Helg ....

Jo, underbart är det att ligga på en strand i Grekland, men oj, så skönt, även med det vanliga livet i landet Halland! Kaffe, 1 kokt ägg, lite naturell yoghurt, pressad citron och en macka. Likadant varje morgon.

Kör till Ugglarp för att handla en broccoli, men får dessutom med mig två knippen vackra morötter, samt en stor salladslök. Stor och frodig. 

Därefter till Solhaga bageri och köper en födelsedagskaka, från mig till pv:s äldre bror. Han och hans fru ska få besök idag, innan återseendet-från-grundskolan tar sin början på något hotell i Ljungby. 

Googlar på B12-brist. Det var vad min äldsta syster visade sig ha, ja, när hon var så sjuk och jag tycker att hon numera låter som en helt ny människa. Brist på B12 kan tydligen ge ungefär samma symptom som vid demens, plus rejäl orkeslöshet. Det slår mig nu, att hade inte mina mostrar, min mamma och min mormor brist på B12? (Nu är dom ju inte släkt med min syster, men det slog mig ändå).

Soligt och fint ute. Blå himmel, men blåsigt. 

Det knackar på ytterdörren. Där står två män och presenterar sig som Jehovas Vittnen. För första gången i mitt sjuttioåriga liv säger jag som det är, att det är nog lönlöst .., ja, dom förslösar nog sin tid med att övertyga mig, "jaha, var jag kommer ifrån .., ja, Västerbotten, ja, jag kan ta det där lilla kortet, men jag vet inte .." och männen är vänliga och propsar inte, tackar för sig och just då kommer pv med skottkärran fylld med spillvirke. 

Pv berättar leende att där var några tjusiga unga Jehovas-damer också, men dessa knackade på hos grannen. 

"Det var nästan så man kunde ha tänkt sig att ansluta sig ..." säger han lite plirigt leende, ungefär som min pappa Ivar , då när SVT på 70-talet visade "Hela kyrkan sjunger" från Umeå. Jag minns hur han blev så förundrad över att kvinnorna i kören var så vackra och inte hade dom håret i knut heller (det hade aldrig mamma, så pingstvän hon var), ja, han hade nog samma känsla som pv.

Så här kunde det låta. "En klämmig låt", skulle pappa ha sagt. 

Dagens fönster ...

... fångades i somras av madamen från Karlstad, hon som fått en ny knäled och - hopefully - en ny tillvaro utan en massa smärta! 

Ja, Turtlan, förstås. 

Jag minns att hon skrev att hon önskat att fikat hade serverats utomhus; det var tydligen varmt där inne!

Tack för bilden, som KANSKE blev en repris, men det gör inget i så fall.

Snart helg ...

Fredagkväll. 

Ösregn hela dagen och blåst. Tack och lov för grön regnkappa, modell uråldrig. 

Ingen båtupptagning, den flyttades till nästkommande fredag. 

Frånsett en sväng till Biltema (pv hjälpte friherrinnan med nytt batteri till hennes Volvo) har inte särskilt mycket blivit gjort. 

Fortsätter läsandet av Ulf Lundells "Vardagar 3". Återstår 200 sidor, sen får jag väl ställa mig i kö för nr 4. Kommer jag någonsin att komma ikapp? 

Mellan varven tycker jag att han är en lysande skribent, hans konst däremot väcker inga känslor hos mig, men det behövs heller inte - han tycks sälja hur mycket som helst -. 

Och i morgon kör pv till Ljugby för återseende-träff med sin gamla högstadieklass. Hem igen på kvällen. Själv har jag laddat upp med thai-mat och måhända ska jag koka en Nikkaloukta-soppa, men med ytterst lite köttfärs i. 

På familjechatten meddelades i morse: "Trött sjukling med höstblåsor och lite feber. En pigg och glad Elliot som är exalterad över en ny tand. Pissväder ute."

Och från Malå kom idag den här bilden.

Torsdagsfönstret ... 

... fångades idag hos Strandhälsan i Falkenberg. Pv satt länge på den där kudd-bollen och vittnade om hur skönt det var. 

Han tror sig ha besvär av ischias och får bulla upp med tröja eller filt under höger del av rumpan, ja, när han kör bil längre sträckor, eller sitter länge på en stol. 

Måhända hade en dylik boll fyllt någon funktion för honom ?

