Måndag i mars ....

Besöker Lantmännen i Harplinge vid halvniotiden - ännu en tjugokilossäck med solrosfrö ska inhandlas - och i entrén sitter diverse anslag, däribland detta.
Slår man på radion är det ständiga rapporter om världens elände, just nu coronaviruset. Plötsligt är allt annat som försvunnet från den nyhetsradar som - i vanliga fall - likt en evighetsmaskin berättar om flyktingkriser och korrupta statsmän.
Båtflyktingar och sönderbombade hus i Syrien .., var god vänta!
Och människor bunkrar toalettpapper.

Min syster i Australien skrev så här i dagens mejl:

"Även här är det nästan bara Coronasnack och rena skrämselpropagandan och från och med i kväll så är Australien i Lock Down, vilket innebär att alla som kommer hit måste isoleras i 14 dagar trots att det inte är sååå många diagnostiserade här.

Tjugo i Sydaustralien och omkring tvåhundra i hela Australien.

Folk bunkrar som galningar och när jag var till en affär i morse och letade efter Ajvar Relish

och kom i närheten av hyllorna där pasta normalt ska vara, så såg jag bara ynka 2 paket spaghetti

och en äldre dam fullkomligt knuffade mig åt sidan för att grabba åt sig båda

paketen!"

Med solrosfrön i bagageluckan svänger jag förbi Hemköp och en äldre dam- hon står bakom mig i kön - suckar och säger att det känns som vore det krig. 

Krig, på riktigt. 

Och kvinnan vittnar om grannar som knappt vågar öppna ytterdörren. 

Om fullkomlig  s k r ä c k. 

På väg hem från butiken - sittande i bilen - lyssnar jag till finansminister Magdalena Andersson.
Jag gillar henne.
Och jag tänker på hennes pappa som gick bort alldeles för tidigt, drabbad av Alzheimer.
Hur ofta tänker hans dotter på vad som kanske kan komma att drabba henne?
Lika ofta som jag själv funderar i dom banorna ...?
Kanske.

Väl hemkommen tar jag mobilen med mig och går runt husknuten, allt för att försöka fånga gärdsmygens fullkomligt underbara sång. Icke. Så snart jag närmar mig, blir den tyst.
Knäpptyst.



Men inte här, i den här filmen.

Längs stammen på en ålderstigen fläderbuske växer murgröna.
Jag tar den stora, breda räfsan och föser ihop kvistar som blåst ner och ligger och skräpar på marken.
Harry sitter uppe vid slänten och håller koll.
Spanar.

Tittar mig omkring.
Scilla, små påskliljor och rosenrips är på gång.
Nunneört också.
Men klematisen .., där syns inte tillstymmelse till liv!

Nåja, bara värmen kommer .., så blir det så här fint i slänten .., alldeles lilafärgat av alla nunneört!
Och när jag gått in igen och tagit harry med mig, går han raka spåret upp i min säng och kräks.
Tack för det, Harry.

När jag letar efter en annan bild, snavar jag över den här.
Jag  ä  l s k a r  den.
Det är sonen, Anders, som tagit den och det är inte hans hamster.
Nej, han råkade upptäcka den här lilla graven under en tur i skogen.
Visst är den fin?
Och bara tanken på att han stannade till .., böjde sig ner och tog en bild av korset, gör mig lycklig.

RIP lille Rolf.

Dagens fönster ....

... är flera stycken och visar min mammas barndomshem i Dikanäs.
Så såg det ut i originalskick .., det är inte lika vackert nu, men det är ju vad jag tycker.

Längst till vänster sitter lille Ivan som var blind .., så är det moster Margit  - mamma och Ivans äldsta syster - och vem tösen längst till höger är, det vågar jag inte sia om.., det är i alla fall inte mamma. Kanske en av alla kusiner till syskonen Westerlund?

