Rätt man på rätt plats ...?

En dam som har skrivit in till Mifforadio och beklagat sig över dom utvecklingsstörda som leder programmet, ja, hela programmet beklagar hon sig över, den damen, Karin Johansson, arbetar på ett gruppboende för utvecklingsstörda.

Vore jag förälder till någon av de som har sin vardag på det boendet, skulle jag nog bli orolig.

Vore jag chef för samma boende, skulle jag be att Karin Johansson kom in på mitt kontor.

Söndagsfönstret ..

"På tur till sommarstugan.

Plockar ihop och stoppar kuddar och täcken i vaccumpåsar.

Slurp med dammsugaren så krympte alltihopa.

Nu väntar en vinter och sen kommer ju våren.
Då packar vi igen.

Härligt!

Turtlan som fångade ett av stugans fönster."

Och så ett kvällsfönster ...

"Utsikt genom husvagnsfönster en dag i april, någonstans i Frankrike 2011" , skriver avsänderskan som heter, eller kallar sig, Titti.

Och utanför regnade det, ser man på bilden.

Tack och bock, säger jag.

Undrar just ...

... om man skulle anmäla sig till en fönsterputsarkurs ...?

Eller helt enkelt leja en fönsterputsare.

För bästa resultat.

oktober ...

och medan jag tömmer blomkrukorna

hör jag plötsligt tranorna

högt över havet seglar dom

stiger hela tiden uppåt

och samlar sig

en bra stund blir jag stående och följer dem med blicken

sen

som på given signal

ger dom sig av

tackar liksom för sig

och följer kusten

söderut

Förmiddag i landet Halland ...

Och det ska bli äggröra och bacon till frukost, men äggen är på upphällningen.

"Jag åker dit och köper ett flak ..!" säger jag till pv.

Det är åtta grader varmt och i baksätet ligger harry och funderar vad som nu är på gång.

Såja, efter kanske två minuter är vi framme vid hönseriet.

På lagårdstaket sitter kajor uppflugna på rad.


Här uppe på höjden syns havet och jag skymtar även Falkenberg.
Några hästar går i hagen.


Inne i själva "äggbutiken" ( ett vanligt rum bara, där man själv betalar och lägger pengarna i en kassabox) finns olika sorters flak med större eller mindre ägg och där är pannkaksägg och en jumbovariant.

Ett stillsamt kacklande hörs från andra sidan väggen.
(Frigående höns som är inomhus).

Och har man inte förärats honung från den generöse Gunnar i Jämtland, finns även sådant att köpa här. Ugglarps-Honung.


Själv köper jag ett flak mellanstora ägg för 45 kronor och eftersom jag har en femtilapp i fickan, får det även bli två jumboägg för 2:50 stycket.

(Ni ser väl hur finurligt gardinen passar in i sammanhanget ...).


Där utanför, i en stor hage, ligger morgontrötta får och gonar sig i morgonljuset.

Alldeles tyst är det.

Det tycks bli en härlig morgon.



Och nu vankas frukost!

Nej, rättvist är det inte ...

Sjusovaren - med betoning på sju -.

I vanliga fall stiger pv upp klockan 05.00 varje morgon och cyklar en timme senare iväg till stan. (Ja, ska man cykla 24 km får man kliva upp tidigt).

Vid uppstigning tar han även med sig harry, som släpps ut och får morgonkissa.

Men väldigt ofta (nästan alltid) händer det att harry vill ut redan klockan 4, vilket ju är rent okristligt tidigt ..., och ofta (läs: alltid) är det då pv som vaknar (ja, det är förfärligt!) och som öppnar ytterdörren och så, efter någon minut, är harry klar och springer glatt upp till matte som sover gott, (eller låtsas sova ..., ja, det är ju ännu värre!) och så snurrar han ihop sig som en boll och ligger där tills den där hårt sovande matten kliver upp. (När husse tackar för sig, ligger harry ändå kvar, ja, han liksom övertar husses säng.)

Men nu har pv fått nog och det kan man ju sannerligen förstå.

"Ja, i morgonbitti får du ta honom, då ska jag verkligen sova ut!" sa pv igårkväll och det får man väl anse vara en rimlig begäran.

"Självklart! Ja, absolut att du ska få vila ut!" sa jag vänligt och tänkte att det är ju bara underbart att på sin lediga lördag lämna sängvärmen vid fyratiden för att rasta hunden.

