Efteråt ... 

 

Dagen efter EU-valet sitter vi som vanligt och äter frukost framför tv:n. Idag SVT och inslag med suveräne Fouad Youcefi som kallats hem från korrespondentjobbet i USA och är snabbare än all teknik ..,  och pv säger ...."jaa du .., där hade det blivit många fel om jag skulle gjort detta!"

Mona Sahlin och Carl Bildt är inbjudna och recenserar valet. De känns som gamla (trivsamma) bekanta som är på besök .., och Mona har ljusrosa läppstift, ännu ljusare än mitt, men hon tycker väl om det förstås, på samma sätt som jag håller mig till mitt.

Ja, bara att gratulera V som gjort ett bra val och detta säkerligen tack vare Jonas Sjöstedt som varit så rak och tydlig i alla debatter; bättre än alla andra, tycker jag. Pv är nöjd .., håller sig som alltid till Miljöpartiet och jag stod länge och velade ., hade för första gången tänkt ge dem min röst, men så blev det inte. Det kan också bero på att jag då känt mig som en som inte har en egen åsikt och röstar som min sambo. Och ja, det är ett fånigt resonemang. 

Min äldsta syster röstar som vår pappa gjorde och skulle nog aldrig ändra sig, vad som än hände.

Annat ..? Lyssnade nu på morgonen till P1 och där var en kort intervju med utrikesminister Tobias Billström. Tänk .., vad erfarenhet gör! Jag minns hur osäker han tycktes i början och nu var det som att lyssna till en helt annan människa. Inte stöddig, det det är inte så jag menar, men så mycket tryggare i sin roll. Fascinerande hur människor växer in i sina roller. Och nej, jag röstade inte på Moderaterna

Och i Frankrike är det kaos och Macron utlyser nyval.

Avslutar med älsklingsbilden av en älskad hund. Den togs förra sommaren och jag vaknade vid femtiden på morgonen och förvånades storligen över att Harry inte låg vid min sida, så där som han alltid gjorde. Det visade sig att han hade hoppat upp från akterruffen och låg på sittbänken vid ratten och sov så djupt och gott .., hörde mig inte ens. 

Det är länge sedan jag grät när jag tänkte på Harry, men nu får jag verkligen svälja och bilden blir dimmig. S o m  jag önskar att jag kunde stryka honom över huvudet!

Perfect Days ...

Två timmar och fyra minuter lång är den japanska filmen, den som blev Japans Oscarsbidrag och med samma namn som rubriken. Regisserad av tyske Wim Wenders och baserat på ett manus av denne Wenders, plus Takuma Takasaki. 

När klockan var halv sex började jag titta och nu tog jag paus. 

Detta är den i särklass mest annorlunda film jag tror mig ha tittat på. 

Tycker jag om den? Ja! Ja, verkligen .., så där som jag så ofta gör när det gäller japanska filmer och inte kan jag precisera vad det hela beror på? 

Jo, men där är någon slags sakta lunk .., mycket vardag .., och huvudrollsinnehavaren - Kōji Hashimoto - t.v. här på bilden, arbetar i filmen som städare på några av Tokyos offentliga toaletter och uppvisar en yrkesstolthet som är makalös. Å, så jag tycker om honom!

Men filmen har såå många lager och allt eftersom är det som att öppna ett paket som innehåller ännu fler paket .., eller kanske som dom här ryska dockorna, ni vet? 

Bild från filmen , tagen med min mobil mot min laptop. Så kan alltså en offentlig toalett se ut i Tokyo.Bilden hitttade jag på nätet och det var någon arkitekt som skrev att "Varför arkitekter borde åka till Japan ...?" Ungefär så.

Såg jag den på bio? Nej, hemma i soffan Ektorp. Hyrde den hos TriatPlay.se för 49:-. Om det är som förut, har man 48 timmar på sig att se den film man betalat för. 

Ger inget betyg, då jag inte sett den klart.

Uppdatering: Jag ger den full pott. En 5:a. 

Helgdag ...

Och kan man tänka sig, regn och rusk även idag. Vi tar bilen och kör till Ugglarp för att rösta i EU-valet (som om nu någon inte skulle veta vilket val det handlar om ...?). 

Fem kilometer, knappt. 

Det är mest äldre i lokalen, män och kvinnor i vår ålder och äldre. Vid halv tio är det ett tjugofemtal som har röstat, säger kvinnan som står i foajén och säger "en i taget!" 

Sedan jag läste hos Gunnel i Luleå, hon som hade koll på hur många äldre än henne det finns i hennes och makens valdistrikt, så ville jag gärna kolla upp den saken själv.  Ja, tyckte helt enkelt det var intressant. 

Nu vet jag också hur det ligger till. I Ugglarp-Långasands valdistrikt finns 277 personer äldre än undertecknad. För pv var det 309 personer äldre än honom. Tack Gunnel! Nu vet vi det. 

Vi röstar som alltid på olika partier och för första gången i mitt liv x:ar jag en av de som står på valsedeln. 

Kör hem via en mindre väg i Ugglarp, den går nästan rakt ner mot havet och om man vill se vackra trädgårdar, då kan man ta den svängen. 