Mot husväggen vilar sig räfsor .., kanske har det varit slåtter ... och farstukvisten där det senare ska växa mängder med humle (är det därför jag tycker så mycket om just humle?), har ännu inte kommit på plats.

Köket till vänster ..., kallfarstun rakt innanför dörren och till höger inne i hallen, trappan upp till andra och tredje våningen.

Idag ....

Underbara bilder idag från min systersons bröllop i Australien.
Han är ett år yngre än AP, född 1977 och arbetar som psykolog.
Och så min syster intill honom .., jag tror att hon hade sytt dressen själv .., är född 1944, alltså
blir hon sjuttiofem år i november.
Sååå fin!

Och här är bruden och hennes bästa väninna.

Och här är alla tillsammans!
Shae har många syskon och stor släkt och min syster berättade hur härligt lättsamt det var på det bröllopet! Underbara bilder! Så mycket glädje!

Dagens fönster ....

... fångades av den här madamen.

Tack! säger jag.

Det bästa ....

Hela gårdagen blev mitt "det bästa".
Först tidig morgonpromenad med Harry och fåglarna kvittrade som vore dom alldeles rusiga!
Så jobb från halv åtta till halv tre och trivsamt gäng att kampera med.

Till min förvåning var det massor med kunder redan från början!
"Ja, jag tänkte jag ville komma hit innan det blir rusning ..", sa en kvinna och det var väl ungefär så dom flesta tänkte.

Och många handlade massor .., det var fyllda kundvagnar .., med torrvaror .,. pasta i massor .,. toalettpapper förstås (man kunde tro att det är magsjukeepidemi som härjar!) .., soppor på burk .., ja, allt sånt. Och många äldre som var riktigt oroliga.

Jocke hade satt in extrapersonal (bra planerat!), så allt hanns med.
Eftersom solen strålade blev engångsgrillar, grillkol, korv och korvbröd nånting som gick bra; många skulle till stranden i Haverdal och grilla och njuta av den här förunderligt fina dagen!
Det känns som om vi har levt i en regnperiod ett längre tag, så jag förstår glädjen!

Annat som såldes mycket, var Trisslotter.
En kvinna berättade att på morgonen hade någon suttit i tv4-studion och skrapat fram en vinst motsvarande tvåhundratusen i månaden i x antal år! Kanske därför så många lockades att testa lyckan ...?

Kom hem vid tretiden och bara en liten stund efteråt knackade det på ytterdörren, då var det Ecke och Britt som hade tittat till huset och jag sa att "men vi sätter oss ute i solen, slå er ned, jag fixar fika!" och så dukade vi upp med den tapastallrik jag inhandlat i affären och kaffe förstås (vi borde väl ha haft vin, men nu blev det kaffe) och så blev vi sittande där ute i drygt en timmes tid.
Helt underbart var det!

Och medan vi satt där och pratade om allt från Donald Trump till Coronaviruset, så hörde jag ett bekant ljud ., jo, från havet till kom tre stoooora flockar med tranor vilkas skrin hördes hit och dom steg uppåt och så nedåt igen och cirklade lite runt, runt och så var det som om dom slutligen bestämde sig: ja, men nu drar vi norrut!

När vi satt där ute, berättade jag om glädjen med alla vårljuden och hur lycklig jag blir när staren kommer från sin resa söderifrån. Döm om min förvåning, när jag - så snart Ecke och Britt tackat för sig - står och diskar och så kommer pv in och säger att jag  m å s t e  komma ut.

"Skynda dig, Elisabet!" säger han.

Jo, för uppe på taknocken sitter då herr Stare, måhända trött och sliten efter flygturen till landet Halland och han siiiiirlar så fint och är sååå välkommen! Tänk, att starar är så finurliga ., dom kan härma såväl andra fåglar, som hundskall, gräsklippare och mobilsignaler!
I en av takpannorna längst uppe brukar herr Stare och hans hustru ha sin lilla lägenhet.
I två veckors tid ruvas dom små ljusblå äggen - dom som vi ibland hittar i vår rabatt - det är väl när herr eller frun städat boet och småttingarna har krupit ut ur skalen.
När det varit förlossning.
Tre veckor senare är ungarna flygfärdiga.
Helt otroligt!

