

Till min oerhörda förvåning sa kvinnan att "ja, priset ska nog gå att ändra på ...".

Plötsligt kände jag mig som min pappa, som var en fena på att pruta.

Jag vet inte om det var en enbart angenäm känsla eller ..., den var i alla fall  o v a n.

Dagens fönster ...

Arbetskamrater som plötsligt - vid åsynen av ett fönster - tänker på pensionärskan och snabbt tar fram håven ..,. såna borde ju tilldelas guldstjärnor!

Den första stjärnan går till Pernilla som ägnat sig åt ljuvliga dagar på Cypern, tillsammans med sin familj.
Pernilla som kan vara lite var som helst i butiken .., ibland i delikatessen, nån gång hoppar hon vänligt in i kassan, men oftast fyller hon in varor. Snabb och effektiv.

Den andra guldstjärnan går till Bodil!
Bodil är gift med ägaren till butiken (ja, Bodil är väl kanske också ägare) och nu befinner dom sig i Krakow för att fira Manges femtiofemårsdag.

Bodil sköter kontoret och förut även schemaläggningen, men det slipper hon nu när Jocke kommit på plats som butikschef. En lite lugnare tillvaro, men sen är det ju annat som tar vid.

Och nu i Polen .., då kom hon på .., ja, just ja, Bettan tycker om att få fönster!

Stort  tack till såväl Pernilla som till Bodil!

När demensen slår till - eller inte -.

Nån gång vid halvelvatiden ringer mobilen.
Det är vännen Ingrid från Falun; hon som en gång brevväxlade med min mamma och sen, när mamma tackade för sig och seglade iväg (med andra ord: dog), blev det jag som fick breven. Ja, fast egentligen hade vi kanske brevväxlat innan också?
(Bilden visar ett av alla vykort jag fått under årens lopp).

Ingrid är nittio år fyllda och hon är den i särklass mest energiska människa jag någonsin har träffat - möjligen min mamma undantagen - men det är bara möjligen.
Hon går med raska steg, ungefär som ..., ja, som mina döttrar och dom går fort!

Varje gång vi pratar med varandra, eller när jag får mejl (såklart mejlar hon eller använder sig av WhatsApp) tar hon upp det här med rädslan att hon ska ha en antydan - eller mer än så - till demens.
Och varje gång säger eller skriver jag att "det kan du glömma!"

Men Ingrid framhärdar.
(Bilden är tagen för ett antal år sedan när vi besökte henne och maken Hans - som för övrigt skulle ha haft namnsdag idag - som då ännu levde. Det är Ingrid som sitter vid köksbordet).

Jo, men hon kommer ju inte alls ihåg som förr, säger hon .., och det är möjligt att hon inte gör, men se, dement, det är hon inte.

I sommar har hon följt med på en lång bussresa till Norge och efteråt kom ett flera sidor långt mejl där hon dag-för-dag berättat om vad dom sett och hört och hur det var.
Hon gör stödanteckningar och läser ofta in sig innan det är dags att packa resväskan och hon förundras över av att guiden inte berättar så utförligt som Ingrid skulle vilja att hon gjorde, ja, Ingrid kollar då och då i mobilen medan bussen kör och där är ju mängder med intressanta saker att berätta om!

Knappt hinner hon komma hem till Dalarna, förrän det bär iväg på ny bussresa, nu till Lofoten!!
Samma sak igen; jag får ett mejl med dag-för-dag-berättelser och det är nästan som om jag själv varit med på resan!

Nu är hon i alla fall hemma, ja, ett litet tag, för snart bär det av till Norrbotten .., en slags road-trip med sonen och nu ska dom besöka alla ställen där Ingrids man Hans - salig i åminnelse och en av de trevligaste män jag har mött - en gång arbetade som jägmästare; Kalix, Malå, Arvidsjaur och säkert fler orter än så.
Det är Hans som är på bilden. Grattis på namnsdagen Hans!

Och hon har varit i Borlänge och sett en utställning där ett sjuttiotal kvinnor deltagit med broderier, ja, jag ska se om jag hittar länken till det hela. Den utställningen hade jag gärna själv velat se!
Utställningen varar till den 2/9, så är man intresserad får man allt skynda på!