Oj, så fint där är på tomterna och i en stor hage ligger ett sällskap får och vi stannar bilen och hälsar och småpratar och får är väl inte lika nyfikna som kor .., bryr sig inte i att komma fram, men tittar länge på dom där figurerna i bilen. 

Vi pratar om pv:s ungdomskompis M som flera gånger seglat med pv - bland annat i Dalslands kanal - och som dagen innan studentjubiléet drabbades av en stroke. 

Han och hustrun har en sommarstuga vid Grimsholmen, kanske en mil från Ugglarp och det var där jag första gången såg hur en ekorrmatare fungerar. (Den kom sedemera att kallas för rått-matare ...). 

 

 

 

 

 

 

 

Väl hemkomna tittar jag till rabatten som nu snart helt övertagits av ormbunkar. Nå, jag rycker upp dem - och framför allt alla små skott - vilka dyker upp lika snabbt igen.

Den blå blomman heter "Tremastarblomma" och är så vacker. Undrar om jag inte fått dem av grannen Birgitta?

Vilken ljuvlig blå färg!! 

Och ja, jag älskar blått.

  Dagens fönster ...

Ännu ett fönster fanns i den portugisiska håven och här är det en kvinna som tittar ut genom fönstret. Kvinnan har en disktrasa i sin hand. Eller i alla fall en trasa. Kanske blev hon trött och ville få luft? Vad tänkte hon på? Hon verkar ha tjockt hår, ungefär som mitt. Och ett armbandsur på vänster hand har hon. Själv har jag i vuxen ålder aldrig haft någon klocka på handleden. Inte pv heller. 

I fönstret längst uppe till höger skymtar en liten bit av en flagga. Kan det vara Brasiliens? En sådan hängde ibland hos min ovanpågranne Erik Timeroth, han som under många, många år levde och arbetade i Brasilien och när det var VM i fotboll, då hängde ofta den brasilianska flaggan ovanför mitt vardagsrumsfönster.  

Den som fångade fönstret, det anar ni nog vem det var. Tack annannan!

Lördagkväll ...

Råkar klicka bort ett redan publicerat inlägg, ja, ja, min dator har blivit halvkrasslig (vi övriga är helkrassliga ...) och plötsligt kan jag inte förändra storleken på bilderna om jag skriver i google.chrome, utan får då byta till en annan webbläsare och får på så sätta skutta mellan de båda och då blir det som det blir. Och plötsligt kan jag inte heller t.ex. rödmarkera en länk, däremot så här i texten. 

Sånt kan vara irriterande. 

Den här dagen har mest bestått av skyfall och ännu mera skyfall. Lägg därtill friska vindar, så förstår ni. En enda gång har jag varit utomhus och det var när jag fyllde på solrosfrön till fåglar och ekorrar. Pv har haft sitt värdskap i hamnen (det näst sista), vi har gemensamt kämpat med såväl gårdagens som dagens korsord i DN och vi har tittat på friidrotts-VM och vi har sett Zlatan avtackas, ja, för alla år i landslaget och detta på en fullsatt Friends arena i Stockholm. (Vissa av hans mål kan jag ännu minnas och får gåshud när jag tänker på dem.)

Nåväl. I inlägget som hux flux försvann, berättade jag om ett slags minnesord över en man i Bohuslän - hans namn var Axel Bryngelsson - och den som skrev om denne man, det var hans brorson Ola och det hela publicerades här på bloggen för exakt tio år sedan, men jag läste det i Göteborgsposten. 

Såna minnesord är det finaste jag vet. Det blir som skimrande små pärlor .., som ett radband nästan och bokstäverna framkallar en bild av någon som jag aldrig har träffat, men ändå - genom texten - lär känna. I alla fall lite.

Underbart är det! 

Om någon vill läsa fortsättningen på brorsonens text om sin farbror, kan man då klicka på den här länken. Där  renskrev jag det hela.

Ytterst, ytterst sevärt .... 

... var gårdagens program "Dagen D" i SVT 2.

Att höra röster från de som var med - från olika sidor - från amerikanska, tyska, brittiska soldater, ja, så alldeles oerhört intressant och skrämmande var det. 

Här en länk om nu någon .....

Och så något annat: nu måste någon synnerligen kreativ människa hos SVT ha fått anställning .., så många påhittiga illustrationer som vi bjuds på numera. Det märks mest i nyhetsinslagen.

Om röster, dagens quiz och dagens väder ....

Ligger i sängen och lyssnar till P1-morgon. Värd är Elias Wahlberg och jag tänker att den mannen har så otroligt behaglig röst. Han låter lugn och sansad. 

Googlar hans namn och upptäcker att han är uppvuxen utanför Skellefteå och att han dessutom är betydligt yngre än jag föreställde mig, av rösten att döma. Då tänker jag .., sitter ens egen dialekt så djupt rotad inombords, att man (jag) per automatik upplever den som tryggare än andra dialekter? Ja, det är väl inte direkt otroligt. Men dessutom var det ingen utpräglad västerbottniska som denne Elias talade.

Dagens DN-quiz gick någorlunda. Åtta av tio rätt. Så fort man ska välja mellan olika procenttal eller årtal, är det kört för egen del. 

Vädret? För närvarande mulet, men helt okej. Klockan 19.00 ska regnet komma.  