Ljumma sensommardagar på stranden i Särdal .., då kommer stararna i stooooora sjok och flyger förbi - fram och åter - nästan så man väntar att dom ska nudda ens huvud! Kanske flygövningar inför resan söderut?

Bilden är från stranden i Särdal .., då har jag havet bakom mig.
Idag söndag .., då regnar det.

Dagens fönster ...

... finns på sjukhuset i Falkenberg, eller kanske är det på Vårdcentralen?

Det var i alla fall här jag hoppades få ägna mig åt rehabilitering efter min tredje knäoperation, men se, så blev det inte .., bassängen stängdes ner över sommaren.

Klockan är lite över sex när jag skriver det här .., jag har varit vaken sedan fyra och ska, om en timme, köra till affären för jobb till halv tre. Harry är uppe tillsammans med mig, men husse, han sover gott.

Inställt ....

Så kom då det första meddelandet som gällde mig själv .., nämligen inställd föreläsning med Ginna Lindberg, Sveriges Radios chef för utrikesredaktionen och ständig deltagare i USA-podden. 

"Föreläsningen onsdagen 25 mars klockan 19  - Med fokus på presidentvalet i USA och medierna - med Ginna Lindberg i Immanuelskyrkan ställs in pga risken för spridning av Coronavirus. Kunder får tillbaka inbetalada avgifter. Hälsningar Halmstads Föreläsningsförening". 

Kanske blir det likadant med Halmstad Brass två dagar senare?

Bilden från Sveriges Radio.

Dagens fönster ....

Ja, ända in i behandlingsrummet hos tandläkaren hade den här madamen med sig håven!
Hoppas att det gick bra!

Och tack att du tog dig tid!

En blåsig torsdag ....

Veckorna går.
Snart är det påsk, den bästa högtiden av alla, tycker jag.
Vårkänslor.
Gullvivor.
Gravad lax.
Sommarstugeägare som på allvar återvänder.
Mängder med jobb i affären!
Fjärilar.

Igår fick robotgräsklipparen träda i tjänst; första gången för i år.
Jodå, den kom ihåg hur man skulle göra och gräset, som under tvättlinan, vuxit sig nästan decimeterhögt, fick ny frisyr.

Friherrinnan kom på elvakaffe.
Vi satt ute på altanen; bordsduken fladdrade i vinden.

Senare på dagen .., direktsänd tv när den så kallade "Guldbron" kom till Stockholm.
Människor som väntade.
En stor kinesisk flagga och en blågul.
En massa förväntan.

Och Pv känner sig så oändligt mycket bättre, men blir hemma även idag.
Fredagar är han alltid ledig.
Donald Trump talar från Ovala Rummet.
Allt jag tänker på är att han måtte ligga otroligt ofta i sitt solarium.
Runt ögonen är han blek.
Det är väl skyddsglasögonen förstås.
Han talar med lägre röst än vanligt.
Inga flyg från Europa tillåts komma till USA.
Corona, corona.

Nu är klockan snart elva.
Friherrinnan ska komma och hämta en "nätdörr" - eller en ram till en sådan - som pv förfärdigat, så där så katten Tiger inte ska smita ut sommartid, men ytterdörren ändå kan vara öppen. Hemma i Malå hade vi myggfönster i alla sovrum, ja, även i köket.
Det är det bästa jag vet .., att ligga med fönstret på vid gavel!
Att vakna till sång från stare eller koltrast.
Så länge njuter jag av den lilla gärdsmygen som underhåller så fint.

Och idag fyller Rexxie år!
Grattis, grattis, grattis till denne alltid så hjälpsamme unge man!!

Onsdag ....

