Och så, mitt i alltihopa ...

.. medan man röjer i skåpen, blir man sittande i soffan Ektorp och bläddrar bland prassliga brev, skrivna för nästan trettio år sedan.

Brev från min mamma som då hade tillbringat sitt första år som hjälparbetare i Argentina.

Och jag läser och läser och det känns som om mamma sitter intill mig, där i soffan.


Och ett bolivianskt id-kort hittar jag också.

Brevet är daterat den 23:e november 1980.
(Till saken hör att var månad spelade jag in band där döttrarna fick "prata med mormor".
Det fungerade jättebra och vi fick tillbaka minst lika många band och nej, dom är inte kvar och ja, det är alldeles hemskt!)

Så här skriver mamma som just då bodde i ett litet vitrappat hus mitt i ute den argentiska djungeln. Två rum och ett litet kök, allt så spartanskt så det går inte att tänka sig. Elektricitet, någon timme per kväll, fick hon via ett aggregat drivet av en våldsamt brummande dieselmotor.
Utanför huset fanns en liten trädgård och så ett stort antal rishyddor där indianerna bodde.
Grisar och getter sprang omkring på campamentet .., mamma slog ihjäl giftormar med sina träskor och drog ut tänder och förlöste indiankvinnor på löpande band.


Det är inte bara äldsta dottern som är "doktor" (Böhlander).
Nä, lillpigan kunde minsann också och ordinerar blodtransfusion till sin mamma.

Men nu till brevet.
(Ja, det blev en lång omväg till brevet .-)

"Har just bandspelaren på och lyssnar till ett kasettband från den 12/12 1978, där Anna samtalar med sin mamma. Stammar väldigt gör lilla damen. Och barn i magen har hon och jag undrar verkligen om ni själva har några sådana band hemma? Det måste vara väldigt roligt när de själva blir vuxna / om vi hinner dit / att lyssna till sådana konversationer.

Oj, så go hon låter!

Man hör från band till band hur språket utvecklas och jag hoppas att det ska vara på samma sätt med mina språkförsök. Bättre och bättre dag för dag ..

Ipland heter min man Tommi ..., säger hon nu.

Hoppas att du har tillfrisknat fru Eikedahl. Jag hör på bandet att lilla Anna, som just då leker doktor, säger att mamma behöver PLOD ...".

Brevet fortsätter.

Numera är det ett litet äventyr att gå på toan på nätterna.
Det sitter nämligen nästan alltid en liten hoppgroda under sitsen. När man så lyfter på locket, så hoppar den högt ...
Den annars så tuffe Felipe (en pojke i 6-årsåldern som mamma tog hand om) törs inte sätta sig när det finns en sådan liten rackare där inne.
Jag har skaffat en tång som jag nyper fast den med - sedan gör det ont ner i hjärtat när det lilla livet nu och då - skriker till.
Livet är hårt även för grodor.

Hälsningar från á Mor."

På farmen ...

Först en titt på min bondgård .., därefter guidad visning hos en rar bondgårdsgranne vid namn Bettankax.

Har man inget annat att göra på sin lediga dag ..., eller för den delen på kvällar, nätter och tidiga morgnar, så kan man bli skrivbordsbonde.

Eller bondmora.

Hur jag lurades in i detta, det har jag ingen aning om, men förmodligen kan jag skylla på Bettankax.

Under sin sjukskrivning ägnade hon sig - med delikat framgång - åt jordbrukarlivet ..., och nog lyckades den damen locka in även bloggmadamen på detta äventyr.

Om jag säger som så .., så kan man nog med fog påstå att vi äro besatta.

När vi numera språkas vid, rör pratet sig mest om våra skördar och våra husdjur.

Det är prat om pumpor, belle-peppers, vindruvor och getter och det surras om xp-poäng och coins och när man får råd att köpa sig ett hus?

Dessutom ..., speglar dom olika lantgårdarna sina ägares personligheter.

Bloggmadamens bondgård är inte så där väldigt strikt (läs: inte alls ...) ordnat .., staketen är inte av samma färg och där är träd lite här och där och det där med pengar är inte så viktigt.

Att klappa djuren är däremot himla roligt.

Går man in till bettankax, faller man baklänges, så impad blir man!

Där står alla djuren på parad och höbalarna ligger ordnade efter färg (ja, på Farmville kan höbalar ha olika färger ...) och där är så prydligt och fint, så det är inte sant!

Säger det något om denna tjusiga sjuksköterska?

Ja, det tror jag.

Hon är en som vill ha s t r u k t u r i sin tillvaro.

Och min egen bondgård ..?

Vad säger den om ägarinnan?

Jo, möjligen att där är lite hött-om-bött-planerat och inte så noga och odlingslotterna ligger inte i rad, så där som dom förstås borde.

Det säger nog också en hel del.

Men ni ska veta hur roligt det är!

Såja, nu kan ni klicka er in och hälsa på alla djuren!

Varmt välkomna.

Kommer ni ihåg den här ...?