Och så inleds friidrotts-EM idag. Hurra!

Dagens fönster ...

... fångades i hamnföreningens lokal i Skallkroken, ja, det var i onsdagskväll. 

Pv är ju hamnvärd hela veckan, men hamnvakt var Christian (med i samma bom-gäng som pv) och han hade med sig familjens charmtroll Shiva. 

En lagotto, trodde jag, men det var det inte .., det här visade sig vara en fransk ras som egentligen ska ha betydligt längre päls, men det menade ägarna var för bökigt och jag tycker att hon var sååå fin så här!

Att Bengt och hans kompis var i färd med att förbereda mastning på Bengts båt, tyckte Shiva var himla intressant.

När man är morgonpigg  ...

... kan man förslagsvis lyssna till Vetenskapsradion Forskarliv och då få ta del av en människa som sprider sån glädje rakt genom etern, nämligen forskaren Francisko Vilaplana som vill göra matavfallet ätbart. Den mannen lät så ..., fylld av liv, så jag lyssnade av bara farten. Så här ser han ut. Foto: KTH. 

Och här finns en länk till programmet, om någon är intresserad. (Spelar oboe gör han också).

Dagens fönster ...

En liten fin hund som tittar ut genom ett fönster; en hund som påminner liite om en engelsk setter (i alla fall på nosen .., som nog är längre hos en riktig setter) och som fångades av den nyklippta madamen i Porto. (Ja, enligt egen utsago). 

Tack annannan! säger jag.

Lång väntan, men det blev ordnat ...

Ja, så här roligt var det när man påminde om Lille Plupp. Kom till folktandvården en timme i förväg och satt och läste Hallandspostens begravningsnotiser, där man kunde ta del av vad som spelats för musik under begravningsakten. Sååå intressant! 

Det var en hel del populär musik ., det var Laleh, Koppången, Magnus Uggla och andra artister/sånger som jag just nu inte kommer ihåg, men jag ska försöka hitta en gårdagens HP och följa upp det mer noggrant. I alla fall för mig själv. Sådant tycker jag är himla intressant. 

Tandläkaren - en rar kvinna som hela tiden nynnade på någon slags trudelutt och det kändes så tryggt - gapskrattade när hon såg min egna praktiska lösning på glugg-eländet. Vanligt tuggummi. Ja, jag höll munnen stängd när jag kom ihåg det, men glömde bort mig när andra patienter i väntrummet hejade (det gjorde alla!).

Det hjälpte ju inte utseendemässigt, men det kändes åtskilligt bättre .., inte så vasst och inte som om jag hade ett gruvschakt i munnen. 

Rar var även tandsköterskan. När det sprutade som mest vatten i ansiktet vid isättningen av den provisoriska plastlagningen, använde hon inte enbart sugen, utan höll för halva ansiktet med ett så lent papper. 

Någon krona var det inte tal om. Dels för att där är så ont om lediga tider för sådant som tar tid, men också för att jag på så sätt sparar in flera, flera tusen kronor. Ja, ja, nu gäller det att äta med andakt.

Så var det klart! Så glad jag blev! Av bara farten gick jag in i den Icabutik som ligger alldeles intill Folktvandvården .., den är såååå fin och jag köpte en härlig bukett färsk sparris och senare ikväll: en liter färska hallands-jordgubbar. 

Trettonhundra kronor gick tandkalaset på och det överlever jag, men roligt var det ju inte. 

Nu är det kväller. Det har slutat att regna och blåsa .., pv förpackar den ugnsplåt med lasagne som han gjorde idag (för att frysa in portionsvis), men den blev inte så god som vanligt .., vilket jag skyller på den oerhört grovrivna och smaklösa ost som han hade inhandlat och använt sig av. 

Har varit så trött idag. Somnade ute på altanen efter tandläkarbesöket .., kanske någon slags anspänning som släppte. Senare på eftermiddagen bjöd Eva och den halvlånge på underbart goda gravlaxbaguetter från Lyngalax ...det var när pv hade sitt fjärde pass som hamnvärd. På lördag återvänder herrskapet hemåt.

På familjechatten kom ikväll bilder på två av tre ätteläggar. Här den äldsta som visar hur arbetskläderna ser ut på Malå sjukstuga/hälsocentral-vad-ni-vill-kalla det. Inte ofta jag ser henne i klänning och absolut inte i träskor, men nu händer det. Pv kallar dem trätofflor.

Nu har alltså först min mamma arbetat på sjukstugan och därefter min äldsta syster som arbetade där en sommar (båda sjuksköterskor) och nu den äldsta.

Varje gång jag  pratar med henne, säger hon hur mycket hon trivs på mottagningen. Vilken enorm skillnad i jämförelse med CIVA på Karolinska. 

"Men här kan man ju prata med patienterna, det kunde man inte där .., dom flesta, för att inte säga nästan alla, låg ju i respirator!", säger hon.  

Och detta att kunna cykla till jobbet på fem ynka minuter, slippa köer på E4:an och ha nära till allt.

Och AP - Oxe och mellanbarn  - med hästen Tristan. Aldrig tycks hon så glad, som när hon är i stallet!