Ljust, ljust blå himmel och ganska frisk vind.
På spisen står en citronkaka som nyss tagits ur ugnen.
Det vankas elvakaffe med besök av friherrinnan och för en gångs skull ska hon få nånting annat än uppvärmda gifflar.

En lugn förmiddag.
Vi har tittat på Morgonstudion och fått oss allehanda nyheter till livs.., mest handlar det förstås om Coronaviruset och valet i USA. Och "guldbron", som nu är på väg till Stockholm! Dess färd kan man följa live på svt-play.

Pv har återigen kontaktat sjukvårdsupplysningen, men med samma resultat.
Nu är han åtskilligt piggare, hostar inte alls lika mycket och ingen av skidåkarkompisarna  från Småland har uppvisat några symptom och själv känner jag mig pigg och kry.
Vi får se.

Nånting annat.
Jag tycker att sånt här är så påhittigt och ja, jag vet också att olika former av skomanifestationer finns runt om i världen, men nu är det på Davidshallsbron i Malmö som olika skånska kändisars skor finns utplacerade med ojämna mellanrum och så små skyltar som talar om vem det handlar om.
Å, så roligt! Och vilket finurligt sätt att hylla lokala förmågor på!

Här syns författaren Jacques Werups något bedagade träningsskor!

Han hade minsann fina och välputsade skor också!
En sympatisk människa .., kund i såväl stora som lilla affären i Ystad.
Alltid vänlig.
Bilden är från Skånska Dagbladet, en artikel från november 2016, då, när han gick bort.
Eller dog, helt enkelt.

Andra som har sina skor på plats är Jan Malmsjö, Git Gay, Harry Arnold, Lasse Holmqvist, Eva Remaeus (Fem myror är fler än fyra elefanter), Anita Ekberg, Marcus Rosenberg, Nils Poppe och Kal P Dal, ja, det är fler än så! Nästa gång jag besöker Malmö, då ska jag verkligen ta mig en titt på skorna! (Dom står vända åt det håll som på något sätt representerar respektiva person ..,).

Ja, vacker var hon onekligen, Anita Ekberg.
"Tjusig", som min pappa skulle ha sagt.

'

Och Kal P Dal!
Jag minns en resa från Ystad till Helsingborg; jag hade fått låna helsingborgarens bil och någonstans i trakten av Glumslöv spelade jag - på högsta volym - just den här låten! Det var så häftigt och jag upptäckte att hastigheten ökade i takt med musiken .., jag var nästan  s a l i g!
Vilket ös!
(Men så svårt att veta hur jag skulle sjunga med .., min egen dialekt stämde liksom inte).
Kal P Dal blev bara 36 år ung .., dog i sviterna av ett aneurysm som brast i hjärnan.
Så ledsamt.

Nu ska jag dammsuga! Ajöken sa fröken.

// Ps. Tittade på "Gift vid första ögonkastet" igårkväll och grunnar på hur detta ska sluta?  Ett enda par tycker jag är perfekt matchade, men det där brukar ändra sig innan programserien är tillända,.Ds.

Dagens fönster ....

.... fångades av Bodil (tror jag), en av delägarna till butiken i Haverdal.

Hon och Magnus har varit på semester - i Dominikanska Republiken - och två fönster fanns i håven.

Det här är det ena.

Måndag ....

Det är tur att man omtänksamma vänner.
För kanske två, tre år sedan, hörde hedgrenskan i Trelleborg av sig och meddelade att hon sett ett sånt fint matbord på någon loppissida och jag kontaktade annonsören och så körde vi till nånstans öster om Helsingborg och där stod det där bordet med fyra eller sex stolar och det var helt underbart!
Det är det borde som står i uterummet.
Femhundra kronor kostade kalaset.

Och friherrinnan har gjort samma sak.
Tipsat, alltså.
Hon upptäckte en bortskänkes-Ektorpsoffa i Harplinge, bara att hämta, jaha, då fick vi den också och den soffan är bättre än den hörnsoffemodellen av samma märke som vi har.
Perfekt!

