BB-nytt ...

Idag kom en liten ny kamera till familjen.

Eller till mig.

En liten kamera som - precis som sin föregångare - alltid får följa med i fickan.

En Canon Ixus 130.

Ful färg - rostbrun, på gränsen till orange -, men nu är det så här att jag tänker köpa mig en riktig systemkamera också, så det blir nog bra.

Bilden togs med nytillskottet .., väl mycket blåstick i det gröna, men det får väl gå.

Konsten att vara ledig ...

Vad det handlar om är förstås att hitta nyckeln till ett .., förhållningssätt.
Att inte alltid tänka på arbetet.
Att lära sig sudda ut alla såna tankar när man är ledig.
Det är vad det handlar om.
Nyckeln på bilden hängde i en hall i ett litet vitt hus i Tommarp, på Österlen.
Jag var där tillsammans med Husletarmannen, han som letade och verkligen fann ett hus.
Det var då det.


I vanliga fall är jag alltid ledig måndagar, men nu, med nya sommarschemat, har mycket ändrats. Nu, i alla fall den här veckan, är det onsdag som gäller.

Och lite underligt känns det ..., det blir liksom nya rutiner på jobbet.

Det är lugnare än vanligt och jag passar på att fråga Lena om olika situtationer som kan uppstå när det gäller posthanteringen och jag beställer hem Postogrammen (som höll mig vaken vid fyratiden i natt), frimärken och förfrankerade paket, batterier och det som glömdes bort bland läkemedlen.

Och lär mig skriva ut små etiketter!

Andra har fullt upp!

Mattias tömmer stora grönsaksdisken och rengör den från topp till tå .., allt tas ut och sedan blir det ommöblering och riktigt fint .., och efteråt fika och då upptäcker vi att den rara Emmeline bjuder på hemgjord rabarberpaj (som är himmelskt god!) och klockan ett kommer Johanna nr 2 (av fyra), en sprallig och pratglad tös från Göteborg som direkt tar ett skutt in i mitt hjärta och jag tänker, när jag kör hemåt, att det är inte klokt så många fina arbetskamrater där är!

Och nu är det eftermiddag och jag har en helt ledig dag framför mig!

Men var är pElle ....?

Han, som alltid brukar möta mig när jag kommer hem, lyser helt med sin frånvaro.

Gud gifve att jag kunde koppla bort jobbet ....


Klockan 04.11 ligger jag i sängen och funderar.

På Postogram.

Hjälp, dom glömde jag ju att beställa!

Tisdagsfönstret ...

... kommer från Skåne, ja, från ett café på Österlen.

Den som tog bilden är nog hon som är allra, allra flitigast med att ta fram håven.

Ja, hon som redan som lillflicka tyckte att "Kalle-Anka-fönster" - (såna som man öppnar genom att hissa dem upp och ner, som i tecknade kalle-anka-tidningar) -, vore höjden av lycka att ha.

Det är den här madamen.

Nämligen.

Stor glädje!

Nej, bilden hör inte samman med texten, men kameran är nu verkligen död.
I morgon ska jag åka in till stan och skaffa mig en ny.
Så länge blir det mina gamla bilder som får komma tillbaka.


Gissa, hur glad man blir, när man bland köande kunder upptäcker malåbor!

Ja, eller före detta!

Åååå, två varma kramar blev det och stor glädje!

Under mina tretton år på Ica i Malå hade jag frun i familjen som kund, nästan varje dag.

Ibland, men inte ofta, gjorde hennes man henne sällskap.

"Han är den absolut bäste chef jag någonsin har haft!" vet jag många som har sagt.

"Och hon var helt underbar som lärare!" vet jag andra som sa.

Och precis som hemifrån-Ingela, tycks familjen äta konserveringsmedel till frukost och middag, kanske även till kvällsmål, för så är det, att dom åldras inte!

Precis som förut ser dom ut!

Här är mannen i famljen.

Vi säljer jordgubbar ...

Inte med en min förråder jag mina tankar, då, när kunden som har köpt en låda jordgubbar för 40 kronor och fyllt den till mer än bristningsgränsen .., ja, och plockat ut och sorterat från andra lådor så det svämmar över i den egna .., och röda jordgubbar ramlar på bandet och vi måste ta en plastpåse runt om, för att hålla allt på plats.

Ingenting säger jag.

Inte ett ord om habegär och att bara se till sitt.

Men jag tänker desto mera.

Gårdagsbilder ...

Att komma hem från jobbet .., äta middag ute i det gröna .., och sedan ta en tur med lilla segelbåten, det är som att hänga ut en trött liten själ på tork .., så där så den får fladdra lite i vinden.

Inte blev det något fiskande inte, mest en test av båtmotorn som inte fungerar .., och så bara detta att sitta i båten och lyssna till alla fiskmåsarna som har ungar ute på fågelön .., prat om jobb och om sommaren och lite annat.

Den som har följt med här ett längre tag, vet att pv:s åsikt om mig som båtmänniska är att jag "har givit kassaskåpet ett ansikte".