Ja, och så har hon besökt konsthallen Kvarnen i Sundborn och där var - om jag förstod det rätt - en annan utställning, nämligen "Den okände Carl Larsson", av Ernst Billgren och jag får veta sånt jag inte hade en aning om när det gäller Carl Larsson, men nu vet jag.
Apropå Carl Larsson så besökte vi hemmet i Sundborn, det var i mitten av 80-talet och inte var det hans tavlor som jag fascinerades av, nej, jag blev helt tagen av hustrun Karins sätt att inreda och alla hennes vävda textilier!
Här är i alla fall en länk till utställningen.

Vad gör Ingrid annars när hon är hemma? Ligger på sofflocket och tittar i taket?
Nej, såklart inte! Hon har ju sin trädgård och nu har hon varit ute på tomten och klippt hallonbuskarna! Och så är det ju det stundande besöket hos doktorn, förstås.

Innan vi slutar samtalet kommer hon på nåt mera; ja, men har jag hört talas om Tistelfjärilen?
Jag säger att ... njaaa, kanske inte?

Ingrids son samlade i sin ungdom på fjärilar - jag minns mängder med fjärilar uppträdda på nålar och alla placerade i lådor med glas, jag tyckte att det såg lite hemskt ut eller sorgligt - och kanske var det därför (sonens brinnande intresse) som Ingrid hade koll på vilken sorts fjäril det var som hälsat på i hennes trädgård, ja, faktiskt nästan hela Sverige .., jo, det är just Tistelfjärilen!
Här kan man läsa om invasionen.
Är det månne dom som det fullkomligt vimlar av i vårt växthus?

Var det allt?
Nej då!
Hon ska till Turkiet också och delta i en förlovningsfest (dock inte hennes egen) och det ska bli spännande värre och nu visar det sig att Ingrid är den äldsta deltagaren på festen och i Turkiet är ju äldre människor inte nånting som hamnar på soptippen, där är man nåt att räkna med och jodå, det ska bli roligt, säger hon.
Jag förmodar, att innan hon åker, läser hon in sig på allt om Turkiet (om hon inte redan gjort det) och när hon sedan återvänder hem, får vi ta del av det hela i form av helt fantastiska reseskildringar!!

Har ni nu fått en bild av den här fantastiska människan?
Jag hoppas det.
Och att hon skulle vara dement ...?
Nä.
Glöm det!

Dagens fönster ....

Så här skriver avsändaren, som är Monet:  "Dagens fönster från mitt sjukrum på Norrtälje sjukhus där jag ligger akutintagen för tarmvred sen i tisdags. Bara att vänja sig vid morfinet ... - fin och lummig utsikt - lite skillnad mot det stora franska sjukhuset med blånande berg i bakgrunden.
Ligger och väntar på koloskopi och ber brinnande böner om att slippa en femte bukoperation på tre och ett halvt år. Operation idag. Men jag är i mycket goda händer, det är ett fantastiskt sjukhus och det är skönt att vara i den svenska vården igen."

//Hoppas att du blev bönhörd, Monica!! Och strongt att ha fönsterhåven med dig!

Ett halvt fönster från dörren får också följa med.
Och nog ska man ha bra ögon för att - från sängen kunna urskilja motivet på tavlan -.
Ja, det skriver jag, inte Monet.

Krya-på-dig-hälsningar kommer här från Halland!

Spridda skurar från ett gult hus på en kulle ...

Glädjen över att ordinarie programledare är tillbaka i Morgonstudion, den är stor.
I sommar har det ibland hänt att man så tydligt sett hur en yngre man tagit över liksom .., det var som om hela studion blev hans och han är hur duktig som helst, men medarbetaren förvandlades till en bisittare. Det behöver ju inte vara hans fel, han kanske bara känner att "nån måste ta vid".

Med dom här två till vänster, Ted Wigren och Karin Magnusson, dom är i mina ögon, helt suveräna.
Sååå samspelta och framför allt: jämspelta! Synkade. Och verkar dessutom ha trevligt på jobbet.
Idag var USA-poddens ankare Ginna Lindberg och Sara Stenholm Pihl på plats och berättade att just idag sänds det 200:e avsnittet och tänka sig, jag har nog lyssnat på nästan alla!