Och nu, det var igår, berättade samma friherrinna att hitom Falkenberg fanns en gammaldags fåtölj, samma stuk som den loppisfåtöljen jag köpte för 50:- en gång i världen, men inte med så hög rygg.
Sagt och gjort.
Ett hundra kronor skulle den åttioåriga damen ha för fåtöljen och vid elvatiden var vi på plats och hämtade fyndet. Det var i kvinnans rabatt som dom här julrosorna blommade nåt så otroligt!

"Då måtte du ha gröna fingrar ...?" sa jag.

Nej, verkligen inte, sa kvinnan. Hon hade planterat en enda planta och nu var den så här frodig!

Fåtöljen hade bättre stoppning på sittdelen än den gamla - mycket bättre - och man vänjer sig förstås vid att inte kunna luta huvudet bakåt. Det blev bra mycket luftigare i vardagsrummet.

Och jag bara  ä l s k a r   armstödet.

Eftersom vi ändå var i närheten, körde vi till Icabutiken i Skrea Strand.
Vilken fin affär!
Luftig, välordnad och med en fantastiskt sortiment!

Finurligt sätt att låta kunder provsmaka skinka!

Bakom disken stod en vänlig kvinna som arbetat länge i butik och hon var så rar och det blev prat om hur mycket som förändrats när det gäller butiksarbete i allmänhet, men bakom delikatessen i synnerhet. Så mycket dokumentation det är numera! Och nu finns ofta riktiga kockar i kulisserna som gör matlådor till stressade kunder - eller till den som inte har lust att fixa middagen själv -.
Tävla kunde man också göra.

Snygg uppläggning i disken också.
De är ju knepigt det där .., att skiva upp så pass mycket, det fordrar ju att det säljs ganska bra.
Å andra sidan kan dom ju göra färdiga paket av det hela till dagen därpå, det går ju det med.
Hur som helst blev i alla fall friherrinnan lockad att köpa rostbiff.
Inte bara lockad; ett paket fick följa med hem.
Bra med nationsflaggor på prisskyltarna.
Då behöver ingen fundera var skinkan kommer ifrån.

Vi tog vägen via Boberg hem.
Där finns den här gamla välvda stenbron byggd 1810 och nåt så otroligt vacker.
Men hu, ingen av oss vågade böja oss fram för att få fina bilder!

Åt andra hållet.
Undrar just hur det såg ut här för två veckor sedan ...?
Alldeles i närheten finns en fin hembygdsgård och den hoppas jag kunna ta mig en titt i någon gång.

Så här ser den ut.
Vilket arbete att göra nåt sånt!
Bilden är lånad från en sida med stenvalvsbroar i Falkenberg.

Så har det varit idag.
Pv är liggande och tror sig snart ha fått coronaviruset.
Vi får väl se.

Dagens fönster ...

"Hej!

Här kommer ett fönster från vår utflykt idag söndag.
Vi styrde bilen ut på Segerstad som är ett näs som sticker ut i Vänern. Längst ut finns ett naturreservat - Segerstads skärgård - med leder, grillplatser och vindskydd. Ja, likaså ute på öarna också, men dit behöver man ju en båt.

Vi passerar en stuga där man kan kliva in och pausa om man vill.
Runt om oss är det en fin tall, - och granskog.
Vänern brusar högt idag, men vi går fint i lä.

En ute-i-det-fria-dag!

Turtlan."

//Tack Turtlan! säger jag.

Åttonde mars ...

Internationella kvinnodagen.
Firar jag den på något särskilt sätt?
Svar: nej.
Jo, middag tillsammans med friherrinnan.
Sonja backade.