Själv fick jag träffa den vänliga Majlinda med bruna ögon och lockigt hår. Kom till Sverige som 6-åring på 90-talet och visade sig vara vänligheten personifierad.

Pv har röjt ...

För evigheter sedan, vilket i det här fallet kanske är sex, sju år sedan .., kunde man välja bland sina instagrambilder och låta göra tunna fotoböcker av dem. 

Jag slog till och beställde tre exemplar, alla med olika bilder.

För någon timme sedan började pv städa i alla facken på vårt soffbord i vardagsrummet och där låg mina böcker och jag satt en stund och bläddrade i dem och looog och kände igen mig själv och hur jag tänkte. 

Här är bild nr 1. På fönsterbrädan i tvättstugan låg länge en liten tändsticksask (pv vägrar gaständare) och till slut tänkte jag slänga den, men drog ut den lilla lådan och där låg - till min förvåning - små tomatfrön! Så likt pv!

På en annan sida: Mamma Ann-Gerds allra första brev till Anders. Fläckigt och eländigt, men ändå. Det brevet har Anders ramat in. Och mamma skriver hur glad hon blev över hans tre namn, Per Ivar Anders. Per - det hette hennes morfar och farfar, den ene var folkskolläare, den andra klockare - Ivar var ju sonens morfar och Anders min farfar.

Bilden (det lilla som syns av den) till höger, togs i Bornholm och visar ett fönster. 

Harry .., älskade, fina, goa Harry finns förstås också med. Tittar på bilden och kommer så väl ihåg hur det kändes att klia honom bakom öronen och på den där lite vågiga pälsen ovanför halsbandet. 

Ännu någon som blev så älskad, nämligen pv:s morbror Gösta Pehrson. Alltid med hängslen. När det var dags för begravning, då önskade jag att alla inbjudna män hade kommit med hängslen till sina byxor - vilken hyllning det hade blivit - men så blev det inte. 

Påskbilder. Och jag ångrar att vi målade fönsterbrädorna vita. Det var så mjukt och fint med träet. Och vårsolsljus över äggen. 

Fick ett så fint brev, där kuvertet var så vackert, så vackert, men jag blir inte klok på vem som var avsändare? Mari i Falköping ...? Eva i Tyresö ...? Ett hemgjort kuvert. Helt underbart!

Ja, men tack till mig själv som lät spara bilderna, vilka nu gör mig så glad.

Torsdag i september ...

Vaknar vid 6-tiden och ligger under täcket och lyssnar till eländesnyheter i en timmes tid. 

Stiger upp. Fönstret på vid gavel .., böjer mig fram för att - förhoppningsvis någon enda gång få se en älg eller ett rådjur uppe i grannens slänt - och idag skedde miraklet: där står verkligen ett rådjur! En get. Såååå vacker!

I säkert fem minuters tid står hon där - blick stilla - och håller koll på den där underliga figuren i fönstret, hon som är jag .., och efter ett tag småpratar jag lite med henne .., önskar henne en god morgon och en fin dag. 

Detta gjorde min dag, eller i alla fall min morgon!

Inget arbete för pv idag. 

Jag upptäcker att jag har fått tid för att kolla ögonen, ombokar, då pv samma dag och tid ska på vårdcentralen i Getinge. Får tid redan idag! I Falkenberg. 

Eva från Tyresö ringer. Var morgon pratas vi vid. Inga långa samtal, men det känns tryggt och bra. 

Hon berättar att hon känt sig ovanligt pigg .., har förberett en falukorvsgryta i ugnen och att hon och maken ska ut och promenera på förmiddagen, mest troligt på någon kyrkogård. 

Allra mest tycker hon om att besöka Skogskyrkogården som är så vacker.

(Här finns en 39 minuter lång film - men man kan ju hoppa fram lite - om just Skogskyrkogården.)

Och tänk, igårkväll frågade jag pv om han kände sig manad att titta på den isländska filmen, den jag tyckte så mycket om och såg i förrgår.

Han lät inte så värst hågad och till en början satt han och vred och vände sig i fåtöljen (jag tänkte att den här filmen är för långsam för honom .., för annorlunda .., ingen action), men döm om min förvåning när han efteråt gav den 3:a-plus i betyg. Själv ger jag den en 4:a. 