Särskilt vig och graciös är jag således inte.

Men igår ..., då sa han ..."se där, det tar sig!",. när jag - utan att riskera liv och lem - tog mig ombord på den lilla båten.



I grannbåten upptäckte jag sjöstjärnor!


Och när vi kom hem igen, kunde vi konstatera att klematisen (klematis recta) som den här damen kom med, den blommar nu för första gången!

Ni anar inte hur ljuvligt den doftar!

Dagens fönster ..

... med underbart vackra rosor i förgrunden, kommer från Frankrike.

Och då anar ni kanske .., just det, det är den här madamen som varit i farten med håven!

Kväller ...

På väg in i lilla hamnen igen ....
Pv tar ner seglen, jag sitter vid rodret.


Nej, något fiske blir det inte.

Det är "gammal sjö", dåligt med vind och finns den alls, är det motvind när vi går ut till havs.

"Den här båten går bra i medvind, men är eländig att kryssa med ...", säger pv.

Så det blir mest att sitta där i solstrålehavet och lyssna till fiskmåseskrik och småprata.

När vi vänder hemåt igen - i medvind -, går båten som ett spjut!



Efteråt, medan pv pysslar med båten, går jag till hästarna i hagen.

Tre minuter kvar ...

... inte mera, sen är jag färdig för att sätta mig på moppen och susa hemöver.

Ja, när bilden tas, alltså.

Då är vi - Emmeline och jag själv -, klara för dagen.

Vi har turats om att lämna kassan .., hon har gräddat bröd och tagit hand om mejeriet, jag har rensat och fyllt på i frukten, samt beställt hem läkemedel, rakblad, batterier och allt godiset runt kassan. Riktigt roligt är det!

Mellan varven tittar chefen in.

Det är han som är på bilden, som står intill Emmeline.

Tillsammans med Anders Ohlsson - som jag hade som chef i lilla kvartersbutiken i Ystad - är Magnus den chef som helt klart tillbringar mest tid i butiken, såväl i kassan som på golvet.

Det är för övrigt vad jag tycker att alla butikschefer borde göra!



Allra mest tycker jag om Anna-Lisa, som är mamma till chefen och som, tillsammans med sin man Roland, har drivit affären Ankaret.

Anna-Lisa är u n d e r b a r!

Och den här kvinnan som minsann inte är pur-ung, hon kommer in om kvällarna och hjälper till med allt möjligt .., hon drar in blommor, sopar golv .., håller rent .. ja, hon är inget annat än en pärla.

Och så är hon skrockfull och blir förskräckt när jag lägger hennes nyckelknippa på bordet i personalrummet!

Nu ska vi ut och fiska!

Förmiddag i landet Halland ...

Herr pensionatsvärden tar det lugnt .., sitter ute i morgonsolen och läser tidningen ..., tydligen en artikel om hur man blir förmögen.

Själv ska jag nu ta på mig arbetskläderna och göra mig redo för jobb.

Ett tidigt besök fick vi av den lilla grå katten.

Hon fick mat och när allt var uppätet, kom pElle sakta spatserande.

Oj, oj, så uppläxad han blev av den grå, men pElle hetsar ju inte upp sig i första taget, utan satt alldeles stilla och tittade på främlingen, som - efter en stunds morrrrjaaamande -, fann det för gott att lämna matserveringen.

För fyra år sedan ...

Helene och Lasse på Ica Supermarket i Ystad visar hur det ska gå till.
"Jaaaa, kära Bettan .., absolut kära Bettan!"


Handlade det om att visa vördnad för äldre arbetskamrater.

Typ för Bettan.

Och jag ler för mig själv när jag ser bilden.

Just det, så bör det förstås vara!

Dagens fönster ...

... kommer från Västmanland.

Från stickerskan som nu är på vift uti landet Ångermanland.

"Å, är det Pingstafton ...!"

Den här dagen har bestått av en enda sak: hårt arbete!

Från att vi öppnade butiken tills vi stängde, har det varit absolut full fart!

Mängder med mejerivaror, mängder med juicer .., och jag gräddade bröd i princip nonstop från nio till ett .., sålde hur många pecan-wienerbröd som helst .., och baguetter och allt annat!

Under lunchen, mellan ett och två, fortsatte jag med baket medan jag väntade på att min mat skulle värmas och sen var vi bara två från klockan tre och fyra timmar framåt.

Idag kamperade jag tillsammans med Johanna, en ung tös med soligt leende.

Hon går nu 3:e året på journalisthögskolan i Göteborg, så nu finns således i affären en blivande socionom, en blivande jurist, en sjukgymnast som hoppar in mellan varven, två lärarstudenter, samt en blivande journalist.

Och så vi vanliga affärsbiträden.

Nu är jag så trött så jag nästan ramlar av stolen.

Pingstaftonens middag bestod av varm korv med bröd och Johnnys starka senap.

Himmel, så gott!

Tidig morgon ...

Då blir det frukost på altanen, med solsken och fågelkvitter.