Och Tristan tycks supertrött .., kanske var det slutet av dagen och dags att vila i spiltan?

Nu ska jag lyssna till Aktuellt och Estlands premiärminister Kaija Kallas, en kvinna som jag storligen beundrar.

I morgon vårt lands nationaldag. Firar vi det på något särskilt sätt ...? Nej, egentligen inte. Men kanske borde pv få en Sverigebakelse, om nu en sådan finns ..:?

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är Bert i Luleå: 

"Har idag varit på studieresa med Norrbottens Senioruniversitet till Gunnarsbyn i Råneälvens dalgång. Besök i grosshandlarvillan som är i ursprungsskick så långt möjligt. Gardinuppsättningen är original från 1902."

Tack Bert! säger jag. 

Jättefina bilder därifrån finns att titta på här. Till Norrbotten hoppas jag verkligen få komma i höst.

 Onsdag ...

 

Tanken var att jag i söndagsmorse skulle ta tåget till Skåne, ansluta med sonen och så skulle vi hämta ved hos min syster i Västerstad. Pv befann sig då i Ljungby där han varit på studentfest och han i sin tur skulle ta regionbussen till Halmstad och så skulle jag komma hem på kvällen. 

Det var tanken det.

På morgonen ångrade jag mig, tog bilen till Bunkeflo och det är inte mer än sjutton mil, men kändes som hundrasjutton! På väg dit tänkte jag att ..., ja, men pv kan ju lifta med kompisen Tompe som också varit på samma studentjubileum och som bor i Limhamn.

"Då kan du ju åka hem med mig ikväll ..?" föreslog jag. 

Så blev det. Pv anslöt verkligen .., och vi åkte tillsammans till min syster, veden packades in i släpvagnen som mer var som ett "skåp" (mängder med ved!!) och på väg till Bunkeflo igen, säger sonen "men ni får så gärna sova över, det är bara trevligt!" Ringde friherrinnan och frågade om hon kunde tänka sig att ge Sigge mat - inga problem -  och så blev det övernattning i Skåne. 

På måndagmorgonen när vi var på väg att göra oss klara för avresa, sa sonen att .."men jag kanske skulle ta pojkarna och följa med .., jag har ju semester och M arbetar ..?"

Tänkte, när vi körde hemåt, att vi är åtminstone tämligen flexibla i den här familjen; planer kan snabbt ändras! 

Knappt hade vi klivit ur bilarna, så åkte pv och Anders till friherrinans väninna A-M och monterade en köks-ö åt henne. Det tog fyra timmar och under tiden var jag hemma med pojkarna. Jag kan säga ..., att tack och lov för Sommarskuggan på youtube!

Från 17- 19 var pv hamnvärd och vi var där .., femåringen försökte fånga krabbor, men det blåste för mycket. Tidigt sänggående på kvällen, även farmor var trött. 

Och gårdagen .., promenad ner till havet, hamburgare (nytt recept med dijonsenap i smeten) till lunch och hej och tack och ett fullkomligt eko av tystnad bredde ut sig i huset!

Bilden visar han som snart fyller 2 år och vet vad han vill. Allra mest ville han klappa Sigge på magen och det kan jag säga .., att det uppskattades  i n t e  av Sigge. Lite gråt blev det när Sigge protesterade med en eller flera vassa klor .., men så är det ju, man får ta det onda med det goda.

Det märks på pälsen att Sigge är en gammal katt.

Då blir pälsen så där lite raggig. 

"Sigge, Sigge, Sigge ..!" hördes mest hela tiden. 

Och den lille ekorren som sitter och knaprar på solrosfrön, blev också en favorit, men den rackaren ville ju aldrig sitta stilla när 2-åringen närmade sig, till dennes bedrövelse.

Och oj, vilken lycka att ha en sån underbart snäll storebror! Det var ju det jag själv önskade mig, men aldrig fick, i stället två betydligt äldre systrar - vilket ju också blev bra -, men ändå.

Igårkväll - då var det bara vi två igen - och jag gjorde pv sällskap till hamnen .., en stor segelbåt med hemmahamn i Skåne sökte skydd under stundande oväder och det gjorde även en helt underbar dutt-dutt-båt.., en gammaldags motorbåt, men för övrigt var det lugnt. 

Alla tio ställplatserna var upptagna, Sju från Tyskland, två från Belgien och en svensk husbil. 

Idag skyfall och rejäl blåst och jag lyckades bita sönder en framtand igår (skulle knipsa av en plastgrej, så urbota dumt av mig!). Egentligen en fyllning som tackade för sig. Akuttid efter lunch hos Folktandvården i Söndrum.

Har provisoriskt fixat det med A6-tuggummi. Det fungerar så jag länge jag inte tuggar på hårt bröd.

Dagens fönster ...

Monet berättar: "Det här fönstret är från den sk ”Lilla Salongen” där hyresgästerna här ofta träffas för egna middagar, föredrag eller födelsedagsfester. Då får man låna lokalerna gratis så det är ju ståndsmässigt värre!"

(Det handlar alltså om det seniorboende där Monet och hennes make numera tillbringar sina dagar. Tack! säger jag. )

Dagens fönster och Tom Alandh ...

