Morgonträff ...

Dagens fönster ...

Ett fönster från Marcus familjs torp i Timansberg.

Vi var där igår kväll och njöt av de blommande äppelträden, göken och lugnet.

Underbart!

Hälsningar Ulrika.

Det som gjorde mig mest glad i veckan ...

Någon som vill vara med och berätta?

Mejla i så fall till bisse151@gmail.com och precis som förra veckan, så lottar jag bland bidragen ut ett stycke kylskåpsmagnet, designat av anne taintor - jag bara älskar dem -!

Har ni bild till, så tas det med största glädje emot!

Och den som har vunnit förut, är med även denna gång - men vinner man då -, då får man ett tröstpris.

(Bilden här ovanför visar glädjen hos en madame från Jämtland .. men hela bidraget kommer in på söndag.)

Och idag är det ledig dag ...

Det var aningen kylslaget i vattnet, men jag simmade under ytan några meter och klev upp och mötte harrys förvånade blick ..., sen satt vi på stranden en stund och jag höll om honom och kände nästan gråten välla upp ..., tänk, att en ledig dag kan börja på ett så underbart härligt sätt!

Och Eva från Tyresö ..., när ni kommer ner nästa gång och om vädret är fint .., kan vi inte ta och grilla nåt enkelt på stranden nån kväll?

Lediga-dags-fönstret ...

Eckes förstås.

Grannen där nere vid vägen.

Systersonen ...

.. han som är uppvuxen i Australien och har världens hårigaste armar, är en riktig friskus.

Åker han inte skidor nerför lodräta bergväggar, är det surfing blad hungriga hajar i havet, skejtande på hård asfalt .., eller så susar han fram med sin moutain-bike.

Född 1977, ett år yngre än kusinen AP.

Alldeles nyss läste jag ett mejl från systersonens mamma, min syster, där hon berättar att sonen vurpat med sin cykel och det hade gjort ont förstås och han åkte till akuten där det konstaterades att han brutit nyckelbenet och så fick han en "slinga" runt hals och arm och skickades hem.

Men svårt att andas hade han hela tiden.

Tillbaka till akuten dagen därpå, då ordinarie personal var på plats.

Då blev diagnosen en annan ...., så här skriver han på Facebook.

"Follow up doctors appointment; clavicle broken in 2 places, 5 broken ribs & a punctured lung.
No wonder I felt a bit winded after my bike stack!"

Kväll för en magister ...

Då sitter han ute under parasollet (som har gått sönder ..) och rättar nationella prov.

Två timmar tidigare i eftermiddag .., och så på´t igen.

Jag vet en som längtar efter sommarlov.

Och så ett kvällsfönster från Kaxholmen ...

"Hej Elisabet!

Sitter på balkongen och njuter av den fantastiskt ljumna kvällen. Det är ca 21 grader varmt här i Kaxholmen.

När jag tittade in genom fönstret (för att tjuvkika lite på ESC) så ser jag solnedgången spegla sig.

Helt ljuvligt är det."

Sportiga Jenny./

Innan jobbet ...

Ja, just så enahanda är mitt liv.

Det är till eller från jobbet eller efteråt och ömmande knän och ibland nån resa till Falkenberg eller Helsingborg.

Med fyra timmar kvar av frihet, går jag ner till stranden.

Harry får följa med och går för en gångs skull sååå lugnt och fint! 

Vid parkeringen möter vi en ung kvinna med två barn; två töser i likadana sommarklänningar.

Harry viftar på svansen.

Och det kan väl aldrig bli vackrare än just nu, i maj?

I dikesrenen växer förgät-mig-ej och maskrosor och vita blommor som jag inte presenterats för.

 

Igår var det isbitar i havet - idag är det ljummet -!

Två gånger badar jag .., dyker .., simmar ett par längder .., allt medan harry förvånat tittar åt mitt håll.

Va?

Vart tog matte vägen?

Efteråt går vi över ängen och följer stigen där jag i fjol såg en orm.

 Och nu blommar Eckes syrénhäck och fruktträdets blommor svävar som vita moln mot himlen!