Mera?
Coronaviruset?
Har vi bunkrat?
Svar: nej, absolut inte.
Är jag orolig?
Nej, inte det heller.
Här ute träffar man så få människor, men i jobbet däremot och inte kan man tvätta händerna mellan varje kund, det är ju en omöjlighet.
Vi mötte en f.d. kollega till pv i affären härom dagen och hen ville ha minst en meters avstånd mellan sig själv och människor hen träffade. Frysdisken fick vara skyddsbarriär.
Jag tycker sååå synd om människorna i Italien, där det mesta tycks ligga nere.
Så många som kommer att få sin ekonomi raserad .., alla som på något sätt lever på turism.
Taxichaufförer, butiksägare och anställda, hotellpersonal, kockar, servitörer, turistguider, ja, det tar liksom aldrig slut.

Nu ska jag ta harry på promenad.
Pv är lite trött och slut på och undra på det.
Om han någonsin kommer att obduceras, kommer - garanterat - häpna läkare att upptäcka ett stort paket med Duracellbatterier i hans innandöme.
Det är i alla fall riskfritt för min del.
Där bor latmasken.

Söndagsfönstret ....

... finns i ett gult hus på en kulle.

Och ja .., allt uti landet Halland.

Igår ....

... blev en sån underbart härlig dag!

Vi besökte Sandladan i Falkenberg, dvs, återvinningsstationen .., och där, i containern för brännbart, hamnade åtta banankartonger fyllda med böcker och inte en endaste liten banan!
Att slänga böcker är sannerligen inte det enklaste, men det gick förvånansvärt bra.
Pv hade helt enkelt bara fyllt kartongerna och sen gjorde vi en sortering när jag väl var hemma igen från Ystad. Somligt blev kvar.
Många fackböcker, vackra böcker ., böcker som verkligen har betytt nånting.

Den här, t ex, som jag fått av pv.
Ögonblick fångade under en och samma dag/samma dygn i vårt land; fångade av allt från amatörer till proffs.

Det var den 3:e juni 2003 som svenska folket förevigade vad som hände just då.
Gissa, om det kom in bidrag!!! Det finns text till varje foto, eller iaf en liten förklaring.

Och om jag inte minns helt galet, så på någon konstrunda på Österlen, så besökte vi denna Walter Huber. Ja, tittade in i hans ateljé, alltså. Om denne konstnär, född i Schewiz, kan man läsa här.

Den här boken fick verkligen vara kvar; den är en bit - en stor bit - av min barndom!
H u r  många gånger läste inte mamma den för mig och när jag sedan - många, många år senare - läste den för mina barn, upptäckte jag att jag hade exakt samma betoning på texten som mamma hade.

Där är dom ..., Petter på väg ut ur sin lilla stuga, där är katten Murre Svart och dom fyra getterna.

Rena kalhygget blev det ju när geten Vit varit i farten!
Och Petter blir uppbragt förstås.

Murre Svart, han gör det katter ska göra, fånga möss.
Kanske borde Murre ha kurser för latmaskar som vår Sigge, som inte bryr sig nämnvärt om små möss.

Ack, en sådan bedrövelse!
Gissa, om det var spännande att vid läggdags få ta del av getternas öde! Nåja, det slutade lyckligt förstås .., för "utför berget ramla trollet och gick sönder, helt och hållet!"
Och getterna klarade livhanken.

Här en annan bok som inte kommer att lämna mig.
Lars Ulvenstam var - enligt mitt sätt att se - mästerlig på att låta människor komma till tals.
Och vilka Sommarprogram han hade!

Så här, t.ex.

Ja, det blev andra böcker också som fick vara kvar .., böcker om båtar och hav hamnade hos pv .., flera trädgårdsböcker .., "Blond" av Joyce Carol Oates (sönderläst nästan)  .., några exemplar av Bodil Malmsten .., ja, lite sånt. Någon slags bokhylla eller förvaring torde jag nog få skaffa i det som blir mitt rum.

Nu ska jag förbereda lite inför söndagsmiddagen tillsammans med friherrinnan och - hopefully - Sonja. Men Sonja är nödbedd .., man får kämpa lite.