Pling i inkorgen ...!

Från mitt kusinbarn Lotha kommer ikväll två bilder susande genom rymden.

Det är min mamma som figurerar på båda bilderna.

Och Lotha skriver: "Din mamma är anledningen till att jag har valt att bli sjuksköterska, visst har jag sagt det?"


Som lillflicka älskade jag när mamma tog på sig sjuksköterskeuniformen .., å, jag minns hur hon stod i köket och strök förklädet och stärkte lilla hättan och på byrån i sängkammaren brukade broschet ligga och vila sig.

"Tystnad! Tagning!"

Vid inspelningen av det förra inlägget, blev jag tillsagd av en vänlig man i svarta kläder att inte filma.

Ja, det var nog inte så bra det.

Det tror jag nog att man får .., om inspelningen sker på offentlig plats.

Nåja.

Jag stoppade herr Canon i anoraksfickan och gick hem till mig.


Minst fyra gånger tas scenen om.
Nu är det närbildernas tur.
Och bättre och bättre blir det, det ser t.om. kassörskan Nilsson.
Skådespelaren heter "Pontus" och är ung och vacker.
(Jag tror att han egentligen heter Sverrir Gudnason).

En halvtimme senare upptäcker jag att det ska bli nya tagningar, nu utanför mitt fönster!

Och då åker herr Canon upp igen.

På min gata i stan ...

... pågår filminspelning.

Det skjuts skott och samma scen som varar i bara några sekunder, tas om gång på gång.

Och den manlige huvudrollsinnehavaren, (står i bildens mitt, ungefär vid klockan 13 .., och röker en cigarett ..) självaste kommisarien, han pysslas om som vore han ett spädbarn.


"Här ., ta på dig en jacka nu ., såååja ..", säger vänlig dam i filmteamet.

Det är annat än att vara kassörska på Ica det.

Hos tandläkerskan ..

Vi är många som sitter i Folktandvårdens väntrum och frånsett en platt tv som hänger på väggen och visar små snuttprogram, vilka bland annat handlar om impotens (inte en enda av de manliga patienterna tittar upp ...) eller brottaren Martin Liedbergs tarmbesvär, så är där alldeles tyst.

Jag bläddrar i lokaltidningen.
(När det vankas rotfyllning kan man, lätt som en plätt, komma på sig själv med att läsa tidningen upp-och-ned .., det är aningen svårt med koncentrationen ..).

Mitt emot sitter en ung man och läser Kalle Anka.

På pricken tio blir jag uppropad och får lägga mig i tandläkarstolen och så blir det bedövning och skydd över munnen och sist av allt: hullingförsedda nålar som sticks rakt ner i rotkanalens innersta-innersta och det är väl ungefär då som man vickar lite extra på tårna.

En timme tar proceduren.

Efteråt är jag illröd om kinderna och håret rufsigt.

Nytt besök nästa fredag .., då stundar återigen hullingbesök i rotkanalen.

Ja, ja ..., det gäller att fylla sin vardag med glädjeämnen.

En slags lycka ..

Det är när man, för ett kort, svindlande ögonblick, tror att man har glömt att betala en faktura på 630 kr till Folktandvården.., och så drar man ett djupt andetag och kollar på internetbanken och .., upptäcker att jodå, den var visst betald!

Det är glädje det.

Upphittat ...

De två översta lapparna är egentligen en enda.
Fram, - och baksida, bara.


"Det är nog till ett barn i familjen .., du ser ., det står mellis ..?" säger arbetskamraten när jag visar henne lappen.


Och så får man ju inte glömma den "rökade korven".

Lediga-dags-fönstret ..

.... fanns någonstans längs vägen mellan landet Halland och södra Lappland.

Från radion ...

Rissla som vilar middag.

... hörs Karlavagnen-prat .., det handlar om var man känner sig hemma.

Och jag ligger under täcket .., fönstret är öppet .., och jag funderar på detta med hemkänsla.

Från sekund ett kände jag mig hemma i Ystad.

Jag tycker att skåningar är varma och rara människor.

Men ..,. när vi i somras hade kört bil från landet Halland, via Västmanland, Jämtland och hem till Västerbotten och när vi parkerade bilen utanför min mammas föräldrahem i Dikanäs .., då kändes det som om jag hade kommit hem.


Eller mötet med min moster och mina kusiner.
Så mycket värme.

På riktigt .., kommit hem.

Och när jag låg i sängen i det som en gång varit mormors rum .., och när vi på morgonen åt frukost vid köksbordet tillsammans med morbror Olaf och hans Gunhild .., och med stövaren Rissla som kom och viftade på svansen så glatt..., då kände jag mig också hemma.

Liksom själsligt jordad.

På vår köksvägg i Malå hängde en liten trätavla som min mamma hade köpt under en resa till New York.

På tavlan stod texten "Home is where the heart is".

Det är väl så det är förstås.

Kväll på Regementsgatan ...

Och tänk .., i morgon är det onsdag.

Ledig dag.

Vilken lycka!

(Om ni klickar på bilden, så blir den lite finare.)

Skottlossning på min gata i stan ..

Jovisst!

I trapphuset femtio meter bort.

Kanske var det rentav ett mord?

Det är kommisarie Wallander som är i farten, förstås.

Ännu mera insikter ...

I tolv års tid har kvinnan vikit sig för mannens vilja.

Till exempel har det alltid varit han som har bestämt vilken tv-kanal som det ska tittas på .., ja, han har haft total makt över fjärrkontrollen .., berättar hon.

Men nu, nu har kvinnan tackat för sig och inom några veckor bor hon och barnen i en egen lägenhet.