Se där .,. där står Eckes fru Britt - hon som jag tycker är så ofattbart vacker - och ansar buskarna!
En stunds småprat ("menar du att det gick att bada idag ..!"säger hon häpet) och Ecke, som numera ser förfärligt dåligt, kommer lunkande och han har halmhatt på huvudet och harry blir rädd och vågar sig nästan inte fram .., "men kom nu lille harry, du är då den gladaste hund jag har träffat!" säger Ecke, men harry kryyyper försiktigt .. och gömmer sig bakom mattes ben.

Och nu är det precis en och en halv timme tills jag ska moppa iväg och i morgon är jag ledig och på söndag åker vi nog till Ystad och tittar in på Åbergs Trädgård och kanske lunch eller middag på Marinan .., ååå, så jag längtar!

En bild på sjukhuset ...

... var det tänkt att jag skulle hitta, men det blev den här i stället - en kruka på en trappa någonstans i Ystad

Sjukhusbesöket gick galant! 

Och nu förstår jag varför det var så svårt att hitta rätt förut .., det var när det dags för besök till ortopeden, då ska man nämligen krumelura sig mellan två byggnader och det var då jag mötte flera stycken som frågade mig hur man skulle komma sig till just ortopede

I alla fall ett tag.

Röntgenmottagningen ligger på plan 2 och dit tar man sig lätt som en plätt. 

Vi var tre kvinnor som satt i väntrummet och det tog inte mer än en minut, så hade alla ropats in .., ja, jag hann just ta upp en gammal, utnött Hemmets Journal, så var det min tur! 

Sjuksköterskan var rar och trevlig (från Småland, pratade tyst .., jag hade svårt att höra vad hon sa .., och hon frågade "är du från ..., ja, från Norrland ..?" och jag sa jo, det är jag, "från Västerbotten" .., och så fick jag vrida och vända mig och berätta om mitt knä och sköterskan sprang ut och in och tittade på bilderna och sa att den första blev bäst.

Jag kom ihåg när jag var liten och fick följa mamma till sjukstugan. 

Mamma kunde det här med röntgen och jag fick följa med i mörkrummet och titta på stoooora plåtar med skelettbilder på och plåtarna doppades i nån slags framkallningsvätska och hängdes sedan upp med hjälp av klämmor. Oj, så spännande det var! 

Nu, syns allt direkt i en dator! 

När klockan var tolv minuter över åtta, satt jag i bilen och körde hemåt. 

Överallt såg jag blommande körsbärsträd, kastanjer och syréner .., det doftade himmelskt! 

 

Mot nya djärva mål -(punkter).

Nu på morgonen ska jag befinna mig på röntgenavdelningen i Halmstad.

Klockan 8.00 pip, är det dags.

Förra våren skrev jag en insändare i Hallandsposten, där jag tipsade det svenska orienteringslandslaget att de hädanefter kunde förlägga sina träningsläger på just Halmstad sjukhus, där dom då kunde försöka att hitta till rätt avdelning!

Det så kallade målpunktssystemet är garanterat uppfunnet av någon nitisk läkare, ja, som har räknat ut att om man låter patienterna irra omkring tillräckligt länge i sjukhusets trappor, hissar, våningsplan .., så kommer dom att vara så utslagna, att när - eller om - dom alls hittat rätt, så orkar dom ändå inte med att bekymra sig så mycket om sina sjukdomar, eller så är dom är redan avlidna när det är dags för besöket hos läkaren.

Ajöken, sa fröken.

Tidig morgon (nästan natt) i Halland ...

Dagens fönster ....

.. har legat en stund och vilat i fönstermappen .., men här kommer dom!

Fönsterfångerska var Ulrika uti Västmanland, men jag tror att bilden togs i Dalarna.

Senare: nej, så var det inte alls .., det var här hon viftade med håven!

Sista akten ...

I maj månad är det inte bara jag som är trött efter arbetsdagens slut, även pv tappar fart.

"Ja, det är mycket nu .., rättning av nationella prov och utvecklingssamtal inte minst ..", säger han.

Han är mentalt trött, jag har ont i mina knän.

