Så här blev det.

I all hast .., tjänsten visade sig vara enbart frukt,- och grönt och det vet jag sedan förut, att det är helt kört för mig.

I tjugo år totalt har jag arbetat med just den biten och det är mycket tyngre än vad någon människa kan tro .., och hjälpmedel annat än pall-lyft när man lyfter tjugo bananlådor ute på lagret, finns ju inte.

Det finns ingen lyft i själva butiken, där blir det att lyfta från vagnar (eller än värre: från pallar!) till fruktborden och det kan ni ju räkna ut hur tungt det är.

Innan jag åkte ringde jag och pratade med en kund från affären i Ystad - boendes i Lund - numera pensionerad professor i ortopedi, ja, och han fick vara min alldeles egen konsult och jag frågade om han kunde tänka sig att agera bollplank och det kunde han!

Så jag fick berätta och han sade vad han ansåg.

Och väl inne på kontoret sa ägaren (en av dem) till butiken att "det är tungt här .., kanske tyngre än på andra ställen, vi har djupa diskar och det är många lyft osv" och han var ytterst förstående och själv vill jag för mitt liv inte vara en sån som arbetar en vecka och sen sjukskriver mig, nä, aldrig i livet.

Inte en chans.

Och chefen var vänligheten personifierad, ja, det var så mycket värme och vänlighet så jag var illröd om kinderna och alldeles varm efteråt.

Nu har jag anmält mig till vilket arbete som helst i butiken, utom frukt och mejeri, och chefen log och frågade om jag kunde tänka mig att arbeta helger och så .., och jag sa att absolut!

Återstår nu att hoppas att det blir något kassaarbete ledigt vad det lider.

Men det känns bra.

Nu vet jag att jodå, man kan visst få ett arbete fast man snart är femtiosju år och det är inte alls kört!

Jag log mest hela vägen hem.

I väntan på avresa ...

blir det telefonprat

det är före detta arbetskamraten

hon som jag tycker så mycket om

nu har hon precis städat

och sitter i soffan tillsammans med småttingarna

snart ska hon köra till jobbet

barnen - "dom tittar på pippis jul" -, säger hon

och det blir surr om jobbet

och om hur det är

så där rent allmänt

och prat om nyfunnen kärlek
(men inte hennes)

love love love

och en massa glädje

hela tiden

medan vi pratar

jamar sigge nilsson

han vill ha mat

nu!!!

Oreda ...

orosnatt

drömmar hit och dit

vakenperioder

ett täcke som korvar sig

morgonen möter med gråregn och mörker

men kaffet smakar bra

Favorit i repris ...


Ja, jag gör som P1 och SVT- repriserar om och om och om igen -.

Och här kommer den.

Bara för att man blir så glad.

Eller i alla fall jag.

Är du passionerad?


Bra!

Så här, bland annat, skriver Anna i Sheffield.

På Lärarhögskolan får man höra ganska ofta om passion och lust att lära.
Om man får göra det man är bra på så kommer lärandet liksom av sej självt, inom det och andra områden.

I lågstadiet om jag hade följt mina passioner så hade jag utvecklat mina talanger som enligt klasskamraterna då var

- att klippa fint med sax
- att vara snäll
- att vara bra på att läsa
- att skriva fint
- att rita
- bra på att hitta på roliga lekar

Och så berättar hon vidare om hur det blev.

Ja, med passionerna ..., och vad hon verkligen blev bra på som vuxen.

Och nu uppmanar hon bloggvännerna att berätta!

Torsdagsfönstret ...

... kommer från Portugal!

Sånt man tycker om ....


Hamnar, mer som av en händelse, på en sida som handlar om reklam.

Ååå, jag tycker verkligen att det är så roligt när man ramlar på bra reklam.

Och allt är förstås subjektivt.

Men för mig, är det här bra reklam.

Och det här.

Och det här också.

Mera här ...

En sak är säker, den reklambyrån vet på pricken vad jag tycker om!

Eftermiddag ...

bakar bröd

tittar ut genom fönstret

där ute

- under äppelträdet -

springer den lilla rödhaken

Hjälp! 

I morgon ska jag på intervju.

Lilla Vera Hansson ....

Projekt brandman ....

Annas vänsterhand ...

 I somras fick jag besök av en alldeles underbar madame. 

Hon var då på besök i Helsingborg hos sina föräldrar .., och den här unga kvinnan med rött år, hon var en av dom allra första som kommenterade på min gamla blogg, jag tror att det var någon gång kring hösten 2005?

Det var då när jag hade sällskap med den lurvige från just Sundets Pärla.

Och nu kom hon alltså - helt oväntat - på besök.

En sån himla trevlig kvinna visade det sig vara!

Lång, sportig, kortsnaggad, rättfram, öppen, varm, charmig och pratglad.

Anna arbetar som brandman i Linköping och är dessutom - enligt mitt sätt att se det -, en helt suverän fotograf.

Nu är hon dessutom engagerad i ett projekt som enligt somliga kanske inte är så där politiskt korrekt, men det struntar jag faktiskt i, jag tycker att det är kul ändå.

Hon fotograferar nämligen sina arbetskamrater.

Intäkterna går dels till Barncancerfonden, dels till brandmännens USA-resa där det ska ställas upp i Polis, - och Brandmans-VM nästa höst.