Vaknar tidigt som alltid, men för ovanlighetens skull stiger jag upp redan halv sex. 

Det är en fin morgon. Vindstilla. 

Sigge tycks så häpen när han upptäcker mig där han ligger på soffan i uterummet, men gör mig sällskap längs vägen. 

Hämtar DN och upptäcker att flädern blommar. Sigge fortsätter ner mot havet till.

Själv tänker jag jag på det underbara programmet jag lyssnade till tidigare på morgonen, nämligen "Söndagsintervjun" med Magnus Wicklin som programledare. Det här avsnittet hade dokumentärfilmaren Tom Alandh som gäst. 

U n d e r b a r t att lyssna till! 

Här en länk om någon är intresserad.

Lördag i landet Halland ...

 

Tjugotre grader varmt och tämligen kvavt. Pv på väg till Ljungby och studentträffen .., Stockholm Maraton på tv och jag har klippt gräset i nästan en timmes tid. 

Det blir två avbrott med dusch från trädgårdsslangen. Sitter en stund under körsbärsträdet för att hämta ny kraft. 

Tittar upp mot slänten och tänker på hur mycket jag tycker om blommande hundkäx. 

Under åren i Ystad brukade jag sätta ett stooort fång med just hundkäx på stentrappan ut mot gatan. Det kändes som min egen lilla trädgård. 

Får filmer från Bunkeflo. På gatan ligger en mördarsnigel och båda pojkarna sitter på knä och tittar storögt på den. 

"Den har som ett rakt skelett ...!" säger han som är storebror förundrat. Lillebror som är en tuffing, känner på snigeln men tycker att den är äcklig. Storebror vägrar ..."men du kan väl klappa den igen ..?" säger han till den yngre. Jo, jo .., tänker jag och ler för mig själv

 

Tog ett dopp i Skallkroken när jag skjutsat pv till bussen. Pålandsvind och lika varmt i havet som igår. Tjugo grader.

Simmar länge. Borde köpa ny baddräkt.

Alldeles intill bryggan där jag går i vattnet, bland stenskravlet, växer små, vita blommor som är så fina. Googlar när jag kommer hem. "Sandvita", tycks dessa heta. Växer på grusbankar och andra torra ställen. Ja, men det stämmer.  

Handtaget på spaden här ovanför är inte enbart ett handtag, nej, det fungerar även som landningsbana för min favoritfågel nummer ett sommartid, nämligen herr Rödstjärt. Ååå, så glad jag blir när den uppenbarar sig. Det avkapade plommonträdet går också an att sitta på .., darrandes på stjärtfjädrarna. 

Knoppar på rosorna; den uppe till höger är den som är polkagrisfärgad i rosa och vitt och jag kommer aldrig ihåg namnet, men det gör nog Rexxie. Nej, nu kommer jag ihåg det: Rosa-Mundi!

Och längst ner till höger självsådd gurkört, vilka nu översvämmar rabatten! Inte det minsta vackra egentligen (jo, själva den blå blomman, men inte de ludna bladen!), men jag låter dem hållas, bin, humlor och fjärilar brukar vara flitiga besökare när blommorna väl dyker upp!

Innan jag går ut och fortsätter gräsklippandet, vill jag säga grattis till Gunnel i Luleå som har namnsdag idag. Jag tycker att Gunnel är ett så vackert namn. I lilla butiken i Ystad fanns en kund som hette Gunnel Runevad Knutsson och oj, vad jag tyckte om henne!

Denna dagen ett liv ... 

Det slår mig så ofta, detta vilken ynnest det är att få vara pensionär och få möjlighet att njuta av allt det som man tycker så mycket om. 

Och att man är så pass kry att man hänger med. 

I morgon åker pv med bussen till Ljungby och 50-årsjubileet (sedan han och klasskamraterna tog studenten) och detta ser han verkligen fram emot. 

Idag fick han veta att en av klasskompisarna - M - som seglat med pv och är en god vän, just idag har drabbats av vad läkarna tror är en propp i hjärnan. 

Nu ligger denne M på Lunds lasarett och det otroliga är hur länge han fick vänta på en riktig undersökning; det vet man ju väsentligt det är med snabb behandling! 

Nej, någon klassträff blir det nu inte för M i morgon och jag tänker på skylten på bilden, så snabbt tillvaron kan rasa samman. Så lite man vet om vad som väntar och tur är ju det. Men bättre att det händer i Skåne med två stora sjukhus inom räckhåll, än i Ljungby. 

Själva tillbringade vi tre timmar i Skallkrokens hamn. Pv skulle sträcka mast-stagen och det innebar att han fick klättra upp till "spridarna" och själv fick jag säkra honom med en tamp - delvis förankrad i en sele som han hade runt magen -.

Att ställa en stege på däck, binda fast den med ett rep och sen klättra upp .., är nog inte det vettigaste man bör göra i vår ålder. Ack, så lätt att dråsa i backen och slå sig fördärvad.

Och jag som tittat på många ambulansprogram från England, där äldre män (oftast män) fallit från hustak eller stegar, vet ju vilka skador det kan bli. Frakturer på ryggkotorna och annat elände.

Nåja, det gick bra och nu är stagen spända och perfekt att hålla sig i när man (jag) ska tråckla sig till fören eller aktern på båten. 