Alldeles oerhört intressant var det också att lyssna till SVT:s utrikeskommentator Erika Bjerström som berättade om hur hon ser på det här med bråket mellan Brasiliens president Bolsonaro och Monsieur Macron i Frankrike och hon tog upp skogsbränderna och vände och vred på olika stenar, allt blev inte svart eller vitt. Jag tycker att hon - Erika - är såååå bra!

Besökte Ugglarps Grönt idag och upptäckte dessa vid kassan.
Mer behövdes inte för att göra min dag.

Det var sämre igår.
Jag hade hostat mig igenom hela natten och var så slut på. Lägg därtill nästan trettio graders värme och vindstilla som det aldrig varit tidigare i sommar!
I väntan på att pv skulle komma hem - det var vid sextiden på kvällen - satte jag mig helt enkelt under körsbärsträdets grenar och drog djupa andetag.

Två timmar senare frågade jag pv om han hade lust att följa mig till hamnen i Skallkroken för ett kvällsdopp och för att hämta den jättelånga elsladden som vi har i båten. Det ville han.
Det var helt ljuvligt i havet och känner man (jag) sig krasslig, då är detta .., att flyta omkring i ett halvsalt hav .., det är som att bli  r e n a d  på nåt vis.

Ser ni husbilarna till vänster i bilden?
Tio stycken ställplatser finns det och dom har varit upptagna mest hela sommaren.
Det innebär en inkomst på två tusen kronor per dygn för föreningen och sen kan ni ju räkna ut vad det blir under en sommar; det blir mycket pengar. För inkomsterna har duschutrymmen och annat fräschats upp eller byggts till och nu ska piren förlängas och en badbrygga  k a n s k e  byggas, som när lite längre ut i havet, ja, lite sånt.

Louis Theroux är en filmmakare som jag tycker är helt fantastisk.
Igår - på svt.play - såg jag den här dokumentären.
Hur intressant som helst!
Men .., nog tycks det som det i alla polyamorösa förhållanden är någon som vill lite mer än sin partner och det tyckte jag framkom igår också. Där var kvinnan som var gift med en man, men hade överjordiskt sex med en annan och så himla kul verkade inte hennes make tycka att det var, även om han sa att "jo, men det var ju helt okej".
"Skulle du vilja vara med .., alltså på en trekant ..?" frågade filmmakaren.
Jo, det skulle han gärna vara .., det var bara det att hans fru protesterade.
"Nej, det vill jag inte ..., nej!" sa hon och så var det med den saken.
Ja, alltid får man lära sig nånting, om inte annat så detta att vi människor sannerligen inte är stöpta i samma form. Det som är rätt för den ena, kanske känns helfel för en annan.

Tittade in i affären idag för att handla (ska ha Eva från Tyresö och hennes man på fiskmiddag)
och där satt en ny tös i kassan och två stod bakom och stöttade. Dom här ungdomarna lär sig hur snabbt som helst och det blir säkert jättebra.
Från fiskhandlaren Andreas köpte jag kolja och musslor och nu har jag - som vanligt - gjort fisksoppa som väl räcker till sextusen personer!
Mötte Sonja (pv:s moster) i butiken och det blev lite småprat.
Ska köra till henne med en bytta soppa imorgon.

Jag älskar instagram.
Och särskilt sånt som får mig att le.

Men det finns annat också.
Bettankax tipsade mig om ett konto som heter blackfeetinsweden .., och det ska jag säga, att ett mer sensuellt konto har jag nog aldrig skådat. Kvinnan som driver kontot är tydligen barnmorska och har en alldeles egen "ton" i bilder och filmer hon visar upp. Hon är modig och utstrålar hinkvis med inre styrka. Ett konto som rekommenderas!

Och idag anländer Greta Thunberg till New York.
Jag vet att många tycker att det är löjligt, ja, all denna uppståndelse med Greta och jag lever sannerligen inte som man bör, om man nu ska vara rätt-tänkande vad gäller miljö (flyger till Liverpool i oktober, t.ex), men det hindrar ju inte att man ändå kan beundra Greta och det gör jag.
Allra helst sen jag sett sjösjukeframkallande bilder från seglingen över Atlanten.
Jag hade dött av skräck.
Pinkat på mig och anropat sjöräddningen, om det finns någon sån ute till havs.
Lycka till Greta! säger ja .., vad du nu än ska syssla med i USA.