Det lär ska regna i nästan ett helt dygn, men ännu är det uppehåll. Bäst att ta med regnkappan, utifall att .., när vi om en timme åker till Falkenberg.

 Hörvärt ....

Lyssnar till P1 och en intervju med Håkan Juholt, den förre-förre-förre partiledaren för socialdemokraterna, om nu någon drabbats av minnesförlust och inte kommer ihåg denne smålänning. 

Hu, så hemskt han behandlades av många partivänner! 

Programmet tar upp detta med bitterhet, eller rättare sagt, att inte fastna i bitterhet.

Natten mot idag, när det blåste, åskade och regnade, lyssnade jag till Europapodden. Nu handlade det om Northwolt och vad problemen där betyder för EU och den hårda konkurrensen från bland annat Kina. 

Ny programledare för E-podden är Parisa Höglund och hon sköter det med den äran. 

Därefter tog jag mig an USA-podden, men den somnade jag ifrån. Vaknade av plinget från blixtvarnaren på mobilen .., två nedslag rappoterades längs grusvägen mot grisstallet en bit härifrån. Det är som om åskknallarna har förändrats, tycker jag. I natt lät det mera som "smatterband" - smällarna jag minns från 60-talet -. 

Och så här såg det ut nere på den nästan helt översvämmade stranden nu på morgonen. Vilket liv! Vilket flaxande i vinden! Stor glädje när jag upptäckte några sädesärlor, men kom då ihåg att vi ofta såg dem en bit in i oktober, då, när jag ännu arbetade på Ankaret. Ärlorna spatserade då omkring på lastbryggan i jakt på brödsmulor och annat som hamnat på betonggolvet. Minns glädjen av att se dem.

Tänk, jag har emellanåt en olustig känsla av att det här är (kan vara) min sista sommar. Min sista höst. 

Så har jag aldrig tidigare känt.

(Lite senare: bäst att förklara så ingen tror att jag är suicidal, nej, inte alls. Kanske beror känslan på detta att pv:s bröder under det här året drabbats av dels hjärtinfarkt, dels en stroke och att pv själv har ovanligt högt blodtryck - han har fått tid för undersökning - .., , ja, att man verkligen får en påminnelse om att livet inte är oändligt, vilket jag ändå aldrig har inbillat mig. Och den känslan jag beskrev här ovanför, kan man ju alltid ha, men särskilt när man blir äldre. Covid med sjukhusinläggning, hjärtgrejset .., jo, det är som små "hintar". Allt kan minsann hända.)

 "Nej, jag fixar min egen ....!"

Tanken var att i år skulle jag ansluta mig till Halmstad Filmstudio och varje måndag köra in till stan, hoppas på en ledig stol på balkongen och där njuta av annorlunda filmer, tillsammans med andra i min ålder och uppåt. 

Innan jag tog beslutet, jämförde jag filmerna hos Filmstudion med Triarts utbud och fann att nästan alla filmerna även fanns hos de senare och då blev valet enkelt för mig. Jag tänkte att jag gör en egen liten filmstudio med mig själv som medlem. Fyrtionio kronor kostar det att hyra en film, är man medlem som jag själv nu är (betingar ett pris av samma summa per månad) får jag en film gratis per månad och betalar som medlem endast 39:-/film. 

Igårkväll gick jag alltså på bio hos mig själv. Pv hade åkt till stan för körövning inför kommande konserter, fyra stycken tror jag, innan jul. 

Valet blev isländska filmen "Sommarljus och sen kommer natten" i regi av  Elfar Adalsteins, baserat på en roman av Jòn Kalman Stefánsonsson. Så här skrev Sv.D om filmen: 

”Sommarljus” är på samma gång lätt komedi och drama med allvarlig underton. Här finns chefen för syfabriken som en natt drömmer på latin, vilket får hans kunskapstörst att skjuta i höjden, och även viljan att sprida den. Två korpulenta personer i medelåldern omfamnar varandra i en mustig otrohetsaffär på åkrarna. Änkemannen polisen oroar sig för sin ensamma tonåring, han som mest gillar att pyssla och hänga i bergen. En kvinna drömmer om att öppna restaurang med kontinentalt stuk – men går det att få till en sådan satsning?"

Tyckte jag om den? Ja!! Verkligen! Jag har - tack vare Halmstad Filmstudio - sett ett antal isländska filmer och fascineras över att ett så litet land som Island kan producera så intressanta filmer. Och ja, jag vet att film är bäst på bio, men inte alltid. 