Väldigt underbart, är det, allra helst som någon i familjen alltid är ledig lördagar och någon annan endast varannan, och då, på den hett efterlängtade lediga lördagen, ja, då gäller alltså uppstigning vid fyra.

Vad tror ni händer?

Tror ni kanske att harry vaknar klockan 3?

Nej, inte alls.

Den här lördagen, då hans matte ska vara kissvakt, då sover harry glatt vidare.

Ååå, så han sover ..., och inte förrän halv 7 går pinkreveljen!

Det är väl detta man kan kalla för en slags orättvisa, tänker jag.

Och nu är klockan 7.17 och jag ska gå ut i nattsärken och hämta morgontidningen.

Dagens fönster ...

... finns i Nora, i Västmanland.

Ulrika - flitigaste fönsterfångerskan i världen, tror jag -, tog bilden!

Kväller ....

Ja, den må vara på gränsen till utsliten, men jag tycker så oändligt mycket om dom här raderna av Tomas Tranströmer.

Jag hade dem nedskrivna på ett vitt papper, som sedan tejpades fast på kylskåpsdörren.


Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörkret.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte
omfamnade mig och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är
människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den
solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och
Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.


Tomas Tranströmer
ur För levande och döda (1989)

Och tänk ..., även hos människor i små gula hus, öppnar sig valv bakom valv.
Oändligt.

Någon behöver hjälp ....

Cecilia N sa...

Håller med dig. Det var mycket "Norrland" i den övre bilden och jag tänker nog också hellre på turkost badvarmt vatten än det mörkblå på himlen i norr nu i kväll, det som de hade talat om på radion i såna termer i morse att maken bytte till vinterdäck ...

Men mest kommenterar jag idag för att be dina kunniga läsare om hjälp inne hos mig. Jag har varit i skogen och fått med mig ... ja vadå?

Alldeles enkelt är det inte ...


... att få i pElle två större piller.

Och så ett kvällsfönster ...

Man skulle kunna tro att bilden är tagen hemma i Västerbotten, så där vid någon insjö eller större tjärn ute i skogen.

Så är det inte.

Bilden är från Dalarö och den som tog den var Kjell, han som brukar ägna vintermånaderna åt att hissa segel i turkosfärgat vatten - långt borta -, på andra sidan klotet.


Då kan det se ut så här.
Båten heter Tre Viljor.

Just nu, i början av oktober, skulle man väl lätt som en plätt kunna tänka sig att dyka rakt ner i det där härligt turkosfärgade havet.

En dag på jobbet ...

Fredagmorgon vid åttatiden.
Tvekar en aning .., ska jag ta bilen eller moppen?
Det är nästan storm ute, men uppehåll .., och jag väljer moppen.
Vinglar ibland lite hit och dit, men den där frihetskänslan uppväger allting.
Åååå, så härligt det är!


Stannar till i Steninge och fångar himlen för ett ögonblick.
Släpper förbi några bilar.
Känner lagårdsdoften från Stigs kor.


Att vara kassörska, är nästan det bästa som finns, i alla fall ibland.

Och det är full fart på morgonen .., kassorna ska tas fram och alla morgontidningarna och plötsligt kommer kvällstidningarna med sina bilagor och allt ska skrivas in och det som är överblivet returneras ..., och från ATG har det kommit nya kuponger som ska sättas fram i tipsavdelningen och chefens underbare svärfar Sven-Åke hjälper mig att fixa dörrarna som inte vill öppnas som dom ska och så kommer förstås kunderna och det ska hyras släp och lösas in spelvinster och skickas paket .., en hemstickad tröja, två virkade grytlappar och en bok av Camilla Läckberg .., allt detta paketeras i en grön kartong som ska skickas till släktingar i USA, ja, fast inte mina.



Vid halv elva blir det fikarast.

Igår hade vi KU (konceptuppföljning)-besök.
Det betyder att en kontrollant från Hemköp kommer på besök och inspekterar butiken .., kontrollerar att vi håller efter bäst-före-datum, att där inte är tomt i hyllorna, att vi har rätt storlek på etiketterna och att där finns etiketter till varje vara .., han kollar om soptunnorna är rena och så där så vi inte har oordning i butiken och så får man ett visst antal poäng och blir man inte godkänd så noteras detta och kontrollanten återvänder för ny inspektion inom några veckor.
Ett mail går ut till alla hemköpsbutiker och där får man då skämmas, dvs, om man inte har klarat poängen och därmed inte godkänts, ja, butikernas poäng redovisas.
Ni kan ju gissa vilken press detta är!
Och ni förstår ju också att vi blev godkända igår.
Tårtan från Östras Bageri bjöd chefen på och den var himmelskt god!