Såja.
Nu har jag skrivit av mig.
Ska dammsuga och ta mig en Alvedon och sen duscha och kanske vila lite.

Dagens fönster ...

Så här skriver Cecilia N: "Ett öppet köksfönster när det var lite för varmt inne och inte riktigt lika varmt utomhus".

Ja, det blev t.om två fönster, Cecilia!
Det tackar jag för!

Tisdag ....

Nästan ingen sömn natten mot idag, mest en massa hostande. Det är sån där hosta som river som rakblad i halsen, så där så man böjer sig fram och håller påslakanet mot halsen, som för att det inte ska göra så ont och så hostar man försiktigt, försiktigt.

Lyssnade till P4-plus, en digital kanal som jag inte ens visste fanns.
Mycket igenkänning och gamla låtar från förr.
När pv sedan klev upp vid femtiden, ja, då norpade jag hans säng och eftersom sömnen inte infann sig där heller (svalare i det rummet och dit når wifi:n perfekt) valde jag ett program om Donald Trump och hans uppväxt och bakgrund. Har ännu bara kommit till hans farfar (som emigrerade från Tyskland) och hans pappa. Ja, det kan ju vara intressant att se vad som format en människa.
Det är tre avsnitt som visas och serien heter "Donald Trump: Vägen till makten."

Idag var det tänkt att jag skulle arbeta från två till kvart över nio, men det blir inget av den saken och inte heller på torsdag, samma tid. Nej, det går inte, men synd att förlora två heldagspass, då tänker jag på septemberlönen.

Nu hör jag en helikopter flyga förbi .., igår var det en skördetröska.
Och nu byter jag kanal från P4-plus, det var lite för mycket nostalgi.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ....

... fångades här. 

Tack snälla för att håven fick vara med! säger jag.

Kväller ....

Resumé över en måndag:

Elvakaffe tillsammans med friherrinnan och väninnan från Ställdalen.
Mest prat om sjukdomar.
Och vädret.

Sen stranden.
Solstolen som gick sönder nästan på en gång (armstödet på höger sida) går nu sönder på andra sidan och jag ger upp och sitter på handduken i stället. Stolen inhandlades där jag arbetar och är nog den sämsta jag varit med om och såklart hade jag kunnat byta eller få pengarna tillbaka, men det där med handtaget var inte så farligt, tänkte jag, det kunde jag stå ut med. Nu är den helt obrukbar och väntar på att tas hem. Eller till metallskroten.

Var det varmt igår, var det än värre idag.
Började må risigt på stranden ..., fick ideligen simma för att svalka mig och jag fick ont i halsen och åkte hemåt. Innan dess pratade jag med en tysk kvinna som satt och tittade ut över havet; ja, jag hade parkerat bakom familjens husbil och nu blev det en stunds småprat på enbarmlig tyska (min) och än sämre engelska (deras). Så mycket förstod jag i alla fall, att familjen kom från trakten av Dresden och hade kört norrut mot Göteborg och hemresan skulle gå via Öresundsbron.
I tre veckor skulle dom semestra i vårt land. Vättern hade dom besökt, nu var det Hallands tur.
Åååå, så vänlig hon tycktes den där kvinnan och jag blev alldeles inutivarm av hennes leende.

Så här ser det ut om man riktar blicken norrut, mot Särdal.
Nå, kom hem vid två och stöööööp handlöst. Ont i halsen .., ont i huvudet, totalt igentäppt i näsan.
Kände mig febrig. Duschade ideligen. Kröp ihop på soffan med ett svalt påslakan och blev bara sämre och sämre. Bad pv att köpa hem Vick honungfrisk.
Avbokade extrapasset i morgon, om det nu inte sker ett mirakel.

Aktuellt på tv.
Det är så förfärligt det som har hänt i Malmö .., så man vet inte till sig.
Vad är det för ett samhälle vi lever i?
Just nu känns det inte som att det hjälper att dom allra flesta människor är hederliga och inte går omkring skjuter andra, men ändå.
Och dom som sköt mot poliser i Finland, jaha, det var svenska medborgare.
Å, så hemskt.