(Bilden är från nätet och jag hittar inte vem som är fotograf.)

Dagens fönster ...

Ännu en bild från resan till London, tillsammans med Emma, då 15 år. Året måste ha varit 2012.

Mötet ....

På väg från bilen och in i affären, upptäcker jag en kvinna som redan har handlat och nu är på väg att koppla loss sin lilla hund, den som suttit och väntat så troget där utanför.

"Ja, nu kommer matte ...", säger hon och klappar hunden på huvudet. 

Jag står kvar och känner hur gråten vill komma .., minns alla gånger man kände den där glädjen - när Harry stod utanför lagerdörren på affären och väntade så glatt - eller när jag kom hem efter kvällspassen och han låg på mattan i hallen och väntade. 

"Å, lyckliga du som har hund! säger jag och så är allt igång. 

Det blir ett så bra möte. Kvinnan, som är lång och har lite lockigt och uppsatt hår, har mörkbruna ögon och solbränd hy. 

Nej, kanske inte just solbränd? Jag frågar om hon har franskt eller italienskt påbrå? Nej, inte vad hon vet, svarar hon leende. Egentligen är hon från Småland. 

Och hon berättar vad hunden har betytt för henne. Det har varit så mycket ett tag .., skilsmässa, cancer och nu bor hon i Haverdal och känner sig så befriad och lycklig och barnen bor på olika håll i landet  och tänk, vad en liten hund då kan betyda! 

Kanske stod vi där i tio minuter? Kanske inte ens det?

På väg hem (det duggregnar lite och jag ser en ung flicka cykla hemåt på cykelbanan .,. måhända är skoldagen tillända ..?) tänker jag på kvinnan och hennes lilla hund och jag tänker på vad några minuters småprat - eller samtal - kan betyda. Hur glad man kan bli. Hur inutivarm.

Flyttdags ...

Älskar Åke Ekdahls fågelberättande i DN. 

Och s o m   jag saknar allt fågelkvitter! Det händer någon enstaka gång att jag numera hör gransångaren, men det är ack, så sällsynt. Kråkor, skator, kajor, javisst .., men det är ju inte samma sak som att lyssna till herr Koltrasts flöjtande. 

Ännu ser jag någon enstaka vippande sädesärla på stranden i Skallkroken, men hur länge till? Tack alla små (och större) fåglar för all den glädje ni skänkt oss under vår och sommar!

När det inte blir som det var tänkt ...

Det var ungefär som vid guldrushen i Alaska .., allt skulle bli så bra - politiker i Skellefteå och kanske i hela övre Norrland var lyriska, Northwolt var räddningen! Jag undrar hur det känns just nu? Alla förhoppningar .., alla bostäder som skulle byggas, all planering inför den så ljusnande framtiden? 

Goda vännen Agnetha i Skellefteå vittnade om byggrush och bostäder såldes till långt högre priser än vanligt. Själv - då nybliven änka - hann hon knappt annonsera ut sitt boende, innan villan var såld.

Allt det tänker jag på när nyheterna, nästan dag för dag, berättar om alla problem för Northwolt och deras VD tycks nästan gråtfärdig när han intervjuas av SVT.  Och tänk, så mycket oro för alla anställda!

Det var måhända helt enkelt för bra för att vara sant ...?

Dagens fönster ...

... fångades i september 2014 och den som höll i håven var AP.

Kanske den allra sista ...?

"Jaha du .., det här kan vara den allra sista fina dagen av sensommaren ...,", säger pv som håller koll på SMHI och deras prognoser. 

Mulet, regn och kraftigt regn är vad som väntar oss. Lägg därtill friska vindar. 

Då tar vi med oss badkläder och handdukar och kör till Skallkroken, mest för att ta tillvara på det som bjuds. Sol och arton grader varmt. Vattnet är kristallklart. 

Jag simmar ut till den stora stenen där tre skarvar sitter och tar igen sig; det är svalt i havet och blir kyligt om fötterna. Ser sju kor vandra omkring på stranden .., och några av husbilarna har tackat för sig. Tre trutar skriker oavbrutet. 

Solen mot ansiktet på tillbakavägen. Ser inte en enda brännmanet och ingen annan manet för den delen.