Personalrummet är litet och som alla andra personalrum i butiker .., inte särskilt ombonat.

På anslagstavlan sitter försäljningssiffrorna .., där finns en lapp om insamling till arbetskamraten som har blivit mamma för första gången .., någon har tackat sommarjobbarna för att dom varit så rara och trevliga och någon annan har besökt Kivik och sett den jättelika äppeltavlan; det är den - äppeltavlan,, dock inte årets - som är på vykortet.

Och på bordet varuprover .., nya brödsorter .., kex från en ny leverantör.


I charken arbetar idag Ann-Marie och Peter.



Såja, nu är jag tillbaka till kassan efter fikat.

Nej, det är inte särskilt ombonat här heller och ibland tänker jag att i mitt nästa liv, då skulle jag verkligen vilja arbeta i en vacker miljö!
Nåja, detta är verkligheten.
Längst till vänster syns postdisken, sen kommer ATG-maskinen och intill den Svenska Spels apparat.
Ni kan ju tänka er att en kund har spelat på hästar för 166 kronor och så diverse spel på Lotto/Keno för 344 kr och så har han eller hon handlat varor för 189 kr.
Alla dessa summor ska separeras och läggas i respektive kassa, men så kanske kunden vill betala med sitt Visakort - ja, alltsammans - och säger då att FÖRUTOM att spelen och maten ska betalas, så vill han/hon dessutom ha ut 350 kronor mera än det totala beloppet.
Då gäller det att man har koll, det vill jag lova, för rätt summa ska sedan till rätt kassa.



När klockan är två och jag tänker att åå, nu är det bara en timme kvar (benen värker!), kommer Carina och säger att nu är det dags för mig att gå hem för dagen.

Va? Vilken lycka!
Jo, jag har läst fel på schemat.

Ute på lagret kämpar chefen med att sätta ihop ett ställ.
Vid pilen hänger vårt allra viktigaste arbetsredskap: sprättkniven!


Och jag tar på mig anoraken och halsduken och tittar in i köket.

Där sitter Ann-Marie (ansvarig för charken) och prickar av sina varor på följesedeln, medan Peter (också i charken) gnuggar sig i ögat.

Peter och Ann-Marie är u n d e r b a r a arbetskamrater!


Och så hemåt i blåsten!

Möter Sven-Åke och Elvy som kommer körande och vinkar så glatt .., och se där kommer en byggare med sin firmabil och han vinkar också .., och sist av allt blir jag omkörd av Ann-Marie som också har slutat för dagen.
(Hon är inte bara charkansvarig, hon är bondmora också.)

Det är då jag tänker att det är just sånt här, som gör att man känner sig lycklig.
Eller att j a g känner mig lycklig.

Ibland hör jag människor som säger att ..., "å, det är så skönt att vara anonym".
Så är det inte för mig.
För mig är det en trygghet och en hel massa glädje; detta att man är en del av ett större pussel .., att man blir igenkänd .., bara en sån enkel sak som att någon vinkar glatt och hälsar.

Eller som den gamla tanten som idag bad Carina - som just då stod i kassan - att hon skulle hämta mig från fikarummet.

Jag tog för givet att jag hade gjort fel, slagit in fel vara eller nånting sånt, när Carina kom och hämtade mig.
Så jag gick till kassan och där stod den lilla tanten (som hade höga kindkotor och såg ut att kunna vara av samesläkt) och jag frågade om det var nånting jag kunde hjälpa till med?

"Nej, jag ville bara säga .., du vet, jag är från Arjeplog egentligen, ja, några mil utanför Arjeplog och jag vet ju att du också kommer från det hållet ., ja, det vara bara det jag ville ..", sa tanten och looog så varmt.

Det är det jag menar.
Att vara en del av nånting.

Förmiddag ...

... eller morgon, i landet Halland.

Och detta är den bästa dagen; det är dagen när man vet att tre lediga dagar ligger där som guldkorn framför en.

Återstår nu att arbeta till klockan tre och därefter är det bara att susa iväg hemåt!