Å, jag tyckte att den var så himla rolig .., och så befriande!

Idag ska jag köpa en Trisslott.

Lediga-dags-fönstret ..

.... finns i Båstad.

Bilden togs när det var sol och sommar.

Idag, den fjärde november, lär snön ska komma till Skåne.

Jagad ....

Vill ni titta på lite vardagsdramatik, fångad i det det rätta ögonblicket?

Det vill ni?

Okej.

Klicka då här och glöm inte att klicka upp bilden och låt blicken glida till bakgrunden.

Kväller ....

... och Ragnhild, 94 år, ringer till Karlavagnen och berättar vad hon skulle göra om hon hade mycket pengar.

Jo, hon skulle bjuda barn och barnbarn och barnbarnsbarn på sitt födelsedagskalas den femtonde juli .., det är vad hon skulle göra.

För övrigt deltar den nittiofyraåriga Ragnhild i två studiecirklar i litteratur och ja, hon har själv varit ledare för en cirkel, då gällde det matlagning.

Och Ragnhild berättar att hon har fem döttrar och alla har skött sig och blivit till bra människor och hon som bor i Paris ringer nästan varje kväll och dottern i Kina ringde nu på morgonen.

"Och jag ligger i sängen och lyssnar till dom som ringer hit till Karlavagnen ..,det är trevligt ..", säger Ragnhild.

Själv ligger jag också i sängen och lyssnar och alldeles varm i hjärtat blir jag av den här kvinnans prat.

Varm och lycklig.

Ragnhild låter som en härlig människa och 44.25 minuter in i programmet, där hör ni henne.

På agendan ...

I helgen susar jag iväg till landet Halland.

Och har man inget annat för sig när man är där på besök, så kan man ju alltid åka och titta på ett hus.

Ett rödmålat hus med punschveranda.

Typ.

Minns ni ...?

... den där ordverifikationen som tjoppade upp när jag hade skrivit ett inlägg för bra länge sen?

Jag minns.

Och jag minns hur snopen jag blev och att ingen skulle tro mig om jag berättade, så då hämtade jag kameran.

Herr Pentax, tror jag visst att det var.

Kanske ett tecken ...?


Gissa, vem som pingade samtidigt som bloggmadamen.

Jaså, ingen aning ...?

Vill ni veta ..?

Inte det.

Ja, då slipper ni.

Men ..., om någon nu vill .., så kan jag säga att den bloggen handlar om är en i vårt land välkänd herre.

Snygg.

Eller .., ja, ser charmig ut.

Väldigt charmig, till och med.

Med betoning på väldigt.

Filurig blick.

För att inte säga ... "gäckande".

Politiker.

Fyller år två dagar före bloggmadamen.

Stenbock, alltså.

Hans pappa var präst.

Ingen som vet ..?

Här är han.

Lagen om alltings ....

När man är gravid, ja, då vimlar omgivningen plötsligt av andra gravida kvinnor!

Överallt ser man stora magar och det är artiklar om att föda barn och hur man hittar den bästa barnvagnen.

Hela tiden samma sak.

När man ska ut och resa och just har bokat flygbiljett, då vet man precis vad som kommer att hända.

Då meddelas nämligen på tv:s nyheter att det ena planet efter det andra har störtat mot marken och har dom inte störtat, så är där i alla fall den ena incidenten efter den tredje.

Måsar på landningsbanan och sååå nära att hamna i flygplanets motorer!

Sånt.

Och när man om mindre än två veckor ska lägga sig på operationsbordet, då vet man ju också vad som väntar en.

Detta

Och så kommen en kommentar som blir som lök på laxen ..., det var liksom bara det som fattades.

Dubbelörn sa...

"Detsamma har hänt mig, under mitt andra kejsarsnitt.
Ryggmärgsbedövningen tog inte som den skulle.
Det är en operation som jag aldrig någonsin glömmer."

Bäst av allt ...

... är tisdageftermiddag när man vet att hela morgondagen ligger där som en pralin och bara väntar på att ätas upp.

En helt ledig dag!

Alldeles nyss pratade jag länge-länge med underbara bettankax.

Hon avslutade samtalet med dom insiktsfulla orden ..."alla dagar ovan jord är bra dagar".

Precis så är det.

Och just därför ska jag om någon minut fira den här dagen ovan jord med en kopp Zoegas kaffe, lite mjuk pepparkaka och två ännu inte lästa Dagens Nyheter.

Ååå, sicken källa till glädje!

Om promenader och utflykter ...


Och ett alldeles ljuvligt inlägg är detta.

Bara så ni vet.

And the Pusspokal goes to ...

Hos den skrivglada madamen i Sydfrankrike står att läsa om en vandringspokal som ska gå vidare och vidare och där sitter jag och läser och faller nästan av stolen när jag ser vad madamen har skrivit och nu ska jag alltså skicka den vidare, är det tänkt.