Pv står på piren och pratar med båtgrannen.

Sist av allt till affären 

Vid brödet står en stapel med JULMUST och Mange säger att nu har lussekatterna kommit och finns i stora brödfrysen .., bara väntar på sin tur. "Nej!!" vill jag säga och säger det. 

Mange bara ler. Ja, jag vet .., det är endast tretton veckor och några futtiga dagar kvar till julafton, men jag vill ändå inte se julmust i affären i slutet av september. Nå, det är jag det. Andra blir kanske glada. Minns att bland annat Gunnar i Vaplan älskade när julmusten dök upp. Så kan det vara.

Så var det då dags ....

Måndagmorgon. 

Pv är för trött för att göra mig sällskap till hamnen, i akt och mening att se hummerfiskarna ge sig av med sina båtar. 

Klockan är lite över halv sju när jag kommer fram och då råder febril verksamhet bland männen i hamnen, men i de tio husbilarna är det fortfarande mörkt och tyst. Fyra tyska, en från Schweiz och övriga svenskregistrerade. 

Det är +14 ute och blåser bara lite lagom. 

Och i båtar sitter eller står män (såg jag någon kvinna .., ja, kanske en!) och gör sig redo att ge sig av. 

Fiskmåsar gastar och skriker, måhända förvånade över vad som pågår i hamnen .., och på bilden flyger två skarvar iväg.

Baddräkten har jag lämnat hemma, då jag har svårt att se om där är några brännmaneter i vattnet. 

Och några vinkar glatt och jag blir så glad! Så där håller det på .., båt efter båt, större och mindre, tuffar iväg ut ur hamnen. Om det blir alltför blåsigt, pratas det om att vittja eller rent av ta hem tinorna redan i morgonkväll, då det resten av veckan mest väntas oväder. 

Det blir som en liten motorväg av båtar. Och så många förhoppningar som nog finns hos männen. Vem ska ha hittat bästa fångsplatsen ...?

Undrar just hur långt ut till havs fiskarna går?  

Bestämmer mig för att åka hemåt. Upptäcker ännu en tuva med blommande harklöver och så det där kungsljuset uppe på piren. 

I Särdal har korna, vilka låg i grupp och gonade sig när jag åkte förbi en timme tidigare - vaknat - och samma sak med fåren i Särdal. 

Lite längre fram upptäcker jag en mindre skock med till synes nyklippta får, alla är på benen och äter frukost.

Vid busshållsplatsen i Steninge står några barn och väntar på skolskjutsen .., och jag ser en mamma med barnvagn gå med raska steg - kanske på väg till förskolan -?

Och så förstås de som är ute och rastar sina hundar .., och två cyklister ser jag, måhända på väg till sina arbeten.

Tänker för tusende gången på hur lyckligt lottad man själv är, som pensionär. Detta att själv få styra sin dag.

Kommer hem .., fixar frukost .., pv ansluter, men tycks ännu trött. Han hade, precis som jag själv, vaknat vid 5-tiden och lyssnat till Vetenskapsradion som idag handlade om varför fel bakterier får underlivet att dofta/lukta fisk. 

På programmet idag .., ett besök på biblioteket i Harplinge, bilen ska dammsugas och ett lass ved ska hämtas hem från bygget en bit härifrån. Själv hoppas jag att semesterbilderna kommer med posten. RX-lim ska inhandlas och ett album med vita ark/blad.

Ungefär så.

Dagens fönster ...

I september 2012 reste jag tillsammans med Emma, då 15 år, till London. I ett par dagars tid var vi där och vi gick på en liten trång teater och såg musikalen Billy Elliot och vi såg en annan föreställning där de medverkande skapade musik enbart med hjälp av sopkvastar och annat - den hette Stomp -.

Och så åkte vi buss lite hit och dit. Så här berättade jag då, på bloggen: 

"Det borde förstås vimla av fönster i London, tycker man.
Jo, det gör det också, men där finns förstås också den där vita gardinen och till sist ser alla fönster likadana ut och man tänker att bakom den vita finns säkerligen något färgglatt eller något tyngre i gardinväg som stänger ute ljud och kyla, men likväl så struntar man till slut i att ta fram den "vanliga" fönsterhåven.

I bussarna finns inga gardiner.
Där finns människor på väg Till eller Från.