Långt och trevligt samtal blev det med en man från Lindome. Han hade arbetat som polis i alla år, hade med sig sin svarta pudel - modell större - en sååå vacker hanhund med så mycket stolthet inom sig!

Sex gånger tog jag mig en simtur och egentligen hade jag kunnat ligga i mest hela tiden. Tjugo grader visade termometern. Båtgrannen Dan tvättade sin Maxi-båt och på andra sidan piren satt några bohuslänningar (av dialekten att döma) och ordnade lunch och pratade och pratade. 

Åkte hemåt. Regnet kom och åskan. Efteråt däckade jag  t o t a l t   och sov två timmar rakt av, liggandes i trädgårdsstolen, den som man kan fälla bakåt och ligga så skönt i. Och igår övernattning här av Hilda och Edvin. Om två månader fyller Edvin 6 år och han ägnade en stor del av dagen och kvällen åt att bygga med lite av spillvirket. Han är otroligt påhittig och med hjälp av lim och annat, förfärdigade han en slags ställning att luta sin lilla I-pad på. På förmiddagen idag åkte han och Hilda vidare till Martin i Mölndal. 

Sist av allt ett besök i Haverdal hos Eva och den halvlånge. Vi hade med oss en "å-vad-pv-har-varit-idog-tårta" och bjöds på god smörgås för den som så önskade, samt kaffe eller rosévin.

Mest pratade vi om olika tv-program, men även om sjukhuskostnader och lite annat. 

Hela tiden föll ett stilla regn och hela tiden flög småfåglar fram och åter på altanen och önskade sig lite smulor från familjens bord. En tårtbit hade nog suttit bra, tror jag att dom tänkte.

(Bilden visar pv:s så solbrända hand. Tårtan ännu icke påbörjad.)

Så blev den här dagen.

Solviksbadet ...

Några kilometer utanför själva Malå, ligger Solviksbadet. För rejält länge sedan fanns där en slags portal, så fin var den och med namnet på badplatsen. 

Två omklädningshytter fanns (finns kanske ännu? och i damernas kunde man ofta upptäcka borrade små hål i väggen .., ja, titthål, alltså. 

På bilden - som togs av Den Äldsta - har ännu inte bryggorna kommit på plats. 

Och det var där .., i sanden som inte så där vit och fin som i Skåne, som vi satt och lärde oss bentagen. 

"Ett, två, tre - fyyyr!" sade simläraren Johnny och vi andra unisont. 

Vattnet var iskallt och återigen räknade vi högt ... "Ett, två, tre, på det fjärde ska det ske, på det femte gäller det och på det sjätte smäller det!" 

 

Så här såg det ut. Jominsann, här var det övningar med bentag, det ser jag tydligt. 

Till Solviken cyklade vi alla. Trafiken var måttlig och mamma brukade ropa "Eliza, drunknar du så får du pisk!" Minns inte att någon förlorade liv i just Solviken, men minnet kan svikta. 

I alla fall i början av 60-talet fanns på området en glasskiosk där man kunde köpa glass och i strandväskan fanns ofta Mariekex och en flaska saft.

Under pv:s och mitt besök i Malå för många år sedan, då blev det bad i Solviken. Där är fast sandbotten. 

Bilden är från Malåsidan och fotografen okänd.

 

 

 

 

Här är bilden med portalen! Och en grind ser jag också. 

Det var här som jag blev biten i ansiktet av en ilsken tax.

Även den här bilden från Malåsidan.

Dagens fönster ...

 ... finns i ett gult hus på en kulle och dom här prismorna i taklampan (den med korsettfärgade skärmar ...., den är ännu kvar tyvärr!) fångar alltid Viggos intresse.  V a d  är detta för underlig lampa?

Om hjärtstopp och ett oväntat möte ..

Besök på vårdcentralen tidigare i veckan. Vi är fem personer i väntrummet, tre män och två kvinnor. Männen tycks känna varandra, i alla fall två av dem och det pratas friskt. Så öppnas dörren och en fjärde man kommer in och slår sig ner. Han är storvuxen och tycks stressad. Intill honom en äldre herre. Denne frågar den storvuxne hur han har det. 

"Jo, det ska jag säga dig, att jag har varit med om grejer .., jag har haft ett så högt blodtryck så dom fick testa med fyra olika EKG-maskiner (jag tänkte att han kanske menade blodtrycksmanschetter) , men det var lika högt varje gång och sen fick jag hjärtstopp, ja, jag dog men återupplivades! säger mannen. 

Det är väl ungefär då som jag lägger ifrån mig tidningen "Gård och torp" och jag är inte den enda som slutar bläddra i någon slags lektyr, det gör kvinnan intill mig också. Och vi får veta att den storvuxne - under hjärtstoppet - mötte sin far och mor .., ja, hans far hade leende kommit emot honom och gett honom en sådan varm kram!

"Det ska ni veta, aldrig att jag kommer att vara orolig för att dö hädanefter .., det här var helt fantastiskt, vilken upplevelse!" säger mannen.  