Hon står intill mig och ler så varmt.

"Jodu Bettan .., nu ska du veta .., att nu ska jag minsann titta på vartenda skräpprogram som jag bara har hört talas om .., allt som dom andra har pratat om vid fikabordet .., nu blir fjärrkontrollen min och nu gör jag som vill ...", säger hon med glitterögon.

Om ett år fyller hon femtio.

Love, literature and gardening sa...

Så är det säkert. När min mycket dominante far gick bort för två år sen så tog det bara några dagar innan min mor bad mig säga upp Skånska Dagbladet och byta till Trelleborgs Allehanda.

Det är helt galet som det kan bli om man inte ser upp med männen i sitt liv.

Må din väninna njuta av alla skräp-program nu!

Tisdagsfönstret ...

Det är sommar.

Pågatåget närmar sig Ystad.

Ännu en insikt ...


Njaaaa.

Jag tror att jag ångrar mig.

Angående inlägget här under, alltså.

Det finns det som är mer våldsamt än rotfyllning.

Ni som är lite känsliga av er, strunta i att klicka på länken.

(Intresserade av trolleri kan scrolla fram till 1.04 på den övre länken... och så finns den här länken också.)

Värre än total knäplastik ...


På onsdag har jag ledig dag.

Då stundar rotfyllning.

Ja, men det blir ju helt underbart.

Hallå - hallå!

Kefalonia 2008.
Två veckor tillsammans. En elvaåring och hennes mormor som är jag.
Vi har kört moppe till staden Sami och Emma smakar av mina musslor.
"Det är ju jättegott, mormor!" utbrister hon häpet.

Vid åttatiden blir det telefonsurr med Emma.

Jag får veta att hon sitter i sitt rum på ovanvåningen och gör just ingenting, det är ju höstlov.

Emma frågar om den stundande operationen och jag frågar henne hur dagen har varit .., och om hon är morgon, - eller kvällspigg, ja, lite sånt.

"Vad har du på dig ..?" frågar jag.

"Gissa!" svarar hon.

"Hmmm .. , jag tror att du har grå mjukisbyxor och en vit ..nej, en svart t-shirt", säger jag.

"Jaaa, helt rätt! Och hur har jag håret .., utsläppt eller uppsatt ..?" fortsätter hon.

Jag frågar om hon ligger eller sitter?

Hon halvligger i sin säng.

"Jaha, då har du haft uppsatt, men när du lade dig, då tog du ut snodden och nu är det löst ...", säger jag.

Då gapskrattar Emma och säger att det var helt rätt!

Fem minuters småprat och jag tänker att jag älskar den tösen så oändligt mycket.

Sen ringer jag till min moster.

I hela mitt liv har jag tyckt så bra om mammas syskon .., moster Margit som var så speciell .., och moster Gunvor med alla blommorna och det var får och killingar och smålamm och tavlor som hon hade målat eller satt samman av tovad ull .., och morbror Olaf .., han som tog över föräldrahemmet .., så snäll och rar och skrattig .., och så moster Lisbet.

Moster Lisbet är den som jag har haft allra mest kontakt med.

Hon bor i Vilhelmina och är så genomsnäll och rar.

En bra stund pratar vi om allt och inget .., så där om ett föredrag som hon har varit på .., om hur det står till med morbror Olaf och hans cancer ., och om vintern som är på väg.

Inga märkvärdigheter.

När vi ska till att sluta säger jag: "Moster Lisbet, du vet väl om att I love You!"

Som vanligt har jag svårt att säga dom där orden "Jag älskar dig!", men det är vad jag egentligen vill.

"Ja, du Elisabet, I love You and You love me ...!", säger hon då.

Moster Lisbet sitter i köket i Vilhelmina och jag i min lilla lägenhet i Ystad .., tänk .., ändå hör jag leendet genom luren.

Vad som behövs ...

Bild: Hasse från Ö-vik, numera västerbottning.

Tidigt varje morgon i affären sitter jag i ett litet rum och pysslar med mitt, medan alla de övriga styr stegen mot fruktdisken, mejerikylen, grillen eller vad det nu är.

Jag hör arbetskamraterna komma och gå .., hör deras småprat ute på lagret.

Och det är då .., just då, som man blir så glad när någon ( i det här fallet cowboy-maria, hon som är så underbart lugn ..) knackar på dörren ..., tittar in lite hastigt och säger ..."godmorgon Bettan!"

Inget mera.

Ett varmt leende.

En liten hälsning bara.

Och hjärtat blir varmt.

Flera fönster från Jämtland ...

"Hej!

Skickar en bild på samma byggnad som den Gunnar i Vaplan skickade.

Denna i dagsljus och med teatern i nedre botten med.

Hoppas du har det bra i höstmörkret.

Kram!

Eva."

Måndagsfönstret ...

... finns i Hässleholm.

Just det.

Flera söndagsfönster ...

"En sån här kväll när det regnat och blåst ute mest hela dagen så är det härligt titta på några bilder från i somras.

De både värmer och ger minnen!

Skickar över två fönsterbilder till Dig från en varm sommardag i Järvsö och från ett fint besök på en gammal Hälsingegård.



Hoppas sommarvärmen på bilden känns hos Dig söderöver :-))

Turtlan."

En massa kvällsfönster ...

"Hej Elisabet, jag tänkte på dig i kväll när jag gick över torget :-)

Fönster i Östersund!

Om dagarna kan man se hur idogt dom arbetar som myror i en liten stack.

"Glaskuben" = där ett försäkringsbolag har sin verksamhet.

/gunnar i vaplan/"