Och alla ni som - liksom min australiensyrra -, heter Birgitta: grattis på namnsdagen!

Fredagsfönstret ...

... finns i f.d. smedens lilla hus - i byn Eftra -, som inte ligger så värst många kilometer från det gula huset på kullen.

Där stod jag och försökte titta in i en annan värld.

Ett annat liv.

Sen åkte jag hemåt.

Efteråt ...

Den trötta arbetskamraten "skor sig".

... när vi har handlat och gjort allt klart med tidningsreturerna och det övriga som ska tas om hand när vi stänger för dagen .., byter vi om i personalrummet.

Eller mer som omklädningsrummet.

Alexandra, som hela dagen varit så trött och berättar att hon inte sover bra om nätterna, har på eftermiddagen inmundigat en energidryck och när det väl är dags att säga hejdå, då börjar hon piggna till - men om man samtidigt som man arbetar pluggar på högskolan -, så är det kanske inte underligt att man blir utmattad? tänker jag.

I morgon är hon ledig och å, så jag hoppas att hon får sova gott i natt.

För ovanlighetens skull kör jag bil hem - pv har hämtat moppen -, och väl hemkommen bjuds jag på en himmelskt god fisksoppa, made by pv ..., och det är ungefär då som jag från tv:n i vardagsrummet hör att Tomas Tranströmer har tilldelats nobelpriset i litteratur och då blir man så lycklig så det rent spritter i själen!

Jysses, vilken glädje!

Hällregn ...

... och vi tar "fabrikörsrundan" och regnet vräker ner och jag har tagit fram vinterkappan med stor kapuschong och duschat och gjort mig klar innan det är dags att ge sig av till affären, men det var helt onödigt, för regnet kommer insusande från väster och rakt in i kapuschongen och inom loppet av en minut har jag lockig lugg och harry springer hit och dit och halkar på mossiga stenar och mest av allt vill han hem, till värmen.


Långt där borta till höger brukar man kunna skymta Falkenberg, men inte idag.

Det är grått och ännu mera grått.

Och nu ska jag ge mig av!

Torsdagsfönstret ...

... finns - just det - i det lilla gula huset i landet Halland.

Det här med hopplösa fall ...

Och apropå jobb, ska jag säga nånting annat.

Den som varit med här ett längre tag, vet hur hysteriskt orolig jag var när jag bytte arbetsplats i Ystad; från den lilla, lilla kvartersbutiken, till stora Ica Supermarket.

Och sen, något år senare, när jag skulle bli kassaansvarig och räkna och bokföra kassorna och allt vad därtill hörde.

Ny sväng igen .., och jag kräktes och var hemma i två dagar och chefen sa ..., när jag kom tillbaka: "har du haft maaagsjuuuke?" (han är gotlänning) och jag svarade ... "nä, mental härdsmälta!"

Men det gick ju bra allt det där och jag kände mig trygg i jobbet.

Och så fick jag arbete på Hemköp och nu var det ännu värre; nu var det spel på hästar, Lotto, Keno och gud-vet-allt och det var släpvagnsuthyrning och postärenden och jag ville bara försvinna från jordens yta och hade mardrömmar och ångest och att moppa till jobbet kändes som om jag vore på väg till slakthuset!

Och nu?

Men å, så roligt jag tycker att det är med postärenden och jag läser i Postens Handbok och försöker lära mig ännu mera och jag gör fel och lär mig av misstagen och nej, jag kan inte allt om spel på Lotto och inte har jag helkoll vilken dag som V65 går på, men det gör inget, allt löser sig och det är så väldigt kul alltsammans!

Min välkända enjängdhet och mitt behov av trygghet i vardagen, det är stort, det inser jag.

Men tänk .., att till och med för en sån människa, så löser det sig.

"Allt går i Västerbotten", brukade min modiga mamma säga.

Så även i Halland, tydligen.

Ja, det var lite uppmuntran till den som ibland känner just så här.

Jag kan väl knappast vara den enda människan i världen som reagerar så våldsamt på det som är nytt och främmande .., och mest av allt är - eller var - det förstås rädslan att göra fel .., att skämma ut sig.

Just så.

Igår ....

... kom den första flaskan med julmust seglande på kassabandet.

Idag ytterligare två flaskor.

Ja, lika bra att säga det på en gång: God Jul till er alla!