Precis då kommer sköterskan och säger att nu är det hans tur och det j u s t  som man hade önskat få veta lite mera om det där mötet ..., men han skyndar iväg och jag tänker på hans skyhöga blodtryck som ingen lyckats få ner och jag tänker också på att jag själv drömde om min pappa härom natten .., han satt i den bruna skinnfåtöljen hemma i Malå och jag hade tappat en husnyckel och frågade honom om han visste var den var. Det var på det hela taget så otroligt verkligt, så på morgonen berättade jag om drömmen för pv och sa att "hoppas att det inte var något för-möte" ..., ja, så där så att ens tid är ute. 

Nåja, ännu är jag i livet och klockan är lite över tolv den här torsdagen i slutet av maj.

Allt hade hon sparat ... 

Under årens gång har jag skickat hur många  postens-vykort (sådana där man utgår från en egen bild) som helst till Sonja, ni vet, pv:s moster. 

Ibland när vi är hos henne på besök, brukar jag titta på något av korten - vilka ligger prydligt samlade i en skål på pianot - och så blir det nästan som att läsa sin egen dagbok. 

Sonja har sparat dem alla och det handlar om kort från flera år tillbaka! 

Vid vårt senaste besök hos henne, ja, då hade hon gjort som en liten present av dem och knutit ett fint band runt den lilla högen och så fick jag ta med dem hem. 

Det här var ett av dem och jag tänkte .., men när tog jag den bilden ..?

Aha ...! Det var alltså när vi bilade genom Tyskland med slutmålet Nederländerna,  eller rättare sagt: när vi hade bokat hotell i Amstelveen någon mil utanför själva huvudstaden. 

Och den eländiga duschen kommer jag så väl ihåg! Vi berättade för den tämligen oengagerade personalen att det knappt var något tryck i duschen, men det genererade ingen reaktion. 

Till slut tog pv sig an eländet, skruvade isär duschmunstycket och lyckades få fart på duschstrålen. Den som har tjockt hår vet vad sånt betyder!  

Om någon funderar över mobilnumret längst ner på kortet, så går det till pv:s storebror i Småland.

Torsdagsfönstret ...

 

Det finns många katter här i världen och i Porto, där brukar annannan passera en och annan krabat som sitter bakom ett fönster och tittar ut. 

Här är en av dem! 

Ser ut som en hon-katt, tycker jag. 

Undrar vad den funderar på ...?

Tack annannan som lyfte mobilen! säger jag.

Äntligen ...!

Så är då taktegeltvätten avklarad och  s o m  pv har kämpat med detta! Först att bära ner ett tiotal tegelpannor, lägga dem i blöt i skottkärran, skrapa med stålborste och igår fick han låna Den Halvlånges högtryckstvätt - modell rejäl - för att skölja av och spola bort det lilla som ändå var kvar (det fungerade med h-tvätt enbart) och så kånka upp med två pannor i taget, klättra på taket, passa in så det inte blir snett och vint .., och så ner igen med nya pannor! 

För några veckor sedan körde han in makadam och grus med skottkärran, inalles nästan 5 ton! Jo, han ska verkligen få en tårta som belöning! 

Så här ser min vackra dahlia ut numera. Ja, i och för sig är den fortfarande vacker - på sitt sätt - men inte som den såg ut från början. 

Och min mobil som jag nyss fått ordning på, den går plötsligt inte att ladda, så i morgon blir det ett besök hos den libanesiske mobilmannen som är så vänlig. 

Annat som inte är som vanligt ..? Jo, Sigge har länge kommit upp till mitt sovrum - våldsamt jamande - vid tre, fyra om nätterna och då har jag till slut gjort honom sällskap givit upp och gjort honom sällskap ner till köket där han då fått mat.  

Men se, natten mot idag hade jag faktiskt inte minsta lust att lämna sängen. 

"Nej Sigge .., du får faktiskt ge dig, jag tänker inte ge dig mat den här tiden!" sa jag och kröp ihop under täcket. Till min oerhörda förvåning tystnade han då .., men drog som i protest klorna mot rottingfåtöljen, för att slutligen hoppa upp i fåtöljen där han kurade ihop sig på det där tjocka täcket, det som jag lagt dit och som tycks vara nästan i stil med Hästens Säng, ja, för Sigge alltså. I flera timmar sov han så gott .., ihopkurad som ett litet gråsvart nystan.

Dagens fönster ... 

... fångades i Vilnius och när bilden togs, ja, då hade vi precis hasat/bromsat oss nerför en brant slänt där marken inte var direkt gåvänlig. På bilden syns biflödet till floden Neris och vi kunde se tydliga spår av utter och jag tyckte sååå mycket om bostäderna på andra sidan vattnet! Så totalt annorlunda i jämförelse med annat vi sett i den vägen, ja, just i Vilnius. Och  t ä n k, vad häcken hitom husen betyder för det hela!

En promenadväg (påminde om Kärleksstigen hemma i Malå) längs vattnet är ju aldrig fel och där fanns en lekpark och där satt en ung mamma med sin dotter och mamman pratade nonstop i sin telefon och den lilla tösen fick roa sig bäst hon kunde. 

Den dagen - med besöket på den gamla katolska kyrkogården - blev nog den bästa av de fyra dagar vi tillbringade i Vilnius.

Dagens fönster ...