Man sitter där bakom dem och undrar över deras liv och vardag och innan man stiger av, har man tagit en bild av ett fönster och där skymtar ett gjutjärnsstaket och träden i Kensington Garden.

Det är väl ungefär det hela."

Malå nu på morgonen .... 

Maria tog bilden när hon var ute och rastade hundarna.

Full fart ....

Att masta av tre segelbåtar är väl gjort i ett huj, kanske man tänker. Det är det inte!

En ska hålla i masten, någon annan koppla loss den från diverse stag/vant - åtta totalt - och någon annan (eller flera, vi hjälptes åt) skulle veva upp masten (sedan ner igen) och så ska den på plats på båtkärran där den får vila, allt medan allt som ska tas bort plockas bort och sist av allt ska masten - som är supertung - kånkas iväg till mastskjulet, eller till gräsmattan bakom klubblokalen, för att göras klar för mastskjulet. 

Jag kan säga att jag hade så ont i höften innan det hela var klart.

Här står pv och håller i masten på Björn och Kerstins båt. 

Grann och solbränd!

Så där ja, nu är den loss och ska vinklas så den kan läggas på båtkärran. 

Och vindmätaren och vindexen (den som visar vindriktningen) plockas bort. 

"Försiktigt! Den är dyr, enbart vindmätaren kostar tolv tusen och hela alltet sexton tusen!" hojtade Lennart, vars mast var nummer 2 i turordning att tas loss.

Björn i röd jacka, är en av de ansvariga för båtiläggning och upptagning. Så LUGN. Perfekt för den uppgiften. 

Alla tre båtägarna hjälps åt och idag även en man från Haninge som har båten i Skallkroken, ja, t.om hans fru (som för övrigt berättade att hon blivit 9 cm kortare inom loppet av tio år), hjälpte till. 

Hon var född 1947 och hade arbetat med handläggare för bland annat  handikappillstånd i Sthlm. 

Jag frågade hur hon hade trivts med sitt arbete?

"Jo, bra, om nu inte bara alla politiker lade lagt sig i så mycket ...!" sa hon som var tacksam att hon nu var pensionär sedan många år tillbaka.

Björns fru eller sambo heter Kerstin och jag fylldes på något vis av sån ömhet när jag såg hennes hästsvans och hur fin hon var!

Hon hjälpte också till, ja, det var det där vevandet som krävde avlösning och vi var flera som tog vid. 

Björn och Kerstin har en helvit spets som heter Max. Max är tolv år har nyligen opererats i baken eller om det var i magen. 

I vanliga fall är han en sprallig liten krabat, men nu låg han mest stilla och skällde bara någon enstaka gång. 

Vi tänkte på Harry. 

Eftersom det i morgonbitti klockan sju är lovligt att åka ut med hummertinorna (sex tinor per person), så var det en väldig aktivitet i hamnen, just för att förbereda inför detta äventyr. Många hade köpt nya tinor och det är väl som med svampställen .., ingen vill säga var tinorna läggs ut .., men alla hoppas på god fångst. 

När avmastandet var avklarat bjöd Kerstin på medhavt fika. 

Det var hembakade tekakkor, kokta ägg, Svennes kaviar, smör som hon blandat med lite olivolja och hackad gräslök (så gott!), samt ost, gurka och groddar i mängder. 

Kaffe eller te för den som så önskade. 

Så omtänksamt!

Sist av allt "kläddes masterna av" från alla stag och masterna kånkades in i mastskjulet. 

Just det, ja. 

Det var den 28:e juli (på Bettankax födelsedag) som vi lämnade Höganäs och hamnade i rejäl blåst kanske en halvtimme innan vi nådde Skallkroken. 

Det var ju en himla tur att Sjöräddningen med sina hjältar befann sig i hamnen, men det visste vi inte då och inte behövde vi deras hjälp heller. 

Mer från hamnen. Smällglim i slänten och något som ser ut som små blåklockor. Underbart. Det är ändå i slutet av september!

Och smällglim fanns i mängder i vår slänt hemma i Malå .., kanske var det därför som jag blev så glad vid åsynen av dessa små skönheter.

Nu är vi hemkomna och fick överraskande besök av Sonja och hennes dotter Maria och fikabröd från Hemköp hade dom också med sig. 

Det blev någon timmes - minst - surr ute på altanen och Sonja var kortsnaggad och ännu tunnare än tidigare! Nittionett år. Minnet sviktar lite, men det fungerar ändå bra. 