Vem minns inte Donald Trumps uttalande om terrordådet på Drottninggatan?
"In SWEDEN !!! In Sweden!!?"
Ja, nu är det mycket "in Sweden".

Några olika måndagsfönster ....

Det första kommer från Monet som i somras - inspirererad av Ulrika - besökte Gudhems klosterruin.

Och här ett bidrag från Cecilia N.
Så här skriver hon:
Kanske inget fönster precis. Men ett fönster mot fantasin och en värld bortom.

Ett annat konstverk från Jonas Nätterlunds fond.

Det här finns i Herrgårdsparken i Köpmanholmen, precis som väldigt många konstverk. Men konstverken finns som sagt också spridda ut i bygden, även i små byar som kan verka oansenliga.

Och så ännu ett från  Cecilia N. 

Deras förra hund som tittar ut genom bilrutefönstret.

Stort tack till såväl Monet som Cecilia!

Dagens fönster ....

Ja, jag fick fundera en stund innan jag insåg vem som hade håven framme; det kanske var två håvar .., jo, men det måste ju vara Rickard och Ulrika som varit i farten. Då är det nog Ulrikas bild det här.

Fångat var ...? Karlskund ..., står det som text .., kan det vara så?
Eller Karlslund?
Nej, det finns faktiskt nånting som heter Karlskund!

Hur som helst: tack för att ni tänker på fönstermadamen!

Det bästa ....

.... idag, det var i alla fall middagen hos Eva från Tyresö och hennes halvlånge make, men inte bara själva middagen (som alltid är  u n d e r b a r t  god!), nej, den där lilla sparven som håller hus hos dem och på alla sätt och vis i världen vill komma in i deras vardagsrum, den gjorde min dag!

Den där lilla krabaten som var så totalt orädd och som plötsligt befann sig på min axel och som här: sittandes på trädgårdsstolen intill mig!!

"Den måste ju ha blivit rubbad på nåt sätt!" sa Eva.

Själv tror jag att den tycker alldeles väldigt mycket om herr och fru H och därför gärna vill umgås lite extra med dem.

Detta bjöds vi på; en gryta med bland annat räkor i och den har blivit något av en favorit.
Såååå god är den!
Nu stundar ytterligare några dagar här i Halland för Eva och maken, därefter bär det av hem till Tyresö igen. Eva som i minst tjugo år har haft problem med sina lungor, ska genomgå en bronkoskopi, vilket hon väl inte direkt trånar efter. På onsdag - sista dagen här för den här gången - blir det middag och den halvlånge maken önskade sig min fisksoppa.
Så får det bli!

På deras matbord står alltid det här saltet, inköpt i Grekland.
Ja, saltet är numera kanske inte från Grekland, men förpackningen.

Mellan tre och fyra i eftermiddag spelade pv och den halvlånge badminton i Söndrumshallen.
Själv satt jag på stranden vid hamnen i Skallkroken fram till halv fem .., en och en halv timme och det var precis lagom. Simmade länge .., det var lagom kallt eller varmt i vattnet och det kändes inte gruvsamt att doppa sig.

I vanliga fall är jag nästan alltid ensam här där jag sitter (på bilden, alltså), nu var det gott om folk lite här och där och där var många som badade; däribland ett äldre par där kvinnan låg i och simmade länge, medan hennes vithårige make stod och liksom höll koll.

Flera segelbåtar kom in till hamnen .., andra seglade söderut, kanske till Mölle eller Torekov?
Man vill ju inte komma alltför sent till en hamn, då det kan vara ont om plats. Från Skallkroken till Torekov tog det i somras kanske fyra timmar för oss, ja, att nå fram.

Nu har vi tittat på Finnkampen, jag har - tror jag - hört musfällan slå igen bakom spisen .., pv är ute med harry och ska sedan vattna det idag planterade pelar-plommonträdet. För att kunna få trädet på plats, skulle en vinranke-rot grävas upp. Jag kan lova er att det var inte gjort i en handvändning; till slut fick pv binda fast en typ bogserlina runt roten och så dra med bilen.
Nej, det hjälpte inte helt .., så det blev handkraft på slutet.