Från tv:n har vi lyssnat till mindre trevliga vittnesmål från Lundsbergs internatskola (det är alltså där framtidens ledare ska fostras ., bäva månde vi!) och senare: om den italienska maffian.

Cosa Nostra.
Död och Förintelse.
Sorg och Förtvivlan.

Tur att man inte bor på Sicilien, tänker jag.

Det är onsdagkväll i maj år 2012.

Genom söderfönstret som står helt öppet, hörs fågelkvitter.

en timme innan jobb ...

går jag ner till havet med harry

upptäcker en död plattfisk på stranden

och långt där borta - vita segel mot horisonten -

vattnet är iskallt

och det är förfärligt långgrunt

ett elände är det

i alla fall

för den som vill doppa sig snabbt!

efter femton meter vänder jag

ingen kommer ändå att säga "men å, vad du är modig!"

och harry bryr sig inte

han är mest intresserad av den döda fisken

hemma igen

går jag iklädd en blåturkos sarong från Thailand

insvept till midjehöjd är jag

- ja, om det nu hade funnits nån midja -

vill säga

brösten hänger fritt

det är så där som på bilder från Afrika

och starens ungar skriker högt, högt

när mamman kommer med mat

Dagens fönster ...

... kommer från Portugal och då förstår ni ju att det är annannan som varit framme med håven.

Och inte hade jag en aning om att "klädstrecken" liksom är fastmurade i hållare i själva väggen!

På söndag är det Mors Dag och vi är många, vi som inte längre har någon mamma kvar i livet.

Ingen att skicka Mors-Dagskort till .., ingen som får en bukett vitsippor eller blommande syréner .., ingen tårta, inget kaffe, ingen flagga som smatter-fladdrar i vinden.
Ingen mamma som svarar när man ringer.

När man då läser sista raderna i fönsterfångerskans rader, får man nästan ont i hjärtat.

Kväller - vilken häftig rubrik -!

Helvetiskt varmt hela dagen och hemskt att jobba .., trots att fläkten gick för fulla segel mest hela tiden!
Kunderna var rödflammiga och tjugoåtta grader varmt orsakade närapå kö till solskyddsmedelhyllan.

Men roligt mellan varven!

En äldre dam frågade om jag arbetat hela dagen och jag sa att näää, jag har ju varit på dop och då - det var helt underbart - hakade hon på direkt.

"Ja, just det, jag såg dig ju, sån fin klänning du hade!" sa damen och smajlade filurigt.

Åååå, jag älskar när det klickar bums mellan människor!

Kom hem vid halv nio kanske och hade så ont i knäna att jag knappt tog mig från garaget till huset och pv var minst lika trött ..., "vilken överjävlig dag!" sa han och suckade och berättade om klassrum med stora fönster och en byggnad i tegel som konserverar värmen och sen var det prov hit och dit och annat strul, men nu hade han kokat rabarberkräm i alla fall och vi satte oss ute på altanen och bara  n j ö t  av svalkan!

Ja, ja .., jag vet att man inte ska klaga över värme, men nu är det helt enkelt så att jag tycker helt enkelt inte om när det är så här kvavt och hett. 

På radion hörde jag idag att det vimlar av till-salu-hus i Grekland.

"Jo, men dom husen får dom gärna behålla själva ...!" sa jag till pv och tänkte på när Emma och jag senast var där och det var fyrtio grader mest hela tiden.

Och barndopet var bara ljuvligt och aldrig mera ska jag klaga på kungahuset eller monarkin, nej.
Mer konsekvent än så är jag inte.

Finurlig och vettig present från regering och riksdag till den lilla prinsessan: tvåhundra barnböcker av svenska författare (som jag förstod det) och alla var, enligt talmannen, "politiskt korrekta" - ja - han sa det leende.

Och nu ska jag ta en match mot doktor Groda .., ni vet, Lyckliga Grodan.
Vi ska Rumbla.
(Från början slog hon mig hela tiden och jag blev så stressad .., så snart hon utmanade mig blev jag lite nervös. Sen ändrade jag taktik och låtsades att det var någon annan .., då gick det bättre- om hon nu inte fuskar och låter mig vinna - ,-)

Så snopet .., eller nån slags påfyllning ...