Ett fönster från Porto, tror jag och vilken fin katt som tittar ut genom fönstret. Kunde ha varit en kusin till Sigge, men den här kissen har större öron. 

Den som höll i håven var förstås annannan. Tack! säger jag.

Kväller ...

Precis som alltid vid häftiga väderomslag - vilket var vad som hände idag - däckar jag totalt, ja, blir helt utslagen! Somnar på soffan och sover så djupt, så där så jag inte ens är säkert på att jag h a r  sovit, men det har jag, enligt pv. Jaha, då förstår jag. I nästan tre timmar är jag som bortblåst och när jag vaknar och ovädret tackat för sig, då är allt som vanligt. 

Vid 19.30 tar vi bilen och kör till Ankaret och därefter till Skallkroken för ett kvällsdopp. Alla tio ställplatser är upptagna. Tre tyska, en schweizisk, en belgisk och fem svenskregistrerade husbilar på plats. Alla har utsikt över den stundande solnedgången.

Pv skippar badet, men jag simmar lite och det är arton grader i havet och helt ljuvligt. 

 

 

Kommer hem till mjukt kvällsljus. 

 

Vallmon på gång. Och den fina rosa dahlian som jag inhandlade för ett par dagar sedan och var så lycklig över ..., ja, den tyckte även herr Råbock var vacker och framför allt: god. 

Adjö med den blomman!

Har, sedan vi kom hem, tittat på ett oerhört intressant SVT-program med titeln "I arkitektens fotspår" som handlade om förvandlingen av staden Rotterdam. 

Sååå sevärt! Och tänk, vad en dansk arkitekt kan sätta avtryck! 

Här en länk till programmet.

Dagens fönster ...

Från London kommer den här vyn, fångad genom hotellfönstret av pv:s kusin Maria. (Jag tror i alla fall att det är  hotellfönstret). Härligt! Tack Maria! säger jag.

Det bästa på länge ...

Så här är det: jag har sagt det förut och säger det återigen .., jag ÄLSKAR Malmö! Alla dessa parker och grönområden och havet och Sibbarb, Limhamn och som på bilden, Toughest-tävlingar på Ribban!Och jag tycker om mixen av människor! 

Det var så här nämligen att från Sthlm hade AP helt impulsivt kommit ner och så skulle vi hjälpas åt med pojkarna, det gällde ett nattpass och dagen därpå då mor i huset skulle sova ut och far befann sig på någon slags övning norröver. När AP upptäckte att det pågick Toughest för familjer, så anmälde hon sig och Elliot och oj, så roligt detta var!  

Sååå många människor var på plats på det här enorma grönområdet och det var olika stationer med olika hinder .., det var småttingar med föräldrar eller syskon, det var mor, - eller farföräldrar som sprang med sina ätteläggar .., och det var småttingar (Elliot är ju bara 5) och det var tonåringar och det var småflickor och killar och det var mammor i klänning och sjalett runt huvudet som sprang och det var hejarop och flaggor och att vada i lera och ta sig över halmbalar och höga hinder och allt man kan tänka sig! Tur var det ju också att man får hjälpa varandra och där var två män som - lite avskilt - tog fram sin bönematta och bad och det var hela världen tillsammans, kändes det som. 

Här simmades det i lera .. och någon hade inte alls lust att ligga på mage, men fick pepp av faster AP ..,  ja, inget simmande, men ändå! 

Efter lervällingen kunde man (dom tävlande) blaska av sig det värsta i havet och så bar det av mot nya stationer och nya hinder!

Och vi hejade och det pratades med andra anhöriga som tittade på och efteråt berättade AP om främst pappor som hon tyckte tog det hela så väldigt allvarligt och pushade sina barn som gällde det livet. "Ja, men kunde dom inte bara ha haft det ROLIGT tillsammans utan en massa press ..?" menade hon.

Sonens svärföräldrar, rara Claes och Monica, hade kommit cyklande från Limhamn och Viggo ville prompt vara hos morfar ..., och Maja, som skulle sluta sju på morgonen men kom hem två timmar senare, hon hade inte många timmars sömn (max 3), men sprang till synes obehindrat med barnvagnen och jag tänkte att det finns ju faktiskt en anledning att man inte får barn i sextioårsåldern. 

Efteråt blev det kaffe och kex/chokladboll i gröngräset och Viggo upptäckte en kompis från förskolan och sprang runt-runt-runt och Elliot och AP hade fått ljusblå medaljer, men allra gladast var ändå Elliot över den tjusiga ballongen som han förärades av faster, ja, även lillebror fick en ballong.

 

Och pv agerade handräckare. Vilken totalt underbar dag det blev!

Dagens fönster ...

Ännu ett fönster från London kommer här. 

"Det här är fönster som heter duga! London Business Scholl. Jag bara gick förbi; mitt jobb har inget att göra med det här."

// Så skriver annannan, som var i London å jobbets vägnar.

Här en länk som ska locka till att studera just där. Härligt vimmel av olika nationaliteter!

Och när vi ändå är i London, kan det ju vara intressant att ta del av andra människors yrken  och vad dessa har för inkomster, skriver hon (jag, alltså) som har 13500:- netto i pension, men det rår jag ju för själv, som inte planerade bättre.