I morgon ska det dessutom grävas för det som ska bli en ny rabatt, eller rättare sagt, en utvidgning (har jag verkligen stavat rätt ..:?) av densamma, den mot sydväst.

Och själv har jag ont i halsen och min systerdotter har drabbats av nån slags "lungkollaps" och är krasslig värre, men inte döende, skrev hon i sitt sms. Det tackar man för!

Nu blir det sängen!
Over and out.

Dagens fönster ....

"Kamerala villan i Mörbylånga. 

Det är Sockerbolagets före detta kontor som nu är renoverad till utställningslokal. 

Ha det!

//Ja, så skriver hon vars blogg hette Benved och som på instagram går under namnet evainterrail.

Och visst är det ett alldeles omåttligt vilsamt fönster!!! Stort tack! 

Värmlänningarna ....

Det här är alltså Annica/Turtlan (hitochditochdatt på ig), den rara värmlandsmadamen från Karlstad .., och så var det ju hennes Martin förstås, ja, som var här på besök i dagarna två, eller egentligen tre, men två övernattningar.
Förutom att vi igår tillbringade kanske två timmar på stranden i Haverdal (badade i friska vågor och upptäckte en man och en kvinna på stranden och kanske nån yngre person och vi sa "dom är nog fransmän!" och vi sa det samtidigt Annica och jag själv och vi funderade över vad det var som gjorde att vi slogs av den tanken ...), hann vi även med ett besök i Falkenberg, på pizzera Lilla Napoli.
(Jag arbetade först mellan tre och sju).
Och nej, hon är inte tatuerad, det är gardinens spetsmönster som oväntat dök upp på hennes arm

.
Det är inte det enklaste att få bord på det här minst sagt annorlunda stället, beläget alldeles intill Mekonomens parkering och utan minsta lilla flashig stajling. Jag minns pizzerian i Malå, den som till en början mest såg ut som en operationssal (iskall belysning), men den här har ändå en slags härlig charm och så är  personalen så vanvettigt trevlig!

Vi togs emot och fick en lektion i det speciella med deras pizzor och Annica/Turtlan berättade att hon minsann ätit pizza i just Neapel och så blev det lite surr om det och till sist tilldelades vi bord nr 11 och kunde - i ordets rätta bemärkelse - knö in oss på två långbänkar.
Här på bilden sitter man under ett plasttak, sen sitter den här delen ihop med ett vanligt partytält som inte används vintertid. Där var det också fullsatt.

Och bara så man vet ...

På många vanliga pizzerior finns en uppsjö av olika pizzavarianter, här är det sju, åtta stycken att väja på. Martin valde den här.

Annica och pv satsade på var sin pizza med lite hetare salami.

Och jag den jag alltid tar ... den med sardeller. Det här är den utan jämförelse godaste sardellpizza jag någonsin smakat! Inte hälften så råsalt som den kan vara och sardellerna var hela. Notera att där inte var någon ost på pizzan. Lätt tio av tio poäng.
Andra tyckte så här.

Absolut knökfullt var det och vi fick vänta längre än förra gången på maten, men det spelade ingen roll .., det var bara trivsamt. Till vår stora överraskning fick vi veta att Annica just igår hade födelsedag!! Grattis igen, Annica!

Ska man driva en pizzeria i en lite ruffig lokal, på en ruffig parkeringsplats eller i närheten av en sån .., då är det kanske lika bra att löpa linan fullt ut; det vill säga att helt skippa supermodern inredning och allt sånt, nej, dom kör hela racet. Som ytterkrukor till spretiga blommor används tomma burkar där förmodligen tomatsås en gång hållit till .., och av bara farten kan man ju göra en lampskärm också av det hela!

När kalaset är tillända får man sköta betalningen på egen hand; ja, man knappar bara in på en Ipad vad man har ätit (pizzorna kostar 90 kr) och vad man nu blir skyldig. Lätt som en plätt! Och vilken tilltro till kunderna! Vin och öl betalas vid en särskild liten avdelning i serveringsdelen.
Vi knappade inte in nånting - pv och jag själv - vi blev schangdobelt bjuda av karlstadfolket.
Tack snälla!
Och där utanför föll mörkret.