Eftersom ledigheten nu är över (söndag och måndag, som har känts som en lång semester!) bestämmer jag mig för att förgylla den här dagen med ett besök på Solhaga Bageri i Slöinge. Jag tänker köpa några nybakade levain-brödbullar, så där till frukosten .., och så kan jag vid halv tre köra till jobbet och ha den där glädjen kvar inombords.

Men bensintanken måste fyllas på och alltså tar jag sikte på Getinge.

Jag kör söderut mot Steninge (där vi hade bloggträff) .., ser människor promenera nere på stranden .., svänger vänster och kör längs smala vägen förbi huset där Sven-Åke och Elvy bor (Sven-Åke = hjälper till i affären och är bara helt underbar!) ..., passerar tunneln av bokskog (bilden) .., ser skolbarnen i Steninge kyrkby gunga och spela fotboll på skolgården .., ser den vita kyrkan och tänker att där, ja, kanske att jag en gång kommer att ligga begravd just där - men så kommer jag ju ihåg att min aska ska strös ut i havet - jaha, då behöver jag inte bekymra mig om den saken och jag skulle nog inte känna mig hemma i kyrkbyn heller; jag har liksom ingen anknytning dit.

Getinge är ett större samhälle än man tror och jag fyller tanken på bensinstationen och kör sedan mot Slöinge. Det visar sig att motorvägen från Heberg och söderut är avstängd och jag möter en evig ström av bilar och tar mig knappt över vägen, då, när jag ska svänga vänster och in i Slöinges lilla centrum.

Men åååå, bageriet är STÄNGT.
Öppnar onsdagar.
Jaha, ja.

Nå, bra kvinna reder sig själv .., eller i alla fall reder Matöppet tillvaron till mig, så jag köper en färsk limpa, några gula tennisbollar till harry, post-it-lappar och sen kör jag lilla vägen hemåt igen.

Vid en bro står en raggarbil, modell cabriolet .., och i bilen sitter en man i min ålder och spanar ner mot en äng. Jag vänder mig om för att försöka komma på vad han tittar på .., jaha, där nere står tv tranor!

Vid skylten där det står Skällentorp, stannar jag till och beundrar hästarna.
Vilken underbar tillvaro att vara häst i!
Vilka omgivningar!
(Och eftersom jag läser AP:s  blogg, så vet jag hur krångligt det kan vara det här med rangordning mellan hästar och då tänker jag på det också.)

Och sen är jag nästan hemma ..,. passerar bara Ugglarp och så sista raksträckan innan jag svänger höger in på vår lilla väg.

Bilderna togs med min I-phone och jag använde appen Hipstamatic.
Och nej, den speglar inte verkligheten, men ändå så är det precis vad den gör .., den speglar m i n
verklighet och jag tycker om allt det gröna och jag tycker om det fyrkantiga formatet.

Nu ska jag njuta av sista timmarna här hemma och sen blir det prinsessdop.

Dagens fönster ...

... kommer härifrån.

Tack! säger jag.

I landet Halland ...

Vid sextiden går vi ner till stranden och låter harry springa fram och tillbaka och hämta pinnar i havet.
Plask - plask!
Glädjen är total!

Långt ifrån vattenbrynet sitter barnfamiljer och grillar korv.
Prat och skratt.

Hemöver tar vi vägen genom hästhagen, där det numera inte är några hästar.
Marken är rosaprickig av underbar trift.
Det porlar från bäcken.
Jag hör näktergalen och tänker att det låter som vore jag i zoologisk affär med mängder av kvittrande burfåglar.

Och nu kväll.
Och sen jobb .., ett par veckor med mer timmar än vanligt och postinformation och röntgenbesök och hoppa-in-för-någon-som-vill-vara-ledig-nästa-söndag.

Så länge får man fylla på, allt man bara kan.

(Bilden togs med min I-phone. Så här som bara ta-upp-och-ta-bilder är den jättebra!)