Den som läser här lite mer än en gång i månaden, vet att jag inte tycker om att peka på någon särskild bloggare och säga "ååå, den här!", för jag tycker verkligen om alla som finns i min länklista och säkert lika många till.

En pusspokal ?

En slängpuss-pokal .., så där som uppmuntran?

Jo, det får det bli.

Och den skickar jag till den för mig helt okända unga kvinnan som skriver så där så orden promenerar rakt in i hjärtats innersta finrum och sedan sitter där och vippar på tårna så hemtamt.

Flera gånger har jag sagt att ..."men ååå, skriv en liten bok med bild och text samlat, jag skulle köpa den bums!"

Varför tycker jag så mycket om hennes sätt att uttrycka sig?

Jo, det är precis tvärtemot mitt eget .., det är korthugget och inte ett ord i onödan och det säger ändå allt.

Klicka här .., visst är det bara så underbart?

Ungefär så.

Så ..., slängpuss på dig, walking-the-camera!

Sen finns det andra som kanske skulle behöva några slängpussar .., den alltid så rara Turtlan (Turtlegirl, finns i min länklista ...) i Värmland, t.ex. vars liv ibland löper nästan jämsides med mitt eget och hon skriver om sin oro och om sin glädje och hon analyserar och har sig .., eller vännen Hedgren (Hedgrens hörna) en bit härifrån, vars liv är rätt så turbulent just nu .., hon skulle nog också behöva en slängpusspokal .., och ellis (Allt under himlen) som har bytt liv helt och hållet .., slängpusspokal på dig med ., och pv:s brorson Hannes (Livet är en fisk) som skriver utan stora bokstaver vilket gör magister pv förtvivlad, men jag vet ju ingen som skriver så utan skyddsnät som Hannes och han får minsann en slängpusspokal han också.
Och madamen i Frankrike, inte minst, som låter oss ta del av fransk lektyr och är så omtänksam och översätter åt oss obildade som inte kan franska och det får mitt hjärta att bli alldeles varmt var gång! Det vittnar om ett gott hjärta.
Och så förstås, alla ni som kommenterar! ellem, bente, bettankax, darling rexxie (Rexxie), motalamadamen, småländskan .., allesammans!
I love You!

Se där .., det blev ju som ett Oscars-tal det ,-)

Tisdagsfönstret ...

.... finns i Steninge i Halland.

Och på bilden spelar pv schack med sin .., lillebror Ulf, tror jag?

Och faktiskt tror jag att Ulf fyller år idag!

Stort grattis till denne så sympatiska, trevliga och roliga man!

Och nu ...

... blir det sängen Sultan för min del!

Jobb i morgon .., fri onsdag .. jobb torsdag och fri fredag och så hela helgen.

På freag ska jag rotrensa min tand.

Ja, tänk er själva.

Och jag tvivlar på att det blir särskilt trevligt.

Lite annorlunda .., om man säger så.

Igår råkade jag lyssna till en intervju med en ung kvinna från nordvästra Skåne.

Jag nästan dånade och säger bara en sak: v i l k e n dialekt!

"Ja, det är helt sjuuukt."

(Klicka på Caroline S*ger ..,. under rubriken Jublet.)

På min gata i stan ...

... pågår ikväll filminspelning i kvarteret femtio meter bort.

Hela fasaden är upplyst.

Och Karina hade den här mannen i kassan idag.

Och hans hustru.

Och häromdagen hade Emelie den här madamen framför sig i kassan.

Lilla Ystad börjar snart likna Hollywood.


(Och nej, jag vet inte varför jag har ritat dit pilen på bilden? Kanske var det fönstret jag ville peka på ...?)

På jobbet ..., men inte mitt.

Det nästan allra bästa med bloggvärlden .., det är att man får veta så mycket om sånt som man inte hade en susning om!

Sånt här, till exempel.

Jag tycker att det är hur intressant som helst!

Lurad ...

Flera gånger under nattens gång vaknar jag av hällregnet utanför mitt fönster.

Fönstret på glänt.

Alldeles tydligt hör jag plasket mot trottoaren.

Jag tänker på cykelturen till affären.

Och på paraplyet och att jag, efter snart sjutton år i Skåne, borde ha skaffat mig rejäla regnkläder.

När klockan är sex och sängen lämnad åt sitt öde, tittar jag ut.

Inte en regndroppe!

Men på trottoaren virvlar en liten hög med prassliga löv omkring - runt-runt-runt !

Det är lövprasslet som har lurat mig så totalt!

Så där står jag och ler för mig själv.

Och paraplyet, ja, det får vila här hemma.

Två måndagsfönster från Gotland.

"Hej Elisabet.

Här kommer två fönster från Visby.

Det ena är från ett litet hus som är inbyggt i ringmuren.

Huset är från medeltiden och fick sitt namn Tjärkoket under 1800-talet då man kokade tjära till tågvirke där.



Det andra fönstret finns på ett hotells baksida.

Turistsäsongen är slut och alla kuddar ska ju förvaras någonstans. =)

Ha det gott! /Susanne."