Skulle jag tycka att det vore lika roligt om någon fotograferade oss kassörskor på Ica?

Ja, det skulle inte störa mig, om det vore gjort med glimten i ögat.

Och att tänka sig min före detta arbetskamrat Johnny på Ica i Malå ..., ja, att han skulle stå där med sin lurviga bringa och svinga köttyxan .., ja, det vore nånting det!

Kalenderns pris är 100 kronor.

Dagens fönster ...

Från Marie-Louise kommer onsdagsfönstret.

Om man är intresserad av hur tillvaron som medberoende ter sig .., det vill säga, om man har haft eller har ett förhållande med t.ex en sexmissbrukare, så kan man med fördel ta sig en titt på hennes sida.

Där vittnar Marie-Louise öppet och utan att snegla åt höger och vänster, om hur detta att nästan bli besatt av en annan människa, kan te sig.

Det är modigt, tycker jag.

Inte just att bli besatt, men att våga berätta om det.

Själv är jag så stolt och skulle aldrig någonsin erkänna nåt sånt, än mindre böna och be att någon skulle stanna kvar.

Det är ju också - på sätt och vis - en slags feghet.

En rädsla att blotta sig.

Här är länken.

När det inte blir som man har tänkt sig ...

Så här lät det. Ja, det var inte mycket till film eller ljud.
Jag borde ha kollat upp det först.
Men tänk er skränet från HUNDRATALS fåglars som flyger hit och dit.


Tanken var att jag skulle ta bilen och köra till Varberg och där lyssna till den här mannen.

Han skulle nämligen föreläsa på Varbergs Teater klockan 19.00-pip.

Och jag tog bilen och körde de fem, sex milen norrut ., upptäckte att det bara var åtta mil kvar till Göteborg och tänkte att man hade lika gärna kunnat köra dit, bara för att det hade känts som så mycket frihet, men så blev det inte.

Och Varberg måste vara en av Sveriges vackraste städer!

Länge irrar jag runt och letar efter teatern .., jag kommer till Varbergs fästning och ser färjan från Danmark komma in mot land .., jag ser hundratals människor som motionerar - antingen joggar dom - eller så är det stavgång eller cykling och jag kommer ihåg att i Halland lever människorna längre än någon annanstans i vårt land.

Vid sextiden har jag hittat teatern och parkerar inte långt från biblioteket.

Kön ringlar sig utanför teaterntrén (då är det en timma kvar tills föreställningen ska börja) där är mest äldre herrar och damer och det visar sig snart att alla biljetter är slutsålda.

"Det var kö här redan vid halv sex ..", säger kvinnan i biljettluckan.

Oj, det var ju snopet.

Och det blir lite småprat med andra som möts av samma besked och det slår mig hur vänliga alla är och hur helt annorlunda dialekten är mot för i Halmstad.

Här är det på gränsen till göteborgska.

På väg tillbaka till bilen (men först köper jag ett föreläsningskort för 100 kr, vilket innebär att nästa gång kan jag bara passera kön och gå rakt in i salongen, dvs, om där finns lediga platser .., nu har jag betalat för hela säsongen - jättebilligt är det ju -!) blir jag stående och tittar rakt upp mot himlen.

Ett oändligt antal fåglar flygskriker där uppe i skyn!

Kajor, tror jag.

Och sen kör jag hemåt.

just nu ...


riksmötets öppnande i SVT

det är som att läsa Svensk Damtidning

men med rörliga bilder

nybryggt kaffe i vit kopp.

tunnbrödmacka med rökt skinka.

pElle intill mig

och ute flödar solen

"nu kommer kungaparet!"

säger reportern

Veien til glede er ...

ikke å få tiden til å gå, men å få tiden til å leve.

ikke å be lange bønner, men å takke mer.

ikke å tenke positivt, men å følge sjelens røst.

ikke å drømme om et liv, men å leve ut en drøm.

ikke å eie mer, men å slippe mer til.

ikke å reise lengst mulig bort, men å finne hjem.

Och så ...

.... ett fönster från Kreta och fönsterfångare var ingen mindre än herr Bodin.

Ni vet, Bert.

Olika

På SVT just nu, får en kvinnlig skådespelerska berätta om sitt liv på Dramaten.

Tänk, jag hade gärna lyssnat till Anita som arbetar inom långvården, eller Kerstin som forskar eller Petra som arbetar på bibliotek .., hur deras vardag ser ut.

Dagens fönster ...

... kommer från Norrbotten.

Guy tog bilden som ju nästan påminner om en Zorntavla.

Nästan, alltså.

Till middag blir det rårakor ....


Och pv blir så glad, så glad.

Tänka sig, att riven potatis, morötter, lite squash, salt, peppar och två ägg, kan bli så himmelskt smarrigt!

Till detta rivs det vitkål och morötter.

Lingonsylt till.

(Alltsammans, potatisen, morötterna och squashen + kryddorna och äggen, bara rörs ihop. Häll bort allt vatten som blir av detta. Tjoppa ut matskedstora klickar i het stekpanna (smör/olivolja blandar jag ...), platta till med gaffel .., vänd efter en stund ... och så bara grädda så att det blir lite knaprigt.)

Idag ...

Höstsådd .....

Och där nere går hästarna ....