Uppe på taket, i skorstenen, får kajans ungar också frukost.

"Kan du inte klättra upp och ta en bild rakt ner i boet .., himmel så spännade det skulle vara!" säger jag till pv.

Tolv tegelpannor måste i så fall plockas bort och helt omöjligt är det inte att detta blir av.

Han lovar inget säkert .., herr pv, tycker väl att det är måttligt intressant att stirra rakt ner i ett fågelbo, men kanske ändå ...?

Och själv ska jag susa iväg till jobbet.

En lång dag.

Hemma vid halv åtta ikväll.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

... finns i Ystad, i ett litet, litet hus intill Norra Promenaden.

Några minuter innan bilden togs, upptäckte jag en koltrast som hamnat i lilla bäcken och nu var alldeles våt och tilltufsad.

Dagen därpå - jag hade hälsat på mamma och var på väg hem - låg den död intill ett träd.

Buskis på låg nivå ...


Det var länge sedan vi skrattade så mycket som ikväll.

Ja, vi tittade på Arlövsrevyn i SVT.

En helt makalöst bra imitatör, vars namn jag inte känner till, förgyllde kvällen.

Och en ihärdigt rimmande MFF:are gjorde minsann sitt till också!

Himla trevligt var det!

På eftermiddagen kommer solen ..

Hjälp, vad humlen växer och hjälp, så glad jag blir!
Inte pv.

Och värmen.

Och pv.

Han kommer hemcyklande från stan .., slår sig ned på altanen .., tar av sig hjälmen .., kollar tiden .,. och tycks nöjd och belåten.

En stund avkoppling bara .., solen mot ansiktet.

Från taket hörs tjatter från familjen Kajas småttingar, dom som bor i murstocken, den som inte används.

Under tredje tegelpannan uppifrån har herr och fru Stare hyrt in sig under några veckor.

Nu är där tomt .., inga ungar är kvar .., familjen har tackat för sig och givit sig av.



Medan jag fixar middag, kånkar pensionatsvärden på ved.

Fyrtioåtta vedträn läggs i skottkärran och så iväg till vedskjulet där det "lavas" på rätt sätt.

Det kommer att bli många lass, den saken är säker.


pElle håller koll.
Alltid nära oss.
Och medan vi för en stund sitter och småpratar, ser vi skatan komma flygande.
Jag har lagt ut ett smörpaket som inte var så smarrigt och det tar inte fem minuter förrän skatorna upptäcker denna läckerhet!

Under snart åtta veckors tid har vi inte eldat en endaste gång - allt varmvatten fixar solfångarna - och vattnet är så hett, så den som önskar bli steriliserad, kan komma hit och duscha!

Alldeles gratis är det!

Oväntat besök ...

En gång mötte jag henne i köket.
Kanske hade hon smugit in genom den öppna dörren och känt doften av kattmaten?
Oj, så rädd hon blev när jag kom!

Nu ser jag henne borta vid äppelträdet .., hon lapar vatten ur den vita skålen.

Skygg.

Håller noga koll på mig.



Så jag slår mig ner på trappan och sitter där och tittar på henne och då vågar hon sig fram .., hon stryyyyker runt mina ben och jag ser att hon har magrat - vilket inte syns på bilden - och hela tiden tittar hon åt alla håll.

"Är du hungrig lilla vän ...?" säger jag.

Och så får hon en liten asiett med kattmat och hon slukar allt i ett nafs .., jag har aldrig sett ett så välslickat fat .., lite grädde får hon också.



Allt går åt.

Och nu kommer väl någon att skriva att just så här får man inte göra, men det spelar ingen roll, jag gör det ändå.

Maten räcker till en till.

Ja, och den räcker till en till så länge som det behövs.

Svettframkallande ...

Det ska bli smarrig middag ikväll, har jag tänkt .., så jag kör till affären för att handla hem det som fattas.

Full fart är det bland gångarna .., alla varor hanns inte med i onsdags och vid fruktdisken står chefen och Mattias och fyller på bananer .., Carina kämpar på i mejerikylen och Martin letar rätt plats för majs på burk.

Ute på lagret möter jag Ann-Marie som är charkansvarig och jag lägger min hand på hennes arm och säger ..."känn, så kallt det är!!" och hon blir bara glad, ty i charken har det arbetats nonstop nu i studenttider och själv är hon varm - nästan het -, av allt jobb!

"Ta en titt i kylen Bettan, så får du se ...!" säger hon.

Där är smockfullt med festfat som ska hämtas under dagen!!



Där är fruktfat och där är fat med rostbiff och skinka eller grillad filé i skivor!


Och någon ska ha ett laxfat!



I fönstergluggen - ut mot själva charkdisken - skymtar Sofia.

Det är hon som läser till jurist, men sommarjobbar i charken.

"Trivs du med charkjobbet ...?" frågar jag.

"Javisst! Det är inte första sommaren jag är här .., jo, jag tycker om det!" säger hon leende.

Sen åker jag hemåt.