Jo, det har verkligen varit två givande dagar och kvällar också.
Allt möjligt har vi pratat om. Om hur det är att vara sjöräddare (Martin) och allt vad det innebär (och det innebär mycket) .., hur många sjöräddare det finns där han arbetar och allt möjligt annat.
Här en länk till Hammarö sjöräddningssällskap, dit Martin hör hemma.

Och samma sak med Annica som arbetar som sjuksköterska och då mest med patienter med lungproblem. Så intressant att t.ex få höra hur komplicerad telefonrådgivning kan vara och vad Annica själv tänker på vid såna samtal (hon måtte vara som klippt och skuren för sånt!).
Alltid lika intressant att få en inblick i andra människors vardag och man tänker att oj, så lite man vet om så mycket!

Nu på morgonen blev det lite stressigt, då pv och jag själv hade tid för passfoto på polisstationen i Halmstad och skulle vara på plats vid halv tio. När vi kom hem låg den här lappen på köksbordet.
Behöver jag säga hur varmt det blev i hjärtat!!

Dagens fönster ...

...fångades i Lilla Stensjö för några år sedan.

Det här huset fångades även det i Lilla Stensjö.

Bild nr 2 visar samma hus i vinterskrud.

Och även det här .., taget någon gång i slutet av 1800-talet. Jag undrar om det inte är samma hus som hus nummer 1, på den översta bilden. Kan i alla fall vara. Den sista bilden vet jag inte vem som agerade fotograf, men övriga är mina.

Nu måste jag fråga någon som verkligen har lite hum om hur det ligger till med Lilla Stensjö .., kanske Lasse eller Tina eller Erland, som rår om marken och hyr ut huset?

Torsdag i augusti .....

Det tycks som om det ska bli en alldeles ljuvlig sensommardag .., och redan vid åttatiden var solen på gång och än varmare är det nu, en halvtimme senare!

Jag har varit uppe sedan lite drygt sex .., pv gav sig av till jobbet den tiden och nu har jag dukat och gjort i ordning nästan allt inför frukosten. Uppe i gästrummet (det som en gång var Hildas rum), tronar Turtlan och hennes Martin. Dom kom igår och vi hann med bad i havet och mat och ännu mera mat och en paj på olika bär och en massa båtprat och resor och annat. Och mycket om Liverpool, där Martin varit i omgångar å jobbets vägnar (hans förra jobb på Saab i Linköping).
Till Liverpool och fotbollsmatchen åker ju pv, Emil och jag själv, men inte förrän om åtta veckor.

Nej, Martin har inte fallit på knä inför husets herre, han är i färd med att fånga harry på bild.

Den här värmlandsmadamen till vänster på bilden (sjuksköterska, har rest massor runt världen!, lugn och trygg) hade dels en egen blogg "Turtlan" (hon tycker om sköldpaddor och färgen grönt, det gör jag med - tycker om grönt - alltså) och vi måste ha bokstavskänt varandra i långt mer än tio år.
Tredje gången är det vi träffas och det är hur trevligt som helst.
Nu blir det morgondopp - eller förmiddagsdopp - i havet!

Dagens fönster ...

Ett typiskt Guy-fönster kom seglande in till mejlkorgen idag!
Ett inga-krusiduller-fönster.

"Ett glömt fönster", skrev han.

Och någon kanske undrar hur det står till med Guy?
Jo, då kan jag berätta att denne herr Jonsson, han har problem med ögonen  (troligen grå starr), men det är hopplöst att komma till en läkare i rimlig tid - tretton månader får han vänta - och så har han minst en krånglande höft.

Men för övrigt verkar han ju ändå vid gott mod, ja, jag menar, har han fönsterfångarblicken ännu kvar, då är det inte hoppet alldeles ute!

Tack Guy! säger jag.
(Och vilken tur att flytvästen ligger där inne på bordet och förgyller bilden!)

Dagens fönster ....

"Här kommer ett fönster från Åmsele, från våra hemmagrannars sommarstuga."

Vem skriver så?
Jo, den relativt nyblivna friherrinnan ellem i Skellefteå.

Tack ellem! Så vänligt av dig!