Så har den här dagen varit. 

Dagens fönster ...

... fångades av mig själv i Helsingör, på Själland. 

Huruvida toaletten var välstädad eller skräpig, ja, det förtäljer inte historien.

Ikväll har pv .... 

... bokat tågbiljetter från Falkenberg till Göteborg, från Göteborg till Stockholm, från Stockholm till Umeå, samt buss från Umeå till Skellefteå (inalles ungefär nitton timmar totalt) och där väntar - hopefully - hämtning med bil av äldsta dottern fvb till Malå. Under sex dagar ska pv åka skidor i elljusspåret hemma, har han tänkt sig. Boendet blir på Hotell Maria på Ringvägen.

Det finns andra (betydligt mer tidsbesparande) alternativ, till exempel flyg till Arvidsjaur eller Skellefteå, via Stockholm, för den som så önskar.

Pv har schangdobelt bjudit mig att följa med. Friherrinnan har lovat att sköta om Sigge, om hon håller sig på benen och är frisk och kry, vill säga. 

Övernattning på hotell i Stockholm på tillbakavägen. Då hoppas vi kunna gå ut och äta gott tillsammans med dotter, svärson och barnbarn!

Knappt tio veckor kvar.

Helsingör några timmar och lite till ...

Är det någonting som fascinerat mig, när det gäller besök i Danmark, så är det hur fint blomsterhandlare exponerar sina varor! 

Det var inget undantag i Helsingör.

(Överresan tog 20 minuter och billigt var det också. Svindyrt däremot parkeringen på Clarion Hotell i Helsingborg.)

Ljuvliga höstfärger, eller "Bloggblad-färger", tänkte jag osökt på. 

Men hu, så dyrt allt blir för oss fattigare svenskar. 

På överresan berättade pv om hur hans föräldrar tämligen ofta besökte Helsingör och köpte smör, socker och öl förstås, då, när det begav sig. Det var väl på 60-talet. 

Nu är det precis tvärtom, om än inte smör och socker kanske är det som lockar.

Den här butiken kunde - i alla fall utseendemässigt - lika gärna ha befunnit sig i Grekland. 

Inne hos charkuteristen såg det ut så här. 

Gourmet-kotelet betingar ett pris av ungefär 61 svenska kronor stycket.

Och vi mötte Ophelia med sina klarblå ögon och med små rosor i håret. 

Hon stod på torget i Helsingör. 

Överallt vid olika caféer satt människor (mest pratglada skåningar, tyckte jag att det hördes som ...). 

Och den vackra gula kulören på många av husen, tycker jag är så vacker. 

Vi hade räknat med ett fyratimmars besök på andra sidan sundet, men jag blev så oerhört darrig .., fick ont i höfterna och svårt att gå på all kullersten, ja, det var ingen höjdare. 

Klippa sig kunde man göra, om man kände för det. Det gjorde vi inte. 

Däremot föll jag pladask för en liten magnetskylt som jag nog tänker kan bli en fin present till någon i familjen. 

Tog båten tillbaka tidigare än beräknat, hämtade ut bilen från p-garaget och hittade billigare p-plats, nära Gröningen i Helsingborg. i akt och mening att ta ett dopp. 

Det gjorde jag också. Inte minns jag att där fanns ett sånt här brett trädäck här tidigare, men minnet kanske sviktar ..? Här låg i alla fall mängder med människor (de flesta tillhörde nog pensionärshagen)  och jag tog ett dopp i Öresund - i det som jag minns som ett grönskimrande hav - men inte var särskilt skimrande och i alla fall inte i turkosgrönt.  

Nåja, ljuvligt skönt ändå. Som ett andligt reningsbad. Fyra personer var vi i vattnet, varav en var en kvinnlig dykare.

En lite annorlunda hemresa blev det hur som helst. Kom hem och möttes av en stooor råbock som stod vid vårt äppelträd och förmodligen hade kalasat på några röda Ingrid-Marie-äpplen (bocken fick dock brått iväg uppför slänten!) och närmare uppfarten stod Sigge och välkomnade oss med ett jamande. 

Nu vanlig lördag. Pv på styrelsemöte (Vägföreningen) och jag ska ta mig an växthuset. 

Ajöken, sa fröken.